En relativt känd, för att inte säga ökänd "konstnär", Joanna Rytel uttalar sig i Newsmill till försvar för den elev på konstfack som spelade psyksjuk, satta sig på ett räcke och låtsades vara i färd med att begå självmord.
Eleven på konstfack har fått massiv kritik för sitt tilltag. En annan person ställer sig upp och försvarar tilltaget som kostade samhället 11,500 i reda pengar. Denna person är Joanna Rytel som tidigare skrivit djupt rasistiska krönikor som publicerats i Aftonbladet.
Rytel vars enda konstnärliga kännetecken är att provocera kallar dessutom vårdpersonalen "idioter". Finns det någon offentlig person som verkligen förtjänar epitetet "idiot" så är det Joanna Rytel själv. Jag har aldrig i mitt numera ganska långa liv stött på en så otrevlig och frånstötande person som denna Rytel. Jag har aldrig kallat någon enda person på denna blogg för avskyvärd men denna Rytel förtjänar detta epitet också. Rytel skriver på Newsmill.
"Vem annars här i samhället skulle utsätta sig och spela psykisk sjuk och låta sig intas på psyket av idioter om inte yrke: Konstnär."
Ingen naturligtvis, Rytel har inte förstånd att inse det faktum att psyket är till för personer som mår mycket dåligt och behöver vård. Sannolikt behöver Rytel själv ganska kvalificerad vård, hon har inte "alla hästar hemma" för att tala ett vardagligt språk. Vidare skriver Rytel så här.
Folk blir osäkra de har inget grepp om konsten. Konsten förvirrar, de kan inte förhålla sig till den för de vet inte om det är på riktigt eller på låtsas.
Själv skulle jag vilja utvisa Rytel till Polen på livstid, det land hon kommer ifrån. Detta som ett led i en "perfomance" naturligtvis, ett konstprojekt som skulle presenteras för konstfack och bedömas av svenska folket och sättas upp som en film. Jag är säker på att detta konstprojekt skulle röna oerhörd uppskattning av svenska folket.
Jag hade inte tänkt skriva om konstfackselevens (Anna Odells) tilltag, så många andra har redan kritiserat detta. Nu när denna Rytel ger sig in i debatten kan jag inte låta bli. Rytel ger uttryck för det mest avskyvärda inom vårt moderna samhälle. Hon är ett tecken på förruttnelsen inom vår samhällskropp, ett symtom på det ruttna i samhället.
Jag minns den tid när "borgarna" som de kallades på den tiden, kritiserade vänserblocket för at urholka försvaret. Nu skall den s.k. Alliansen skära ned vårt försvar ytterligare, detta efter en rad nedskärningar som steg för steg utarmat vårt försvar. Detta görs alltså av de forna försvarsvännerna Moderata Samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet. Jag undrar vad den gamle partiledaren Gösta Bohman tycker om den utveckling som vårt försvar tagit.
Enligt SvD skall en tredjedel av armén läggas ned samt hälften av våra stridsvagnar de närmaste fyra åren. Kvar blir inte ens något som liknar ett nationellt försvar, det blir ett skämt man skrattar åt utomlands. Det är det förresten redan.
I en annan artikel är en general, Johan Kihl, mycket kritisk till både nedskärningarna av försvaret samt den inriktning på utlandsinsatser som vårt försvar är inriktat på. Enligt Kihl kan inte de resurser som är menade att användas utomlands i fredsbevarande uppdrag, fullgöra uppdrag för att försvara vårt eget land på ett meningsfullt sätt. Det har gått så långt så enligt Kihl lär Tarja Halonen ha sagt följande.
Vi kan inte riktigt göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret
Runt om i värden reagerar man på svensk försvarspolitik, eller avsaknaden av en sådan. De flesta medborgare är också starkt kritisk till den vansinnesnedskärning som skett de senaste decennierna. Det krävs dock mer för att rubba vårt politiska elitskikt som mest vill frottera sig med utländska potentater på olika EU-toppmöten. Det krävs att svenska folket ryter till så det hörs i regerings och riksdagsbyggnaderna ordentligt. Länk SvD 1
Det är en tillfällig konjunkturnedgång just nu. Det står om den med stora rubriker i tidningarna, jobb och annat hotas. Det är dock inte den som är något verkligt problem för oss svenskar, det är att vi faktiskt, jämfört med omvärlden blivigt fattigare på riktigt.
En gång i tiden så låg vi på 2.a plats i välståndsligan. På sjuttiotalet låg vi på fjärde plats i välståndsligan enligt Nutek, nu ligger vi på 12:e plats. Vi har nationer som Norge, Irland och Island framför oss. Det skrivs väldigt lite om detta, analyserna om varför vi halkar efter är ännu färre.
