Krönika av Ibrisagic

Anna Ibrisagic har skrivit en krönika som är publicerad på politikerbloggen. Jag vet inte i vilket sammanhang hon skrev den först, inte var det för Politikerbloggen i alla fall, den är insatt av Alsén. Ibrisagic skriver en del intressanta saker, hon verkar väldigt medveten om vissa saker för att i nästa andetag uppvisa en häpnadsväckande omedvetenhet.

Ibrisagic skriver bl.a.,

- Hur skall de etablerade riksdagspartierna förhålla sig till dessa nya, främlingsfientliga partier? Skall man debattera med dem eller skall man ignorera dem? Är de egentligen främlingsfientliga eller inte?

Sedan

- För mig finns det ett par andra, kanske ännu mer viktiga frågor. Vems och vilka behov uppfyller dessa partier? Hur blev det så att vissa saker är ”politiskt korrekta” och vissa inte? Hur blev det så att man är rädd att prata om eller ens nämna vissa saker för att inte bli uppfattad som en som diskriminerar medan man helt obekymrat slänger ur sig andra saker som i verkligheten är mer diskriminerande än de som man inte vågar uttala?

Det Ibrisagic gör här är att fullständigt strunta i de första frågorna, hon ger sken av att de inte är viktiga, i alla fall inte tillräckligt viktiga. Det inser alla att de i själva verket är, Ibrisagic faller själv för den politiska korrektheten hon beskriver lite överlägset. Hon vill inte själv ge svar på det som kan uppfattas som politiskt inkorrekt, hon lämnar helt zonika frågorna åt sitt öde. Där ser man vilken oerhörd kraft den rådande politiska paradigmen har, inte ens Ibrisagic går fri från den fastän hon själv tror att hon står över den.

När hon sedan pratar om politisk korrekthet och diskriminering har hon helt rätt, men när hon så i slutet av krönikan ger sin slutanalys på varför det blivit så här är hon inte ett dugg bättre än politiskt korrekta infödda svenskar, hon skriver,

- Är det kanske så att under alla år som socialdemokraterna hade makt har socialdemokratins egna idéer om vad som är rättvisa, jämlikhet eller solidaritet utvecklats till absurda resultat? Är det kanske så att trycket att vara förstående, kärleksfull och hänsynstagande gentemot andra, under decennierna av politiken som definierade för oss vad det innebär, istället har lett till likgiltighet och rädsla att säga vad man egentligen känner?

Försök inte Ibrisagic, Moderaterna har precis lika mycket skuld i det klimat som vi nu har som Socialdemokraterna. Under den tiden de borgerliga haft makten har det inte blivit ett dugg bättre. I opposition har inte Allianspartierna gjort ett dyft för att förändra den rådande paradigmen eller det vi normalt kallar "politisk korrekthet", tvärtom, de har spelat med i samma spel med liv och lust. Vi minns valstugereportaget när vissa moderater uttalade sig olämpligt inför dold kamera, vi har aldrig sett politiska trotjänare fått sparken så snabbt varken förr eller senare. Allianspartierna pratar lika mycket om "rasism" och "främlingsfientlighet" som Socialdemokraterna, de två partierna som leder ligan är väl Centern och Vänsterpartiet. Maud Olofsson slår väl nästan alla rekord, när det blev tal om övergångsregler sprang hon med blommor till den polska ambassaden, ambassadören måste ha blivit så generad så han vred på sig. När Olofsson fick beröm av SD inför euroomröstningen så stod människan och grät offentligt för att hon tyckte det var så hemskt att få beröm av "rasister". Ibrisagic försöker inte oväntat att ge all skuld till de politiska motståndarna, det går vi inte på bäste Ibrisagic. Det visar sig att den så typiskt svenska politiska korrektheten kan drabba alla människor, inte bara etniska svenskar och Ibrisagic är på intet sätt immun mot den som hon så gärna vill låta påskina.

Andra bloggar om: Ibrisagic; politisk korrekthet