Ännu en professor

Det är egentligen fel att skriva ”ännu en professor” i rubriken, professor Leif Lewin måste ha varit uppe förut på scenen i den rad av professorer, docenter och doktorer som deklarerat (i sann demokratisk och objektiv anda) hur man skall få ett parti av alla de partier vi har, på fallrepet. Lewins namn förefaller i alla fall märkligt bekant men sökfunktionen fungerar inte på denna blogg så jag lämnar tidigare artiklar om Lewin åt sitt öde.

Vi skall säga direkt att Lewins recept på att mota Sverigedemokraterna inte på långa vägar är lika odemokratisk och tokigt som docent Petersons (föregående blogginlägg) frågan är faktiskt om Lewins förslag är odemokratiskt alls. Lewin tycker att Sverigedemokraterna skall avkrävas svar på inom alla politiska områden, det i sig är ju inte odemokratiskt. Det odemokratiska är att landets alla professorer, docenter och doktorer på landets statligt finansierade institutioner plötsligt blivit politiska experter och kommer med råd om hur ett demokratiskt parti med stort folkligt stöd skall bekämpas. Så här skriver i alla fall Lewin i sin artikel.

En för Sverige karakteristisk kombination av egenintresse, närmast av arbetsmarknadspolitisk natur, och uppslutning bakom mänskliga rättigheter och humanistiska ideal har skapat samförstånd om invandrarpolitiken. Men så kommer ett parti och dömer ut hela politiken! Inom etablissemanget uppstår panikreaktioner. Man ropar på speciella åtgärder för att bekämpa Sverigedemokraterna.    

Här har vår käre professor presenterat åsikter som rena fakta, det tycker jag inte en professor skall göra. Att vi tagit emot en mängd människor i vårt land för att vi behöver dem som arbetskraft är en lögn. Många av de som vi tagit emot har i princip aldrig kommit in på arbetsmarknaden och kommer sannolikt inte göra det heller. Dessutom hade vi en arbetslöshet under senaste högkonjunkturen på 300,000 människor.

Den gemensamma uppslutningen kring ”humanistiska ideal” är inte heller korrekt. Vad är det för humanism att ta emot människor med tveksamt skyddsbehov? Vad är det för ”humanism” att försöka lösa inhemska problem för en annan nation genom att flytta på befolkningsgrupper?  Det är inte ett parti som plötsligt kommer och dömer ut hela politiken bara, massvis med människor i landet har gjort det länge. Vidare i Lewins artikel så står det så här.

Slutligen finns det de som säger att man ska ta debatten med Sverigedemokraterna just om invandrarpolitiken för att på så sätt avslöja deras främlingsfientlighet. Men att få fram sin favoritfråga i rampljuset är isjälva verket ett drömläge för ett parti.
Även om den främlingsfientliga opinionen, alltjämt, är liten iSverige att döma av Eurobarometerns opinionsundersökningar är den betydligt större än de procentsiffror Sverigedemokraterna hittills kunnat uppnå. Det finns med andra ord en potentiell väljargrupp, som Sverigedemokraterna skulle kunna mobilisera bara frågan ordentligt kommer upp på dagordningen.

Lewin avråder från att ta debatten om invandringspolitiken, inte för att det är som Lewin påstår SD:s ”favoritfråga”. Det är ju inte sanningen, den är att de nuvarande riksdagspartierna för en vansinnig immigrationspolitik och helt enkelt inte kan ge bra svar i en debatt om just denna politik. Ja Lewin har rätt i att det potentiella stödet för SD är mycket större än dagens opinionssiffror för partiet, just för att många människor insett att vi för en dålig politik på just detta område.

I stället frågan om immigrationen föreslår Lewin att man skall ta debatten med SD i andra frågor än i just immigrationspolitiken. Så här skriver han slutligen i sin artikel.

Man bör ta debatten med dem i alla frågor och därmed visa på den valhänthet och brist på konkretion, som tillkommer alla enfrågepartier. Inför de stora frågorna om finanskris, global uppvärmning och saneringen av missbruket inom välfärdssystemet .

Nu har ju SD en politik på de områden som Lewin räknar upp, samt en politik för de flesta andra områden också. Att ett ungt parti med bristande ekonomiska resurser inte kan ha en lika utmejslad politik på alla områden som andra partier med oändligt mycket större ekonomiska resurser tror jag väljarna har full förståelse för. En stor del av det partiarbete som görs inom detta unga parti utförs av arbetande människor på sin fritid, samma arbete som de nuvarande riksdagspartierna har anställda och välavlönade människor för att utföra. Trots det så blir SD:s politik allt mer heltäckande och fråga efter fråga får en professionellt utformad politik.

I grunden är Lewins recept för att möta Sverigedemokraterna fullt rimligt och demokratisk. Ett parti som med all säkerhet kommer att sitta i riksdagen måste skaffa sig en politik på de tunga områdena. Det som ger dålig smak i munnen är det sätt Lewin, professor emeritus på en statlig institution, för fram sina åsikter.

Länk SvD