söndag, augusti 10, 2008

Ligger Sverige i Europa?

Niklas Ekdal beskriver i en ledare den politiska diskussionen i Danmark efter att han själv har vistats där en vecka. Ett utslag i en EU-domstol har underkänt de danska reglerna om anhöriginvandring. En debatt om detta har utbrutit i Danmark, det är inte konstigt. Vi minns nog själva det s.k. Waxholmsmålet. Så här skriver Ekdal i sin ledare.

Kommer vi att gå samma väg (som Danmark min anm.), med ännu hårdare restriktioner på invandringen? Är det folkmajoritetens önskan? Ligger det i nationens intresse att stänga gränserna?

Ännu hårdare restriktioner? Just nu har vi Europas generösaste regler, det är därför flyktingströmmen från Irak vänds till vårt land naturligtvis. Vi har tagit emot hälften av alla irakflyktingar som flytt till väst. Det är INTE så att vi ligger i europatopp när det gäller restriktiva regler. Vad gäller folkmajoritetens önskan så får vi väl ta reda på vad den anser i frågan, det är liksom det demokrati handlar om, inte en massa tomma klyschor om att vi alla är lika. Sedan är ju en restriktivare flyktingpolitik knappast samma sak som att stänga gränsen. Har Danmark och Finland stängda gränser? Vidare skriver Ekdal.

Fredrik Reinfeldt borde vara lika kategorisk som oppositionsledaren. Sverigedemokraterna är inga harmlösa välfärdsnationalister som bara "kritiserar en misslyckad invandrar- och flyktingpolitik". Sverigedemokraterna graderar människovärde efter hudfärg och kolporterar en skruvad verklighetsuppfattning om "invandringens kostnader".

Ja varför inte be Reinfeldt att förbjuda alla partier som överhuvudtaget har en annan åsikt än den etablerade i flyktingpolitiken, i demokratins namn. Man får känslan av att det politiska och mediala etablissemanget glömt bort vad demokrati handlar om i grunden. Dyker en åsikt upp som inte omhuldas av det politiska etablissemanget är det ett hot mot demokratin, det var knappast tanken med vår representativa demokrati. Så det eviga "tugget" om rasism och invandringens kostnader. Flykting och asylpolitik har inget med rasism att göra, det är ett politiskt och praktiskt ställningstagande som alla jordens nationer gör. Alla jordens nationer har en politik på området och enligt Ekdal skulle väl hälften av alla jordens nationer vara rasistiska, däribland våra grannländer Danmark, Finland och Island. Det är i själva verket ett fult debattknep att så fort någon vill ha en restriktivare politik än det politiska och mediala etablissemanget så kommer beskyllningen om rasism med automatik. Vi kan helt enkelt inte fortsätta att ha det på detta vis. Vill Ekdal verkligen veta vad en folkmajoritet tycker i demokratins namn kan han inte anklaga alla som är för en stramare politik än han själv vill ha, för rasism. Frågan om kostnaderna är mycket svår och alla ekonomer kommer fram till olika siffror. Jag försökte studera vad olika ekonomer sagt och skrivit under flera månader och ägnade i princip all min fritid åt denna fråga. Jag har därför den goda smaken att lämna denna fråga då jag anser den vara mycket komplicerad och svår, även för utbildade ekonomer. Om etablissemanget ville skulle de säkert kunna göra mer för att bringa ljus i denna mycket komplicerade fråga. Till sist skriver Ekdal.

Sverige behöver även i framtiden injektioner av arbetsvilliga, företagsbenägna och utbildade invandrare. På den punkten kommer EU, tvärt emot vad Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna vill lura i oss, att visa sig vara en välsignelse

Nu skall det ju i princip vara flyktingar Sverige skall ha tagit emot. Enligt den politik regering och riksdag har slagit fast. Det blir svårt att i längden låtsas som om vi för en politik som vi inte gör i verkligheten. Ekdal vet också att många som fått asyl inte är flyktingar. Det är därför han pratar om framtida arbetskraftsbehov. Men det är ju INTE det vår flyktingpolitik bygger på. Enligt Ekdal skulle vi ju skrota vår flyktingpolitik och börja med arbetskraftsinvandring. Nu är det ju så att även under brinnande högkonjunktur så hade vi uppemot 290,000 arbetslösa. Att sia om framtida behov av arbetskraft måste vara en demokratisk fråga vi alla kan diskutera öppet. Eller är det så att om man anser att Sverige inte behöver så mycket importerad arbetskraft Ekdal anser så är man i grunden "främlingsfientlig"?

Länk DN

Grattis Emma!

