Socialdemokratins spöke

En brittisk professor och statsvetare, Vernon Bogdanor, har gjort studier av Brittisk och Svensk politik, och då främst kampen mellan socialdemokratin och borgerliga rörelser. Bogdanor hävdar att hela det politiska spelet har flyttats ut på den socialdemokratiska planhalvan. De borgerliga tävlar med socialdemokraterna om det bästa socialdemokratiska programmet. Även när de socialdemokratiska partierna förlorat så förverkligar de borgerliga partierna något som kan liknas vid ett socialdemokratiskt program. På detta sätt har socialdemokraterna både i Storbritannien och i Sverige satt agendan för all politisk aktivitet menar Bogdanor.

Vad Bogdanor inte verkar ha analyserat speciellt mycket är varför det blivit så. Jag antar att det har med demokratins utveckling och att varje röst är värd lika mycket. I en demokrati där de flesta väljare tillhör löntagare eller någon slags medelklass så kommer gammaldags högerpolitik aldrig att kunna ta över regeringsmakten. Det är ju nu så att de flesta människor inte röstar på att få sämre levnadsstandard själv till förmån för mer välbeställda grupper, det verkar inte så klokt. Förmodligen är det själva det demokratiska systemet som gjort att de stora partierna både till höger och vänster rört sig mot mitten. För det är mot mitten partierna rört sig, inte egentligen mot den socialdemokratiska ursprungspolitiken, denna politik finns knappast kvar. Bogdanor verkar inte ha analyserat vari kärnan i den gamla socialdemokratiska politiken bestod i heller.

Professorn tar också upp frågan om splittringen inom socialdemokratin. Det finns i de flesta stora socialdemokratiska partier nuförtiden två falanger, en förnyarfalang som försöker lösa nutidens problem med ökad valfrihet och en gammaldags falang som vill driva en mer traditionell socialdemokratisk politik. Här har Bogdanor flera riktiga analyser. Jag efterlyser dock en djupare analys av socialdemokratins sönderfall, Bogdanors analys verkar ytlig och hafsig.

En annan sak man reagerar på är att Bogdanor sätter socialdemokraterna mot konservativa. Det vore nog lyckligare att sätta liberaler som motpol till socialdemokrater. Jag kan tänka mig att i dagens läge är det en motsättning mellan liberaler och äkta konservativa. I vårt eget land så har de liberala strömningarna tagit över i den s.k. Alliansen, liberalismen verkar vara högsta mode. Värdemässigt är det nog så att många gamla socialdemokrater ligger värdemässigt ganska nära konservativa, det är sannolikt de som till stor del gick över till Alliansen vid valet 2006 då Alliansen vann. Dessa i grunden värdekonservativa socialdemokrater är mycket lätt för vilket parti som helst att vinna över som vågar presentera ett vettigt alternativ för dem.

Till slut vill jag visa vilka ytliga analyser Bogdanor gör, han skriver,

- Socialismen i såväl Storbritannien som Sverige avfärdas på många håll som en midsommarnattsdröm. Likväl domineras den politiska dagordningen i båda länderna av frågor som socialdemokrater först av alla väckte. Vilken är den mäktigaste politiska rörelsen i Storbritannien och Sverige? Socialdemokratins spöke.

Ja, precis käre professor, socialismen är inget annat än en midsommarnattsdröm, speciellt efter östblockets fall. Men käre Bogdanor, de socialdemokratiska partierna i Sverige och Storbritannien har inte haft något som kan liknas vid socialism på sin agenda, inte de senaste 80 åren i alla fall, om ens någon gång.

DN

Andra bloggar om: Politik, blockpolitik

Ultima Thule jubilerar

Jepp, de har 25 års jubileum faktiskt. Jag vet inte vilken politik UT företräder eller säger sig propagera för men en del riktigt bra låtar har de gjort eller tolkat från andra artister. Vi som inte riktigt känner i maggropen att vi kan fira EU:s 50 år med den där riktiga glädjeyran kan trösta oss med andra jubilarer, man får som bekant inte roligare än vad man gör sig. Jag lyssnade i går igenom den musiken av UT jag hade hemma för att kunna rekommendera en tolkning och en egen låt från dem här på bloggen. Jag fastnade för UT:s tolkning av Eva Dahlgrens "Ung och stolt", den är grym. Jag kunde inte låta bli att lyssna igenom låten ett tjugotal gånger, texten förbryllade mig. Det hade den inte gjort om jag visste att den skrivits av UT, men jag vet ju att den skrivits av Dahlgren. Vad menade Dahlgren när hon skrev texten egentligen? Jag vet inte vilken version som är bäst, Dahlgrens eller UT:s, däremot antar jag att UT lägger in en annan aspekt i texten än vad Dahlgren gör. Dessutom är UT:s version råare och rockigare än vad Dahlgrens är.

