lördag, maj 29, 2010

Tidig morgon – krönika

Jag vaknar tidigt som vanligt. Eftersom det är lördagsmorgon skall jag ut och dela i arla morgonstund, tyvärr känner jag av gårdagens tre, fyra whisky i huvudet och i magen. Jag kollar E-posten, äter en rejäl frukost bestående av gröt och smörgås. Efter frukosten skriver jag lite på en artikel samtidigt som jag sörplar i mig en stor mugg svart kaffe. Därefter är det på med kläder och utrustning, handskar och de tidningar som skall delas lägger jag i cykelns sidofickor. 

När jag precis har trampat iväg så börjar regnet, det duggar först för att sedan strila ned. När jag kommer fram till området jag skall dela i så är jag redan blöt. Det blir ett kink att fördela tidningarna i ryggsäck och olika fickor på cykeln, ingen tidning får ju bli blöt. Jag springer mellan brevlådorna där de står tätt, samtidigt som jag skyddar dem med kropp och jacka för att de inte skall träffas av regndroppar. Där brevlådorna står glesare använder jag cykeln, men då är det ännu svårare att skydda varje tidning från att träffas av regndropparna. Varje regndroppe som träffar en tidning sprider ut sin fukt så att fläcken blir större än en femkrona. För många droppar gör tidningen oanvändbar, och det handlar inte om speciellt många droppar.

Plötsligt håller regnet upp, det känns befriande. Tyvärr så är mina tygvantar sladdriga och genomblöta, jag pular ned dem i en ficka och tar upp ett nytt torrt par. Jag är tvungen att använda dessa tygvantar då jag är allergisk mot trycksvärta. Det nya paret blir dock fuktigt nästan direkt då jag inte var torr om själva händerna. När jag så försöker få upp en sidoficka för att fylla på med mer tidningar trilskas dragkedjan på sidofickan och jag svär medan jag fumligt tricksar upp dragkedjan bit för bit. När jag med stort besvär fått upp fickan och kränger ut en lagom bunt tidningar så rör cykeln på sig i en cirkel för att sedan falla i den blöta gatan med ett brak. Det svartnar för ögonen av ilska och jag ger cykeln en spark, vilket genast straffar sig med smärta i tårna.

När tidningarna är i ordning och cykeln redo för fortsatt färd så börjar regnet igen. Jag stretar på och bunt efter bunt försvinner ned i tyst väntande brevlådor. Asfalten är svart av ackumulerat regn men tomma på allt mänskligt liv. Inte en bil, inte en människa syns i det välmående villaområdet. Mot slutet av turen när det inte finns så många tidningar kvar börjar ryggen att göra ont av en gammal idrottsskada och magen kör runt efter kanske en whisky för mycket kvällen innan. Det finns ju dock inget annat val än att köra slut på de tidningar jag tog med.

När nästan alla tidningar är slut och endast en smal packe finns kvar i toppfickan på cykeln så kommer jag till en brutalt brant backe. Jag tvekar, husen är nybyggda och relativt dyra. Precis innan jag for iväg skummade jag en artikel i DN där det stod att de flesta som röstar på SD är ”white trash”, människor i samhället utkant. Nu tror jag inte på det så jag tar mig an backen i alla fall. Hjärtat slår hårdare och snabbare, andningen får bröstkorgen att häva sig som en bälg i den branta backen, men de sista tidningarna åker ned i de väntande brevlådorna. När jag släpper ned den sista tidningen i en brevlåda som står utanför ett nybyggt fint hus med en trivsam trädgård så bryter solens strålar fram för första gången denna dag.

Efter att jag släppt ned den sista tidningen så tar jag fram ett papper där jag skriver upp husnumret, jag måste ju veta vad jag skall börja nästa gång. När jag plitar ned siffrorna så slås dörren till huset upp, ut kommer en man i trettioårsåldern och går fram till brevlådan jag just fyllt på med Kuriren. ”Vad delar du” frågan mannen, jag svarar sanningsenligt ”det är SD-kuriren, Sverigedemokraternas tidning”. Bakom mannen hörs glatt prat från ett nyvaket men förväntansfullt barn, det går inte att ta miste på att en stund med pappa alldeles för sig själv är en av livets höjdpunkter. Mannen fiskar upp tidningen och tittar på framsidan, plötsligt utbrister han, ”KANON, KANOOON!” han vänder sig mot mig och leendet kommer från hjärtat, det går inte att ta miste på. Jag vänder mig mot honom och ler tillbaka, ”du fick den sista tidningen” mannen replikerar med glimten i ögonen, ”ibland skall man ha tur”.

Plötsligt känns det inte jobbigt alls. Solen fortsätter att bryta fram genom molnen och mannens leende ligger kvar som en varm hand runt hjärtat. Dessutom så hade Linnea Nilsson och Emil Schön, som skrev att det var ”förlorare” som röstade på SD helt fel. Mannen jag träffade som tyckte det var ”kanon” med SD-kuriren var så långt ifrån förlorare man överhuvudtaget kan komma. Mannen bodde i ett nybyggt fint hus i ett trevligt område, dessutom hörde man på barnets röst att just hans pappa faktiskt var bäst i hela världen.

