måndag, augusti 03, 2009

Frågan om adoptioner för homosexuella

I en artikel i SvD i dag står det att det inte går något vidare med adoptioner till homosexuella, eller samkönade par som det egentligen skall heta. Inga länder förutom Sverige har sannolikt en sådan inställning som de svenska riksdagsmännen har, att samkönade par skall få adoptera barn. I dagens artikel står det så här om möjligheterna att adoptera inrikes födda barn.

Enligt ett betänkande som överlämnats till Justitiedepartementet bör adoptioner av barn i Sverige underlättas, och ses som ett alternativ till fosterhemsplacering. Det välkomnas av RFSL.

– Det känns verkligen som rätt väg att gå eftersom vi vet att många fosterbarn mår dåligt. Det är då sannolikt att några av de som får adoptera svenskfödda barn skulle kunna vara samkönade par, säger Ulrika Westerlund.

Många fosterbarn mår dåligt och möjligheten att de skulle må bättre av att adopteras av samkönade par är minimal. Att alltid tvingas förklara i skolan att man har två pappor eller två mammor är ingen drömsituation för ett barn, som dessutom är adopterad. Man undrar hur det är med barnens rättigheter i denna fråga, skall man tillfråga barnet själv om det vill bli adopterat av samkönat par? Det framstår som ett våldsamt övergrepp att adoptera bort ett barn till ett samkönat par, och därigenom sätta barnet i svårigheter genom hela uppväxten. Man kommer osökt att tänka på de experiment som genomfördes i England där man uppfostrade pojkar som flickor, detta som ett socialt experiment. Könet var ju bara en social konstruktion och det ville man bevisa genom dessa experiment. Nu har väl de flesta barn som tvingades in i dessa experiment tagit livet av sig.

Innan beslutet om att samkönade par skulle få adoptera barn skulle tas så sade regeringens egna utredare nej till lagförslaget, trots detta så tog riksdagen beslutet om att samkönade par skulle få adoptera. De adopterades egna organisationer var också emot lagförslaget. I princip alla sakkunniga och experter avrådde från att genomföra lagförslaget. Ändå röstade riksdagen igenom denna lag. Det är första gången riksdagen har röstat igenom en lag när i princip alla experter och sakkunniga avrått från det.

Det är inget annat än en skandal att Sveriges riksdag har tagit denna lag om adoption för samkönade par. Den politiska korrektheten och lobbygrupper vägde i praktiken tyngre än barnens väl och ve. Allt tal om ”barnens rätt i samhället” visade sig plötsligt inget värt och var bara tomma ord, när det verkligen gällde. Detta är inget annat än en outplånlig skam för Sveriges riksdag och sina politiskt korrekta politiker.

Länk SvD

22 kommentarer:

Joakim sa...

Jaha så du menar att jag som till exempel växte upp med en ensamstående mamma da? Ett våldsamt övergrepp??? Ja du var ju rolig näääh adoptera ungjäveln till ett hetropar som slår barnet, det är ju bra eller? Så att någon som bryr sig och älskar barnet spelar ingen roll så länge du får tvinga på dina trångsynta idiotiska åsikter på andra???? Seriöst din morsa bort gjort abort.

Robsten sa...

@Joakim
"Jaha så du menar att jag som till exempel växte upp med en ensamstående mamma da? Ett våldsamt övergrepp?"

Är du en fullblodsidiot eller bara spelar du hjärnskadad? Jag har inget tålamod med bebisar som du denna tid på dagen :-(

Robsten sa...

@Alla
"Seriöst din morsa bort gjort abort"

Här demosterar homolobbyn sin oerhörda vidsynthet och tolernas med människor som tänker olika, för att inte tala om en perfekt svenska.

Ursäkta men mitt humör blir inte på topp av sådana här kommentarer denna tid på dygnet .

thracia sa...

Joakim: Gå och lägg dig för fan.

Anonym sa...

Tillåt mig protestera i all vänlighet. En samkönad individ är en individ med både hanliga och honliga könsorgan, dvs en hermafrodit. Ett samkönat förhållande är alltså mellan två hermafroditer. Den felaktiga användningen av 'samkönad' har spridit sig som en gräsbrand. Ett förhållande mellan två homosexuella är ett enkönat förhållande och ingenting annat!/H*m

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Simon sa...

Bra talat!
Dina åsikter är de som jag tror och hoppas stöds av de allra flesta i vårt samhälle.

Människor som tänker ett steg längre inser att den här debatten inte handlar om att "skulle det vara fel på alla som lever med ensamstående föräldrar?" utan att det här handlar om en samhällsreglerad process där samhället tar ansvar för att utplacera en människa i en lämplig familj.
I en sådan situation måste givetvis de bästa möjliga förutsättningar tas tillvara på.

