Irakiska barn

Det står i dagens DN om att allt fler irakiska barn får avslag på sin asylansökan. Det har kommit in 297 ärenden och 111 av dessa barn eller snarare ungdomar har fått avslag på sin ansökan. Omvänd räkning gör då att 186 ungdomar fått asyl i vårt land. DN tar upp fallet med en 16 årig pojke som har fått avslag på sin ansökan. Eftersom han kommer från Bagdad så anser DN att det strider mot FN:s rekommendationer att inte bevilja honom asyl.

Vi i allmänheten har själva mycket dålig insyn i vilka regler och rekommendationer som gäller från FN. Hur gör andra länder undrar vi? Är Sverige det enda land som bryter mot dessa påstådda rekommendationer, eller är vi kanske den nation som följer alla dessa rekommendationer bäst i alla fall? Klart är att Sverige är det land som tagit emot flest irakflyktingar hur man än räknar. Sverige ensamt har tagit emot hälften av alla de irakflyktingar som tagit sig till väst.

Dessutom så skall barn och ungdomar vara hos sina föräldrar i sitt hemland. Har de inga föräldrar så finns det i dessa kulturer släktingar att växa upp med. Det är fullständigt vansinnigt att ge asyl till ensamma ungdomar från ett land som Irak. Det är förvisso oroligt i Irak men situationen kan inte ens liknas vid inbördeskrig. Behöver inte Irak sitt uppväxande släkte? Är det bättre att dessa ungdomar växer upp i ett betongghetto i Sverige för att sedan hamna i arbetslöshet eller kriminalitet? Det står så här i DN.

FN:s flyktingorgan, UNHCR, uppmanade senast i slutet av september EU:s medlemsländer att även i fortsättningen ge skydd åt alla irakier från centrala och södra Irak. Säkerhetsläget är enligt UNHCR:s färska rapport fortfarande riskabelt.

Att ge skydd åt alla irakier skulle innebära att om alla från södra och mellersta Irak flydde så skulle man i princip tömma hela södra och mellersta Irak på alla människor. Detta är som alla förstår en fullständigt vansinnig politik. Hur kan förresten UNHCR ge dessa rekommendationer enbart till EU:s medlemsländer? Detta måste ju gälla alla FN:s medlemsländer, vad blir nästa steg, att UNHCR ger rekommendationer enbart till Sverige?

Det måste bli ett slut på den politik som innebär att man löser problem med rena folkomflyttningar. Det är dessutom alltid vissa länder som tar emot lejonparten av alla flyktingar. Om människor flydde för sina liv så skulle sannolikt fler länder kunna tänkas vara mål för emigrationen. När det så tydligt är vissa länder med generösa mottagningssystem som är mål för "flykten" så är vi många som tvivlar på att man verkligen flyr för sitt liv. Framför allt behöver Irak sina egna ungdomar för att bygga upp landet igen och skapa ett demokratiskt system där alla får plats. Skall alla de som inte är fundamentalister emigrera från Irak är det tänkt? Hur skall i så fall det framtida Irak se ut? Det är dags att tänka om i hela den asylcirkus vi så ivrigt har deltagit i.



Länk DN

Bra om motdemonstrationer av Kapten Nemo

Kapten Nemo skriver på sin blogg i dag ungefär vad jag själv tycker. Det handlar om de motdemonstrationer som hållits med anledning av att Sd hållit ett par torgmöten i Skåne. Artikel om händelsen finns HÄR i SvD. Läs gärna han artikel - HÄR!

Vad gör våra militära experter egentligen i Afghanistan?

I en artikel i SvD får vi veta att nio svenska militärer varav sex är officerare deltagit i operationer mot talibaner där skarpa skott avlossats. Det är troligt att de svenska militärerna t.o.m. delat ut goda råd till den afghanska armen under strider. Så här står det i SvD.

De svenska rådgivarna arbetar i ANA:s 209:e kår i Mazar-e-Sharif. För första gången har denna kår i år satt in en brigad i strid mot olika upprorsmän. De svenska officerarna har gett råd både till kåren och brigaden under striderna. Rådgivarna har inte stridit med vapen i hand men har däremot tjänstgjort på så framskjutna operationsbaser att det varit skottlossning ”i närheten”

