Ränderna går nog aldrig ur det mediala etablissemanget

Sverigedemokraterna har avhållit sina landsdagar i skånska Ljungbyhed. Det är ett vackert landskap vi möter mitt i Skåne där solen och molnen tävlar om herraväldet. Landsdagarna avhölls i en konferensanläggning som fordom var krigsflygskola. Ljungbyheds krigsflygskola startade redan 1928 och lades ned 1998. Som ett monument står en jättelik gravsten över den anrika krigsflygskolans bortgång. Många av deltagarna på landsdagarna tyckte att det jättelika gravmonumentet också symboliserade förfallet av vår fordom så välmående och välordnade samhälle. Kunde landsdagarna hållas på ett bättre ställe?

Mötet var dessutom oerhört positivt och lyckat. Stämningen var så positiv och förtröstansfull inför framtiden att man kunde ta på den. Många deltagare sade att detta var det bästa ”årsmöte” (det heter ju landsdagar numera) de någonsin bevistat. Talen av Åkesson och Söder var kanske de bästa de någonsin gjort, detta var en allmän uppfattning.

I DN skriver journalisten Staffan Kihlström om exakt samma landsdagar jag själv bevistade. Jag känner till exakt allt Kihlström skriver om i sin artikel följaktligen, ändå så slås jag av hur oerhört denna journalist tagit ut svängarna för egna tolkningar, tolkningar som är ljusår från de som deltagarna gjorde. Jag antar att ränderna aldrig går ur det mediala etablissemanget. Så här skriver Kihlström i sin artikel.

Kritiken mot invandringspolitiken är fortfarande partiets sammanhållande kraft, vilket inte minst visade sig vid helgens partikonferens. Invandringskritiken är dock lite mer aptitligt förpackad, till exempel som partiets nya arbetsmarknadspolitik.

Men de gamla ränderna har inte gått ur hos många ledamöter och flera i partiledningen. Bland dem återkommer ord och fraser som om inget har förändrats. Ordet ”massinvandring” används flitigt.  

Jag och många andra behöver inte ”förpacka” invandringskritiken alls. Det är en oansvarig och vansinnig immigrationspolitik Sveriges regeringar fört sedan 1975, hur många gånger och på hur många sätt måste vi påtala det? Ordet ”massinvandring” är det rätta ordet, om en nation på 9 miljoner invånare tar emot 100,000 immigranter på ett år så är det ”massinvandring” enligt alla definitioner, ja t.o.m. 50,000 och sannolikt 25,000 skulle räcka för att begreppet skulle vara adekvat. Inget har dessutom förändrats, det som var massinvandring för 15 år sedan är det i dag också, dessa relativister går för långt ibland. Vidare skriver Kihlström så här i sin artikel.

Partisekreterare Björn Söder var också rakt på sak, och fick stående ovationer när han talade om kulturarvet, om att svenskarna måste ”överföra sina värderingar från generation till generation”, om att ”vi har ett land som vi ska överlämna till våra efterkommande”, och om vad Sverigedemokraterna tydligt talar om för de invandrare som inte vill assimilera sig med de infödda svenskarna: ”Passar det inte så är det bara att åka hem.

Vad exakt vad det för fel på det Söder sade? Här vill man ju ha en adekvat analys av Kihlström men en sådan uteblir. All kultur är bra, förutom om det kombineras med ordet ”arv” då är det jättedåligt. Är det så Kihlström menar? Att människor försöker överföra sina värderingar från generation till generation är ett allmänmänskligt mönster, alla generationer världen över försöker och har försökt just med detta. Även Socialdemokraterna försöker överföra sina värderingar till den uppväxande generationen genom att påverka skolpolitiken, det kan dock inte ses som ett ”allmänmänskligt” beteende. Även Kihlström försöker sannolikt att överföra sina värderingar till läsarna genom denna artikel. Till slut skriver Kihlström så här i sin artikel.

Björn Söder var inte mindre tydlig och sade att Sverigedemokraterna ska ”bekämpa det förräderi som pågår i riksdagens korridorer”.

Frågan är hur många procent av väljarna som verkligen sympatiserar med den analysen.

Ja Kihlström, det är frågan, och den får vi snart svar på. Det är ju val nästa år och då får de som tycker att det verkligen pågår ett förräderi i riksdagens korridorer emellanåt att få tillfälle att ge uttryck för just detta genom valsedeln.

Länk DN