torsdag, december 31, 2009

En liten nyårskrönika – Sahlin och Company

Året som gått har inneburit stora framgångar för ett parti som inte bara knackar, utan bankar på riksdagens portar, nämligen Sverigedemokraterna. Opinionsmätningarna ligger det senaste halvåret hela tiden över spärren. Med tanke på att partiet brukar undervärderas i opinionsundersökningar så kan resultatet vara ännu högre. Jimmie Åkesson har befäst sin partiledarställning med några mycket väl genomförda debatter mot politiska motståndare.

Göran Hägglund, Kristdemokraternas ledare, talade i Almedalen om ”verklighetens folk” och gav det kulturella etablissemanget en örfil. Reaktionen blev som väntat häftig, inte minst för att just denna elit har nästan obegränsad tillgång till medierna, samt att Hägglund kanske slog på en mycket öm punkt. Dock vågade naturligtvis inte Hägglund vara politisk inkorrekt på riktigt allvar. Han stod inte heller upp för sitt tal i Almedalen med rak rygg, man fick nästan känslan att han försiktigt backade undan från sitt förhållandevis vågade tal.

Reinfeldt klarade EU:s ordförandeskap med ett godkänt. Han och Moderaterna har inte råkat ut för några katastrofer, men går inte partiet lite på tomgång? Opinionssiffrorna går inte uppåt, snarare nedåt och Reinfeldts utseende och utstrålning som innan valet 2006 var en tillgång börjar bli lite tjatig. Är det inte något tillkämpat med den ”statsmannalook” han lagt sig till med? Hans rådjursögon är heller inte lika fuktiga längre utan ser lite mer tomma och rentav dumma ut. Det jag speciellt minns från det gångna året är Reinfeldts utbrott i TV studion när han fick frågan för hundrade gången om samarbete med SD efter valet.

Jan Björklund imponerar på mig när han talar om skolpolitik, ibland även inom andra områden. Björklund ger raka, klara och distinkta besked, slingrar sig aldrig och blir aldrig svarslös. Hans militära bakgrund verkar enbart vara positiv för hans politiska karriär. Människor vet i alla fall att han haft ett vanligt jobb, till skillnad mot många andra broilers i dag. Tyvärr blev förslaget om kontrakt för nyanlända invandrare nedröstat av Folkpartiets kongress. De två politiker jag kan känna någon respekt för i dagens riksdag och bland dagens riksdagspartier är Björklund och Sabuni. Båda råkar komma från Folkpartiet, Bengt Westerbergs gamla parti. Ändå är Westerberg den politiker jag avskyr mest efter Hitler och Pol Pot, är det inte underligt?

Maud Olofsson ja! Jag sitter här med ett stort leende på läpparna. Jag minns debatten mellan Åkesson och Olofsson där Åkesson sablade ned vår käre Maud jäms med fotknölarna. Hur kunde Olofsson någonsin bli partiledare? Ja inte mig emot egentligen, bara jag slipper höra hennes gnälliga klimakterieröst.

Maria Wetterstrand har jag ganska nyligen behandlat HÄR

Lars Ohly är oerhört tröttsam och den mest förutsägbara politiker på hela jorden, och det vill inte säga lite. Allt jag möjligtvis kan säga om honom vet ni redan.

Sahlin har jag ju också behandlat alldeles nyligen. Men jag går och drar med en långvarig förkylning så jag har legat och läst böcker för att kroppen skall få ta igen sig. Den senaste boken är av Pär Nuder och bär en titel som riktigt doftar av Socialdemokrati, den är ”Stolt men inte nöjd”. Boken förtjänar en bättre titel och är understundom underhållande. Nuder är ingen dålig författare enligt mig. När man läser boken förstår man hur oerhört mycket bättre intellektuell förmåga Nuder har jämfört med Sahlin.

Jag har precis börjat läsa boken men har inte kunnat låta bli att tjuvkika på det kapitel som behandlar Sahlins avpollettering av Nuder, det är förskräckligt. Först konstaterar vi att Sahlin och Nuder känt varandra i 30 år, de har båda varit distriktsordföranden, de har båda klättrat uppför karriärstegen samtidigt. Dagen efter Perssons avgång när valförlusten var ett faktum 2006 vandrar Sahlin in på Nuders kontor och försöker på ett uppenbart sätt fiska efter Nuders planer inför framtiden. Därefter så börjar hon pressa Nuder på vad ”partiet” kan tänkas tycka om henne. Hon avslutar sitt märkliga besök i Nuders kontor med orden
– Mona Sahlin som partiordförande – det är väl inte realistiskt, eller hur?
Nuder vägrade att svara på frågan, vad skulle han säga? Ingen ville ha Sahlin som ordförande då vid denna tid, ingen ens tänkte på henne som ordförande.

