Saab tillhör den svenska industrihistorien och är en del av det fundament som Sverige byggt sin rikedom och sitt välstånd på. Nu har beskedet kommit att Saab läggs ned och försvinner, i alla fall Saab automobil. Det har påståtts i pressen att Saab nästan aldrig gått med vinst. Det kan vara sant rent resultatmässigt för själva enheten (fast det vet vi inte ett dyft om egentligen) men ett stort företags effekter på underleverantörer och andra diverse effekter på företag och samhälle i övrigt är stora. Dessutom är det samhällsekonomiskt en vinst att alla som arbetar i ett företag ändå inte belastar A-kassan eller andra transfereringssystem. En samhällsekonomisk vinst blir det först när andra mer vinstgivande företag anställer arbetsstyrkan på Saab, vilket i dagsläget lär dröja ett bra tag.
När jag var ung så kapsejsade svensk TEKO-industri, det var en plågsam men nödvändig utveckling. Vi kunde i förlängningen inte konkurrera med låglöneländer där arbetarna i princip inte fick betalt alls med svenska mått mätt. Därefter kom turen till varvsindustrin. En enorm överkapacitet fanns för varven världen över och någon måste dra det kortaste strået. Det var förresten inte bara svenska varv som dog när överkapaciteten blev manifest världen över.
Kanske fanns det ingen räddning för Saab på lång sikt, företaget sålde helt enkelt för få bilar. En enkel men klinisk sanning för det dilemma Saab hamnat i. Däremot så uppvisar både Alliansregeringen och den förra socialdemokratiska regeringen en nonchalans när vår högteknologiska industri går i graven som är uppenbar och stötande. Det magstarkaste och vidrigaste exemplet på detta var när Gislaved gummifabrik flyttades med hjälp av EU-pengar till Portugal. Gislaved var en framgångsrik lönsam fabrik med en alldeles egen nisch i däcktillverkning. Det hela kan liknas vid ett gigantiskt rån i fullt dagsljus och vår dåvarande regering hånlog i princip åt protesterna. Efter denna affär när Gislaved lades ned i Sverige blev jag en övertygad EU-motståndare och min systemkritiska hållning antog en definitiv och fundamental karaktär.
Att vi som vissa regeringsföreträdare har låtit påskina, skulle kunna leva gott på att sälja diverse tjänster åt varandra tror i alla fall inte jag på. En sådan ekonomi måste sluta med armod. Det talas ibland om att satsa på turism i vårt land. Det är inget fel i det men det kan ju aldrig bli basen i vår ekonomi. De länder som har turism som bas i sin ekonomi är rena s.k. bananrepubliker. Så vad återstår om vi skall hålla vår position som ett välfärdsland bland andra välfärdsländer med stark ekonomi?
Länk DN
Länk SvD
15 kommentarer:
Sveriges enda chans är att leverera(exportera) produkter med högt teknikinnehåll. För att kunna göra det måste man bl.a. ha en välutbildad befolkning, en högteknologisk industri och en ledning som förstår det och vad som behövs för att generera/bevara ovanstående.
Det ser inte ljust ut för Sverige, vår ledning ser till att vi tappar alla våra konkurrensfördelar. De tycks tro att vårt välstånd är någon sorts naturlag.
Lunkentuff
Ett statligt interimsägande i väntan på bättre tider och sunda industriella ägare kostar troligen inte mer än alla sociala kostnader nerläggningen kommer att föra med sig. Då finns ju i alla fall chansen kvar. Vi måste ju i alla fall försöka!!!
Lunkentuff
Man måste tyvärr inse att regeringen består av en samling inte allt för skarpa och kunniga personer. Likadant är det på departementen: statsekreterna är knappt torra bakom öronen, och detsamma gäller handläggarna (i allmänhet i 25-årsåldern). Men nu kan man nog i alla fall konstatera att det är kört för alliansregeringen. Man har misskött sjukförsäkringsfrågan och nu också industripolitiken.
Det är verkligen konstigt att man hellre satsar på invandrade socialfall från orienten och Afrika än svensk industri. Staten skulle ju kunna överta SAAB under en tre fyra år tills finanskrisen har blåst över, för att sedan sälja företaget och tjäna en hacka när konjunkturerna är på topp. Inte är det något inponerande förnuft hos våra styrande.
"En samhällsekonomisk vinst blir det först när andra mer vinstgivande företag anställer arbetsstyrkan på Saab, vilket i dagsläget lär dröja ett bra tag."
Helst skulle man ju vilja att det skedde vid en annan tidpunkt men i grund och botten är detta bra för Sverige även här och nu. Så länge jag har levat har det hetat att SAAB har Sveriges bästa ingenjörer. Det är ju ekonomiskt vansinne att låta dom gå och skräpa på SAAB Automobile år ut och år in. Dom ska ju sättas i arbete på högproduktiva arbetsplatser, förslagsvis på SAAB i Linköping. Inte på arbetsplater där de har negativ produktivitet.
Fast när det gäller att göra Sverige konkurrenskraftigt finns ju inga partier som främjar det. Alliansen är skit men den bästa skit vi har på det området.
Att göra Sverige till ett turistland är ju i sig att ge upp. Jag har aldrig hört talas om en turistnäring där de anställda tjänar mer än turisterna och jag har svårt att se att svenskarnas vision är att bli fattigast bland i-länderna.
