Myterna om myterna måste också ifrågasättas

Erik Ullenhag går på DN-debatt ut och gör reklam för en ny hemsida där myterna om invandringen på nätet skall ifrågasättas. Var annars publicerar Ullenhag sin senaste satsning? Den före detta moderate riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson beskriver i princip DN-debatt som moderaternas egen politiska megafon. Det gick under Pålssons tid så långt att ledamöterna internt skämtade om att de var tvungna att prenumerera på DN för att veta vad de skulle tycka. Ullenhag vill få ut sitt budskap samt visa att han gör något. Budskapet ackompanjeras med den självklara slutsatsen att de som sprider främlingsfientlighet får finna sig i att de som står för öppenhet och tolerans ifrågasätter deras åsikter. I en demokrati får man ju som bekant tycka vad man vill. Man får t.o.m. utmåla sig själv som öppen och tolerant medan man samtidigt utmålar de som hyser motsatt åsikt som egoistiska muppar. Det vore dock intellektuellt hederligt att skilja på främlingsfientlighet i största allmänhet och kritik mot immigrationspolitiken.

Tittar vi lite närmare på de myter som Ullenhag skall avliva ser vi redan på ett tidigt stadium att statsrådet går till storms mot den kritik som påtalar att invandringspolitiken inte får ifrågasättas, utan att den som ifrågasätter blir stigmatiserad. Ullenhag påstår med harm och emfas att detta är rent nys, detta med orden ”få frågor diskuteras så mycket som invandrings- och integrationspolitik". Vi frågar oss när diskuteras invandringspolitiken? Ja, det har blivit en del debatter sedan SD inträdde i demokratins finrum, men innan dess har jag aldrig hört om någon sådan debatt. Dessutom, den som kommer med en avvikande uppfattning än den allmänt påbjudna blir ju genast kallad en massa saker som inte hör till den sakliga debatten. Detta har jag med all tydlighet erfarit själv. Första myten var alltså ingen myt, utan snarare en myt om myten.

Därefter radar Ullenhag upp de påstådda myterna. Vi tar och kommentarer några av dem, samt kortar ner dem av upphovsrättsliga skäl om inte annat. Först ut är detta:

 Myt: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.

Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av den svenska befolkningen född i ett annat land.

Kommentar: Jag tycker 15 procent är en hög siffra, och verkligen skvallrar om just massinvandring. Speciellt när koncentrationen är mycket högre i våra storstäder. Om Södertälje tar emot fler flyktingar från Irak än hela Nordamerika (som ju indirekt orsakade flykten) så är det massinvandring. Myt nummer två var också en myt om myten.

Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.

År 2010 beviljades 9 978 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. Av dem hade 91 procent antingen skyddsskäl eller flyktingskäl.

Kommentar: Det är omöjligt att för en utomstående, som inte arbetar på Migrationsverket att avgöra exakt vilka som har flyktingskäl eller inte. Det skulle därmed vara löjligt att komma med egna siffror i sakfrågan. Däremot, åker man året efter att man blivit beviljad asyl, på semester till sitt forna hemland så måste man helt enkelt sakna flyktingskäl, såvida inte regimen bytts ut. Likaså saknar man förmodligen flyktingsskäl om man frivilligt och självförvållat gör sig av med sina identitetspapper. Sverige har ett av de generösaste asylsystemen i världen. Det kan aldrig accepteras att de som söker asyl ankommer utan identitetspapper. Myt nummer tre är förmodligen också en myt om myten.

Myt: Sverige är på väg att bli ett muslimskt land.

Sverige är ett land där religionsfrihet råder och staten ska vara sekulär.

Kommentar: Det är förmodligen en överdrift att Sverige inom en nära framtid skulle förvandlas till ett muslimskt land. Det finns exempel på hemsidor där dessa överdrifter framförs. Däremot försöker muslimska företrädare påverka det svenska samhället i muslimsk riktning. En muslimsk företrädare skickade t.ex. brev till alla riksdagsledamöter om en vilja att införa särlagstiftning. Det går inte att säga att Ullenhags påstående är en ren myt i denna fråga, den innehåller i alla fall ett korn av sanning.

Myt: Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan.

Nationalsången och några psalmer står upptagna i den läroplan som gäller från 2011.

