torsdag, oktober 04, 2007

Internet och den fördjupade demokratin

Den formella delen av det svenska politiska systemet (lagar, mm.) har i stora drag varit oförändrat sedan kvinnor fick rösträtt 1921. Trots att samhället och tekniken utvecklats mycket har inga försök gjorts att fördjupa demokratin.

Den informella delen, dvs. hur partisystemet och folkets inflytande ser ut i praktiken, har däremot snarast försämrats. Som Anders Isaksson beskriver i sin utmärkta bok Den politiska adeln, som Robsten skriver om här, har partierna från att ha varit folkrörelsepartier utveckats till en sorts valmaskiner. Tidigare var endast en liten del av politikerna yrkespolitiker: de flesta var fritidspolitiker med ett vanligt arbete där de träffade vanligt folk och kunde lyssna på hur de resonerade. Nuförtiden är politikerna professionella och umgås i stor utsträckning endast med sina kollegor. Det har utvecklats en politikerkår och i viss mån även en kåranda: man ser till att den egna gruppen gynnas på alla möjliga sätt (som Robsten skriver om nedan).

Även andra expertgrupper med nyckelpositoner har utveclats till kårer där man ser till att försvara sina egna intressen och ofta driver en egen politisk agenda, som alltsomoftast är socialistisk eller socialliberal. Detta skriver jag om här.

Mot bakgrund av detta är det hög tid att fördjupa och förbättra den svenska demokratin. Jag menar också att den tekniska utvecklingen möjliggör en sådan fördjupning på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Jag talar då naturligtvis om internet, som på myriader olika sätt kommer att omdana det samhälleliga livet.

För det första kan internet demokratisera informationsspridningen och krossa journalisternas monopol, som jag skriver om här och här. Bloggar har här en viktig roll att spela, även om det fortfarande är alltför få som läser bloggar. Forum som inte är lika politiskt korrekta som tidningarnas kommentarssidor, som flashback och exilen är också en viktig källa till information som censureras i etablerade media. Störst potential har kanske en invandringskritisk nättidning, som diskuteras här och här. Även om ett sådant projekt kräver en stor arbetsinsats och kanske även en del kapital är det betydligt lättare att sjösätta än en traditionell papperstidning. Liknande förslag har upprepade gånger, oberoende av varandra, dykt upp på olika forum från borgerliga och invandringskritiska skribenter. Medvetandet om och ilskan över att media är dominerat av politiskt korrekta journalister är stort bland dessa.

För det andra ökar möjligheterna till kontakt mellan väljare och politiker. Tidigare har politiker varit tvungna att ge sig ut bland folk och möta dem öga mot öga. Sådana möten har ofta skett i ganska konstlade former, som när Reinfeldt talade med några "nystartsjobbare" i Karlskrona, eller på torgmöten. Internet ger helt nya möjligheter till politiska samtal mellan medborgare och politiker (och mellan människor överhuvudtaget). Sverigedemokraterna har krävt att kommunerna ska ha debattforum på sina hemsidor. Det är ett bra förslag, men det blir ännu bättre om man kräver att politikerna spenderar en viss tid per vecka på dessa forum för att svara på frågor. Det kan tyckas som att en onödig lyx, särskilt som många politiker redan har ett späckat schema, men vad man egentligen vara viktigare än kontakten mellan väljare och politiker? Politikerna är inte och ska inte vara experter som möter väljarna en gång var fjärde år och dessemellan arbetar med att komma på "smarta lösningar" för kommunen, landstinget eller staten, utan representanter för folket. Det tenderar man att glömma bort ibland.

För det tredje och kanske viktigast, ökar möjligheterna att genomföra folkomröstningar. Om man kan rösta på nätet minskar de praktiska problemen i samband med folkomröstningar enormt. Folkomröstningar bli då på ett helt annat sätt än nu ett realistiskt alternativ. Eftersom den representativa demokratin har misslyckats i en rad fall är detta synnerligen intressant. Särskilt kan man tänka sig att rösta i "värdefrågor" (i motsats till "intressefrågor", där rika står mot fattiga, pensionärer mot unga, etc.) som invandringen, straffpolitik, etc.

Detta är frågor som av naturliga skäl i stort sett inte alls drivs av riksdagspartierna (med undantag för Mp: läs om deras idéer om direktdemokrati här - de tar också kort upp kopplingen internet-demokrati). Sverigedemokraterna har visat ett visst intresse för demokratifrågor men borde visa framfötterna mer i denna diskussion: det är något som dels är rätt i sig, dels kommer att gagna partiet rent taktiskt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Lästips ang Demokrati: "Den klassiska doktrinen om demokrati" (1942), ur Joseph Schumpeters bok Capitalism, Socialism and Democracy.

