fredag, augusti 07, 2009

Ryssland – Sveriges raka motsats

Det gamla Sovjet med sin kommunistiska regim har fallit. Det visade sig att det planekonomiska systemet inte fungerade i praktiken och de allvarligt menade socialistiska rörelserna runt om i världen har mer eller mindre dött ut. Kvar finns kvasivänstern med diverse flummiga mål på sin agenda som t.ex. HBT-rörelsens frigörelse. Politisk korrekta rörelser som kanske inte har så mycket med vanliga människors vardag att göra men som ändå ter sig som ganska ofarliga rörelser, i ett större perspektiv.

När Rysslands så blev kapitalistiskt så hade kanske det politiska etablissemanget väntat sig att Ryssland skulle bli precis som oss. Alltså överta våra politiska projekt med feminism, HBT-frågor och någons slags allmän globaliseringspolitik på olika områden. Så blev det nu inte, Ryssland är inte Sverige eller ens Västeuropa, ryssar tänker inte som vi bara för att de lade om sitt samhälle från ett socialistiskt sådant till ett kapitalistiskt dito. Om ryssen på gatan får rösta helt fritt kommer deras samhälle inte se ut som vårt hur mycket demokrati de än inför.

Man kan förresten fråga sig om ens vårt eget land skulle se ut som det gör om folk här verkligen fick bestämma hur vårt samhälle skulle se ut. Är vår befolkning lika ”globaliserad” som riksdagsmännen? Är vår befolkning lika entusiastisk i HBT-frågor som vår riksdag? Så om vi på något sätt skulle mäta vad vår befolkning tycker och står i olika frågor skulle vi med största sannolikhet något minska det politiska avståndet till Ryssland. Det är ingen högoddsare om man påstår att det svenska folket är mer nationalistiskt än vad våra riksdagsmän är. Den svenska riksdagen är förmodligen den mest ”globaliserade” och minst nationellt inriktade i hela Världen. Om Ryssland sticker ut med sin nationalism så sticker faktiskt Sverige ut med sin ”ickenationalism” sett i ett globalt perspektiv. Detta avspeglar sig tydligt även när våra tidningar och övrig media speglar dagens Ryssland. Så här skriver DN på ledarplats i dag.

Därför satsar Moskva hellre på militär upprustning och strategiska rörledningar än att förbättra investeringsklimatet och stärka sin goodwill utomlands. Hellre fruktad än älskad, tycks Kreml resonera. En gammal sanning i internationell politik, som dock blivit allt mindre relevant i dagens globaliserade värld.

Där kom det! I en ”globaliserad” värld, vår media och våra politiker missar inte ett enda tillfälle till att tala om för oss okunniga att vi lever i en globaliserad värld. Lika nationellt inriktad som ryska politiker ter sig vara, lika globaliserad tycks våra politiker vara. Kan vi inte få ett mellanting mellan dessa ytterligheter? Om Kreml hellre vill bli fruktad än älskad (vilket jag i.o.f.s. betvivlar) så lägger sig svenska regeringen platt så fort det handlar om någon slags intressekonflikt med främmande makt. Vi såg det tydligen när konstnären Lars Vilks ritade några hundar som inte ens vagt skulle kunna liknas med någon som heter Muhammed. Reinfeldt skyndade sig att lägga sordin på den uppseglande konflikten trots att Sverige hade alla ess i skjortärmen. Vi var rätt många som då önskade att det var lite mer ”Putin” i vår statsminister just då. Vidare skriver ledarredaktionen så här.

Bristen på fria medier och politisk opposition bidrar till att den populistiska retoriken går hem. Premiärminister Vladimir Putins barbröstade machostil ger fler poäng i dagens Ryssland än den lågmälde presidenten och juristen Dmitrij Medvedevs tal om ekonomiska reformer och förbättrade relationer med väst.

Här slår sig Sverige för bröstet igen, jag väntade på det faktiskt. Efter att ett helt liv läst och studerat vår inhemska retorik så börjar man kunna ordvändningarna. Jag betvivlar inte ett ögonblick på att det behövs mer demokrati i Ryssland, men se det gör det faktiskt i vårt eget land också. Hur ”Fria medier” fungerar vet alla som inte är politiskt korrekta i dag. Har du fel åsikter beskrivs du och ditt parti alltid med ett litet prefix framför partinamnet. Om medlemmar i ett speciellt parti utsätts för politiskt våld så är det öronbedövande tyst i våra rikstäckande medier, trots att det faktiskt rör sig om systematiskt politisk våld. En liten kursändring kunde dock märkas vid överfallet på Martin Kinnunen sist, det skall sägas i rättvisans namn.