Det handlar inte om att det skulle finnas en brist på par som vill adoptera, så någon reell ökning av antalet barn som får komma till en familj finns heller inte - vilket även beror på att resten av världen är intelligenta nog att inse att det är idioti att placera barn i homosexuella familjer och experimentera med barns uppväxt.

Barn är det mest värdefulla vi har i samhället - de utgör vår framtid - de skall inte användas som sociala experiment.
Det finns INGET som heter "ha rätt att skaffa barn", bara skyldigheter om man skaffar barn eller utplacerar barn.

Alla måste hjälpas åt att uppmana människor att tala ut och säga ifrån för det här är vansinnigt.

Robsten sa...

@Anonym
Jag köper dina förklaringar utan att ens titta på länken, jag är ingen expert på dessa begrepp.

Ber förövrigt om ursäkt för mitt något allmogeaktiga språkbruk här på morgonkvisten. Gick upp 4:30 för att börja jobba tidigt, han få iväg en blogg som jag tyckte var viktig efter gröten. När jag så ankommer till jobbet trött och lite grinig så ser jag en kommentar av en kaliber som väl inte ens hör serietidningsvärlden till. Tur jag inte hade unge Joakim framför mig då, hade kanske förfallit till rent fysisk bestraffning, eller kan vi hellre tala om upplevelsebaserad inlärning? En del unga människor med bristande erfarenhet av livets realiteter tror jag förövrigt faktiskt behöver lite upplevelsebaserad inlärning, enda som tränger in till de små grå riktigt på djupet.

MS sa...

@Robsten

Tyvärr så är det vissa som inte kan ta en seriös debatt utan tar argumenten slut så går dom till personangrepp. Det säger mer om deras oförmåga att sätta ord på sina känslor än vad det gör om dig. Förstår att du blev förbannad. Något jag har lärt mig är att aldrig skriva ett inlägg när jag är arg. Det gäller även Joakim också som tydligen tog illa upp av din artikel. Varför kan bara han svara på.

När det gäller sakfrågan så är jag lite mera splittrad. Finns det undersökningar som visar att barn som växer upp hos homosexuella de facto har en sämre uppväxt än andra barn? Homosexuella som lever öppet i fasta förhållanden är ju idag, iaf i stora städer, inget ovanligt och jag undrar om invändningen att dom skulle bli mobbade verkligen är ett reellt "hot" mot barnen? Det kanske är annorlunda i ett litet samhälle i bibelbältet. Det finns så många stackars barn som far illa i världen och att dom är älskade och får en trygg uppväxt är i mitt tycke viktigare än att föräldrarna/adoptivföräldrarna är av olika kön.

En nackdel är väl om man ska vara ärlig att det kan försvåra för heterosexuella par att adoptera då många länder inte godkänner adoption till homosexuella. Det är väl därför dom adopterades intresseorganisation är emot förslaget kan jag tänka mig. Jag skulle dock inte bli det minsta förvånad att det redan idag förekommer "skenadoptioner" där homosexuella låstas vara gifta för att komma ifråga för en adoption.

Missförstå mig rätt. Jag anser att kärnfamiljen är något bra och viktigt som vi ska värna om men nu ser verkligheten ut som den gör och s k regnbågsfamiljer är redan idag ett faktum. Svår fråga och jag är ingen expert i ämnet och jag vill gärna se lite mer vetenskapliga bevis eller vittnesmål från folk som vuxit upp med gayföräldrar innan jag ”fördömer” adoptioner för homosexuella.

Ja, du Robsten. I denna fråga så står vi inte på samma sida. Handsken är kastad ;-)

Robsten sa...

@MS
Nä, mina åsikter och de adopterades går ihop här. Jag har träffat adopterade barn som haft det mycket svårt med deras identitet. Det har varit ett svårt trauma för dem att bli adopterade. Var kommer jag ifrån? varför finns jag i detta land? Varför lämnade min mor bort mig? Är frågor som finns KONSTANT i deras huvuden. Vore jag adopterad skulle jag definitivt känna likadant. En del av de jag träffat, speciellt killar, har haft oerhörda problem med identiteten av all denna problematik. Hur skulle det då vara att ha två pappor, ovanpå allt det andra? Jag tror att de flesta här kan gissa sig till det svaret.

