onsdag, november 14, 2007

Fredrik Lindström: I Sverige har vi en censurerad demokrati

Idag meddelas det att Svensk Direktreklam vägrar dela ut reklam för Sverigedemokraterna. Tidigare har ju även Posten sagt att man inte tänker dela ut Sd-kuriren med Vilks bild av Muhammed som rondellhund.

Man måste vara bra godtrogen för att tro att företagens ursäkter för denna vägran är dess verkliga orsak. Nej, den verkliga orsaken är istället naturligtvis att man helt enkelt vill lägga hinder i vägen för Sverigedemokraternas försök att få ut information till väljarna. Detta visas inte minst av att de båda företagen valt olika ursäkter - Posten menar att man fruktar att "brevbärare kan utsättas för hot" medan Svensk Direktreklam säger att man "enbart delar ut politisk information åt de nuvarande riksdagspartierna". Vilken osannolik slump att de kommit fram till samma slutsats med olika argument! Eller inte...

Belzebubb på Flashback uttrycker saken väl:

Det är ju bara en undanflykt. Ingen annanstans accepterar man sådana undanflykter, ingen tycker att kvinnor ska stanna hemma bara för risken att bli våldtagna om dom går ut, ingen tycker vi ska sluta köra värdetransporter bara för rånrisken, ingen tycker vi ska förbjuda demonstrationer bara för säkerhetsrisken som uppstår osv. För i alla andra sammanhang så kör man inte med undanflykter, utan säger som det är. Nämligen att polisen ska garantera säkerheten för X och Y. I vissa fall när det varit extra tydliga hotbilder mot t.ex värdetransporter och banker, så har man t.o.m kallat in Nationella Insatsstyrkan. Samma sak bör göras här, sålänge det föreligger minsta hotbild mot postgubbarna så bör dom eskorteras av polis...

Detta är bara en i en närmast osannolikt lång rad incidenter där Sverigedemokraterna behandlats på ett mycket tveksamt sätt de senaste åren. Se en flashbacktråd i ämnet här. I media och på en del bloggar läser man ofta att Sverigedemokraterna försöker spela martyrer. Behöver man verkligen spela? Den som har öron, han höre...

Sverigedemokraterna och dess sympatisörer har förstås länge påtalat hur absurd behandlingen av partiet är. Vad som är positivt är att även en del som inte sympatiserar med Sd fått upp ögonen för detta, som t ex Fredrik Lindström som i en intressant intervju lägger ut texten om den svenska politiska korrektheten. Det relevanta utdraget finns här.

Vi vill helst inte ha med Sverigedemokraterna, de ska inte få vara med i TV. Vi vill ha en liksom censurerad demokrati.

Helt riktigt och inga konstigheter egentligen. Men det är så mycket mer värt när det kommer från hans mun än från Sverigedemokraterna själva. Lindström är respekterad och hans åsikter är svårare att snacka bort för etablissemanget.

Lindström går från klarhet till klarhet och börjar segla upp som en intellektuell att ta på verkligt allvar. Man ska inte låta sig luras av hans avslappnade stil som kontrasterar bjärt mot den mer högdragna variant som praktiseras av gammaldags akademiker som Horace Engdahl. Han är klurig, den gode Lindström. Världens modernaste land var bland det bästa SvT gjort på senaste år. Även hans tankar om språket, som väl är de som lett honom in på bredare kulturteoretiska resonemang, är väl värda att fundera över.

6 kommentarer:

Jeppe sa...

Jag bor själv i Svedala där SD inte får dela ut tidningarna, det med att man inte kan garantera brevbärarnas säkerhet är skitsnack. Vi har knappt några invandrare överhuvudtaget och ligger högst upp på den så kallade "skam-listan". SD är för övrigt tredje största partiet här och jag är ganska säker på att det kommer växa ytterliggare :)

Tomas sa...

Det blir lite patetiskt när ett odemokratiskt parti försöker hävda sina demokratiska rättigheter.
Hitler red på den samma bara för att avskaffa den när han väl kom till makten, tänk om Tyskarna haft civil kurage nog att stoppat honom i tid.

Pölsemannen sa...

Tomas:

Hur kan sd vara ett "odemokratiskt" parti när de är framröstade på demokratisk väg? Förstår du ens vad begreppet demokrati innebär? Sd är det parti som kämpar hårdast för demokrati i kommunerna.

Dina mossiga Godwin-referenser kan du stoppa tillbaka därifrån de kom.

BefriaMedia sa...

Man kan med fog havda att sverige har en "begransad demokrati". Pressfrihet forutsatter att tidningar ar "obundna" och fria att skriva vad dom vill. Sa ar inte fallet i sverige, de stora tidningarna skriver om samma saker dom hemlighaller samma saker. En SvD artikel igar hade rubriken "Svenska media enig" om valet i Danmark. Det ar sant, alla media hade samma asikt om valet och vilka partier de uppenbarligen gav sitt stod till. Dom flesta stora tidningar i sverige ar beroende av statens godkannande, dvs. "press-stodet". De som inte har pressstod har kanske sokt om bidrag. For att fa press stod sa maste dom folja reglerna som tvingar bidrags mottagaren att "framja mangfald". Darmed har dom salt sej och sin journalistiska "frihet". Med begransad pressfriheten sa ar demokratin begransad. Det faktum att sokmotorer inte kan hitta referenser nar man soker pa ordet "pressstod" kannas som man bor i Kina, dar har man begransat yttrandefriheten pa liknande satt. Man kan undra varfor inte borgarna satt stopp for de odemokratiska kontroll metoderna som vanstern iscensatt.

Anonym sa...

Tycker att allt kring SD har blossat upp rejält och fått en negativ motvind som bara blir starkare och starkare. De har inte samma rättigheter som andra partier har och kan därmed inte nå ut med lika mycket politiskt (propaganda) som andra partier kan.

Bilden av SD bland folket verkar vara att de är Sverige och 2000 talets svar på forna Tyskland, vilket är en helt felaktig bild av ett parti som i själva verket sätter nationens suveränitet i centrum och går emot överstatligheten inom EU.

Ta en titt på deras åsikter på deras egna hemsida och ge dom samma chans som Borgarna mfl. får.

www.sverigedemokraterna.se

Rolf Hansson sa...

Det framstår som uppenbart att det politiska etablissemanget blir alltmer desperata i sina försök att sopa invandrar- och flyktingproblemen under mattan. Kritik mot rådande system måste till varje pris tystas. Därför tar sej också demoniseringen av SD allt grövre uttryck. Men den blir på så sätt också allt lättare att genomskåda. Även människor som själva inte röstar på eller sympatiserar med SD börjar inse det absurda och (ur demokratisynpunkt)direkt omoraliska i att ett parti som mycket väl håller sej inom demokratins råmärken systematiskt svartmålas och utestängs från deltagande i det offentliga samtalet. Dagens SD kan enligt min mening snarast betecknas som ett värdekonservativt och invandringskritiskt parti. Det finns dock inget som talar för att partiet skulle vara rasistiskt, nynazistiskt eller antidemokratiskt. Alltså bör SD - i demokratins namn - kunna delta i den politiska debatten på samma villkor som andra partier.