Vi tittar på de ”bruna rötterna”

Anna-Lena Lodenius gick i en artikel på Newsmill ut och jämförde Sverigedemokraterna med rena nazister. Artikeln var häpnadsväckande och väldigt överraskande. Lodenius har tidigare envist påpekat att SD är ett borgerligt parti, länk. Dock har en tydlig förskjutning kunnat märkas i Lodenius åsikter i takt med SD:s ökande opinionssiffror. När hon så stängde av möjligheterna att kommentera på sin blogg så förstod vi att något var på gång, speciellt sedan en mer extrem framtoning redan kunnat noteras efter Kalibers program om SD.

Lodenius tar i artikeln upp frågan om de påstådda ”bruna och nazistiska” rötterna till dagens Sverigedemokrater. Det hon refererar till när det gäller rötterna är organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt). I artikeln på Newsmill nämner Lodenius en del nazistiska organisationer som inte har några som helst kopplingar till SD. Det går överhuvudtaget inte att hitta några samband mellan de organisationer som Lodenius nämner i sin artikel till varken dagens SD eller gårdagens. Om man går ned till enskilda medlemmar som haft något med en nazistisk organisation att göra så kan man sannolikt hitta svaga kopplingar till SD historiskt sett. Fast då kan man avgjort hitta ännu starkare kopplingar till Centerpartiet och Moderaterna som haft ett antal medlemmar med ett förflutet i organisationer med nazistiska influenser. Med Lodenius logik är alltså Moderaterna och Centerpartiet partier med ”mycket bruna rötter”.

Länk Newsmill Centerns bruna historia

Länk Newsmill Moderaternas bruna historia

När det gäller BSS så hittar inte jag något som skulle kunna betecknas som ”brunt” i denna organisation. Många politiskt korrekta personer skulle avgjort kalla organisationen ”främlingsfientlig”. Tittar vi i t.ex. Wikipedia så ser vi inget som ens liknar den politiskt ”bruna” färgen. Källorna till artikeln om BSS i Wikipedia är dessutom av Anna-Lena Lodenius och Expos Daniel Poohl. Inte ens när källorna är dessa allt annat än objektiva personer så hittar vi något som kan kopplas till den ”bruna” rörelsen. Vi kan också konstatera att Lodenius refererar till sig själv när hon tar upp allt prat om ”bruna rötter”. Det här är inte ett värdigt offentligt demokratiskt offentligt samtal helt enkelt. De personer som ges utrymme i den offentliga debatten har i princip sig själva som källor. En annan offentlig erkänd forskare på området, Helene Lööw nämns i Wikipedia, så här står om hennes uppfattning om SD.

Forskaren Heléne Lööw, som följt Sverigedemokraterna i många år och ofta används av medier som en expert på partiet, har vid flera tillfällen uppgivit att partiet är demokratiskt och inte rasistiskt, nationalsocialistiskt eller främlingsfientligt  

Länk Wikipedia Lööw (stycket kontroverser)

Länk BSS program

Länk BSS Wikipedia

En annan gren på de s.k. ”bruna rötterna” är ett parti som hette Sverigepartiet. Jag har läst en del om partiet på Wikipedia samt hört en del radiosändningar på YouTube från partiets sändningar och det är knappast värt att ens nämna detta parti. Jag uppfattar partiets tillkomst som ett taffligt försök att samla krafter mot den förda immigrationspolitiken och partiet bestod av en allsköns samling människor som i princip alla uppträdde oprofessionellt i mer eller mindre grad.  

Knappt någon i det kaotiska partiet lär ha ”bruna” tendenser men det skulle sannolikt gå att plocka ihop ett stort antal mer eller mindre olämpliga uttalanden från partiets företrädare. Det skulle på samma sätt gå att plocka ihop ett oändligt antal olämpliga uttalanden från människors diskussioner från Sveriges alla köksbord, fört av det Hägglund kallar ”verklighetens folk”, dessa människor är ju inga politiker. Inte heller de ”eldsjälar” som företrädde Sverigepartiet kan kallas politiker, någonstans måste vi ju ändå dra gränsen. Att några personer från Sverigepartiet var med och bildade Sverigedemokraterna var naturligt beroende på hur den politiska situationen såg ut i det politiskt homogena Sverige på den tiden. Desperata människor försökte helt enkelt skapa något slags motstånd mot den förda immigrationspolitiken.

Är det någon som tvivlar på mina ord så kan ni lyssna på denna radiosändning som Sverigepartiet gjorde. Partiet bestod av en brokig samling människor som desperat försökte skapa något slags politiskt motstånd mot den förda politiken. Det är inte genomtänkt, professionellt eller planerat, men Lodenius är tacksam för dessa människors desperata ”David mot Goliat” kamp, som fördes med mycket hjärta men kanske inte lika mycket hjärna.