söndag, februari 28, 2010

Konflikten mellan teori och praktik

En ledare i SvD av Anders Linder tar upp de många olika skepnader konservatismen uppträder i, samt vissa andra ideologiers förfall. Linder tar också upp den sorgliga position konservatismen har i vårt land i dag. Det är förövrigt inte bara konservatismen som har det svårt i dagens politiska klimat som Linder riktigt konstaterar, det finns en kräftgång och utarmning hos flera ideologier och rörelser i dagens Europa. Så här skriver Linder i sin artikel.
Lennart Berntson påpekar att ett antal reaktionära åsikter numera har sina främsta företrädare till vänster. Förnuftskritik, antiamerikanism och krav på politisk följsamhet inom vetenskapen utgör bara några exempel. Vänstern har givit upp framstegstanken och sällat sig till ljusets fiender.

En vänsterradikal kvinna är föreslagen som rektor vid Södertörns Högskola, hon heter Moira von Wright. Kritiken mot henne är skoningslös, hon har bland annat föreslagit att fysiken skall bedrivas ur ett genusperspektiv och inte så ”hårt, objektivt och manligt” länk. Det är ett övertydligt exempel på det Linder menar när han skriver om ”politisk följsamhet inom vetenskapen”.

Vänsterns vision av ett idealsamhälle har inte visat sig fungera i det verkliga livet, i praktiken. Förmodligen glömde man bort de mänskliga drivkrafterna och människans natur i sin politiska ekvation. Dock måste man säga att för inte så länge sedan stod vänstern i alla fall för en framtidstro och en bergfast tro på den objektiva vetenskapen (flumvänstern som alltid undantagen).  Någonting hände, det fanns inte längre någon ren arbetarklass att kämpa för, det gav i alla fall inte så många röster längre. Vårt samhälle förändrades och med förändringen klassbegreppet, i alla fall människornas egen syn på sin klasstillhörighet och dess betydelse. I stället blev hela vänsterrörelsen en variant av den i arbetarled föraktade ”flumvänstern”. Vänsterrörelsen började bli genusmedveten, feministisk och HBT-vänlig i stället för att ta tillvara de vanliga arbetarnas intressen (vilka förövrigt stadigt blivit allt färre).

I stället för vänstern så menar Linder att det är konservatismen som bär upplysningstraditionen vidare i Europa. Som vi redan konstaterat så finns det många varianter av konservatism, alla varianter är inte lyckade eller bra, vilket Linder så riktigt påpekar. När teori och praktik inte går hand i hand så uppstår ofta problem, men det torde inte vara ett specifikt problem för konservatismen, det gäller alla ideologier och förövrigt alla teorier. Så här står det i Linders artikel.
Den sortens fanatiska rationalism skildras på ett fenomenalt fint sätt i öppningen av Andrzej Wajdas film Danton, där en liten gosse får stryk eftersom han har misslyckats med att lära sig deklarationen om de mänskliga rättigheterna utantill.    

Vilket underbart exempel! Vi är några som reagerat på att våra nuvarande riksdagspartier och vår media, behandlat ett visst uppstickarparti på det mest uppenbart odemokratiska sätt, med motiveringen att uppstickarpartiet skulle vara ”odemokratiskt”. Tydligare kan konflikten mellan teori och praktik inte bli. Denna paradox gäller självklart alla ideologier och teorier, det förefaller nästan onödigt att ta upp detta i en diskussion om konservatismen då detta problem är så oerhört allmängiltigt.

Länk SvD

4 kommentarer:

Nisse i svängen sa...

Är det verkligen "flumvänstern" som idag springer pk-etablissemangets ärenden? Det tycker inte jag. Istället är det den medelklass som sossarna så framgångsrikt fångade upp när arbetarstödet började svikta som utmärker sig på den punkten. Mona S. symboliserar för mig definitivt inte flumvänster utan ängslig medelklass, och det är en medelklass som förvisso har en stark dragning åt det socialkonservativa hållet.

Genus- och HBT-köret är inget annat än lite chic fernissa som betyder mycket lite i den reella politiken. De frågorna kommer aldrig så länge (S) bestämmer på allvar tillåtas komma i konflikt med den (S)-troende medelklassens intressen.

MS sa...

@Nisse...

Hm.. Intressant. Kan du utveckla lite om vad dom är ängsliga för och på vilket sätt medelklassen är socialkonservativa enligt dig?

Nisse i svängen sa...

@MS...

Som jag minns flumvänstern, i huvudsak utifrån ett göteborgskt 70-talsperspektiv, så bestod den av akademiker inom humaniora, skådespelare, musiker, poeter och allsköns andra inom kultursvängen. Alltså allt annat än varvsarbetare men också - och det är själva poängen - allt annat än den gryende tjänstemannaklassen inom offentlig sektor och -förvaltning som genom den tidens (S) såg sitt eget skrå växa och frodas genom en aldrig sinande ström av skattepengar. Här skedde den riktigt avgörande draksådden som ligger till grund för väldigt mycket av dagens svenska problem med maktfullkomliga politiska partier och tron på staten som allas vår garant för trygghet.

De som jag kategoriserar som flumvänster ovan var oerhört skeptiska till allt det här. Inte för att de var emot sossarna per se, utan för att de såg en slags borgerlighet bytas ut mot en annan. I grunden var denna vänster frihetlig och, bortsett från det ekonomiska synsättet, hade de mycket gemensamt med dagens nyliberaler. Exempelvis var man såväl sex- som drogliberala.

Det blev givetvis svårt för dessa grupper att identifiera sig med den allt starkare tjänstemannakadern som mer och mer kom att utgöra de egentliga kärntrupperna för (S). Idag är klyftan mellan dessa grupper avgrundsdjup och jag skulle vilja säga att flummarnas politiska inflytande är i det närmaste noll.

Robsten sa...

Ääähh..få se nu, vilka grupper diskuterar vi. Den vänster vi har i dag, alltså V och vänstersossarna, med sin politiska styrning av vetenskapen och insnöande på HBT-frågor är väl ur ett vist sätt "flumvänster" ety de intresserar ju sig inte ett dugg för vanliga arbetare, delvis för att denna klass krymp och blivit otydlig. Att Sahlin och hennes anhang är är borgerliga på ett sätt stämmer också tycker jag, en borgerlighet med visa drag av flumvänster. De gamla VPK-ledarna hade fan aldrig vippat runt på Pridefestivalen och slätat humm.. HBTare, eller vad vi skall kalla dem, personer med odefinierbar sexuell preferens, whatever.