Än en gång får UD rycka in

Än en gång får svenska UD rycka in för personer som de svenska myndigheterna redan med stor möda fått frisläppta. Det rör sig om Mehdi Ghezali som suttit på Guantanamo samt om Safia Benauda, dotter till Helena Benauda som är ordförande i Svenska Muslimers Råd, och hennes man Munir Awad. UD har enligt SvD reagerat på att Benaudas blott tvåårige pojke hålls fängslad.

Nu hålls tvååringen med all sannolikhet inte fängslad utan de pakistanska myndigheterna anser väl på goda grunder att är man bara två år gammal så klarar man inte riktigt av att resa hem själv. Dessutom är det väl oklart var man skulle skicka tvååringen, mamman sitter ju som sagt fängslad. Så här står det i SvD.

Händelserna måste vara en mardröm för svenska myndigheter. Tre personer som de under stor möda tidigare sett till att få fria från utlandet har rest rakt in i världens farligaste område, förknippat med terror. Och blivit gripna.  

Mardrömmen är värre än så. Det förhåller sig nog så att väldigt få personer tror att dessa personer är oskyldiga. Att två gånger gripas för terrorism på två helt olika platser vid två vitt skilda tidpunkter är ett fullständigt unikt sammanträffande och bara riktigt blåögda, naiva svenskar från den kulturella och politiska eliten tror på ren otur. Dessutom så greps Ghezali i Afghanistan förra gången, han har aldrig kunnat redogöra för vad han sysslade med vid gripandet. Paret Benauda greps i Somalia och kände inte varandra för två år sedan vid förra gripandet. Plötsligt så har paret Benauda lärt känna Ghezali som blev rikskändis just för sin fångenskap på Guantanamo. Efter det så grips de igen på en plats där absolut inga turister rör sig, misstänkta för terrorism utan riktiga resehandlingar.

Det är inte bara för de svenska myndigheterna som detta torde vara en mardröm, även för media som utmålat samtliga gripna som oskyldiga tidigare borde detta vara en mardröm. Dock verkar tidningar och övriga media glömt bort detta, en del tidningar ställer sig t.o.m. tvekande till hur dessa individer lyckats med konststycket att bli gripna igen. Det förhåller sig som så att de flesta svenskar inte ens är i närheten att bli gripna en enda gång för terrorism. Skulle man vara oskyldig och lyckas två gånger med detta är det ett konststycke utan dess like.

Om UD reagerar på att Benaudas tvååring hålls kvar i fängelse så reagerar väl de flesta andra sunda människor på hur mamman kunde ta med sig sin dotter på denna märkliga resa. Är hon förövrigt en lämplig och ansvarstagande mor till sitt barn?  I SvD står det så här.

Nu, ett och ett halvt år senare, är de åter fängslade. Enligt Ekot-redaktionen misstänker poliser att Safia Benaouda var med för att gruppen skulle undvika att bli stoppad av polisen. 

Men hur träffades trion? Och varför tog de ännu en gång risken att åka in i ett stridsområde?
Av allt att döma beror det på att Mehdi Ghezahlis långa fångenskap på Gauntánamo gett honom ett slags hjältestatus i vissa kretsar. I de sammanhangen träffades de tre, efter Ghezalis återkomst till Sverige 2004.

Så smart, man låter en ung kvinna med ett tvåårigt barn följa med för att undvika alla misstankar. Klurigheten känner tydligen inga gränser hos vissa grupper. Vi vet dock inget om hur tankarna rört sig i huvudet på dessa människor, det är en ren spekulation. Däremot är det en högst adekvat fråga hur och varför dessa människor träffades och lärde känna varandra. Det är faktiskt i ytterst få grupper (förutom i den svenska kultureliten) som Ghezali har en ”hjältestatus”. Jag själv känner t.ex. ingen som pratat om Ghezali i lyriska ordalag. Sedan att ”ta risken att åka in i ett stridsområde” är mycket snällt uttryckt. Som alla förstår finns det inget svar på den frågan, inget svar som inte är väldigt otrevligt i alla fall.

Länk SvD