Detta är ju oerhört! Svenska officerarna har naturligtvis inte själva avlossat några skarpa skott men ändå varit i närheten av skottlossning. Den svenska allmänheten har ju hela tiden trott att de svenska militärerna är i Afghanistan för att undervisa den afghanska armén i jämställdhet och HBT frågor. I den mån det är möjligt skulle de svenska experterna också kunna undervisa talibanerna i dessa frågor. Allmänheten och svensk media har med spänning väntat på när den första likabehandlingsplanen skall offentliggöras av svensk modell för den afghanska armén. Detta skulle sätta Sverige på kartan internationellt sätt och visa vilket föregångsland Sverige och svenska politiker är. På sikt kan ett seriöst arbete med likabehandlingsplaner och undervisning i t.ex. HBT-frågor få striderna att avmattas då de inblandade parterna kommer till insikt om att man faktiskt kränker en annan människa när man skjuter ihjäl honom. Att svenska experter dessutom ger råd till afghanska soldater under strid är ytterst olämpligt. De afghanska soldaterna har visserligen stridit sedan barnsben men är dåligt utbildade i jämställdhetsfrågor. Dock skulle denna undervisning lika gärna kunna ske på regementet under säkra former. Vidare står det i SvD.

För den Nato-ledda Isaf-styrkan, där övriga svenskar ingår, gäller att den endast får öppna eld om den angrips. ANA kan däremot aktivt söka upp och förgöra upprorsmän. Det sker i en slags gerillabekämpning enligt samma taktik (counterinsurgency) som framgångsrikt använts under senare tid i Irak.

Att aktivt söka upp och förgöra terroristerna är emot alla svenska principer och de svenska militära experterna skall absolut inte delta i några som helst kränkningar av talibanernas mänskliga rättigheter. Det strider mot hela den människosyn som så väl representeras av vår svenska riksdag. I stället skall aktiviteter som att byta brödrecept med talibanerna stimuleras. Vi skulle t.ex. kunna visa att även män bakar bröd i vår kultur och därmed sprida kunskap om vad riktigt jämställdhetsarbete i praktiken innebär. Till sist säger överstelöjtnant Jörgen Larsson så här till SvD.

De afghanska soldaterna är tappra. Att få dem att anfalla är inget som helst problem. Vi försöker få dem att bli bättre på att planera verksamheten. Lång­siktig planering krävs för att de så småningom ska kunna slå fienden och besegra den på egen hand.

De afghanska soldaterna är utom allt tvivel mycket modigare än svenskarna när det gäller saker som att delta i strid och riskera sitt eget liv. Men hur modiga är de afghanska kämparna i köket och i tvättstugan? Att de är skickliga med skjutvapen vet vi redan, men hur skickliga är de med dammsugaren och blöjorna? Det är här de svenska militära experterna kan komma in och fälla ett avgörande. Vi kan utbilda de afghanska kämparna på områden som är satta på undantag i denna del av världen och som vi i Sverige berömmer oss för att vara världsledande på.

Länk SvD

Diskussioner på jobbet

Pratade lite på jobbet om rasism. Plötsligt så påstår en person att Huddingepartiet är rasistiskt. Jag reagerar med ryggmärgen och ställer mig tvivlande. Ytterst få om ens något av de kommunpartier vi har i vårt land är rasistiska. Nu känner jag inte till Huddingepartiet men när jag surfar in på deras hemsida så hittar jag inget som ens kan misstänkas likna något rasistiskt. Jag gick med emfas emot arbetskamratens beskrivning av rasism och t.o.m. nazism.

Vi har fått en situation i vårt land där en stor del av befolkningen är lika hjärntvättad som i Orwells 1984. Orwells skräckscenario slog verkligen in. Man måste sympatisera med något av de sju riksdagspartierna och bekänna sig till deras problembeskrivning annars är man ytterst suspekt och möjligen rasist eller t.o.m. nazist. Man stigmatiserar alla som har en annan världsbild en den allmänt påbjudna och sår rädsla och tvivel hos människor. De sju systrarna tycker dessutom likadant i viktiga frågor vilket omöjliggör verkliga val för människor. Om jag har en annan syn på asylpolitiken än riksdagspartierna (som tycker likadant i frågan) gör det mig till rasist? Om jag har samma syn på asylpolitik som Finland, Danmark, Island eller Grekland, är jag rasist då? Är i sådana fall inte dessa länder rasistiska?

Vi kan även gå till andra frågor där de sju riksdagspartierna tycker likadant. Vi har pensionsöverenskommelsen som berövade mig flera tusen kronor i månaden som pensionär. Den genomfördes utan någon debatt eller information till väljarna. Det var en s.k. blocköverskridande överenskommelse. Vi har frågan om EMU där de stora partierna var rörande överrens, det var bara den simpla pöbeln som inte förstod sig på det politiska etablissemangets storslagna visioner. Det är dags att återerövra demokratin, en verklig demokrati.