Jag hade inte tänkt skriva något om Sannfinländarna och dagens val i Finland. Jag vet helt enkelt för lite om Sannfinländarna och om finsk politik överhuvudtaget. När jag läste nätupplagan av DN och såg den braskande rubriken ”Falska populister” så ändrade jag mig. Jag reagerar starkt på att en tidning som anser sig själva vara seriösa använder en sådan titel om ett parti i vårt broderland Finland. Om jag vet lite om Sannfinländarna så vet redaktionen på DN sannolikt också lite om partiet. Läser man sedan texten så besannas farhågan att redaktionen har reagerat med något som snarast kan beskrivas som en betingad reflex, i stället för att opartiskt analysera valet i Finland.
Artikeln i DN har ett syfte, nämligen att misskreditera Sannfinländarna. Partiet som fått höga opinionssiffror i Finland är tydligen mot massinvandring och kritiskt till EU. Detta är ju åsikter man helst inte får hysa enligt DN, så epitetet ”populister” kommer som ett brev på posten. Så här skriver redaktionen i sin artikel.
Under den allra senaste tiden har stödet för de finländska populisterna emellertid dalat. När partiledarna i veckan möttes i slutdebatt i tv handlade diskussionen i huvudsak om pensioner, skatter och försvar. Det innebär förhoppningsvis att fler inser att Sannfinländarnas enkla svar inte räcker som grund för att styra Finland.
Det krävs självklart både enkla och svåra svar på många frågor för att styra ett land, men om man nu har ett enkelt svar på ett uppenbart problem så är det svårt att förstå varför man inte tar till sig detta enkla svar. Om ett hus brinner är det enkla svaret att släcka branden, går inte det utrymmer man huset och ringer brandkåren. Jag undrar vad redaktionen på DN skulle gjort om DN-skrapan börjat brinna. Kanske hade man sökt svaret någon annanstans, kanske hade man diskuterat brandsäkerheten i gamla trähus jämfört med moderna byggnader. Kanske hade man kommit fram till att branden måste vara en synvilla eftersom chefredaktören gått brandsyn med skyddsombudet förra veckan utan att hitta några fel. Samtidigt hade man föraktfullt skrikigt ”populister” åt dem som ville släcka branden. Vidare i artikeln står det.
En lång rad andra konstellationer är också möjliga. I Finland har det varit legio med koalitionsregeringar under så lång tid att medborgarna har svårt att uppge vilka partier som styr landet. I en uppmärksammad opinionsmätning under våren uppgav till exempel en tredjedel av de tillfrågade att Socialdemokraterna ingår i regeringen.
Denna politiska konsensuskultur är sannolikt ytterligare en förklaring till populisternas framgångar i opinionen. Ändå anses det naturligt att Sannfinländarna, om partiet når ett bra resultat, ska kunna ingå i en kommande koalition. Under valrörelsen är det enbart De gröna som har uteslutit samverkan med Timo Soinis parti.
DN:s redaktion uppfattar tydligen inte en långtgående ”konsensuskultur” som ett större problem än att någon anmäler en avvikande åsikt inom vissa politiska områden. Vad är största problemet för demokratin, denna ”konsensuskultur” eller att någon är kritisk till EU och massinvandring? Redaktionen använder begreppet ”populister” med sådan lätthet och självklarhet så man undrar om det inte är en kvällstidning av sämsta märke man läser.
Vi hade en folkomröstning angående medlemskap i EU 1994 i vårt land. Hela 46,8 procent röstade emot ett medlemskap och är enligt DN:s definition populister. I själva verket är enligt DN alla populister som uttrycker tveksamhet gentemot EU eller massinvandring. Det skvallrar om att det är populärt att vara emot dessa två saker, i alla fall bland verklighetens folk. Så här står det i slutet av artikeln.
Den växande EU-kritiken måste visserligen tas på allvar. Sedan de finländska medborgarna sa ett rungande ja till medlemskap i folkomröstningen 1994 har ett påtagligt missnöje vuxit fram. Stödet för EU är för närvarande betydligt lägre än i Sverige och bland det lägsta i hela unionen. Den politiska ledningen har misslyckats med att förklara och försvara medlemskapet.