Kommentar: Tyvärr Ullenhag, jag har arbetat inom skolan och jag var själv med när nationalsången förbjöds på skolavslutningen. En samlad lärarkår protesterade, inklusive de lärare som var ytterst avståndstagande mot SD. Du kan kontakta mig Ullenhag så skall jag meddela vilken skola och skolår det handlade om. Detta var således en myt om myten.

Myt: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof.
När Eurostat nyligen mätte hur invånarna i ett antal europeiska storstäder ser på invandrare var det 88 procent av stockholmarna som instämde eller instämde starkt i påståendet att invandrare är bra för staden. 72 procent av malmöborna instämde eller instämde starkt i samma påstående.

Kommentar: De flesta infödda jag pratat med anser att invandringspolitiken är en sann katastrof. Det börjar dessutom bli fler och fler invandrare som också tycker så. Frågeställning i undersökningarna Ullenhag refererar till var om ”invandrare är bra för staden”. Det krävs väl mycket av södermalmsbor för att de skall tycka att invandrare är dåliga för staden. De invandrare de kommer i kontakt med kanske dessutom är bra för staden. Men det är liksom inte det som huvudfrågan handlade om, den handlade i stället om ifall vår immigrationspolitik är vettig och om den dessutom hjälper så värst många.

Om 72 procent av malmöborna tycker att Malmös utveckling är ett föredöme så önskar vi dem lycka till på den inslagna linjen. Många med avvikande uppfattning har dessutom redan flyttat från Malmö. Jag vill påstå att Ullenhag för fram en myt, alltså ännu en myt om myten.

Ullenhag fortsätter sedan att måla upp de som propagerar för en ohämmad immigrationspolitik som de goda och öppna krafterna, de övriga blir då de onda och mörka. Att på detta sätt måla upp dem med en avvikande uppfattning som dåliga, onda och småskurna är inte särskilt snyggt. Ullenhag missar inte chansen att måla upp sig själv och sina gelikar som toleranta. Om de nu är så toleranta borde de kunna ta en saklig debatt utan att stigmatisera sina meningsmotståndare.

Länk DN-debatt

Länk DN  Lodenius

KD och konservatismen

DN:s ledarredaktion analyserar partiledarstriden inom KD där Mats Odell tagit upp kampen mot Göran Hägglund. Redaktionen för fram två, som de säger, "sanningar". Den ena sanningen är att opinionssiffrorna under Hägglunds tid dykt ned under riksdagsspärren. Det går inte att argumentera mot siffror, svart på vitt. Den andra sanningen är att Hägglund har en allomvittnad popularitet. Det stämmer säkert också. Jag skulle med största säkerhet ha mycket roligt och trivas alldeles utmärkt under en middag i sällskap med Hägglund. Saken är den att middagen inte skulle påverkat mig hur jag sedan skulle röstat på valdagen. Visst tappade Göran Persson röster för att media så ivrigt påtalade hans bufflighet. Att vrida detta åt andra hållet, genom påståendet att Hägglunds allmänna hygglighet skulle dra några röster, låter sig inte göras på samma enkla sätt.


Ledarredaktionen för sedan fram diverse resonemang i sin artikel om ledarstriden mellan Odell och Hägglund. Det är ganska oviktiga och för allmänheten ointressanta aspekter som lyfts fram i texten. DN:s redaktion tycks inte förstå att allt faktiskt inte handlar om personen som för fram budskapet, utan att det är själva budskapet som avgör eventuell framgång. Så här står det till sist i artikeln.

Vad Odell har för ambitioner när det gäller politikens innehåll vet vi inte. Men om han vann partiledarstriden skulle den segern i sig förändra Kristdemokraterna. De kristet konservativa skulle flytta fram sina positioner och partiet framstå som mer tillbakablickande.  

Jag tror redaktionen slarvat lite med avslutningen av sin artikel. Vi vet faktiskt att KD skulle bli mer, som Odell själv säger, värdekonservativt vid ett partiledarbyte. Vi vet faktiskt ganska väl var Odell står i många frågor. Vad är det redaktionen inte vet? Att partiet skulle framstå som mer tillbakablickande är verkligen en sanning med modifikation. Framstår partiet som framåtblickande nu? Framstår C med sin ultraliberalism som framåtblickande? Ja det gör de faktiskt, det är bara det att deras framtidsvision ger allmänheten skrämselhicka. Ledarredaktionen är snarare liberal än konservativ, därför ger de all konservatism epitet som tillbakablickande. Om det nu är viktigt att lära sig av historiska sekvenser som introduktionen till andra världskriget, kanske man också kan lära sig av andra bitar ur historien. Det är lite märkligt att en kort bit ur historien, som utspelade sig i Tyskland på 30-talet lyfts fram med alla tillbuds stående medel, medan all annan historia ses som fullständigt oviktig och snarast liknas som ett tecken på demens.   