En pojke som jag träffade och lärde känna var från Brasilien. Han hade svåra problem med sin identitet. Jag är helt säker på att han skulle gått under om han blivit adopterad av ett homopar, skulle han blivit adoperad av två kvinnor skulle man lika gärna kunnat skjuta honom i huvudet med en grovkalibrig pistol, samma sak. Exakt DET är vad de svenska riksdagsmännen ställt till med.

En annan flicka jag kände var från Korea. Hon sjöng Bellmanvisor som ingen annan och spelade gitarr. Inte nog med det, hon var en tuff tjej i lyxförpackning, hon körde en mororcykel på 1200 kubik Hon välte på Kungsgatan med den och fick be allmänheten om hjälp att lyfta den, flickor från Korea är inte storväxta oftast.

Tyvärr hade även hon identitetsproblem, hon tog droger ibland för att döva alla frågor om sin identitet. En dag orkade hon inte med alla frågor och hon tog sitt liv. Adopterad av ett homopar??

FAN TA dessa egoistiska politiskt korekta riksdagsmän, de har inte en aning om vad de beslutar, bara det blir politik korrekt. Jag är INTE splittrad i denna fråga.

Robsten sa...

@MS
Javisst ja, jag plockade visst upp handsken ;-)

Nä, en del av min ilska i morse kan ha att göra med mina tankar på dessa två människor som jag beskrev här ovan, unge Joakim var kanske inte enda orsaken.

Robsten sa...

Kan inte undanhålla denna oslagbara kommentar i dagens DN om jakten på en knivgärningsman.

"Vi har inte fått fatt på honom, men han är en känd gärningsman så han kommer förr eller senare bli fångad om han inte lyckas hålla sig undan, säger Jens Wismar, befäl vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral,"

Logik i den högre skolan?

Mats J sa...

Det känns som en ren slump att homoadoptioner men inte pedofili är politiskt korrekt just nu. Jag vill minnas att det fanns en hyfsat stark rörelse på 70-talet som strävade efter att göra pedofili rumsrent. Förmodligen var de inte lika skickliga på att formulera sina krav med ett politiskt korrekt språkbruk.

MS sa...

@Robsten

Under grundskolan så gick jag i samma klass med två tjejer som var adopterade. Den ena funderade mycket på sin bakgrund. Varför hon blev bortlämnad osv. Den andra trivdes bra hos sina adoptivföräldrar och hade inga tankar på att åka hem och söka sina rötter. Det är nog olika från person till person. Då borde man helt sluta med adoptioner om man ska fullfölja ditt resonemang.

Att bli bortadopterad måste vara ett stort trauma för dom flesta. Dom känner sig ofta rotlösa och frågan är varför. Dessa tankar och funderingar finns även hos dom som kommer till heterosexuella par. Det jag skulle vilja ha i den situationen vore nog trygghet och kärlek. En bra uppväxt m a o. Är det bara något som bara heterosexuella människor/föräldrar kan ge? Nej, självklart inte och det är där som min tvehågsenhet gentemot homo-adoptioner kommer in.

@Mats J

Du jämför väl inte homoadoptioner med pedofili hoppas jag? Att jämställa en företeelse där folk vill ta hand om övergivna barn och ge dom en bra uppväxt är inte ens i närheten av att glorifiera peddoas som med sina vidriga handlingar förstör barns liv. Det var det som jag menade att Pride-hysterin förstör för dom vanliga homos som inte fjollar runt i tanga utan lever vanliga liv i fasta förhållanden.

z999 sa...

Lägger mig i här. I gamla mossiga psykologiböcker så står det att barn behöver en förälder av vardera könet för att kunna (förhoppningsvis) skapa bra kvinno och mansbilder. Barnet identifierar sig också med föräldrarna, om föräldrarna är homosexuella och barnet råkar vara hetero så kommer barnet att känna sig avvikande på samma sätt som homosexuella gör i en heterorelation (med barn menar jag hela vägen upp till vuxen 18-årsålder även om jag själv anser att det genomgår en våldsam mognad redan vid 15-16 nånstans, båda könen).

Nambla heter förresten organisationen som vill legalisera sex med barn. Majoriteten av medlemmarna upplevs kanske som homosexuella men de klarar inte av en sexuell relation med en vuxen oavsett kön.

Johan sa...

Eftersom det finns ytterst få exempel på homosexuella par med barn, ännu färre med adopterade kan inte svara på hur det är för barnen. De som finns lär dessutom vara så speciella, pga ovanligheten, att man inte kan generalisera hur det skulle vara för andra barn.

Det finns gott om forskning som visar att adopterade mår sämre än andra. Det går säkert att googla fram. Skulle homosexuella föräldrar vara en ytterligare belastning? Det vet man förstås inte men det verkar sannolikt.

