tisdag, december 22, 2009

Att ansvarsbefria människor

Det står i en intressant artikel i SvD om en flicka som blivit mobbad under två års tid i en svensk skola. Flickan har nu fått ett skadestånd som skolan skall betala på 90,000 kronor. Det står i artikeln att det tog två års tid ”innan skolan agerade”. Det är en mycket anmärkningsvärd uppgift och jag undrar faktiskt om den är sann. De flesta, ja i princip alla skolor har planer för mobbning, i alla fall kommunala skolor, och de brukar inte vänta i två års tid innan det gör något. Så här står det i artikeln.

I sin anmälan till Barn- och Elevombudet, BEO, berättar föräldrarna att deras dotter blivit slagen, fått elaka kommentarer och varit utfryst. Särskilt en annan elev uppgavs vara pådrivande i mobbningen.


Skolan har ett solklart ansvar att stoppa mobbning och andra oegentligheter som sker på skolan under skoltid. Men vilket ansvar har den elev som t.o.m. slog den mobbade flickan? Man får nästan känslan av att det är skolan som stått för mobbningen. Hur mycket skall den elev som verkligen stod för trakasserierna betala? Hon slipper undan alla påföljder överhuvudtaget. Det kan inte vara rimligt att en skola ensamt skall betala skadestånd när en gärningsman kan pekas ut, något är sjukt och skevt i detta. Skedde förresten alla trakasserier på skolan under skoltid? Tillåt mig att starkt tvivla på det. Vidare i artikeln så står det så här.

Enligt Ragnar Åsbrink har skolledningen försökt vidta åtgärder, och vid flera tillfällen tyckt att situationen förbättrats. Men det var inte förrän en ny rektor var på plats, som eleverna separerades i olika klasser.
–Vi satte in insatserna för sent, och nu kan vi bara dra lärdom för att bli bättre och snabbare. Framför allt ska skolan gå igenom och diskutera det som hänt.


För det första så hade skolan vidtagit åtgärder, juristen på ”Barn och elevombudet” Lars Ericsson ljög alltså. För det andra så innebär ”att separera eleverna” förmodligen att flytta på den utsatta flickan, vilket moraliskt är tvivelaktigt och är en metod som kritiserats. I annat fall så flyttade man på den flicka som mobbat och då är det också en metod som kritiserats starkt.

Utbildningschef Ragnar Åsbrink kryper till korset och rullar sig självmant i tjära och fjäder, han vet väl vad som gäller om han inte skall få hela drevet på sig. Ingen skola i världen kan stoppa mobbning om inte föräldrarna och de som mobbar hjälper till och inser konsekvenserna sina egna handlingar. Skolan har fått ökat ansvar som börjar närma sig rent föräldraansvar, samtidigt som dess auktoritet sjunkit och dess möjligheter att agera med konsekvenser närmat sig noll.

Varför uttalar sig inte rektorn i artikeln? Varför får inte personalen som arbetat med fallet uttala sig? Jag är säker på att de skulle servera en helt annan historia. Vi frågar oss till sist vad ansvaret hos den flicka som stod för trakasserierna tagit vägen? Vad har föräldrarnas ansvar tagit vägen? Dagens skola förväntas agera som skola, förälder, socialtjänst och polis, lite väl höga förväntningar kanske.

Länk SvD

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet! Tänk om skolan fick ägna sig åt utbildning - om bara föräldrar, polis och socialtjänst skötte sina uppdrag....

Johan Y sa...

Jag tycker snarare att det är märkligt att skolan idag inte förväntas stå för uppfostran. Det är helt sanslöst när man hör att skolor ringer polisen istället för att uppfostra eleverna själva. Det innebär ju att de vuxna runt barnen abdikerar fullständigt. Vad finns kvar då? Flugornas herre?

Att göra en 12-åring eller dess föräldrar straffansvariga för vad det gör i skolan tycker jag faktiskt är fel. En förälder måste kunna förvänta sig att de vuxna i skolan kan hantera barnen. Vi skulle ju aldrig släppa iväg 12-åringar någon annanstans vind för våg så varför ska föräldrarna förvänta sig att det är så det ser ut i skolan? Straff för en 12-åring bör vara åldersadekvata och det är inte skadestånd.

Däremot sympatiserar jag generellt med vad du skriver om att rätt person ska straffas. Jag tror personligen att det är för mycket dalt. Barn ska kunna känna sig trygga i att vuxna skyddar dem vilket innebär att vuxna måste sätta gränser.

Robsten sa...

@Johan Y

-"Jag tycker snarare att det är märkligt att skolan idag inte förväntas stå för uppfostran. "

Fel, skolor förväntas ta hand om uppfostran av barnen i dag, det var skolan som fick betala skadestånd, inte mobbaren eller några föräldrar.

-"Det är helt sanslöst när man hör att skolor ringer polisen istället för att uppfostra eleverna själva."

Skolorna försöker så långt det är möjligt, utan några som helst sanktionsmöjligheter. När detta inte går längre ringar man i mycket sällsynta fall polisen. OM skolorna verkligen skulle ta tag i hopplösa fall själva skulle de i sin tur bli polisanmälda.

-"Det innebär ju att de vuxna runt barnen abdikerar fullständigt."

Detta har ju redan skett, det är därför vi står inför de problem vi gör, inbegripet föräldrarna då.

-"Att göra en 12-åring eller dess föräldrar straffansvariga för vad det gör i skolan tycker jag faktiskt är fel."

Nu behandlas de som om de saknar allt ansvar, detta håller helt enkelt inte, det blir bara värre och värre. Om man slår någon har man faktiskt ansvar för det själv. Polisen har väl tillräckligt att göra ändå, men flyttning till specialklass eller två månaders hemundervisning är effektiva medel.


-"En förälder måste kunna förvänta sig att de vuxna i skolan kan hantera barnen"

Ja, på den gamla goda tiden gjorde den det också. Skulle skolorna få agera fritt skulle de väl också klara av det. I bakgrunden finns alltid bristande föräldraansvar, så ser det ut i verkligheten.

Johan Y sa...

Jag påstod inte att skolorna har de sanktionsmöjligheter de behöver. De behöver mer. Att skolan lämnar över uppfostran till polisen är lika mycket skolans förfall som samhällets förväntning.

Jag tror i och för sig att lärare skulle komma längre med de möjligheter de har om de accepterar att deras roll är att leda en klass inte att ledas av den.


Men får jag välja på lärare och skolor med mer makt eller att man börjar bötfälla föräldrar och elever skulle jag valt det första.

Visst håller jag med om att man ska flytta elever som har ett mönster av att misshandla andra elever. Långt innan det blir ett mönster tycker jag dock en lärare ska ta tag i eleven och säga ifrån på skarpen, vilket jag inte tror händer.