Stefan Stenudd har många vettiga synpunkter på många saker, ävgen om han inte delar min politiska hemvist. Här är en bra artikel om LO, Socialdemokratin, och vårt politiska system överhuvudtaget (i alla fall som jag tolkar artikeln). Stenudd skriver ungefär det jag så många gånger skrivit här på bloggen om den politiska maktapparaten.
Skolverket har färdigställt en rapport till regeringen om “Politik i skolan”, dessutom har de lagt ut denna publikation på sin hemsida. Skolverket talar om demokrati och om yttrandefrihet i närmast bombastiska ordalag. Bland annat så citeras en regeringsproposition där det står så här.
Den svenska demokratin bör kännetecknas av ett brett medborgerligt deltagande inom ramen för den representativa demokratin. En viktig förutsättning för att demokratin ska vara hållbar är att den förankras bland barn och ungdomar samt att deras deltagande i samhället uppmuntras och utvecklas. I en demokrati ska alla ha en möjlighet att delta
Dessutom citeras ett stycke i LPO94 där det står följande.
Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana
Man kan inte annat än hålla med om sådana formuleringar. Det är utan tvekan i enlighet med vår demokrati och dess grundvärderingar. Eleverna skall uppmuntras att ta personliga ställningstaganden och dessutom ges möjligheter att ta sådana ställningstaganden. Läser vi vidare så blir det inte lika muntert dock. Det står bl.a. så här i rapporten.
I vissa kommuner och på vissa skolor fick främlingsfientliga partier stor framgång. På cirka 40 skolor fick Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna tillsammans mer än 12% av rösterna. På tio skolor i Sverige blev dessa partier tillsammans skolans största parti. Resultatet och utvärderingen av Skolvalet 2002 kommer att utgöra en viktig kunskapskälla som kommer att ge ytterligare underlag för en vidare diskussion under 2003 kring skolans roll vad gäller demokratifrågor.
Vissa partier kallas alltså “främlingsfientliga” nu plötsligt. Kan man ana att det inte är lika viktigt längre att eleverna tar personliga ställningstaganden? I dessa skolor har ju eleverna utan tvekan tagit ett personligt ställningstagande som går på tvärs mot det etablerade och mediala samhället. Starkt och modigt kan man tycka. Men är inte Skolverket nöjd nu då? Här har ju eleverna verkligen visat prov på självständigt tänkande. Det är förövrigt fullständigt oacceptabelt att ett statligt verk börjar kalla vissa demokratiska partier för “främlingsfientliga” utan något underlag alls underlag. De tar på eget bevåg politiska beslut och stigmatiserar fullt demokratiska partier. Skolverket visar faktiskt själv på våra brister i vår demokrati. Vidare står det på sid 11 i rapporten.
De rättigheter som beskrivs ovan utgår också från en generell förutsättning att alla politiska partier och ungdomsorganisationer behandlas och bemöts lika av skolan och skolhuvudmannen. Konkret betyder det att skolor måste erbjuda politiska organisationer likvärdiga villkor när de önskar medverka eller inbjuds att medverka i skolan. JO hävdar i ett beslut att skolor i detta hänseende är skyldiga att ”iakttaga saklighet och opartiskhet”.
Det betyder, enligt JO, att en skola bryter mot denna skyldighet om man ”är beredd att medge en politisk organisation tillträde, men inte en annan.” (JO:s kursivering).
Ja det var klara besked. Alla partier har samma rätt att ge sin syn på politiken och förklara var de står politisk i en skola. Det är förbjudet helt enkelt att tillåta vissa partier men inte andra. På sidan 12 i rapporten står det så här.
Huvudmannens och rektors rätt – och skyldighet – att upprätthålla en god ordning på skolan får alltså inte användas som förevändning för att mer eller mindre systematiskt gynna eller missgynna enskilda politiska partier eller organisationer. Kravet på allsidighet och saklighet måste ligga till grund för alla principer, och faktiska beslut, som begränsar deras tillträde till skolan.
Återigen, rektorn på en skola får inte missgynna något enskilt parti, inte av någon orsak. Så till formuleringar som är riktigt intressanta, så här står det på sidan 12 i rapporten.
Samtidigt ska skolan skapa förståelse och uppslutning kring demokratiska processer som släpper fram partier som står för värden som skolan har i uppgift att bekämpa.