Ja, tyvärr så måste man väl ta det växande missnöjet mot EU på allvar, hur skulle det annars se ut, verkar redaktionen på DN tycka. Redaktionens förklaring till det växande missnöjet är att den politiska ledningen misslyckats med att förklara vad detta medlemskap innebär för de vanliga, lite mer trögtänkta medborgare. Vad exakt är det upplysta politiker skall förklara för det enkla och lågpannade folket? Att ett medlemskap faktiskt innebär att makt flyttas bort från Finland till Bryssel, men att det är bra ändå. Att Finland är så rikt så att vi gott kan supporta Grekland, Spanien och andra länder som misskött sin ekonomi?
Vi måste verkligen hålla med om att DN:s redaktion inte är ute efter enkla svar. Tvärtom verkar svaren vara så svåra att i princip ingen kan svara på dem. Kanske redaktionen själv skulle försöka ge svaren på en del frågor, nu när statsvetare, politiker och andra experter skamligen misslyckats med detta. Själv är jag ju populist och har en folklig dragning åt att gripa de där uppenbara svaren som står likt neonskyltar mitt framför ögonen på oss enkla naturer som inte gått ut journalisthögskolan.
Som avslutning skall jag som en enkel obildad populist ge lite fler enkla svar till en kunskapstörstande befolkning. Finnarna får rösta på vilket parti de vill, även ett populistparti som Koskenkorvapartiet. Det är själva innebörden i begreppet demokrati. Om vi förlorar på att vara medlemmar i EU så bör vi nog överväga att lämna denna klubb. Har vi för stor invandring och detta är uppenbart bör vi minska vår invandring. Brottslingar skall vi sätta i fängelse för att skydda allmänheten.
Länk DN
UPPDATERING:
Som en del lagt märke till tog jag inte upp språkfrågan som Sannfinländarna driver i detta val. Min första spontana reaktion var ju negativ mot att ta bort det obligatorium i undervisning av det svenska språket som ju råder i Finland. Vid närmare eftertanke kanske det ändå inte är bra att en massa människor i Finland tvingas lära sig svenska om de själva inte hyser intresse för det. Vi läser ju t.ex. inte finska i våra svenska skolor, definitivt inte på obligatorisk basis och knappast heller på frivillig basis.
Jag har ju rest en hel del i Finland under min ungdom. Jag sällskapade t.o.m. med en dam från Finland under en period. Min uppfattning är att de som läst svenska mot sin vilja i alla fall inte kan något av vårt språk. Jag pratade huvudsakligen engelska med de finnar som inte kom från ett område där svenskan är dominerande. Så det är möjligt att Sannfinländarna har en poäng även i denna fråga.
UPPDATERING 2:
Nu har Expo och Daniel Phool vaknat till liv över Sannfinländarnas valframgång. Phool uppmanar alla till att inte behandla Sannfinländarna "som vilket parti som helst". Känns retoriken igen? Man undrar om inte Phool har ett förflutet som mobbare på skolgåden, "behandla inte Jan som vilken människa som helst, behandla inte Kalle som en människa".
Det enklaste för Expo och Phool måste vara att föreslå att vi avskaffar fria val, då blir risken minimal att icke godkända partier får några mandat. Nu är klimatet lite annat i Finland än i Sverige, Expo göre sig nog inte besvär med sina besvärjelser i finsk politik. Så här skriver Phool på Expos hemsida.
"Man kombinerar sin folkliga retorik med invandringsmotstånd. Skånepartiet och Ny demokrati var nyliberaler. De ville se avregleringar och en försvagad stat. Sannfinländarna vill ha en starkare välfärd. På så sätt skiljer de sig åt. Men retoriken har samma struktur då som nu. Det är folket mot eliten."Ja precis, och här ställer sig Expo på elitens sida, vilket jag redan påtalat otaliga gånger.
Länk Expo