En artikel i dagens DN kritiserar polisens spaningsregister i projekt Alcatraz, det står att det finns uppgifter på oskyldiga i detta register såsom flickvänner och andra människor i brottslingarnas närhet. Enligt DN så har Datainspektionen reagerat kraftigt på att själva registret läckt ut. Det är de ju inte ensamma om, dessa register skall inte läcka ut och det går att täppa till alla läckor om man verkligen vill. Hur ofta har det läckt ut uppgifter från den militära underrättelsetjänsten? Så här står det i artikeln om att uppgifter på närstående finns i dessa register.
De handlingar som läckt innehåller bland annat fotografier, uppgifter om pass och körkort samt alternativa bostadsadresser och fordon som används av de markerade personerna. Även barn, föräldrar och syskon listas ofta, inte sällan med telefonnummer, hemadress och fordonsinformation. Mer avlägsna relationer som före detta styvföräldrar, mor- eller farföräldrar och syskons partners förekommer också. Flickvänner och eventuella flickvänner figurerar ofta, ibland fler än en.
Det är mycket olyckligt att registret läckt ut, speciellt med tanke på att sådana här läckor i princip alltid beror på brott eller bristande kunskaper i datasäkerhet, men att dessa uppgifter finns i registret är högst nödvändigt. En del bloggare och debattörer som t.ex. Alexandersson ondgör sig över att polisen registrerar flickvänner och andra släktingar till dessa kriminella individer. Alla med en smula sunt förnuft förstår att detta är nödvändigt, det är själva vitsen med hela registret och en nödvändighet för att kunna bedriva spaningsarbetet överhuvudtaget.
De flesta människor med ett minimum av kunskaper om den kriminella världen vet att flickvänner och andra närstående till gärningsmannen utnyttjas för diverse småärenden. Gärningsmannen kan kartläggas med hjälp av flickvännen som ju ganska regelbundet besöks av den huvudmisstänkte. Illegala varor lagras ofta hos flickvänner etc. etc. i all evighet. Det är ett nät där ingen kan anses helt oskyldig och där många kanske mot sin vilja dras in i verksamheten som kan innefatta oerhört många olika aktiviteter. Gör dessa närstående personer sig inte själva skyldiga till explicita brott så lider dessa människor i princip aldrig någon skada av registren, i alla fall gäller detta om registren inte läcker ut.
En del samhällsdebattörer (som Alexandersson) låter påskina att det stora hotet mot samhället är själva registreringen och inte brottsligheten i sig. Dessa debattörer lever inte i den verklighet som många av oss andra lever i. Vi har på senare år sett hur kriminella gäng växer upp som är hårt styrda och drivs med militära principer och effektivitet. Dessa gäng är så starka i dag att de regelbundet hotar vittnen som i princip aldrig vågar vittna mot dessa gäng längre. T.o.m. åklagare hotas och någon åklagare har t.o.m. blivit utsatta för rena attentat. Den nutida kriminaliteten har gett sig på själva rättssystemet och hotar grundläggande rättsliga institutioner i vårt samhälle. Detta hade varit helt omöjligt och otänkbart för bara ett par decennier sedan.
Man kan anta att Alexandersson och andra FRA-nördars verklighet slutar vid Stureplans gränser och sinnet för proportioner har tydligen gått helt förlorad. Regeringen och ansvariga politiker gör ganska släta figurer i debatten och gör inte mycket för att återställa proportionerna i debatten, de vill väl inte erkänna hur illa det blivit under deras styre möjligen. Vi har en ganska komisk situation där spaning på bedövande trista mail görs till den stora frågan, samtidigt som alla fläker ut sig på facebook och andra moderna medier och den stora drömmen för unga människor är att höras och synas i våra rikstäckande medier.
Jag minns fortfarande en intervju i Rapport där en ung och framåt journalist intervjuade en gammal tant och frågade henne hur hon såg på att bli filmad när hon åker taxi. Tanten svarade att jag blir ju filmad just nu och alla i Sverige kan se mig. Journalisten blev för en gång skull helst svarslös och intervjun avslutades utan kommentar från journalisten.
Länk DN
1 kommentar:
Ny tycker jag förstås båda kamperna är viktiga. Det kan inte finnas en motsättning mot att tillåta människor integritet och upprätthålla ett rättssamhälle.
Integritetskampen är ju viktigt för att exempelvis människor som du med viktiga men kritiska åsikter ska kunna och få fortsätta göra er hörda. Det är viktigt eftersom det i längden inte spelar så stor roll om vi är förtryckta av samhället eller kriminella. Samhället må ha bättre intentioner men vart efter möjlighet till makt ges flyttas positionerna fram. Om det är politiker som med maktberusning och välvilliga intentioner eller kriminella med annan berusningar som inskränker vår personliga frihet är det ingen skillnad på.
Men att vi värnar den personliga integriteten innebär förstås inte att polisen inte ska få bedriva riktad spaning och det innebär förstås även att man kartlägger kriminellas kontaktnät.
Skicka en kommentar