Poängsystem för medborgarskap?

I Storbritannien har Labour lagt ett förslag som innebär att det skall bli lättare och gå snabbare att bli medborgare om man uppfyller vissa krav. Det hela grundar sig på ett poängsystem som där man erhåller poäng för vissa aktiviteter eller kunskaper. Ett deltagande i t.ex. fackförening ger extra poäng, likaså kunskaper i engelska. Systemet har kritiserats på skilda håll och även i vårt land så klart. Håkan Boström skriver så här på ledarplats i DN.

Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper. För hur rimligt är det att infödda kriminella automatiskt har rösträtt när skötsamma invandrare måste kämpa för den i åratal?

Det här är inget annat än dimridåer som Boström lägger ut i sin artikel. Att kriminella saknar rösträtt är redan verklighet i vissa stater i USA, att vi någonsin skulle ta efter det systemet är otroligt och kommer aldrig att ske. Det är fullt rimligt att nya medborgare ”kämpar för rösträtten i åratal”, vad är det som skulle vara så konstigt med det? Människor ”kämpar i åratal” med en massa saker. Skall du bli lärare ”kämpar du i åratal” med studier, skall du bli bra i någon idrott så ”kämpar du i åratal” också. Suveräna stater sätter faktiskt upp de regler de själva vill för medborgarskap. I demokratiska stater kanske t.o.m. befolkningen får ett ord med i laget, men det är långtifrån säkert. Det finns ingen självklar universell rätt för medborgarskap och det skall heller inte finnas någon sådan. Paula Neuding på SvD är betydligt positivare till att i alla fall sätta krav på de som vill bli medborgare, dock skriver hon så här på ledarplats i SvD.

En generös invandringspolitik måste kombineras med strategier som innebär att vi inte i längden behöver kompromissa med andra liberala värderingar.

Vi skall naturligtvis inte kompromissa med våra grundläggande värderingar för att vi tar emot människor från andra delar av världen. Men frågan om en ”generös invandringspolitik” borde också bli föremål för en kritisk diskussion. I en demokrati borde människorna i nationen också få välja hur pass generös invandringspolitiken skall vara. Neuding tar för givet att vi skall ha en generös invandringspolitik som om den stod inskriven i grundlagen. Jag vill utnyttja mina demokratiska rättigheter och propagera för en restriktiv invandringspolitik, jag anser att det är mina demokratiska rättigheter.

Frågan om den engelska varianten av poängsystem för medborgarskap är bra och lämplig, kan inte avgöras direkt. Klart är att vi i vårt land bör höja kraven på något sätt. Accepterar man inte vissa av de grundläggande värderingar vi har i vårt land (som t.ex. Uppsalamannen) skall man inte kunna bli svensk medborgare. Vill man t.ex. inte att sin dotter skall sällskapa med en svensk pojke bara för att han är svensk, ja då skall ett medborgarskap vara utesluten enligt mig. Hur man skall mäta och avgöra allt detta är en annan och svårare fråga.

Länk DN Boström

Länk SvD Neuding