Den andra låten som jag vill uppmärksamma av Ultima Thule är "Knekt och Karolin", denna låt har en bra och genomarbetad text samt en medryckande melodi med ett rockigt tempo. Jag tycker denna låt höjer sig en smula över deras övriga egna produktion.

Funderade på att lägga ut de två låtarna här på bloggen för nedladdning, men antagligen så bryter man väl mot ett antal lagar om man gör så. Jag vill till sist varna för att googla fram texten till "Ung och stolt", när jag gjorde det så fick jag "smuts i datorn", alltså något spyware eller annat malware. Jag har tagit bort det men det är onödigt att någon annan råkar ut för det. Jag lägger i stället ut texten här:

uvensis et magnificus
miles sum fidem
mihi habens
vitam persequor

jag är marken under dina skor
jag är dammet och smutsen ängar om våren
jag är upproret där friheten bor
jag är syret ni andas
jag är ljuset ni drömmer
allt lever i mej

ung och stolt jag är en krigare
med en tro på mej går livet vidare

arvet från en annan tid
i mina ådror flyter synden
men jag tar inte mitt liv
som ett straff som en tunnel
till evigheten
vad är den utan mej

ung och stolt jag är en krigare
med en tro på mej går livet vidare

aldrig ett erkännande
förrän blicken är grumlig
och tanken har stelnat
om jag lägger mej ner för att dö
och hämnas med livet
det enda du givit mej
skyll inte på mej
du är en del av mej

Andra bloggar om: Musikrecention

Reinfeldt och Wallström i ett gemensamt utspel

Och jag som precis skrivit en artikel om att de egentligen hör till samma etablissemang och att rågången går mellan det politiska etablissemanget och folket, inte mellan blocken bland svenska rikspartier. Nåväl, det var sannolikt inte svårt alls för Wallström och Reinfeldt att skriva denna artikel på DN-debatt, deras åsikter står sannolikt inte alls långt ifrån varande i frågor som denna om EU. Intressant är att Wallström nu börjar intressera sig för svensk politik, nu när den "onde Persson" är borta.

Författarna Reinfeldt och Wallström skriver i DN,

- Det handlar framför allt om att hantera ekonomi, miljö, jobb, immigration, demokrati och säkerhet. Men den målsättningen, som Sverige delar, kan bara förverkligas genom ekonomiska reformer och strukturella förändringar inom EU, bland annat en effektivisering av den inre marknaden.

Men vad är det för målsättning Sverige delar? Vad menas med Sverige i detta fall, det Sverige som representeras av politikerna eller en majoritet av folket? Tycker nog det liknar politiskt svammel här. Vi läser vidare i artikeln,

- För äldre generationer är tanken om Europa som ett freds- och demokratiprojekt en självklarhet, men vad betyder Europa för yngre generationer? Vilka är de nya visionerna?

Ja, EU startade som ett fredsprojekt, utan tvivel. Föregångaren till EU, kol och stålunionen, var ett projekt för att förhindra förödande krig mellan främst Tyskland och Frankrike, de har ju aldrig riktigt gillat varandra, inte historiskt i alla fall. Men det tog inte så lång tid innan projektet spårade ur, nu är det främst ett ekonomiskt projekt, samt ett projekt för den politiska nomenklaturan. Att det skulle utbryta krig mellan stora Europeiska nationer är ytterst osannolikt i dag, även utan EU. Vi har ett helt annat Tyskland i dag än innan andra världskriget, främst beroende på det förödande nederlaget i kriget. Jag tror inte EU-tjänstemännen går och tänker på EU som ett fredsprojekt, det är enbart när man håller tal och skriver artiklar som denna aspekt lyfts fram. Vad gäller demokratin så upplever inte jag att den utvecklats i Sverige p.g.a. EU, snarare tvärt om, vi får snällt böja oss för vad som beslutats på EU-nivå. Det är snarare så att demokratin, den verkliga demokratin, lidit av vårt medlemskap i EU.

