Stockholm behöver människovänlighet mer än miljövänlighet och en förändrad skyline

En rubrik som får mig att höja på ögonbrynen är ”Stockholm behöver fler skyskrapor”, artikeln publicerad i SvD är skriven av två centerpartister och det får mig inte att sänka ögonbrynen. De två centerpartisterna är Per Ankersjö och Lukas Forslund som båda beskriver sig som ”Gröna liberaler”. I alla fall Per Ankersjö är känd inom stockholmspolitiken, bl.a. för att han gick på tvärs mot sitt moderparti i frågan om trängselavgifter. Så här skriver de två centerpartisterna i sin artikel.

Förra gången stockholmarna gick till val så överskuggades de flesta valfrågorna av trängselavgiftsdebatten. När vi nu börjar närma oss val igen så är det mycket som tyder på att frågan om skyskrapors vara eller icke vara kan bli det här valets stora vattendelare. Ska Stockholms silhuett bibehållas till varje pris eller ska Stockholm få nya moderna inslag i sin ”skyline”? 

Är det inte näpet när två bondeförbundare talar om ”skyline”. Man får direkt associationer till New York och den i.o.f.s. något förändrade skyline denna stad har. Jag själv växte upp i Stockholms förorter och på den tiden så fanns det i princip inga centerpartister i Stockholm. De höll till på landsbygden och om någon sade att två centerpartister skulle börja tala om att förändra Stockholms ”skyline” under min livstid så skulle jag helt enkelt inte trott på det.

Centerpartisterna tycker att Stockholms ”skyline” skall bli en kommande valfråga för Stockholm. Är inte frågor som trygghet i staden, arbetslösheten i vissa förorter, kriminalitet, bilbränder och bostadspriserna viktigare frågor? Vidare så skriver centerpartisterna så här i artikeln.

Det finns i Stockholm starka konservativa krafter som tillåts dominera stadsplaneringen. Förhållningssättet de har är inte bara mossigt och visionslöst, det är också ett direkt hot mot ambitionen att låta Stockholm bli en ”grön metropol”.    

Stockholm är redan en ”grön metropol”. Ett sätt att låta den fortsätta vara en grön metropol är att inte låta den växa. Framförallt Centerpartiet propagerade förut för att landsbygden och mindre städer också skall leva. Denna politik verkar ha övergivits fullständigt nu när Stockholmarna skall lockas att rösta på Olofsson. Dock har ju städer en naturlig tillväxt som politiker inte skall peta för mycket i överhuvudtaget. Men tar vi t.ex. bostadsbristen så kan vi konstatera att vi har hela förorter befolkade av nya medborgare inflyttade från utlandet. Arbetslösheten är på vissa håll bedövande stor i dessa enklaviserade förorter och det är inte en ”naturlig” tillväxt av staden. Det handlar mer om att landsmän vill bo tillsammans för att känna sig trygga. Till slut så står det så här i artikeln.

Genom ett skyskrapeförbud kan vi också missa möjligheten att däcka över de trista spåren och vägarna norr om Centralen och få den spännande stadsmiljö som Centerpartiet föreslagit när det gäller det framtida Västra City.
I Centerpartiet anser vi att gammalt kan möta nytt och att miljövänlighet är en självklarhet i en växande storstad. Om Stockholm ska bli den metropol som alla talar sig så varma för så kan vi inte fortsätta att se på vår stad som ett museiföremål.

För det första så har vi en ”spännande” förortsmiljö redan nu. Vi har områden där våra innevånare inte vågar gå ut vid mörkrets inbrott. Det är ett brännande problem som dessa centerpartister aktar sig noga för att prata om.
För det andra så skriver de två politikerna om miljövänlighet väldigt ofta i sin artikel. Just när det gäller Stockholm och dess framtid vore det bättre att prata om ”människovänlighet”. Vi vill ha en stad där vi kan trivas i och känna oss trygga. Jag är ju själv ingen ungdom längre men att trängas ännu mer i citykärnan skulle definitivt inte få mig att trivas bättre.  
För det tredje, i förorterna så talar alla sig varma för ökad trygghet och en människovänlig bebyggelse. Det är nog mest ”innefolket” i stadskärnan som pratar om detta med en världsmetropol. Stockholm kommer aldrig att bli ett nytt europeiskt New York, en väldigt dålig och ogästvänlig kopia kan vi skapa om vi anstränger oss riktigt mycket. De som trivs i New York kan väl flytta dit, svårare är det inte.

Stockholms (ja Sveriges) mest kritiserade byggprojekt var rivningen av de gamla Klarakvarteren, den s.k. Norrmalmsregleringen. Det var en del socialdemokrater med Joakim Garpe och Hjalmar Mehr som drev på denna gigantiska omvandling av staden. I Wikipedia så står det så här om Norrmalmsregleringen.

Omvandlingen av Nedre Norrmalm har både kritiserats och beundrats både i Sverige och utomlands, och räknas som en av de större och mest genomgripande cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden, även inberäknat de städer som skadades svårt under kriget.

Precis, en del menar att förstörelsen var större i Stockholm än i de städer som drabbades av svåra bombningar under 2a världskriget. Det var nödvändigt med en sanering och renovering av de gamla Klarakvarteren, vissa hus höll på att rasa ihop av egen kraft. Frågan var hur det nya Norrmalm planerades och uppfördes. Storslagna och ”spännande” visioner av ofta inflyttade politiker ger sällan en människovänlig och trivsam miljö för stadens innevånare. Låt oss inte göra om det gigantiska misstag socialdemokraterna med Joakim Garpe och Hjalmar Mehr i spetsen genomförde, de är faktiskt Stockholms mest hatade politiker. Låt oss också ta itu med förorternas brännande problem innan vi försöker genomföra några våta drömmar av tuppkammade politiker.

Länk SvD