Att alla människor inte är lika mycket värda eller att vissa raser skulle vara överlägsna andra är självklart värderingar skolan skall bekämpa. Man undrar i vilka friskolor sådana värderingar slår rot i? Men tar vi rent politiska beslutsområden som immigrationspolitik, kriminalpolitik eller hur vårt samhälle skall se ut så är det själklart inte skolan sak att tala om det för eleverna. Det är politiska uppfattningar som vi skall få ha olika åsikter om, ety annars vore vår demokrati värdelös. På sidan 13-14 kommer vi till intressanta formuleringar, så här står det.
Då rasistiska, främlingsfientliga och antidemokratiska politiska partier och organisationer gör allt mer välorganiserade anspråk på att få makt och inflytande genom representation i demokratiskt valda församlingar – och dessutom lyckas med detta – är det lätt att se detta som ett hot mot den etablerade partistrukturen, och den etablerade politiska värdekartan. I detta läge är det inte bara kommuner och skolor som står inför ett dilemma hur och på vilket sätt dessa värderingsmässigt marginaliserade partier ska bemötas. Även de traditionella och etablerade partierna och deras ungdomsorganisationer står inför ett liknande dilemma. I våra samtal med dem, framkom det klart att det råder mycket olika meningar om hur dessa ytterlighetspartier ska bemötas ute på skolor och i andra sammanhang. Vissa ansåg att alla tillfällen att ”ta debatten” med dem skulle utnyttjas till fullo, andra hävdade att all debatt skulle undvikas. Det har lett till praktiska problem för de skolor som försöker öka sina kontakter med politiska partier. Å ena sidan har de krav på sig från rättsvårdande myndigheter att inte särbehandla vissa politiska grupperingar, å andra sidan har de ofta krav på sig från den etablerade partistrukturen att göra just det
Skolverket skriver att det föreligger “hot mot den etablerade partistrukturen” det är mycket svårt att förstå vari detta hot skulle bestå i. Att vissa etablerade politiska partier riskerar att åka ur riksdagen ses naturligtvis som ett hot för dem, men knappast för den etablerade partistrukturen. Det står om ett hot mot “etablerade politiska värdekartan”. Men kära någon, om denna karta vore huggen i sten så skulle ju demokratin vara tämligen tandlös naturligtvis. Om stora delar av folket inte sympatiserar med den “etablerade politiska värdekartan” så måste den ju i demokratins namn förändras. Det är självklart att etablerade politiska partier inte vill ha ytterligare konkurrens, detta är inget som landets skolor skall ställa sig bakom naturligtvis. Landets skolor skall lära ut demokrati och yttrandefrihet till landets elever, inte värna om de etablerade partierna. Det är lätt att förstå att de etablerade politiska partierna vill framställa nya partier i dålig dager, det är inget som landets skolor skall ta hänsyn till. I den mån rena nazistpartier som dessutom bryter mot lagar vill in i skolorna kommer saken i en annan dager. På sidan 16 står det så här.
Resultaten från skolvalet 2002 visar att olika antidemokratiska partier på flera skolor fått 10 – 20 % av rösterna. I många fall sammanfaller de höga siffrorna med utfallet i kommunalvalet. Sverigedemokraterna m.fl. är inför nästa val till kommun och riksdag representerade i flera kommuners fullmäktige.
Det är ironiskt att Skolverket skriver om “antidemokratiska partier”, det är nämligen just det Skolverket visar prov på själva. Vem skall avgöra vilka som är “antidemokratiska”? Vad är egentligen “antidemokratiskt” enligt skolverket? Enligt alla parametrar så uppfyller SD alla demokratiska kriterier och ställer fullt upp på vår parlamentariska demokrati. Det är Skolverket som i själva verket visar prov på ett odemokratiskt sinnelag här. Lite längre ned på sidan står det så här.
Några skolor har dock genomfört debatter där främlingsfientliga partier medverkat, vilket aktualiserat behovet av gemensamt för- och efterarbete på skolan av politiska möten.
Inget efterarbete behövs om Moderater eller Socialdemokrater genomför debatter på skolor, men om partier som inte tillhör det politiska etablissemanget genomför dessa debatter behövs för och efterarbete. Det gäller väl att eleverna inte blir för självständiga i sitt tänkande. Det är anmärkningsvärt att ett statligt verk så oblygt ställer upp på de etablerade partiernas sida och motarbetar nya partier som självklart har en annan agenda än de etablerade partierna, som alla gått mot en tänkt mittpunkt i politiken och gjort upp sinsemellan i alla viktiga frågor.