Vad gäller politisk opposition så har vi faktiskt ett mycket allvarligt problem i vårt land. Våra riksdagspartier har triangulerat in sig så till den milda grad att valalternativen för väljaren ter sig mycket diffusa. Dessutom har de nuvarande riksdagspartierna helt över huvudet på väljarna, kommit överens i viktiga politiska frågor, som de därigenom undantagit från all debatt och därmed valmöjlighet för folket. Vad gäller populism så beskriv du som god och human om du är för en generös (slapp, oansvarig lika gärna) immigrationspolitik men elak och ond om du propagerar för en restriktiv sådan. Om inte det är populism så kan man undra vad för mening vi skall lägga i begreppet.

Det är faktiskt dags att vi vitaliserar vår egen demokrati och inte bara slår oss för bröstet och tittar på hur illa ställt det är på vissa andra håll i världen.

Länk DN

4 kommentarer:

Per sa...

Jag är svensk och bodde ett tag i Ryssland. Tiden där borta var kanske min intellektuellt friaste. Man kunde tycka och tänka vad man ville! Det fanns inget tryck i samhället på att tycka "rätt". Att det sedan myglas vid själva valen i Ryssland är en helt annan sak, på sätt och vis har ryssarna mer yttrandefrihet än vi har.
Media förtiger inte heller brottslingars sanna identitet.

Ett talande exempel för detta var när en rysk journalist blev mördad i Moskva. Både rysk och svensk media rapporterade förstås. Politkovskajamordet var i färskt minne. "Ytterligare ett journalistmord i Ryssland" skrev ungefär de svenska tidningarna. Sedan blev det tyst om just detta mord i svensk media. Varför? Jo, gärningsmännen greps snart och det visade sig att de inte alls kunde kopplas till Putin på något vis. Det var ett par tadzjiker som rånmördat stackaren. Rysk media rapporterade sakligt och korrekt om detta, medan jag förgäves letade efter en notis i svenska nättidningar som någon dag tidigare slagit upp själva mordet ganska stort. Det var ju muslimska invandrare som begått brottet - det passade inte in i svensk medias bild.

Ibland funderar jag på att flytta tillbaka till landet där brottslingar straffas, negrer kallas för negrer och tjejer är tjejer. Föreställ er Sverige på 40-talet. Ryssland är nog inte helt olikt det samhället. Någon motbok finns dock tyvärr inte....

Robsten sa...

Har inte så mycket kunskaper om det moderna Ryssland själv, har aldrig varit där eller ens läst särskilt mycket om det. Men något är skumt, det säger ryggmärgen. De ryssar jag känner har förövrigt den vanan att säga precis vad de tänker som du beskriver.

Sedan tror jag inte de fifflar med valen, det är ju inte ens det kritiken gäller, utan att media inte skulle vara fri, som vår media då.

Jo vår media är fri, att hysa vilka åsikter den vill. konstigt nog verkar den ofta inte tycka som jag i viktiga frågor, i dessa frågor tycker vår fria media exakt detsamma, något som är lite konstigt om den nu är så fri och oberoende.

Per sa...

Jag kan meddela dig att det inte gick helt korrekt till vid åtminstone de två senaste valen i Ryssland. Vid det senaste dumavalet fick exempelvis Enade Ryssland 108 % av rösterna i delrepubliken Mordvinien och 99 % i Tjetjenien. Den första siffran korrigerades sedan till endast 100 %. Har själv även pratat med valobservatörer i andra delar av landet som vet att det inte gick helt rätt till där heller. Finns bevis på valfusk i vissa valkretsar.

Visserligen hade Medvedev och Putin nog vunnit valen ändå, men nog har det fifflats alltid.

Vad gäller media ja, den är ju sällan öppet regimkritisk, åtminstone inte TV, men nog tusan är den friare än många svenska medier på sätt och vis.

Robsten sa...

108 procent låter inte helt seriöst...