måndag, april 25, 2011

Media – partipolitik – väljare


Med anledning av en artikel i Tommy Hanssons blogg och den diskussion som jag själv initierade om Expo så känner jag mig nödgad att analysera att förklara min ståndpunkt lite närmare. 


I ett fungerande demokratiskt styre så utgör media, politiska partier samt väljare tre storheter som samspelar med varandra och där styrkan hos dessa storheter i någon mån skall balanseras. Ett perfekt sådant system har vi sannolikt aldrig sett i vår historia och kanske kommer vi aldrig att se det heller. Att få dessa storheter att balansera med varandra är för att använda skolpolitiskt vokabulär, ett strävansmål. 


I dagens svenska samhälle tenderar media att bli en alltför stark makt i förhållande till både väljare och politikerna. Många politiker kryper på knä inför media för att få ut sitt budskap. Alla politiker vet att media både kan avsluta karriären (högst ofrivilligt) samt ge den en rejäl skjuts framåt. Media tecknar den verklighetsbild vi väljare upplever och ser som sann. Ta exemplet med Göran Perssons bufflighet. Persson var med största säkerhet vad man kan kalla bufflig. Detta torde dock ha varit ett internt arbetsmiljöproblem för regeringen och inget som vi väljare hade så mycket med att göra. Väljarnas intresse låg i att granska den förda politiken. Media såg dock till att en intern arbetsmiljöfråga blev till ett rikspolitiskt intresse. 


De politiska partierna har avsevärd makt i dagens samhälle. De kan skickligt sätta dagordningen för det politiska samtalet, men måste ändå samspela med media. De partier som hamnar i regeringsställning har otvetydigt avsevärd explicit makt. Just det parti som är dominerande bland regeringspartierna har makt som inte ens måste verifieras av media. 


Det verkar dock som att media spelar en större roll för de politiska partierna än väljarna, något som måste sägas vara abnormt i en välfungerande demokrati. Kristdemokraterna har reagerat betydligt starkare på hur media reagerar än vad väljarna reagerar. Speciellt tydligt blev detta med Hägglunds tal om ”verklighetens folk” där enbart vissa journalister på tidningarnas kultursidor reagerade mycket häftigt. Att större väljargrupper skulle reagerat på detta tal är så osannolikt att det tangerar det löjligas gräns. Riksdagens och regeringens ytterst välvilliga inställning till ganska extrem feminism är ett annat sådant exempel. Det är i huvudsak media som efterfrågar sådan politik, inte väljarna. Samma förhållande gäller också immigrationspolitiken. Det partierna och politikerna riskerar med fel åsikter, är inte att tappa väljare, utan att bli kallad ”populister” i media. 


Väljarna har absolut makt när det är val, på valdagen. Mellan valen har väljarna inte så mycket att säga till om och varken partierna eller media tar överdriven hänsyn till vad väljarkåren efterfrågar. Ett exempel är att både DN och SvD på sina opinionssidor låter politiker som redan har ett massivt medieutrymme komma till tals på dessa sidor, i stället för att någon gång låta mer okända politiskt intresserade väljare göra entré. 


En anomalitet i detta förhållande mellan storheterna i demokratin är stiftelsen Expo (detta apropå bloggposten Hansson). Denna organisation hör inte till media på ett självklart sätt. Expo driver en klockren politisk agenda men framstår i mångt och mycket som en medieaktör. Det är inget politiskt parti, trots en uttalad politisk agenda och behöver därför inte utsättas för samma granskning som ett normalt politiskt parti. Expo hör helt enkelt inte hemma i jämvikten mellan storheterna i vår demokrati, i alla fall inte finansierat med skattemedel. Att sedan Expos aktivitet till 95 procent går ut på att bekämpa ETT annat parti gör det hela ännu mer demokratiskt tveksamt. 
  


Som vi ser har maktbalansen i vårt demokratiska system kantrat åt mediehållet och en obalans har uppstått. Frågan är om det är en oundviklig utveckling i ett demokratiskt system av vårt snitt. Systemet i sig bär ju på olika brister (vilket precis alla system gör) vilka med tiden ger utslag på det ena eller andra sättet. En faktor som ändå försämrat denna balans är partiernas tendens att värdera media så mycket mer än väljarna. Här finns det faktiskt en faktor partier och politiker skulle kunna göra något åt för att förbättra balansen, detta utan att ens förlora något på det. 


En ljusning i denna obalans torde vara genombrottet för internet och alla de forum för politisk debatt som förs av väljarna. Det är en debatt som sker över internet och som inte direkt kontrolleras av media eller av partierna. Vi hoppas att denna utveckling fortsätter och att balansen blir bättre mellan de tre storheterna i vårt demokratiska system. 

18 kommentarer:

Goten sa...

Man ska inte glömma att Bonniers, GP och AB via Expo, hotar annonsörer som vill synas på Politiskt Inkorrekt och Fria Tider.