VARNING; LÄSES EJ(!), i fall där rejäl tankeställare kring demokratin ej kan hanteras. Beroende på hur kaffet smäller till i skallen på morgonen, har jag vissa dagar inte återhämtat mig från tankeställaren jag fick.

Anonym sa...

Schumpeter har jag velat läsa länge och försökt få tag på på bibblan men aldrig fått tag på. Tror mig kapabel att hantera en rejäl tankeställare...:) Kan du beskriva hans tankar?

Robsten sa...

Låter som en bok i min smak Martin.

Anonym sa...

”Den klassiska doktrinen om demokrati” finns översatt till svenska i ”Elva texter i politisk teori” (ISBN 9789147062270, brukar finnas på biblioteken men om inte annat på t.ex Bokus.com)

Enligt Schumpeter är den så kallade folkviljan en produkt av den demokratiska processen. Medborgarna tror att de har möjlighet att påverka, medans makten snarare ligger hos dem som sätter den politiska dagordningen; således en elit.

Tänk efter nu. Var fjärde år är det val i Sverige. Men vad röstar vi om? Precis, vi röstar i frågor som vi får levererade. Sedan kan Reinfelt ändå mötas med Frankrikes president och säga att Sverige välkomnar Turkiets medlemskap i EU.

Schumpeter anser mycket riktigt att kompromisser befläckar demokratins grundvalar, något jag ser leda till likinriktning. Hur ser detta ut i Sverige? Preics! 4 av 7 i regeringsställning just nu, kompromissernas land. Det dolda tvåpartisystemet, som glider mot enpartisystem; Riksdagspartiet alt. Regeringspartiet.

Han beskriver även hur politiska ledare tillber demokrati likt en religion; Att man kan leverera nästintill precis vad som helst i demokratins namn, och förslag som levereras i demokratins namn är svårt att inte få genomslag för. "Hur kan det vara så och så i ett demokratiskt land 2007?", "Det är en demokratisk rättighet med det och det" osv osv. Detta är samtidigt som medborgarna under ett demokratisk styre har en oerhört start tilltro till ideologin som sådan.

Anonym sa...

Jag trodde att Schumpeter tyckte det var nåt bra också att det är sådär: att demokratin är ett sätt att avgöra vilken av "konkurrerande eliter" som ska styra.

Annars håller jag med om beskrivningen, men tror att en djupare demokrati är möjlig och att inte minst internet underlättar det.

Anonym sa...

Jag kan inte direkt minnas mig att Schumpeter lägger någon värdering i det, utan det är snarare att han beskiver att så är det och inget annat skall välutbildade kunna tänka sig. Egentligen. Egentligen. Egentligen. Egentligen.

Han beskriver nämligen väljarnas oförmåga att sätta sig in i frågor som inte direkt påverkar dem, och således är selektivt informationsflöde perfekt för att driva opinionen dit man vill ha den. I motsatts, så är det på lokala planet mycket svårt att inte återge hel fakta, eftersom när det påverkar väljarnas närhet så genomskådas det selektiva nästintill direkt.

Ett bra exempel är Thoralf Alfsson (sd) som tappert kämpar i Kalmar, trotts diverse motarbetning vinner han mark. Det han argumenterar uppfattas inte som selektivt, ”vi ser ju att det är som han säger!”.

Vidare så börjar det bli allt vanligare att väljarna röstar på olika partibeteckningar beroende på plan. Man kan rösta t.ex ”lokalt sjukvårdsparti”, men i riks röstar man efter vad som varit trevligt att höra i partiledardebatterna, alias Riksdagspartiets öppna låtsas-inte-vara-överens-om-nåååågonting-debatter som sänds under någon vecka eller två i anslutning till valet.

I övrigt, om man läst doktrinen, så är det med oerhörd sorg i hjärtat man inser varför det arbetas med storregioner och skapandet av maktcentra längre bort från väljarna. Eller rättare sagt, man kan förstå att makten vill skapa storregioner. Även viljan att ändra om spelplanen (utlösa konstanta nyval) så att ”småpartier” inte kommer och stör ordningen har med detta att göra. Det ”stör” något så oerhört där den selektiva informationen misslyckats, eller där väljarna röstat med sin vilje.

Anonym sa...

OK, tack för det. Ska läsa Schumpeter vid tillfälle. Hade den där boken med elva politiska texter men lånade ut den till fel person...

Anonym sa...

Det finns redan ganska avancerade demokratiprojekt på internet. Titta till exempel på www.direktdemokraterna.org, ett försök till ett direktdemokratiskt parti direkt på internet.