Hanne Kjöller är uppfriskande frispråkig ibland. Understundom ser hon det uppenbart ologiska i den påbjudna samhällssynen och hon slår effektivt hål på en viss outtalad politisk korrekthet. I DN skriver hon en krönika om ett program med namnet ”Studio 1” som går i radions P1. P1 verkar förresten vara den svenska politiska korrekthetens urbastion. I programmet så gnäller tydligen ett gäng rappare om sin dåliga start i livet. Nu kan man ju fundera över det faktum att föräldrarna till dessa rappare ”flydde” till vårt land just för att ge sina barn en bättre start, en åtgärd som inte verkar slagit väl ut enligt deras barn i alla fall. Sedan funderar Kjöller över texterna dessa barn av förorten presterar i sina musikaliska alster. Så här skriver hon i artikeln.
På nätet snappar jag upp några textrader. Det handlar om att ”slakta en polisinformatör, skjut av han båda benen”, att ”lilla Sverige inte duger”, om kokain, om att spränga en värdetransport och till ljudet av ett maskingevär kommer så refrängen ”Det är såhär riktiga grabbar opererar”. Ja, ni förstår.
Ja vi förstår fullkomligt. Sådana här texter är chica och i enlighet med den outtalade svenska politiska korrektheten. Om en medlem i ett uppstickarparti däremot, på en privat fest skulle andas något som är det minsta olämpligt så är det ett brott mot hela mänskligheten och skvallrar om en människosyn likt den Stalin och Hitler hade. Som sagt, vi förstår fullkomligt vad det är frågan om. Vidare skriver Kjöller så här.
Vi får höra ”Greken”, en av bandmedlemmarna som just avtjänat ett sexårigt fängelsestraff, förklara hur han vill ha fina kläder, fina klockor, fina bilar och att hans tjej ska ha på sig fina kläder. Och hur han inte kan tänka sig att bo i en liten förortslägenhet med normal standard.
Allt det här vet vi, vi vanliga knegare. Vi har sett klientelet med tjocka guldlänkar runt både armar och handleder, vi har sett de fina bilarna vi andra bara kan drömma om, vi har sett sedelbuntarna på innekrogarna runt Stureplan. På något sätt verkar dessa människor, som Kjöller beskriver, stå närmare vår politiska nomenklatura än den vanliga befolkningen. Möjligt att det är en smula långsökt med denna slutsats, men båda grupperna lever långt över den levnadsnivå vi andra gör, båda grupperna lever i någon mån efter principen ”snabba klipp”. Och låt oss vara ärliga, det är vårt politiska etablissemang som genom ett antal politiska beslut gjort denna förortskriminalitet möjligt att växa fram i vårt land. Jag själv bor i en liten förortslägenhet och är nöjd med det. Vidare skriver Kjöller.
Det som däremot förvånar mig är hur majoritetssamhället alltid tenderar svälja samtliga förklaringsmodeller från förortssamhällets mest solkiga hörn.
Precis Kjöller, förklaringarna till hur dessa kickers kommit på glid antar de mest fantastiska dimensioner. Det kan handla om vanliga svennars förmenta rasism, det kan handla om diskriminering och annat märkligt. Vanligt är i alla fall att svenska folket, arbetsgivarna eller andra grupperingar får skulden, aldrig politikerna eller brottslingarna själva. Vidare skriver Kjöller i artikeln.
Men jag sväljer inte detta ospecifika för-oss-fanns-bara-ett-val-svammel som Greken och den andra intervjuade bandmedlemmen rapar. Samhället har svikit oss, ”de” segregerar, ”de” skapar klasskillnader, det är som att ”de” vill att vi ska vara där vi är.
Kan jag yppa en hemlighet här? Det är i princip ingen som sväljer den förklaringsmodell Kjöller beskriver här ovan. Det är endast politiker med dess politruker som odlar dessa förklaringsmodeller, ja och ibland media då också. Problemen i Rosengård berodde ju på att de elaka poliserna var så rasistiska, bara för att nämna ett litet exempel. Till sist skriver Kjöller så här.
Det skuldtyngda majoritetssamhället ställer aldrig några motfrågor om vilka ”de” är eller vad samhället skulle gjort i stället.