När sedan Sahlin med alla turer ändå blev partiordförande (alla andra tackade nej, Wallström, Jämtin och Messing) så började Sahlin enligt egen utsago att frysa ut Nuder. Han var socialdemokraternas ekonomiska talesman och partiordföranden brukar ha tät kontakt med denne, av nödvändiga skäl. Sahlin hade i princip aldrig någon kontakt med Nuder och förhållandet blev märkligare och märkligare. En dag lyssnar Nuder på radio när Sahlin är med i ett sommarprogram (3 augusti 2007) och får höra detta.

Jag får ofta frågan vad jag tänker på när jag gymmar. Och svaret är så skönt, det är nämligen: inget alls. Det är så skönt att blåsa bort alla tankar på Reinfeldt, Nuder, skatter eller EU. Det är bara jag, flåset och den dunkande musiken.


Detta säger alltså partiordförande Sahlin om sin egen ekonomiske talesman Pär Nuder. Det trotsar alla regler, all vett och etikett och allt normalt beteende. För att göra en lång och beklämmande historia kort så undergrävde Sahlin systematiskt Nuders ställning, på ett mycket märkligt nästan mobbningsaktigt sätt. Innan Sahlin får Nuder på fall genom att läcka meddelanden om hans avgång till pressen, utan någon som helst förvarning, så intygar Sahlin öga mot öga med Nuder att hon inte har något att anmärka på hans arbete.

Detta är såklart Nuders version av händelseförloppet. Men av de små brottstycken vi kunde snappa upp från media så stämmer Nuders version. När man läser boken av Nuder blir man rädd på riktigt för Sahlin som statsminister.  Låt oss hoppas på det bästa.

GOTT NYTT ÅR kära läsare.

11 kommentarer:

Robin Shadowes sa...

Måna Muslim har kalla onda ögon. Med henne som statschef är Sveriges öde beseglat för alltid.

BLU-82 sa...

Gott nytt år. 2010 kommer att bli ett år då en Mogadishu-situation uppstår i Sverige, tyvärr..

z999 sa...

Nuder var som roligaste när han kallade den växande pensionerade befolkningen för ett köttberg. Fast egentligen är den människosynen rätt när man har den människosynen som han har där ordet svensk inte har någon betydelse.

z999 sa...

NER MED KUNGEN!
/z999

Michael sa...

Det ovan skrivna förutsätter att man fäster tilltro till Nuders beskrivning - och han talar ju faktiskt i egen sak?

Dessutom: "När man läser boken förstår man hur oerhört mycket bättre intellektuell förmåga Nuder har jämfört med Sahlin." Det säger ju iofs inte så mycket om vare sig den ena eller den andra.

Robsten sa...

@Michael

-"Det ovan skrivna förutsätter att man fäster tilltro till Nuders beskrivning - och han talar ju faktiskt i egen sak? "

Jag fäster tilltro till Nuders beskrivning i stora drag. Detta eftersom jag vet att Sahlin t.ex. gärna pratar om sig själv i tredje person, en egenhet som förmodligen tyder på hybris. Men det är sådana små detaljer som stämmer i Nuders beskrivning.

Vad gäller radioprogrammet så förutsätter jag att Nuder är absolut sanningsenlig, det är ju en verifierbar uppgift.

När det gäller debaclet vid Nuders avgång så kommer jag ihåg att det skedde en del mycket märkliga saker.

Nä, jag fäster tilltro till Nuders beskrivning i detta fall, det gör jag, annars hade jag aldrig beskrivit det på bloggen.

i övrigt har du ju rätt vad gäller den intellektuella kapaciteten

Anonym sa...

2010 kan bli aret vi far en riktig idiot till statsminister(Alla vet vem, till och med Nuder).

MS sa...

@Z

Vad var det där för ett litet anti-monarkistiskt utbrott? Ha ha

//


Pär Nuder är inte den enda som kommenterat Fru Sahlins minst sagt begräsande intelligens. Vi minns väl alla vad G P sa om henne!

Sahlin lever på gamla meriter och det faktum att S känner sig tvungna att fixa fram landets första kvinnliga Statsminister. I o f s så är det anmärkningsvärt att det skulle dröja till år 2010 innan vi fått en när muslimska länder som t ex Pakistan redan har haft kvinnliga PM. Det finns även andra exempel. Hade Anna Lindh fått leva så kanske vi redan hade haft en men det blev ju inte så som bekant. Dessutom så litar jag ALDRIG på en person som talar om sig själv i tredje person. Det är ett tydligt tecken på en narcissistisk störning och sådana människor ska inte ha den makten.

