söndag, augusti 16, 2009

Sverige - sämst när det gäller

Jag har använt en del av helgens fritid till att titta på friidrotts VM i helgen. Det är många roliga fighter både på löparbanorna och på hoppbanorna. Dock så ser det inte så bra ut för våra svenska ”stjärnor”. Att någon svensk skulle ta medalj i de grenar som hittills avverkats är det inte många som trott, men svenskarna har underpresterat i gren efter gren. Man kan inte låta bli att märka ett mönster, trots att ingen väntat sig pallplaceringar så underpresterar t.ex. sjukamperskorna i nästa varenda gren. En svensk kulstöterska, Helena Engman missade kvalet och kom inte heller upp till sin normala nivå. Även Engman hade sin egen pappa som tränare, som en hel del andra svenska friidrottare.

Vi måste ställa oss frågan om detta med att ha sin pappa som tränare är så bra. Stefan Holm klarade att ha sin pappa som tränare, men generellt så behövs det någon som kan vara ”elak” mot sin adept när det så behövs. Intrycket är att det är lite för snällt och ”mysigt” inom svensk friidrott, i alla fall om vi i framtiden skall ta medaljer. Vi har lite för ofta hört idrottsmän som misslyckats kapitalt stå och säga inför intervjuaren ”jag gick in för att ha roligt, och det hade jag också”. Samma sak säger de inför tävlingarna. Det är självklart ett psykologiskt knep att få adepterna avslappnade och positiva, detta med att ”gå in och ha roligt”, men inget knep skall drivas in absurdum och det måste finnas fler verktyg i lådan.

Vi börjar också undra om den svenska ”dagispedagogiken” att det är fult att vinna och helst skall man hjälpa sin kompis att vinna även på bekostnad av sin egen placering, är så bra i längden. Vi får lära oss att vara hjälpsamma, men inte att kämpa för livet. Det kanske är dags för en balansering av olika aspekter på prestationer, vi måste faktiskt vara lite själviska och lära oss att fightas också.

Den gamla längdhopperskan Erica Johansson antyder också en märklig inställning. I TV-studion så sade hon att det är en skam att ”professionella idrottare” ser ut som t.ex. de amerikanska kulstötarna, speciellt han som vann guldet, Christan Cantwell. Erica menar att kulstötarna väger för mycket. Nu stöter Cantwell tre, fyra meter längre än de svenska kulstötarna. Vad innebär det att vara ”professionell idrottsman” att se ut som en Hennes & Mauritz-modell som de svenska idrottsmännen eller att prestera bra resultat? Enligt Erica (som faktiskt själv vägde för mycket under sin aktiva karriär) är det att se ut som en modell för en modetidning. Dessutom klagade Erica på under förra VM:et på att sprinterlöparna är för muskulösa och därför måste vara dopade. Kommentatorn var tvungen att gå in och rätta Erica och påtala träningens betydelse för muskelmassan bl.a. Möjligen är utseendefixering en annan förklaring till de uteblivna svenska framgångarna, i alla fall om fler resonerar som Erica.

Länk DN

4 kommentarer:

MS sa...

Erica Johansson måste ha blivit inkvoterad till TV-sporten. Hon tillför inget med sina dumma kommentarer och med tanke på att hon var för "stor" för sin gren så kanske hon ska vara lite försiktig med att yttra sig om andra. Det måste väl finnas andra kvinnliga experter att välja på? Ta t ex skidskytte där Magdalena Forsberg gör ett bra jobb som kommenator. Hon bidrar med sin kunskap och sitter inte och klankar ned dom dom tävlande.

//

Det är den svenska ”alla ska med” mentaliteten som ligger bakom kommentarer som "jag är nöjd med min sjuttonde plats" eller "jag blev störd av uppmärksamheten runt Bolt" Är du ett proffs till idrottsman/kvinna så ska man inte vara nöjd med att underprestera på ett VM och du måste klara av att koncentrera dig även om det är oväsen på läktarena. Det är där skillnaden mellan vinnare och förlorare ligger. Det verkar vara trevliga tjejer men om vi ska skicka dom till ett VM så måste man ändå kunna kräva att dom presterar.

Dom största idrottsstjärnorna vi har haft i Sverige har nästan utan undantag varit envisa individualister som gått sin egen väg när det gäller träning m m. T ex Gunde Svan eller Björn Borg skulle aldrig skylla ifrån sig utan att skulle gjort ett extra träningspass istället.

Det kan som du skriver kanske bero på att i Sverige så är det inte en fråga på liv och död när det gäller idrotten. I vissa länder så kan en idrottskarriär vara skillnaden på ett liv i slummen eller ett mer "bekvämt" liv. Visst så måste dom genetiska förutsättningarna finnas där men ett bättre liv för dig och dina nära är en drivkraft som man inte ska underskatta.

Många ser ner på den amerikanska tävlingsmentaliteten men så vinner dom mycket också. Ingen amerikan skulle åka till ett VM för att ha kul. Dom vill vinna. Punkt slut. Den killerinstinkten måste också dom svenska idrottarna lära sig om vi ska hävda oss internationellt.

Robsten sa...

@MS
På mig verkar det faktiskt som om många amerikander BÅDE kan konsten att ha kul och satsa allt för att vinna. Det gäller att liksom ha fler verktyg i lådan.

ja i indvideuella sporter måste man nog vara rätt ego på många sätt.

Vad gäller Erica så är hon ett mörker på TV sporten, neurotisk nästan, "de är mer välbyggda än mig". Själv minns jag en längdhoppstävling, jag låg i soffan och slötittade, kollade tidningen emellan. Jag HÖRDE när Erica hoppade, de andra hördes tipp, tipp, tipp, dunk - landning. Erica hördes, dunk, dunk dunk kabom! - landning. OBS detta är ingen överdrift, det hände och jag vred huvudet från tidningen och kunde identifiera Erica på ljudet varje gång, hur lätt som helst.

Robsten sa...

Snart börjar 100 metersfinalen.

Och jag är så jääävla trött på att höra La voix, Ernman i reklamen, jag spyr snart, varför skulle ni rösta fram denna låt? la, la looooiiiuuuuu!!! Bull!

MS sa...

@Robsten

Helt klart så gillar amerikanerna att ha kul, det är därför jag trivs så bra i Staterna och är så svag för snygga yankees ;-), men det är vinna som är det viktigaste. Det ultimata är väl om man kan både vinna och ha kul :-)

//

Lysande beskrivning av ett längdhopp av Erica J. Ha ha

//

9.58. Inte illa.

//

När det gäller Fru Erman så tvår jag mina händer. Jag slutade att titta på Schlagerspektaklet när dom forna öststaterna gjorde entré på allvar. Vill jag se på halvtaskiga framträden med en massa "nakenchocker" så går jag in på Youtube och söker på musik+80-tal.