Nä, fast å andra sidan HAR samhället verkligen gjort vissa allvarliga fel. Svaren på vilka dessa fel är faller dock knappast invånarna i dessa förorter på läppen, eller politikerna heller för den delen. Vi skulle haft en vettig immigrationspolitik från början naturligtvis. Vi skall ställa samma krav på alla medborgare också, alla skall försörja sig, eller gå i skolan samt följa Svea rikes lag. Passar inte detta så finns det andra platser på vårt jordklot där man kanske kan finna lyckan, med eller utan lyxbil. Den straffrättsliga ungdomsrabatten antar helt absurda former ibland, den måste justeras. Vi måste ge polisen högre status, befogenheter samt bygga ut vår poliskår. Några mycket enkla men effektiva åtgärder. Jag är absolut villig att rösta på ett parti som kan sätta dessa åtgärder i sitt partiprogram.
Jag får i dag höra att Sverigedemokraterna fått ännu ett ”nej” för den kommunkonferens som skall hållas 2010. Nu är det till sist Nobiskoncernen som slutgiltigt sagt nej till att hyra ut lokaler till Sverigedemokraterna, ett fullt demokratiskt parti i vårt land. Som skäl till att vägra hyra ut till SD anger Nobiskoncernen säkerhetsskäl samt risk att bli bojkottad av vänsterorganisationer och andra organisationer närstående till politiska partier. Företag efter företag har vägrat hyra ut lokaler till SD, de anger ungefär samma skäl som Nobiskoncernen.
Förra riskårsmötet hölls i Karlstad på hotell Gustav Fröding. Hotellet har offentligt gått ut med att de aldrig mer tänker hyra ut lokaler till Sverigedemokraterna. De har nämligen blivit straffade med bojkott för sitt tilltag att hyra ut till Sverigedemokraterna, de har enligt obekräftade uppgifter förlorat en del pengar på sitt olydiga beteende.
Det är dags att slå tillbaka mina damer och herrar. En trolig majoritet av befolkningen är emot nuvarande flyktingpolitik. Stora delar av befolkningen anser att vi har ett demokratiskt problem när yttrandefriheten och vissa politiska partier motarbetas med odemokratiska metoder. En icke oansenlig del av befolkningen börjar bli alltmer systemkritisk. Det är kanske dags att den del av befolkningen som inte ställer upp på dessa odemokratiska repressalier börjar bojkotta vissa hotell och restauranger, samt gynnar andra som vågar ställa sig upp för demokratin. Vi måste slå tillbaka, om någon slår dig på din vänstra kind, så måste du slå tillbaka på din antagonists högra kind. Jag hoppas att alla systemkritiska människor hjälper till att sprida budskapet. Kanske vi kan uppföra någon ”svart lista” eller liknande.
Elena Yurkovskaya uppträdde i ABC-nyheterna p.g.a. sitt mindre lyckade uttalande under en privat fest, där även en del partiaktiviteter förekom. Hennes framträdande tog tio sekunder. Efteråt får jag höra att hon faktiskt intervjuades i över en timme, minst. Nu var ändå hennes framträdande bra i inslaget. Sverigedemokrat efter sverigedemokrat jag talar med i telefon vittnar om exakt samma sak. De blir intervjuade i flera timmar för ett inslag som tar sekunder. Man väljer ut det sämsta som personerna råkar säga efter flera timmars intervjuande. Någon gång blir alla osäkra eller säger något som inte stämmer efter att reportrarna vinklat och vridit på frågorna i flera timmar. Jag träffade Jonas Åkerlund på en ålandsbåt för ganska länge sedan. Inför valet 2006 intervjuades han i fem timmar i ett litet, alldeles för varmt rum. Man satte samtidigt en stark strålkastare i ansiktet på honom, med motiveringen att man måste ha ljus för filmningens skull. Under fem timmar vände man och vred på frågorna för att få Åkerlund att säga något som partiledaren inte kunde stå för under en senare intervju med honom. Hela intervjun med Åkerlund hade det syftet att sabotera för partiledaren, som skulle intervjuas senare. Inte heller denna gång lyckades taktiken.