Reinfeldts utbrott såg jag inte men det skulle inte skada om han visade känslor lite oftare och slutade vara så "robotlik". Bara för att man i sig är en hyfsat kompetent politiker så behöver man inte vara tråkig. Ok, en Statsminister ska hålla en viss stil men känslor är inget fel att visa. Tvärtom så tyder det på ett engagemang. Jag tycker även att han ska lägga av med sin ”landsfader-ambition” En moderat kommer aldrig bli en landsfader på samma sätt som en gråsosse och den tiden är förevigt förbi. Samhället har förändrats allt för mycket.

Ohly tänker jag inte ödsla mer spaltutrymme på än så här. Att han kan få en ministerpost är något som jag bara vill förtränga :-((

Björklund är ok men han leder ett parti som förvirrat sig djupt in i den förfärliga socialliberalismens irrgångar. Han kommer få det svårt mot in absurdum humanisterna som Birgitta Ohlsson och Co. Han måste nog ta fram Majoren i sig och börja styra partiet med en järnhand ett tag. Speciellt nu när latteliberlarena, MP, börjar norpa hans väljare.

Olofsson är bara en talanglös bäver som det är j-vligt jobbigt att lyssna på. Hon är dessutom odemokratisk och irrationell. Det visade hon i intervjun med Jimmie Å när hon bara svamlade när hon inte gick till direkta personangrepp.

Wetterstrand och Eriksson är lika intressanta som att se målarfärg torka. Jag verkar få rätt i min spådom. MP verkar diskutera möjligheten att ändra i partistadgarna så att dom kan sitta kvar efter valet.

Hägglund är ok men han har försatts i ett omöjligt läge i o m att han var tvungen att acceptera homoäktenskap. KD är nog det som är det parti som förlorat mest på att gå med i Alliansen. Han hade rätt i sin kritik angående den vänstervridna kultursnobbismen men han kunde tyvärr inte stå pall.

Jimmie Åkesson växer som partiledare och hans förmåga att stå pall när PK-orkanden viner är beundransvärd. Han är en snygg ung man men han måste sluta klä sig som en gammal gubbe i sina stickade koftor. Han ser bra ut i kostym så han borde ha skjorta och slips när han intervjuas i TV. En småsak kan tyckas, but image is everything :-)

Robsten sa...

@MS

Tja Jimmie får lyssna på dina moderliga råd då;-) Speciellt tacksam blir han att höra "en snygg ung man" tror jag.

I övrigt nickar jag bara instämmande, kanske hade KD tjänat på att välja Maria Larsson, vet inte.

MS sa...

@Robsten

"mode(r)liga" råd. Den var fyndig :-)

Han blir nog smickrad över att en snart 40-årig tant tycker att han är snygg ha ha

Absolut, han är ung och snygg och det ska man ta vara på. Många uppskattar att se unga prydliga människor. Säger som jänkarna (och det är en princip som jag själv lever efter ;-)

If you've got it, flaunt it

//

Ja, men frågan är vad hon skulle kunna göra? Jag tror inte att KD-väljarna har något emot Göran Hägglund personligen. Tvärtom, han har väl lite Alf Svensson stuk? Det är offrandet av kärnfrågor som fått dom att vända KD ryggen. Jag tror att KD-väljare kanske är mera känsliga än t ex C-väljare då partiet bygger på en religiös värdegrund. Många strikt religiösa accepterar inte homoäktenskap, vissa vill inte ens ha kvinnliga präster och om då partiet går stick i stäv med dessa värderingar så är det nog dödsdömt. Jag tror inte att det är emot C-väljarnas "religion" att kärnkraften nu trots allt kommer att fortleva. Det blir knivigt för KD. Även om de enskilda partierna kommer att få lite mer fria tyglar under valrörelsen så måste dom ändå hålla sig inom Alliansens ramar. KD's enda räddning är väl egentligen M's vänstersväng. Det kanske finns några konservativa väljare man kan sno från M.

Robsten sa...

Jo, dels är det ett dilemma, hålla sig inom ramarna för Alliansen, en allians som sammantaget gått åt vänster värderingsmässigt (men kanske inte så mycket ekonomisk som man kan tro)

Samtidigt hålla sin profil och sina kärnfrågor. KD borde dock aldig sälja ut sin själ, Alliansen hade ju inte spruckit för det, det tror jag inte.

Dels är detta ett självförvållat problem. Alla har triangulerat in sig mot mitten, för att vinna rösterna i mitten och lämna rösterna på kanterna därhän (de skall lämnas utan alternativ). Denna triangulering är i grunden odemokratisk så jag har svårt att tycka synd om dem.