Den här bloggen börjar likna mer en OS-blogg än en politisk blogg, ber om ursäkt för det. Blir väl ändring på det efter helgen. Först ett stort grattis till Emma Johansson, hon tog silver i damernas linjelopp på cykel. Alla trodde att det var Susanne Ljungskog som gällde som svensk favorit, hon hamnade på en 21 plats. I stället var det, den för mig okända Johansson som överraskade och tog en mycket hedersam silverplats. Jag minns förövrigt fortfarande Bernt Johanssons tokryck i München som ingen trodde skulle hålla. Både jag och kommentatorerna gapade av förvåning när det visade sig hålla och han tog guld.

Förövrigt grumsade kommentatorerna i boxningen om att det var några få nationer som fullständigt dominerar sporten. Vad är det då inom simningen undrar jag? USA är så fruktansvärt dominant inom OS-simningen så intresset börjar faktiskt dala, USA är lite för dominant. Ingen kommentator har dock ännu grumsat om detta.

Länk SvD


Länk DN

Domarsystemet fungerar helt enkelt inte i OS-boxningen

Såg precis en match mellan en armenier och en kille från Dominikanska republiken. Armeniern fick in en massa rena tydliga slag som han inte fick poäng för. Killen från Dominikanska republiken fick betalt för allt, träffar jag inte såg t.o.m. Detta fungerar helt enkelt inte, något är mycket lurt med dessa poängtryckningsmaskiner. Ibland är det så att det blir fel, en domare ser inte en träff ur en viss vinkel, men någon måtta får det vara.

Mannen från Armenien måste känna sig mycket olycklig, han vet ju hur många träffar han fick på motståndaren, som han i princip inte fick något betalt för. Det är ett stort problem med subjektiva domare i olympiska spel. Vi minns spelen i Los Angeles som nästan blev lite pinsamma i alla dessa bedömningssporter där publiktrycket fick domarna att tappa fattningen. En svensk boxare Lotfi Ayed, blev klockrent bortdömd mot en amerikan. Jag glömmer det aldrig, något så fruktansvärt oärligt och osportsligt har jag aldrig varit med om i hela mitt liv. Den svenska domarbasen Ronge, fick försvara domarna på olympiaden, fast men märkte att han själv var skakad. Lotfi blev klockrent bortdömd. Den svenska debatten efteråt var påtagligt tam och lågmäld. Jag undrar fortfarande varför.

Vi har ett problem i alla bedömningssporter, domarna sviktar alltför ofta och alltför påtagligt. Vi som ser matcherna och tävlingarna från TV-soffan är också subjektiva och vill gärna skylla svenska nederlag på domarna om det är möjligt. Men i matchen mellan armeniern och killen från Dominikanska republiken var jag fullständigt objektiv och höll definitivt inte på någon av boxarna.

lördag, augusti 09, 2008

Dagens boxning - OS

Det gick väldigt dåligt för de svenska boxarna i dagens matcher. Två svenska boxare blev tydligt utslagna av två ryska boxare som var ett par klasser bättre. De båda svenska boxarna Kennedy Katende och Naim Terbunja fick lite dåligt betalt av domarna. Det spelar dock inte någon större roll, de hade förlorat även utan denna minusbonus. En annan boxare som jag inte tog namnet på boxades i dag också mot en indier. Boxaren bor och lever i Sverige men har dubbelt medborgarskap, han valde att boxas för sitt hemland Gambia. Frågan är återigen varför man väljer att boxas för det land man i princip skall ha flytt ifrån, när man fått svenskt medborgarskap. Jag kunde inte hålla på den "svenske" boxaren utan blev nästan glad när han blev utboxad av indiern.

UPPDATERING:

Enligt SVT så försökte Badou från Gambia att ta sig in i den svenska OS-truppen, men misslyckades. Då kommer ju saken i ett annat läge och jag får ta tillbaka det jag skrev ovan om honom. Ber om ursäkt Badou;-)


Länk DN

fredag, augusti 08, 2008

Tännsjö har aldrig idrottat

Filosofen Torbjörn Tännsjö skriver på DN-debatt och för fram åsikten att dopning av idrottsmän bör tillåtas. Kriget mot dopning är ändå förlorat resonerar Tännsjö. I framtiden, om inte redan i dag, så kommer det bli omöjligt att upptäcka idrottsmän som dopar sig. Dessutom för Tännsjö ett resonemang om att idrott och politik verkligen hör ihop. Det måste man hålla med om efter alla politiska demonstrationer som skett i idrottssammanhang. Tännsjö menar att vi accepterat att idrott och politik numera hör ihop. Det är ofta andra politiska intressen som skall snylta på idrotten dock, intressen som aldrig ställer några krav på näringslivet och handel. Detta skall vi aldrig acceptera och det krävs nog inte så mycket samhällsdebatt för att människor i gemen skall ställa sig bakom åsikten att intressen som aldrig ställer krav på politiker och näringsliv inte plötsligt skall snylta på idrotten när tillfälle uppenbarar sig.