Är det någon som tror att andra partier och dess representanter blir behandlade på samma sätt? Blir Maria Wetterstrand, Sahlin, Ohly, Philsäter, Björklund eller någon annan representant behandlade på samma sätt? Knappast troligt. Har det etablerade politiska samhället gett media, tidningar och TV-kanaler order om att bete sig på detta sätt mot ett visst parti? Det är knappast troligt det heller. Det är snarare media själva som tagit på sig en politisk roll. Journalister, chefredaktörer och andra anställda inom media tar på sig en egen politik roll och bestämmer själva vad svenska folket skall tycka. När media tar på sig en roll att uppfostra svenska folket, samt att förhindra att vissa åsiktsriktningar vinner mark, så har vi ett stort demokratiskt problem. Det rör sig ofta om journalister, redaktörer och TV-folk bosatta i storstädernas stadskärna, ganska långt ifrån de områden där problemen verkligen syns. Dessa människor kommer huvudsakligen från medelsklassen med vänstervärderingar eller liberala värderingar i Bengt Westerbergs anda. Folkpartiet övergav delvis den form av liberalism som Westerberg representerar, just för att de inte fick folkligt stöd för den politiken. Nu fortsätter dock landets medier att implicit representera denna form av liberalism. En form av liberalism som svenska folket redan sagt ”nej” till.
Det finns tre maktcentra i det politiska maktspelet i vårt land. Det är den röstberättigade delen av befolkningen, det är de politiska partierna och det är media. Det var från början aldrig meningen att media skulle spela den aktiva roll de spelar i dag i vårt land. Media skall inte driva en egen politisk agenda, eller gynna visa partier på andra partiers bekostnad. Varför skall media gynna politiker och partier som vill ha en generös flyktingpolitik, är EU-vänliga och vill ha en väldigt liberal skolpolitik? Skall inte media ge en allsidig bild av de olika åsiktsriktningarna för att låta den myndighetsförklarade befolkningen bestämma själva vad de vill tro på och vilken åsiktsriktning de vill ansluta sig till?
Skolverket har färdigställt en rapport till regeringen om “Politik i skolan”, dessutom har de lagt ut denna publikation på sin hemsida. Skolverket talar om demokrati och om yttrandefrihet i närmast bombastiska ordalag. Bland annat så citeras en regeringsproposition där det står så här.
Hanne Kjöller är uppfriskande frispråkig ibland. Understundom ser hon det uppenbart ologiska i den påbjudna samhällssynen och hon slår effektivt hål på en viss outtalad politisk korrekthet. I DN skriver hon en krönika om ett program med namnet ”Studio 1” som går i radions P1. P1 verkar förresten vara den svenska politiska korrekthetens urbastion. I programmet så gnäller tydligen ett gäng rappare om sin dåliga start i livet. Nu kan man ju fundera över det faktum att föräldrarna till dessa rappare ”flydde” till vårt land just för att ge sina barn en bättre start, en åtgärd som inte verkar slagit väl ut enligt deras barn i alla fall. Sedan funderar Kjöller över texterna dessa barn av förorten presterar i sina musikaliska alster. Så här skriver hon i artikeln.
Elena Yurkovskaya uppträdde i ABC-nyheterna p.g.a. sitt mindre lyckade uttalande under en privat fest, där även en del partiaktiviteter förekom. Hennes framträdande tog tio sekunder. Efteråt får jag höra att hon faktiskt intervjuades i över en timme, minst. Nu var ändå hennes framträdande bra i inslaget. Sverigedemokrat efter sverigedemokrat jag talar med i telefon vittnar om exakt samma sak. De blir intervjuade i flera timmar för ett inslag som tar sekunder. Man väljer ut det sämsta som personerna råkar säga efter flera timmars intervjuande. Någon gång blir alla osäkra eller säger något som inte stämmer efter att reportrarna vinklat och vridit på frågorna i flera timmar. Jag träffade Jonas Åkerlund på en ålandsbåt för ganska länge sedan. Inför valet 2006 intervjuades han i fem timmar i ett litet, alldeles för varmt rum. Man satte samtidigt en stark strålkastare i ansiktet på honom, med motiveringen att man måste ha ljus för filmningens skull. Under fem timmar vände man och vred på frågorna för att få Åkerlund att säga något som partiledaren inte kunde stå för under en senare intervju med honom. Hela intervjun med Åkerlund hade det syftet att sabotera för partiledaren, som skulle intervjuas senare. Inte heller denna gång lyckades taktiken. 