Länk DN SD:s väljarkår.   

7 kommentarer:

Anonym sa...

Fin historia. De verkliga förlorarna är alla de bedragna människor som tror att de gör gott och rätt och röstar för sin egen undergång.
Lunkentuff

Anonym sa...

Varför skulle det vara fel att bevara Sverige svenskt??
Det kommer jag aldrig förstå, så rösta SD 1010

Anonym sa...

Trevligt skrivet, trevlig helg.
Allemand.

ddayperspective sa...

Jag är född i Sverige av svenska föräldrar och uppväxt utan någon kristen hysteri, fast tendenser till det fanns under skoltiden.

Jag har lärt mig att uppskatta ärlighet, friheter såväl som skyldigheter, ren natur, rätten till att fritt få uttrycka sig verbalt och skriftligt med naturliga gränser för förtal, att ingen religion tilläts positionering i samhällskroppen MEN plötsligt under 1970-talet när väldigt få av dem som nu lever och är kritiska begrep vad som hände (inkl de som ordnade med det) så bestämmer några tokar som tror på ett ständigt ökande BNP att detta inte går ihop med den svenska demografiska utvecklingen och med lömska ordval dola i politisk rappakalja sparkas projektet mångfald igång utan att egentligen någon förstod konsekvenserna.

Det ÄR skillnad mellan invandrare. Den STORA och avgörande skillnaden till muslimer är att de liksom svenska tokstollar tror att de bara tillber en religion, medan de rättrogna islamisterna finns i hela spannet mellan fredliga och extremt våldsamma och farliga extremister. De sistnämnda representerar de grupper vars förtryck muslimen påstår att man flytt undan innan PUT delats ut. Strax efteråt tycks hoten på ett märkligt vis klinga av eftersom vanligt förekommande är besök i hemlandet man flydde ifrån.

En annan märklig omständighet är att så fort de som media kallar för ensamkommande "barn" (oftast ungdomar nära 18 år eller betydligt äldre) med försvunna föräldrar och andra anhöriga, som genom ett under brukar anträffas i hemlandet och då vill återförenas med sitt "barn" i Sverige. Ett "barn" som fått permanent uppehållstillstånd kan alltså lätt generera en skara om 5-10 anhöriga som tillåts invandra.

Minskning av de höga reproduktionstalen ses inte. Man äter upp sig och den muslimska befolkningens antal stiger väldigt snabbt i jämförelse med de väldigt låga talen för svenskar som prioriterar studier, resor, senaste bilmodellen, dyrt boende och att "förverkliga sig själva" MEN återväxten, ett eller två barn blir i många fall aktuellt först efter fyllda 30 år... Själv har jag bidragit med fyra ungar (två äktenskaöp) och skiljer mig på så vis från vad som tyvärr är det mest normala bland svenskar.

Jag ser TVÅ möjligheter att säkra fortsatt majoritet av icke-muslimer i Sverige.
1. När vi är klara med utbildningen, satsa på familjebildning samtidigt som allt det andra. Det går alldeles utmärkt. Att vara förälder till flera barn gör att livet känns extra menings- och kärleksfullt.
2. Lägg din röst på SD i riksdagsvalet! SD är en garanti för att mesta möjliga kommer att göras för att förändra flyktingpolitiken och anhöriginvandringen och skydda Sverige som fortsatt parlamentarisk demokrati. Jag är säker på att ingen klok tänkande människa vill ha en islamsk diktaturs helvete över sig varje dag!

Det är allvar nu. Vi svenskar som värnar om landet måste visa ansvar. Värna Sverige, din egen och dina barns framtid genom att vårda kärleken och familjen! Putta tillbaks till den privata sfären alla religioner som gör lömska försök att etablera sig i samhället! Särskilt islam som har statsbärande ambitioner!

RÖSTA PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA!

z999 sa...

@Anonym:
"Varför skulle det vara fel att bevara Sverige svenskt??
Det kommer jag aldrig förstå, så rösta SD 1010"

Det är inget fel Anonym, men utvecklingen har gått starkt framåt sedan BSS's tid och numera är det mer riktigt att säga att man vill bevara Sverige inom den västerländska kultursfären.

Och sen var det en trevlig berättelse av Robsten, men han har slutat att berätta om sina cykelsemestrar.

Ceasar sa...

Jättefint skrivet Robert

Ibland är en jobbig strävan precis det motlut man behöver för att uppskatta nedförsbacken som kantas av blåsippor:-)

Robsten sa...

Tack för era trevliga ord. Vad gäller cykelsemestrar så planeras sådana även denna sommar. Det känns dock inte lika ok längre att skriva om dem här på bloggen, då den blivit allt mer politisk och allt mindre personlig. Hur detta gått till har jag faktiskt ingen aning om och jag avstår djuplodande analyser i just den frågan.