Författarna skriver i övrigt en del av nödvändigheten av ett starkt EU i en globaliserad värld, och hur nödvändigt EU är i sig nu när globaliseringen utvecklas allt mer. Jaha, men hur var det med demokratin då? Författarna skriver som att utvecklingen inte går att påverka eller förändra vad vi än vill, framtiden är redan utstakat. Helt plötsligt försvinner alla demokratiska aspekter från resonemanget, utvecklingen går åt ett visst håll oavsett vad vi vill. Om en majoritet av Europas väljare skulle vilja att globaliseringen skedde på andra villkor så skulle det naturligtvis vara fullt möjligt att styra skeppet dit, det verkar som författarna inte tror riktigt på det själva.

En viktig aspekt av EU är miljön som författarna mycket riktigt skriver i sin artikel. Här håller jag med om att EU skulle kunna göra mycket. Hitintills är i alla fall jag dock besviken. De beslut som EU tar är ofta urvattnade av alla starka storföretag som sett till att "lobba" kraftigt inför varje beslut som påverkat den Europeiska miljön. Det är faktiskt EU som måste upp till bevis Wallström, det är inte folket som svikit EU, det är EU som hitintills svikit folket.

Andra bloggar om: EU, Wallström

Persson, Olofsson och Padgrotsky's agerande i EMU-omröstningen

För tre och ett halvt år sedan höll vi i Sverige omröstning om vi skulle vara med i EU:s valutaunion. Den socialdemokratiska regeringen var för ett inträde i unionen, det var för övrigt alla riksdagspartier förutom Centern och småpartierna MP och V. I den omtalade TV-serien "ordförande Persson" så förväntar sig Pagrotsky att bli baktalad av Persson för att bryta de löften som de kom överrens om inför omröstningen. Det var några ministrar som inte var för ett inträde i unionen, däribland Pagrotsky, han anser också att han blev utfryst inom regeringen för sitt rakryggade handlande och ställningstagande. I denna fråga så tror jag på Pagrotsky utan att tveka en sekund. Sällan har väl det politiska etablissemanget lidit ett sådant nederlag som vid denna folkomröstning. Jag njöt själv i fulla drag på valnatten och såg Leijonborg fullständigt tappa fattningen och skylla nederlaget på Persson, det var som att se ett litet barn bli nekad godis på konsum, frågan är om det inte var precis så det var. EU är ju en fin reträttpost för avdankade politiker med väl tilltagna förmåner. Med ett medlemskap i unionen ökar ju antalet poster inom EU väsentligt. De politiker som väl lämnat det svenska systemet och begett sig till Bryssel vill ju inte tillbaka, inte ens om de blir erbjudna partiledarposten.

Pagrotsky menar att det var Persson som bröt den överenskommelse som de gjorde inför omröstningen. Persson höll alla överenskommelser tills det på allvar började se ut som att omröstningen skulle kunna förloras, när det började se riktigt illa ut så gällde inga regler längre. Jag tror förbehållslöst på Pagrotsky i denna fråga, jag såg själv desperationen i debatten från etablissemangets sida, hur de började med fula knep och smutskastning. Jag såg hur Centerns Maud Olofsson plötsligt blev mycket illa åtgången av broderpartier inom Alliansen, bl.a. i Almedalen. Det märkliga var att efter Centerns och Olofssons vinst i omröstningen så vände Centern 180 grader i EU frågor och blev plötsligt det mest EU-vänliga partiet. Centern vann men beklagade resultatet i hemlighet djupt, det var aldrig meningen med man skulle vinna denna omröstning, meningen var att profilera sig lite. Olofsson blev också utfryst av sina kompisar inom Alliansen, det betydde mer än att få folkets förtroende. Centerns opinionssiffror har aldrig varit bättre än under omröstningen, att vara kompis med de övriga partiledarna betyder dock mer än att vinna folkets förtroende.

