Varför inte kvotera historien?

Feministerna Ann-Sofie Ohlander och Ebba Witt-Brattström har reagerat och i DN skrivit om att vår historieskrivning är en ”strikt manlig angelägenhet”. De tar i sin artikel upp att de allra flesta av de personer som skolbarnen får läsa om i ämnet historia är män. För att strö salt i såren kan vi också konstatera att historiska personer dessutom är riktiga karlakarlar, fjollor verkar ha haft något svårare att klämma in sig i vår skrivna historia av någon anledning.  Så här skriver de två feministerna i sin artikel.

I fyra granskade läroböcker i historia är det enbart mannen som är styrande och norm i historieskrivningen. I de över 550 arbetsuppgifterna till en lärobok i historia för grundskolan är Kalmarunionens drottning Margareta med som enda namngivna kvinna. Däremot finns flera hundra mansnamn, från Nebukadnessar till Deng Xiaoping, Birger Jarl till Fredrik Reinfeldt. 

Här ser vi direkt hur rätt författarna till artikel har, män, män, män så långt ögat kan nå. Här måste vi självklart kvotera hårt och brutalt (om uttrycket tillåts). Xiaoping var kines, han kan man lätt göra om till transvestit i historiebeskrivningen, kineser har alltid en viss fjollighet i sin framtoning för oss västerlänningar. Den som protesterar lär bli anklagad för att vara sexistisk så risken torde vara liten för några mer omfattande protester.

Birger Jarl är en svårare nöt att knäcka, någon mer utpräglad karlakarl är svårt att tänka sig. Han kan inte ens göras om till bög med sin överdrivna manlighet. Birger Jarl får helt enkelt stå för den sexistiske, förtryckande mannen som regelbundet ”remmade upp” upp både fru och tjänstefolk med kuslig regelbundenhet, ett manligt skräckexempel androm till varnagel. Nebukadnessar är en lättare nöt att knäcka, han har man gjort operor om (vem skulle göra en opera om den brutale Birger Jarl?). Nebukadnessar får helt enkelt göra ett könsbyte (säkert mycket smärtsamt på den tiden) och framträda som kvinna i veckad kjol. Vidare så skriver de två kampsystrarna så här i sin artikel.

Man måste på allvar ställa frågan hur skolelever påverkas av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet och som dessutom har sexistiska och förnedrande inslag,

Det är precis det bloggen redan konstaterat, det är inte bara män genom vår historia, det är dessutom män som aldrig ställde sig bakom spisen, tog föräldraledigt, bytte blöjor och grät öppet särskilt ofta. Det är inte bara män som får stoltsera i barnens historieböcker, det är dessutom män som inte verkar ha bejakat sina mer kvinnliga sidor. Kort sagt, det är män som gav blanka fan i feminismen och jämställdheten.

Här skulle man dock varligt men skickligt kunna ändra lite i historiebeskrivningen. Birger Jarl går inte att göra så mycket med, han var en hopplös man av sin tid. Det enda man kan göra med män som Birger Jarl är att de får stå som varnande exempel. Birger Jarls fru lämnade honom helt enkelt och tog in på ett kvinnohus. Birger dog ensam och glömd emedan Birgers fru startade kampen för feminismen och dog själv omgiven av varma medsystrar, som allesammans hade lämnat sina ölstinna rapande män. En utmärkt historia att servera det uppväxande släktet. Xiaoping var inte bara fjolla, han var också den undergivna partnern i ett homosexuellt förhållande och blev regelbundet bunden och piskad av sin partner. Detta skulle genast bringa lite mer balans mellan det manliga och kvinnliga i våra historieböcker.

Jag tror att de båda författarna kommer att jubla över detta radikala förslag för att ”rätta till” vår historia så den får ett klarare genusperspektiv. Små men viktiga förändringar kan få hela vår historiebeskrivning betydligt mer modern och liberal. Denna artikel kan bli bakgrunden och plattformen för en framtida motion om en korrigerad och genuscertifierad historiebeskrivning där våra skolbarn även i ämnet historia får en riktig bild av könsordningen, i stället för de manliga maktstrukturer som vanligtvis framträder i vår historia.

Länk DN