En intressantare artikel om den ideologiska kampen inom KD är den intervjuartikel med Odell som publicerades den 18e i förra månaden i DN. Här ger Odell sin syn på hur han blivit behandlad i regeringen och av sin egen partiledning. Det framstår som troligt att regeringen ser Hägglund som en oerhört mycket bekvämare samarbetspartner än Odell. Därigenom får ju självklart Hägglund den övriga regeringens stöd i maktkampen. Detta är ju dock inte riktigt samma sak som att Hägglund skulle vara det optimala för KD. Så här säger Hägglund om värdekonservatism och risken att SD skall ta väljare från KD.

De har tagit vår partiblomma, de brukar kopiera våra motioner i riksdagen och bara lätt ändra dessa. De försöker ta över traditionella värderingsfrågor. Vi behöver bli tydligare i klassiska kristdemokratiska frågor som de försöker annektera, som abortfrågan, kristna högtider och traditioner med skolavslutning i kyrkan.

Men snälla Odell, ni har ju övergivit de frågor SD tar över. Om ni slänger viktiga frågor på sophögen kan ni inte bli arga för att någon annan plockar upp dessa. När det gäller motioner så slirar Odell lite på sanningen här. Jag har plockat upp en (1) bra motion från KD. Jag skrev om den helt och hållet, med egna formuleringar, därefter lämnade jag in den till min riksdagsledamot. Men visst, motionen var från början en enskild motion från KD. Den var bra, den skulle gjort Sverige till ett bättre land om den mot all förmodan skulle gått igenom. Politikers ansvar borde rikta sig mer mot folket och landet än det egna partiet, vilket Odells reaktion belyser här. 


SD försöker självklart inte ta traditionella värderingsfrågor från KD som Odell påstår. Sanningen är ju att KD övergivit dessa och att det numera bara är SD som förfäktar dessa. Om KD fortfarande stod för dessa frågor så skulle ju inte Odell ha startat sin kamp om partiledarposten (och SD skulle sannolikt haft några färre röster vid det senaste valet). Därefter säger dock Odell något som borde stå självklart för alla tänkande människor och som jag framfört ett otal gånger. Så här står det i artikeln. 

Han tycker att det är fel att konkurrera i politikens social-liberala mittfåra där 40 till 50 procent av väljarna finns. 

– Om vi däremot skulle verkligen sikta in oss på de cirka 10 till 15 procent som tycker att familjen är en oerhört viktig byggsten och att det är viktigt för ungdomar att få med sig en etisk kompass i livet. Då tror jag det finns goda förutsättningar. 

Vi har kanske en väljarandel på 60 procent som i grunden inte är socialliberala. Många väljare röstar också på det alternativ de tycker är minst dåligt bland alternativen i svensk politik, utan att etikettera sig som socialliberala. Odells beräkning på antalet presumtiva väljare som skulle kunna tänka sig ett konservativt alternativ, med olika prefix, är oerhört lågt. Jag är säker på att siffran skulle kunna räknas mycket högre, speciellt i samband med en ekonomisk politik som inte ligger alltför långt till höger. Riksdagen är väsentligt liberalare än det folk som valt denna riksdag.  

Länk DN ledare

Länk DN Odell  

Heliga och oheliga allianser

Johan Forsell (M) beklagar sig över att SD och V råkar ha sammanfallande ståndpunkter i vissa frågor. Det gäller frågan om EMU/EU samt frågan om tillbakadragande av svenska styrkor från Afghanistan. Det Forsell främst riktar in sig på i sin kritik är att V och SD ägnar sig åt en ”isolationistisk” politik. Vad som är isolationistisk politik eller inte är i vanlig ordning inte definierat. Forsell tar sig friheten att kalla V och SD:s ställningstagande för "ohelig allians". I sådana fall måste alliansens uppgörelse med S och MP vara en helig allians. 