I själva verket var hela EMU-omröstningen en match mellan det politiska etablissemanget och folket, för en gångs skull van folket.

DN

Andra bloggar om: EU, maud Olofsson, Padgrotsky

Det politiska spelet

Såg på "God morgon" Sverige i dag tisdag den 20 mars. I rutan diskuterades Sahlins och Reinfeldts debatt dagen innan. Jag satte nästan morgonkaffet i halsen när både Lotta Gröning och DN:s Niklas Ekdal var rörande överrens om att Socialdemokraterna och Moderaterna numer står mycket nära varandra politiskt. Skulle man starta från noll utan den inkörda blockpolitiken menade Ekdal att M och S troligen skulle samarbeta mycket nära och alldeles säkert regera ihop. Båda dessa partier och alla de andra riksdagspartierna behöver de konstruerade skillnaderna, de behöver varandra som motståndare, varför skulle vi annars rösta? Vad skulle annars demokratin bestå i, om det inte fanns mycket att välja på?

Detta visar att riksdagspartierna egentligen hör till samma politiska nomenklatura, eller politiska klass, en samhällsklass inte olik den gamla adelsklassen. Det politiska spelet måste naturligtvis hållas igång. Priset i spelet är att sitta vid maktens köttgrytor, de som förlorar svälter inte ihjäl precis, de flesta har kvar sin lön och sina förmåner, ingen katastrof precis.

Det är i ljuset av detta som de starka reaktionerna mot nya partier som knackar på riksdagens dörr skall ses. Ett nytt parti, som dessutom kanske är politiskt inkorrekt, slår ju åtminstone delvis sönder detta fina upplägg för den politiska nomenklaturan. Gamla inkörda sanningar ifrågasätts plötsligt, de etablerade partierna förlorar riksdagsplatser och andra ekonomiska medel som de demokratiskt har försett sig själva med. Dessutom riskerar de att stå nakna likt kejsaren om etablerade sanningar raseras av en samling nykomlingar.

Det är också betecknande att hela den politiska skalan från V till M reagerar likadant på växande småpartier som knackar på riksdagens dörr och som dessutom är politiskt inkorrekta, inte någon skillnad kan märkas från något riksdagsparti gentemot de nykomlingar som vill förändra spelreglerna och den rådande paradigmen. Detta borde få den mest tveksamma att vakna, detta visar om något att de nuvarande riksdagspartierna håller ihop för att bekämpa ett gemensamt hot.

En del systemkritiska personer som också hyser politiskt inkorrekta åsikter visade upp ganska stora sympatier för Alliansen när de vann senaste valet, de bröt ju den socialdemokratiska nomenklaturans långa maktinnehav. Det är till viss del sant, det var sannolikt mycket nyttigt för de inbodda socialdemokratiska politrukerna att få maka på sig. Dock missar dessa personer det viktigaste av allt, att båda blocken hör till samma politiska nomenklatura. De bekämpar gemensamt alla hot utifrån, alla hot som kan rubba den rådande ordningen som i grunden inte påverkas så mycket av maktskiftet.

Andra bloggar om: Politisk korrekthet, demokrati

Sahlins styrka

Persson har spelat in en programserie med Fichtelius, inspelningarna startade så tidigt som 97. Vid denna tidpunkt var Sahlin närmast på väg ur politiken. Vid dessa intervjuer kunde Persson tala lite mer öppet än vanligt, han visste att inget skulle sändas av dessa inspelningar förrän efter hans avgång, dessutom gjorde alla den bedömningen att Sahlin var på väg ut.

Persson sade saker om Sahlin som nu kan tyckas väldigt besvärande, han sade t.ex.

- Hennes styrka är inte tänkandet.

Samt,

- Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Man tilltror henne en större politisk kapacitet än vad hon har.

Det här ju vad väldigt många egentligen tycker och har tyckt väldigt länge om Sahlin. Att höra samma sak från Persson är väl lite mer än vad man kunde vänta sig. En sämre start kan väl en partiledare inte få än vad Sahlin fått. Alla "tycka till" rutor i rikstidningarna säger samma sak, ingen blivande partiledare har varit mer impopulär och misstrodd än vad Sahlin är.

DN

SvD

Andra bloggar om: Sahlin