Bilder från en svunnen tid

Jag kan inte hjälpa att jag frossar i Lars Epsteins Stockholmsartiklar och de bilder han presenterar. Det är ofta nya bilder som han själv tagit som han visat tillsammans med bilder från en annan tid. Den artikel han nu skrivit om det gamla Klara är verkligen intressant.

Gamla Klara var det gamla Stockholm, en stadsdel med förnimmelser om en annan tid och en annan stad. Gamla Klara var även bohemernas stadsdel, där hängde Nils Ferlin med andra mer eller mindre bohemiska skribenter i stadsdelens ruffiga kaféer. Jag har sett gamla Klara i svartvita filmer, även med Ferlin i en av rollerna faktiskt. Stadsdelen utövar en märklig och nästan mystisk lockelse på mig, säkert något en psykolog borde ta en titt på. Det är ju så att allt inte har blivit bättre med åren. Stockholm har mist mycket av sin charm och värme, något som även artisten Orup lagt märke till och även skrivit en sång om.

Vi skall inte romantisera för mycket. När människor som uppnått mogen ålder ser tillbaka så tenderar forna tider att framstå i ett rosa skimmer, så är det. Gamla Klara var till viss del fallfärdig, det var nödvändigt att riva en hel del av de gamla fallfärdiga byggnaderna. Men den totalskövling av kvarteret som socialdemokraterna Joakim Garpe och Hjalmar Mehr satte i verket har jämförts i förstörelse med bombningarna av Warszawa under 2a världskriget. Den nya bebyggelse som uppfördes efter den närmast patologiska rivningen var så otrivsam och så människofientlig att den borde vunnit pris för just detta.

Nu har politiska broilers i de olika ungdomsförbunden med ungdomlig kaxighet börjat tala om Stockholms ”skyline” och att göra om Stockholm till en världsmetropol. Det var kanske det Mehr och Garpe drömde om också, med förfärande resultat. Låt oss acceptera vår stad som den är, huvudstad i ett välmående, glest befolkat och lagom stort land. De som bedåras av New Yorks skyline och myllrande människomassor kan flytta dit. Själv vill jag bevara den gamla känslan i vår stad, en känsla som till stor del är borta för alltid tyvärr.

Som kuriosa kan jag nämna att jag i min ungdom träffat Epstein några gånger (han har säkert glömt det så min anonymitet på bloggen är inte hotad). Lasse var en trevlig och rätt ödmjuk kille som faktiskt utbildade sig till journalist. Enligt honom själv så tröttnade han på att varje dag ringa till Mats Hult (någon som kommer ihåg honom?) för att kolla fakta och uttalanden så han sadlade om till fotograf, något han sannolikt aldrig ångrat. Läs gärna Epsteins artikel om det Gamla Klara och titta på bilderna, det är de värda tycker jag.

Länk DN