Om barn behöver en kvinnlig och manlig förebild är likaså svårt att svara på. Traditionellt har man tyckt det men det är ju svårt att studera eftersom man inte har något annat att jämföra med.

Så frågan är, varför vill vi chansa med barns liv? Jag håller med om att det är en skam att riksdagen gick emot alla sakkunniga och offrade barn för homosexuellas skull.

Robsten sa...

@Johan
Tycker du resonerar förnuftigt.

@MS
Man behöver inte sluta med adoptioner, men det blir en ytterligare belastning att dessutom ha ett samkönat föräldrapar. Inte nog med att man skall fundera kring sitt ursprung, man skall vara avvikande med två homoföräldrar också.

Det ÄR en belastning att vara adopterad, antingen vi vill se det eller ej. Skulle jag vara adopterad skulle jag förmodligen livet igenom fundera varför min mamma lämnade bort mig. Att sedan dessutom bli "bortslumpad" till ett homosexpar skulle förvärra traumat mångdubbelt. Känslan finns nog att vi skulle adoptera barn från fattigare länder för att tillfredsställa våra egna homosexuella par. (Denna känsla behöver man inte ens själv vara adopterad för att känna).

Sedan kommer barnen själva då, vem frågar dem om de vill bli adopterade av ett homosexuellt par? Skulle de bli tillfrågade, vill du bli adopterad av en mamma och pappa eller av två mammor? Skulle inte tro det. Precis ALLA skulle välja en mamma och en pappa. Vi talar ju vitt och brett om barnens rättigheter, i den kanske viktiga frågan för barnen själva skulle vi fullständigt strunta i dem och begå ett våldsamt övergrepp. Vi kan hädanefter lägga ned allt tal om barnens rättigheter.

Robsten sa...

Det finns förvisso en problematiskt syn på adoptioner från tredje världen överhuvudtaget. Tror det var Kina som slutade adoptera bort sina barn för att landet fått det bättre och förmådde klara av sina föräldralösa barn själva. Då började en del organisationer knorra i vårt land för att antalet adopterade minskade, det var ju så många som ville adoptera. Det skvallrar faktiskt lite om vad det är frågan om, att tillfredsställa VÅRA egoistiska behov (också).

Vi adopterar ju barn från Korea, skulle vi kunna tänka oss det motsatta, att vi adopterar bort svenska barn till Korea? NÄ, precis, och varför inte då? vad döljer sig bakom den inställningen?

Anonym sa...

Frågan om lämpliga adoptivföräldrar har i princip inget att göra med vilket kön dessa för tillfället råkar ha (det
går ju som bekant att genomföra könsbyte, eller skall tidigare adoptioner upphävas då?) eller vilken sexualitet en
individ råkar ha (samma sak gäller här, skall adoptioner upphävas om en av adoptivföräldrarna "kommer ut"?).

Det viktiga är att föräldrarna är bra förebilder, och som detta prövas potentiella adoptivföräldrar med största
sannolikhet mycket mer än "vanliga" föräldrar.

@Robsten
"Precis ALLA skulle välja en mamma och en pappa."
Detta är en subjektiv åsikt, jag för min del tror att många hellre skulle välja en, två eller fler föräldrar om de
visste att de var bra för en.

Anonym sa...

Du verkar ta för givet att du vet vad alla tycker, är det inte så? Själv skulle jag inte ha något emot att ha två mammor eller två pappor, dessutom är det väl inte de homosexuella det är fel på om dom vill adoptera, det är väl mer samhället isåfall? Varje barn borde ha föräldrar, könet borde inte spela någon roll.

Robsten sa...

"Själv skulle jag inte ha något emot att ha två mammor eller två pappor,"

Är du dum på allvar eller?

"dessutom är det väl inte de homosexuella det är fel på om dom vill adoptera"

Nix, men vad spelar det för roll? Barnen väl o ve kommer i första hand.

Anonym sa...

"Är du dum på allvar eller?"

Nä, det kan jag inte påstå, är du?

Robsten sa...

Nä, jag är inte dum, för jag inser att när man väl är vuxen så är det absolut av noll och intet värde att komma och påstå att "Själv skulle jag inte ha något emot att ha två mammor eller två pappor,". Det kan du säga nu väl mevbeten om att slippa alla kommentarer från skolkamrater, kanske aldrig ta hem någon kompis, alla identitetskriser, alla undringar och alla andra kriser av allehanda slag. Barn har det svårt som har en mamma och pappa, med två pappor liknar detta ändå en barnlek.

Att du ens säger detta indikerar att något måste saknas i funktionen hos din cortex.