Både SD och V har den synpunkten att Sverige åtminstone på sikt, bör lämna EU som det ser ut i dag. Det är märkligt att Forsell ondgör sig över detta. Riksdagen är förutom SD och V rörande överens om hur bra det är för Sverige med ett medlemskap i unionen, som alltmer tar sig överstatliga uttryck i sina direktiv. Nu är svenska folket betydligt mer skeptisk till EU än vad våra riksdagsmän är. Det finns en stor spänning mellan folkets uppfattning och den uppfattning en majoritet av riksdagsmännen står för. Spänningen och åsiktsskillnaden mellan folket och riksdagsmännen måste vara en viktigare och intressantare fråga än att SD och V råkar ha sammanfallande åsikter i ett par frågor. Vidare skriver Forsell så här i sin artikel.

På område efter område har SD och V slutit upp bakom linjen att Sverige ska välja isolationismen framför rollen som ett konstruktivt samarbetsland. Så ser svensk politiks mest oheliga allians ut.

Antalet områden där V och SD råkar ha samma åsikter är kraftigt överdriven av Forsell. De områden där detta inträffat är i princip de områden som Forsell specifikt räknat upp i sin artikel. Även om både SD och V röstar mot samma proposition så är det ju så att partierna röstar avslag av helt olika orsaker. Detta är något som inte heller Forsell ens snuddar vid. SD:s försvar är betydligt starkare än det försvar V vill se.


Detta med isolationism är en lek med ord. Även med den politik SD skulle föra så skulle handel, turism, samarbete på olika områden vara minst lika intensiva som nu. Att inte ställa upp på allt globaliseringsfanatikerna vill kan aldrig vara ”isolationism”. Att sedan se det som ett tecken på icke isolationism och konstruktivt samarbete när man skickar styrkor till främmande länder för att bekämpa någon sida i en inbördes konflikt blir rent löjligt. Till sist skriver Forsell så här i sin artikel.

Isolationismen har aldrig gynnat Sverige. Tvärtom har vi en lång tradition av att föra en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik i samarbete med vår omvärld. Som nation har vi därigenom ofta kunnat spela en viktigare roll än vad vårt lands storlek motiverat.  

Sverige har aldrig ägnat sig åt isolationism. Forsells uttalande bygger enligt enkel logik på att Sverige någon gång måste ha ägnat sig åt denna politik, detta för att konstatera att den aldrig gynnat Sverige. Ingen föreslår heller att Sverige skall ägna sig åt denna politik. Vi har en lång tradition av en aktiv säkerhetspolitik, men vi har inte en lång tradition av att skicka styrkor till olika delar av världen (Kongo är det som kommer för mig). I den sista meningen om att vårt land spelat en betydligt större utrikespolitik roll än vad vår storlek motiverat, så måste Forsell bl.a. syfta på Palmes ställningstagande under Vietnamkriget. Att den ultranya moderaten Forsell hyllar Palme på detta vis är en smula förvånande. Men skall man få till retoriken är alla knep tillåtna. Jag minns fortfarande den tid då Palme levde, de gamla moderaterna på den tiden verkade inte vara överförtjusta i Palmes internationella engagemang, milt uttryckt.  

Länk SvD

UPPDATERING:
Och här ger Micke Jansson (SD) svar på tal till Forsell i försvarsfrågan. Tycker svaret är läsvärt för alla som är det minsta försvarsintresserade. M framstår mer och mer som SD:s huvudmotståndare, det är en trend som hela tiden blir mer och mer markerad LÄNK.

Yougov - bästa någonsin för SD

I den senaste Yougovsmätningen fick SD sitt bästa resultat någonsin i en opinionsmätning. Från övriga media rapporteras endast hur  Reinfeldt och Juholt vandrat i opinionen. Av oförklarliga skäl tar inte någon media upp att SD erhållit sitt bästa resultat i historien. SD fick hela 8,9 procent av väljarstödet.

Länk Yougovs blogg

länk SvD

Perspektiv på Breivik

Johan Hakelius har skrivit en bra och annorlunda artikel om massmördaren Breivik och den betydelse han har efter att ha genomgått psykiatrisk undersökning. Artikeln är dessutom mycket välskriven med en klart njutbar prosa. 


Länk Affärsvärlden, Hakelius om Brevik

Hur resonerar nobelstiftelsen?

