Gudmundson driver en intressant tes om att det enda sättet att stoppa invandringskritiska partierns framväxt är att bjuda in dem och låta "inlemmandet bli mer än symboliskt".
"Man kan tänka sig: hårdare tag mot tvångsgifte, krav på id-handlingar för att få asylansökan prövad, utvisning vid brottslighet eller varför inte språktest för medborgarskap."
Han jämför Norge och Danmark och menar att Fremskrittspartiet vuxit sig större än Dansk Folkeparti just för att Dansk Folkeparti fått vara med och utforma politiken, medan Fremskrittspartiet inte fått det. Man kan också jämföra med Frankrike (även om Le Pen är en betydligt mer extrem figur än Kjersgaard och Åkesson) där Front National fallit tillbaka efter att Sarkozy anammat delar av hans budskap.
I Sverige har vi historiskt sett varit mycket mer inriktade på konsensus än på konfrontation. För det allra mesta är detta något starkt positivt. Ingen tjänar på stora konflikter i samhället (att sådana riskerar att öka är ju kanske det främsta argumentet mot det multikulturella samhället). Det var därför glädjande att se att Åkesson och Söder verkade vilja infoga Sverigedemokraterna i den svenska förhandlingstraditionen i den här artikeln:
"I en demokrati vinner man val genom att övertyga väljarna om att de egna ståndpunkterna är de rätta. Lyckas man inte övertyga tillräckligt många för att uppnå egen majoritet så bildar man en allians. Förhandling är vad det svenska parlamentariska systemet bygger på. Man skaffar sig inte fördelar inför kommande val genom lagstiftning.
Problemet är att de stora partierna vägrar förhandla med sd. För att slippa ropar man efter nyval.
I en sådan situation sätts förhandlingsdemokratin ur spel och väljarnas demokratiska värde urholkas. "
Jag kommenterar artikeln här.
Känslorna svallar mer när invandringsfrågan kommer på tal än t ex miljöpolitiken, inte tu tal om det. Konstigt vore annars så illa som frågan har behandlats. De etablerade partierna har behandlat det starka folkliga motståndet mot invandringspolitiken med stor arrogans. Men det finns ändå alla chanser att lösa detta problem på samma sätt som politiska problem lösts många gånger tidigare i Sverige: genom förhandlingar snarare än nyval och konsensus snarare än konfrontation — vilket innebär en Sd-stödd borgerlig regering snarare än en koalitionsregering för att till varje pris stänga Sd ute. Det är att fortsätta den stolta svenska demokratiska traditionen på bästa sätt.
3 kommentarer:
Ja, jag läste också Gudmundsons artikel. Han var väl snarast inne på vad riksdagspartierna borde göra för att minimera små uppstickarpartiers chanser att vinna större väljarskaror. Han menar att de etablerade riksdagspartierna borde överta delar av SD:s agenda, om de vill minimera SD vill säga. Jag vet inte, den politiska verkligheten är komplicerad, att fullständigt nonchalera de problem som helt uppenbarligen finns torde vara ödesdigert för alla partier på sikt dock, det torde det inte råda någon tvekan om.
" krav på id-handlingar för att få asylansökan prövad"
I Norge kommer 96% uten papirer. Tallene er vel ikke så forskjellig i Sverige. Dette hadde effektivt fått slutt på store deler av asylinnvandringen.
Ja, att få dom att sluta slänga papprena borde va grej 1A man borde göra.
Robsten/ Visst var det så men jag ville fokusera mer på att förhandling alltid varit den svenska vägen och bör va så i framtiden. Vi har inget att vinna på ett överhettat politiskt klimat.
Skicka en kommentar