Denna typ av ekonomi kallas monopolism och är förbjuden enligt lag, men i och med guldordet "rasism" kan Expo fortsätta att gynna Bonniers med denna typ av konkurrenshämmande metoder.

Det finns alltså även ett ekonomiskt incitament till att Expo ska få finnas till: att hämma en fri marknad inom svensk media.

Anders sa...

Jag gillar ditt resonemang Robsten.
De som äger och styr media, är en maktfaktor som styr den allmänna opinionen. Därför måste man titta närmare på medieägarna och vad de har för egna syften. Dessa syften står fritt för var och en att spekulera i.
Jag vet några ämen man inte ska uttala sig om eller ha åsikter i, om man ska behålla sitt jobb eller bli utfryst. Ofta måste man göra offentlig avbön. Därför är kärnan till vilka som har makten och vilka som styr.

Robsten sa...

Ja det är väl en väv av olika samband. Dels ägarfrågan som du tog upp, dels vilka journalisterna som får jobb (hör ihop med ägarfrågan i.o.f.s.) dels indoktrinering på journalisthögskolan, dels vilka det är som väljer att bli journalister. En del med normal eller extra fattningsförmåga inser att de inte kommer att få jobb efter avslutade studier, eller att de orkar stå ut med alla Frankfurtskole-inspirerade studiekamrater kanske inte ens väljer den yrkesbanan fast de har ett genuint intresse.

Robsten sa...

Lite meningsbyggnadsfel/syntaxfel där som ni märker, vi skiter i det.

Rune sa...

"Det verkar dock som att media spelar en större roll för de politiska partierna än väljarna, något som måste sägas vara abnormt i en välfungerande demokrati."
------------------
Ja! Detta har jag sett i många år.
Medierna föser politikerna framför sig till den ena extrema ståndpunkten efter den andra. Ibland har jag undrat varför politikerna låter sig hunsas på detta vis? Det vore roligt om de sk folkvalda satte klackarna i marken och sade ifrån på skarpen emellanåt.

Anonym sa...

Klockrent inlägg Robsten! Du hittar den enligt min mening "korrekta" inställningen till EXPO. En sansat och behärskat analytisk hållning som skjuter tillbaka med skarp argumentation. Varken Hanssons överslätande eftergivenhet eller Alfssons upprörda dra-åt-helvete attityd kommer fungera. Du är inne på den rätta linjen!
När media granskar Sveriges makthavare - vilka är det då som lämnas utanför topplistan som borde vara där? Några namnförslag: Jeanette och Carl-Johan Bonnier, Robert Aschberg, Per Svensson, Peter Hjörne,Jan Scherman... Goten kan kanske ge oss en fullständigare lista?
http://www.fokus.se/makthavarlistan/

Anonym sa...

En mycket intressant analys.
Vad gäller media och dess makt så anser jag nog att den absolut största makten finns hos SVT och SR. Av den enkla anledningen att de förutsätts vara objektiva och därmed litar många människor på vad som sägs där. Tidningarna ser nog många som oerhört partiska och tom obskyra.
När sedan medarbetare från Expo sitter och häckar hos SVT allt som oftast samt anlitas som några slags sakkunniga vad gäller SD, då är det riktigt illa och ger dem en trovärdighet de inte förtjänar. Särskilt som de flesta TV-tittare sannolikt inte har en aning om vad Expo egentligen står för eller hur denna organisation skapats eller vad de sysslar med.
Vi minns nog alla tiden inför valet då SD förvägrades delta i debatten, efter ett mycket krystat uttalanden av Jan Axelsson och Eva Hamilton. Vid de få tillfällen Jimmie Åkesson fick delta i TV-rutan så ställdes frågor om pizza och om vem som var svensk. När man ger order centralt från ledningen av ett public service företag som SR att alltid lägga till rasistiskt/främlingsfientligt när SD nämndes då är det riktigt illa ställt. Samt den drive som fördes på SVT, t.o.m under Rapport och Aktuellt när man gick så långt att man till och med visade den dubbade Hitlerfilmen på bästa sändningstid strax före valdagen. Då gick proppen. Hade SVT haft någon trovärdighet innan så försvann den under valkampanjen.

Om jag inte minns fel var det väl Palme som först insåg hur stort genomslag medierna kunde ha för politiker och för att få ut det politiska budskapet och då särskilt TV - och därmed nyttan av att ha en god relation till journalister. Man lade nog även en mycket stark plattform för sig själv där under tiden vilket vi ser spåren av än idag.

Anonym sa...

"Massmedia", i olika utformningar, och "övertalningar" av olika slag, har väl alltid använts i historien. Människor med makt har alltid kunnat manipulera massorna efter sina önskningar.
Egentligen är det inte någonting nytt under solen.
En rabbin fick frågan: "- Rabbi, när kommer Messias? (...Ungefär =då judarna intar sin "kungatron"). Han fick svaret: "- När "mörkret" (...ungefär =förvirringen), på jorden är total"....