Alfred Nobel hette den man som lyckades tämja nitroglycerin. Ämnet är lätt att tillverka (lyckades själv i min ungdom) men oerhört svårt att lagra och hantera. Nitroglycerin i sin rena okylda form exploderar med en hastighet av 8000 m/s vid minsta stöt eller kontakt med metall. Det säger sig själv att det inte går att utnyttja detta ämne varken för industriellt eller militärt bruk. Nobels stora förtjänst var att han lyckades få ämnet nitroglycerin stabilt genom den process där dynamit tillverkades. Eftersom Nobel även var driftig på andra områden än att uppfinna saker så lyckades han omsätta sina upptäckter till reda pengar, något som inte är alla uppfinnare förunnat. 


Nobel efterlämnade ett testamente där han i princip instiftade det som kom att kallas Nobelpriset. Detta pris utdelas inom de discipliner och på det sätt Nobel själv gav instruktioner om i sitt testamente. Detta kan man läsa i Nobels testamente från Nobelstiftelsens hemsida, LÄNK:

The whole of my remaining realizable estate shall be dealt with in the following way: the capital, invested in safe securities by my executors, shall constitute a fund, the interest on which shall be annually distributed in the form of prizes to those who, during the preceding year, shall have conferred the greatest benefit on man- kind.

Det står vad jag kan se inget om att Nobel skulle haft något emot Sverigedemokraterna som parti. I samband med den nyligen avslutade Nobelceremonin så framgick det att nobelstiftelsens representanter beslutat att SD:s partiledare inte fick närvara, trots att alla övriga partiledare för riksdagspartierna varit inbjudna. Enligt styrelsen (får vi förmoda) för Nobelstiftelsen så strider SD:s partiprogram mot "Nobels anda". 


Styrelsen för Nobelstiftelsen består av skyhögt utbildade och intelligenta personer. De flesta i styrelsen stoltserar med professorstitlar samt lite titlar utöver detta. Så här ser Nobelstiftelsens styrelse ut, LÄNK:


Chairman
STORCH, MARCUS, MD 
Storch & Storch AB,Deputy Chairman


HANSSON, GORAN
goran.hansson@ki.se 


HEIKENSTEN, LARS, 
lars.heikensten@nobel.se  


ENGLUND, PETER, 
peter.englund@svenskaakademien.se 


NICOLIN, TOMAS, 
tomas.nicolin@tele2.se 


FIVE, KACI KULLMANN, 
kaci@kaci.no 


NORMARK, STAFFAN, 
Staffan.Normark@smi.ki.se 

Dessa högt utbildade herrar står för kunskap och vetenskap. De står som garanter för att världens främsta vetenskapsmän skall erhålla det finaste och mest prestigefyllda utmärkelse en vetenskapsman som finns. Dessa herrar måste kunna förklara exakt vad det är i SD:s program som strider mot Nobels anda. De måste kunna förklara på ett pedagogiskt och stringent sätt varför Lars Ohly (V) kan bli bjuden till Nobelfesten men inte Jimmie Åkesson. Jag skall erkänna att jag är dubbel i min syn på att just SD är utfrysta från nobelmiddagen, det ger ju förmodligen extra sympatier och röster när nu det svenska kynnet är som det är. Det som förvånar är i stället att representanter för vetenskap och spetskompetens misslyckas så fullständigt att resonera logiskt så fort det blir minsta politik i en fråga. De må vara skarpa på sina områden, men är barn när det gäller områden som samhälle och politik.


Läser vi lite om Alfred Nobel på Wikipedia kan vi faktiskt hitta en logisk förklaring till nobelstiftelsens agerande. Så här skall Nobel ha uttalat sig om dynamit enligt Wiki, LÄNK.

Min dynamit leder snarare än tusen världsfördrag till fred. När människan insett att hela arméer kan komma att tillintetgöras, kommer man att fortleva i en gyllene fred.

Vi vet nu i den nukleära tidsåldern att Nobels förhoppning om dynamitens fredsbevarande effekt enbart var önskedrömmar och orealistiska förhoppningar. På samma sätt kan vi nu konstatera att det mångkulturella samhället också var önskedrömmar och fromma förhoppningar. SD har ju aldrig stått bakom denna rosenskimrande önskedröm, just därför passar inte SD in i Nobelceremonin. Detta är den enda logiska förklaringen till hur Nobelstiftelsens styrelse resonerande inför nobelfesten. Eftersom det ändå är ett ganska avancerat resonemang för den obildade massan skulle man önska att de högt utbildade herrarna i nobelstiftelsens styrelse gick ut och klargjorde detta resonemang.   

Länk DN

Länk SvD

Länk SVT