Åsikten att vi har förlorat mot dopningen verkar tunn den också. Inom vissa idrotter på sjuttiotalet och åttiotalet var man helt enkelt tvungen att dopa sig för att kunna ta medalj på större mästerskap. Denna utveckling har helt klart gått tillbaka och de flesta segrare i dessa idrotter är rena från dopning i dag, om än inte alla. Det som verkligen är fullständigt vansinnigt i Tännsjös resonemang visar sig när han skall förklara vad som skall ersätta dagens dopningskontroller. Så här skriver Tännsjö.

Om man införde en högsta tillåten gräns för muskelmassa skulle (elit)idrotten dessutom bli jämställd. Kvinnliga idrottare skulle få möjlighet att inhämta männens försprång i muskelstyrka. Olika system av klasser, baserade inte på kön utan på sådant som längd, vikt och muskelmassa, kan också bidra till att avliva manschauvinistiska och homofoba fördomar i samhället, eftersom de medför att kvinnor och män kan tävla mot varandra på lika villkor.

Ha, ha, bara en akademiker som aldrig tävlat eller idrottat själv kan komma med ett så fullständigt vansinnigt förslag, det är faktiskt något av det värsta jag hört. Inte ens från småbarn har jag någonsin hört ett så tokigt förslag. Införa en högsta tillåten muskelmassa? Hur skulle man mäta den då? Om någon tyngdlyftare hade tränat tillräckligt hårt skulle han helt enkelt inte få tävla, en mindre träningsvillig person skulle vinna tävlingen för att han låg under högsta nivån. Eller så skulle bara kvinnor vinna alla klasser då de avgjort har en mindre muskelmassa än män. Kul tävlingar Tännsjö, men inte en normalt funtat människa på hela jordklotet skulle vilja se en sådan tävling. Varför inte införa en maxstorlek på testiklarna, och en högsta nivå för testosteronproduktionen hos idrottsmannen. De med för stora testiklar producerar för mycket testosteron och kvinnor som ju inte har några alls skulle få en jättechans i jämställdhetens tecken. Det skulle i ett slag avliva alla manschauvinistiska tendenser. De män som skulle tillåtas delta i tävlingarna skulle alla vara någon slags halvfjollor och ses som föredömen hos det uppväxande släktet. Tännsjös idéer är i grunden sjuka. Akademiker som inte har en aning om vad idrott handlar om skall kanske lämna över debatten till andra. Jag förstår att frestelsen är stor att få publicera sig på DN-debatt inför en olympiad, men det är inte värt att förstöra sitt rykte bara för att tillgodose denna frestelse. Vidare skriver Tännsjö som fullständigt tappat alla koncepter.

Till fördelarna hör, tvärt emot vad människor i allmänhet tycks anse, att en atavistisk föreställning om rättvisa, vilken härskar inom idrottsrörelsen, en gång för alla kommer på skam. En huvudidé inom elitidrotten är att den individ som rent genetiskt är bäst lämpad att vinna också ska göra det. Och, som en följdsats, att den som är dåligt genetiskt utrustad ska finna sig i sitt öde.

En huvudidé inom idrotten är att du väljer din idrott efter dina förutsättningar och den som tränar hårdast och smartast samt har bäst tävlingsnerver vinner. Du har inte en aning om vad idrott handlar om Tännsjö. Återvänd till ditt akademiska kall och lämna över sportsliga debatter till den som vet vad det handlar om, du har ingen aning Tännsjö. Den som är undermåligt genetiskt utrustad kan förövrigt ägna sig åt att bli filosof, inget dåligt "öde". Men då skall dessa med "dålig" genetisk utrustning inte hämnas på idrotten genom att komma med förslag liknande Tännsjös. Vidare skriver Tännsjö så här.

Prestationshöjande preparat och medicinska interventioner kan också medföra en fortsatt slakt på olika rekord, ständigt mer hisnande upplevelser för oss som betraktar spektaklen. Uppgiften är inte längre att utröna var gränsen för vad som är mänskligt möjligt går, utan att tänja på den.

Nja, den enda hisnande upplevelsen är nog att läsa denna fullständigt vansinniga artikel. Skulle man införa de regler som Tännsjö beskriver här med högsta tillåtna gränser för alla naturliga parametrar så att kvinnor skulle tävla på lika villkor som män, men fullproppade med kemiska medel, skulle det nog inte bli någon rekordslakt alls. Man får hela tiden känslan av att Tännsjö inte har en aning om vad han talar om. Dessutom kommer Tännsjö själv in på aspekten att ingen människa skulle viljan se på den typ av idrott han målar upp här. Det Tännsjö gjort med denna artikel är att fullständigt ha eroderat sitt rykte och trovärdighet, detta med en enda artikel.

Länk DN

måndag, augusti 04, 2008