Robsten sa...

Tack Benge ;-)

SVT är självklart dåliga och partiska, onödigt att ens nämna. Dock, SVT är faktiskt det minst dåliga mediaföretaget. Jag upprepar detta in absurdum. Det 'är solklart så att SVT är de som började nämna SD utan prefix, övriga tog efter. Det är i SVT Åkesson först fått framträda först, etc, etc. Sedan föreslår en del systemkritiker att public service skall läggas ned, kvar har vi då TV4 och DN. Starkt jobbat PG.

Robsten sa...

Men sluta med detta jävla tjat om judar! Jag tror poängen gått fram nu. Varför upprepa detta miljoner gånger. Är Bjurwald och Phool judar? Är Sahlin, Westerberg och Reinfeldt judar?

Det är från början en liberal agenda detta med mångkultur. Detta efter att de viktiga liberala principerna redan införts, då var man ju tvungen att komma med ett nytt projekt.

Anonym sa...

Herregud Herr Robsten, inlägget ovan innehöll ingenting nedsättande eller kritiskt med någon slags nödvändighet. Endast en återberättelse om en ställd fråga, och ett svar...
Föreligger det någon slags "allergisk reaktion" här hos Robsten, eller "betingad skräckreflex" för eventuella "stämplar"...eller en "betingad beröringsångest"...eller vad är det frågan om?

z999 sa...

Anonym, jag tror att man inför en begränsning om man analyserar judarnas del i den nya världsordningen och stannar vid att konstatera att det sitter judar i världens maktelit. Läs gärna nationellidag's utmärkta artikel om den nya världsordningen.
http://www.nationellidag.se/visa/default.asp?dokID=1463

Globalismen som planeras är även emot nationella judar i Israel. Judar brukar anklagas för att vara emot nationalism när de vistas i andra länder men starkt för nationalism i sitt eget hemland Israel. Förklaringen är att det inte är samma judar. Om du läser NI's artikel så ser du att det hölls en konferens för en ny världsordning som till och med är mer koncentrerad än den zog(?) som nazisterna stred mot. Den hölls 1944 och bekymrade sig inte ett dugg om vad som hände med judar i Europa på den tiden. NSF hade för längesedan en artikel som visade på att rika judar i USA drog ekonomisk nytta av vad som hände. Och vad tycker du själv? Påverkade nazisterna det internationella judiska inflytandet?

Enskilda judar känner judar som känner judar som känner judar som slutligen ger en mycket vag koppling till den ekonomiska topp som talar om en ny global världsordning och nationalismens undergång. Men man kan inte koppla ihop allt till någon judisk konspiration inom hela den etniska gruppen judar. Den judiska religionen påverkar visserligen vissa judars tänkande att de är en utvald grupp av Gud själv, men det skapar inte den sammanhållning som krävs för att skapa en ny världsordning. Problemet är större och dessutom självgenererande när människor i toppen baserar hela sin existens på att det fortlöper.

Följande länkar en händelse som tyvärr bara kommer att bortförklaras med att det var galningar-
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=160417

Kan det någonstans i botten ha funnits en känsla av att internationella judar motverkat nationalism i Israel och att det sedan utmynnade i idioti? Med dagens "undersökande journalistik" får vi aldrig veta hur dom egentligen tänkte. Var och en kommer att spekulera fram sin sanning och nöja sig med den och slutligen bara glömma bort det.

z999 sa...

Kolla lite bland artiklar på newsmill-
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/25/30-talets-stamningar-mot-judar-ar-tillbaka

All form av judisk nationalism fördöms-
http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/25/varf-r-hackar-v-nstern-p-israel

Det finns en blindhet bland judar när det gäller judehat från vänstern och även från arabiska grupper. Men den blindheten finns mest bland judar som inte lever i Israel. Den andra länken går till en artikel skriven av en person som levt i Israel och som har helt andra synpunkter än judar från deras organisation i Sverige.

z999 sa...

Fy fan. En som jag känner har blivit väldigt svårt misshandlad.
Vänstra spalten...
http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/huddinge.html

Robsten sa...

ja väldigt grov misshandel, borde rendera 5 - 6 års fängelse.

Nils sa...

Tjat om judar? Det tjatas väl ingenting om judar? Du nämner dem ju aldrig. Detta trots att judar har utgjort drivkraften bakom mångkulturen i hela västvärlden. Läs Kevin MacDonalds bok The Culture of Critique och Hur Sverige blev en mångkultur, istället för att okunnigt gnälla över att det "tjatas" om judar.

Anonym sa...

Men snälla, Expo har väl inget med media att göra?

Robsten sa...

Va? Det är deras verksamhet, att själva agera media och att påverak annan media. Bjurwald skriver det i princip själv i hennes senaste alster.

Nåja, indoktrinering av skolungdom hör väl också till arbetsuppgifterna.