Tyvärr får vi vad vi förtjänar. Med en befolkning som varje år röstar in inkompetens kan vi inte räkna med att få några som förstår utbildning och vad som behövs för att konkurrera.
-"Helst skulle man ju vilja att det skedde vid en annan tidpunkt men i grund och botten är detta bra för Sverige även här och nu"
Nä, det tror jag inte. det bästa för Sverige är att Saab sålde fler bilar och överlevde, nu var det inte så. Det bästa för Sverige var inte att lägga ned varven, inte det allra bästa. Det bästa vore att vi producerade fartyg bättre och snabbare än omvärlden och att andra länders varvsindustri slogs ut. En förlust är en förlust, trots allt. Det bästa för AIK är inte att de går i konkurs, det bästa är att de klarar sig såklart.
Vi förlorar mot omvärlden, det är ingen vinst, det är en förlust.
För några år sen gjorde jag en resa till Kina där jag bl.a. besökte en utställning med produkter som kineserna tillverkade. När jag hade gått igenom utställningen slog mig frågan, -men vad ska vi tillverka i Sverige? Högteknologi säger många, men hur länge kan vi vara ledande på det? Det finns trots allt över 400 miljoner universitetsutbildade kineser, så vad kan vi i lilla Sverige göra bättre?
//mudder
På managemantnivå i Svenska industriföretag är det väldigt populärt att skicka olika utvecklings och beräkningsuppdrag(tekniska) till Indien pga deras lägre timtaxa. Att de sen får betala för 5x fler timmar än med lokal konsult är ju ett mindre bekymmer. På beställarnivå är det inte lika populärt.
Fortsätter det som det börjat kommer all utveckling av "Svensk" teknik/kompetens ske utomlands. Vad har vi då att komma med? Vi måste kraftsamla och värna om oss, ingen annan kommer att göra det.
Lunkentuff
Nja, man behöver vara relativt bra på något inte bäst på allt. Men det är fortfarande så att vi faktiskt måste se till att behålla någon kompetens. Tyvärr så gör ju socialisterna så att vi förlorar allt för att de tror att de bara över en natt kan bestämma vad vi ska bra på. Miljöteknik låter kul, det ska Sverige bli världsbäst på, typ. Istället borde vi fundera över vilka styrkor vi har och se till att vi behåller dem.
Johan,
Det som retar mig mycket är "black box" tänket bland management. De fattar inte att kompetens och kunskap är något man förvärvar genom en massa slit, släp och tid. De tror att alla utom dem själva är utbytbara i nån sorts blockschema värld. Jag tror det behövs ett omtänk. Satsa Svenskt, ingen annan kommer att göra det.
Lunkentuff
att få saab att gå med vinst är inga problem i ett längre perspektiv, nya 9-5 fick leva i tre veckor 9-3 sålde bra lillbilen var i stort sett färdig, men det är bara skit tydligen. skrotbilen 9000 var ju bara skit, tillråga på allt framtagen med fiat och alfa och då går det som det går. saab's etanolsatsningen kostade nog mer än det smakade. de fick väl hybris när gm köpte dom :/
robban
Maud Olofsson bör ställa upp följande tankeexempel:
A: Vad kostar Saabarbetarna, och de från underlevrantörerna, som nu åker ut i arbetslöshet, samhället i form av A-kassa, arbetsmarknadsåtgärder mm under tre år?
B: Vad kostar det att i statlig regi driva Saab i tre år. Strama upp verksamheten och se till att företaget år tre går med vinst, och sälja företaget till en seriös långsiktig ägare. Har år ett och två varit kostsamma, behåll företaget ytterligare två år såsom vinstgivande för staten.
Varje människa med någorlunda normal tankeverksamhet, inser att alternativ A är bara dyrt, hur man än vänder och vrider på det. Medans alternativ B i bästa fall ger pengar över, och i sämsta fall är ett nollsummespel.
Maud Olofsson, regeringens skarpaste hjärna (ironi)väljer alternativ A. Grattis Sverige.
Jag tycker vi bygger om SAAB till en raketfabrik. Sverige vimlar ju av raketforskare som för närvarande kör taxi, städar och mycket annat som inte är raketforskeri. Det borde ju bli succe direkt, huka er NASA.
Lunkentuff
Lunkentuff
Det förstår de nog men de lyckas inte väga det mot andra prioriteringar. Men jag håller med dig. Det är ett av problemen med kvartalsekonomi. Saker som mänsklig kompetens och tillit mellan företag och anställda kan inte förändras från kvartal till kvartal.
Jag är osäker på vad som är lösningen på det dock. Så som marknaden fungerar just nu är ju tanken att det ska finnas andra företag som värdesätter och suger upp människor som slutar eller får sparken på ett jobb. Så hade det kanske kunnat fungera också om vi inte reglerade sönder hela företagsmarknaden.
Alla länder gör ju det i någon utsträckning men med höga skatter, lågt privat ägande och rigida lagar är Sverige ovanligt dåligt på att skapa nya inhemska arbeten.
Tyvärr har vi ju dessutom ett styre som tycker det är precis lika bra att företag ägs av utlänningar som svenskar.
Skicka en kommentar