Jag är så gammal så jag minns när det fanns poliser på gatorna, när de kollektiva färdmedlen gick i tid för det mesta, när SJ fungerade prickfritt, när man slapp vänta i halva dygn på akuten.
Vården har blivigt sämre om man räknar bort specialistvård som troligen fungerar bättre än förr. Tillgängligheten är väsentligt mycket sämre. Jag har hört upprörda föräldrar berätta att de suttigt 20 timmar på en akutmottagning i Stockholm. Förr såg man poliser på gatorna och de kom direkt när man ringde dem. Den enda gång jag ringt polisen så kom de faktiskt direkt också. Men andra vittnar om motsatsen. Förr så tog polisen tag i alla brott, även inbrott. Nu saknas resurser för detta. Förr så kom polisen med glädje ut till skolorna när lärarna ringde dem, nu saknas enligt tillförlitliga uppgifter resurser också för detta, i alla fall i store delar av Stockholm. Förr hade vi ett försvar som inte skämdes för sig internationellt, nu är vårt försvar efter alla besparingar ett skämt ute i världen.
Pensionerna skall vi inte tala om. Förr med ATP-systemet så fick pensionärerna en pension de kunde leva värdigt på efter ett hårt arbetsliv. Efter pensionsreformen som alla allianspartier samt Socialdemokraterna skrev under så kommer t.ex. jag få jobba tills jag stupar eller samla tomburkar när jag går i pension. Det är det säkraste tecknet på att vi faktiskt har blivigt fattigare.
Till en del kan vår relativa fattigdom förklaras med faktorer som vi själva och våra politiker inte styr över. Till stor del beror detta dock på att våra politiker tagit väldigt dåliga beslut i ett antal frågor. Ofta har de tagit besluten utan debatt eller öppen information. Ofta har viktiga beslut tagits av de flesta riksdagspartierna gemensamt. Ofta har viktiga och ödesmättade beslut tagits och skrivit under av partier från båda blocken. Det är beslut rörande våra pensioner, flyktingpolitik, energipolitik, EU och andra sådana saker.
De nuvarande riksdagspartierna har förbrukat allt förtroende. Ändå så stämplas människor som vänder sig till partier utanför riksdagen som antidemokratiska och allt möjligt annat. Det är ju dock de nuvarande riksdagspartierna själva som bettet sig antidemokratiskt och förbrukat vårt förtroende.
Svenska, eller i alla fall halvsvenska mobiltelefoner tål kyla bättre än i alla fall Nokia. Den finska mobilen kan lägga av långt innan det blir minusgrader. Ericsson tål temperaturer ned till i alla fall -10. Min egen Ericsson går att ringa med vid -18, det har jag gjort.
Om alla sade vad de tycker i vissa politiskt korrekta frågor så skulle det politiskt korrekta bygget falla som ett korthus. Hela den politiska korrekthet som vi lever under skulle rasa samman. Människor skulle inte fatta hur det kunnat pågå så länge och skämmas att de inte gjorde slut på eländet tidigare.
Denna politiska korrekthet omfattar alla de nuvarande politiska partierna. Det är inget rent vänsterprojekt som vissa tycks tro, utan det är det sämsta från liberalismen och det sämsta från socialdemokratin som man samlats kring. Man kan tänka sig att alla de stora riksdagspartierna gått mot någon imaginär mitten i svensk politik. Inte bara det, man har anammat det sämsta från de båda ideologierna och gjort de politiskt korrekt att stå för dessa åsikter.
När man pratar med folk på gatan så hyser alla (nästan) samma förakt för denna politiska korrekthet, men få vågar stå upp för sina åsikter offentligt. Vem är man rädd för egentligen? Sahlin eller Reinfeldt kanske? Hela det politiska systemet förmodligen, som lagt en våt filt över alla debatt.
Förr så slogs människor för sina idéer med livet som insats. Fackföreningsledare mördades, de fortsatte i alla fall. Representanter för politiska partier sattes i fängelse, de fortsatte att driva det de trodde på likafullt. Människor torterades i fängelsehålor, likafullt stod de fast vid sina åsikter. Nu hukar vi för att inte bli kallade rasister. Är det värre än att bli torterad i en fängelsehåla? Dessutom skulle ju hela bygget rasa samman om alla reste sig som en man. Det här duger inte längre. Dags för en förändring, dags att låta förändringens vind blåsa över vårt kära fosterland. Det är dags NU!
Tycker frågan om avvisningarna av de två terrormisstänkta egypterna fått väldiga proportioner i svensk massmedia. Är det ett allmänintresse hos svenska folket? Tycker svenska folket frågan är lika viktig 8 år efter att den inträffade som landets tidningsredaktioner? Har ingen aning själv, men frågan är intressant. De frågor man tar upp styr ju den politiska dagordningen.
Själva kärnfrågan är det ingen journalist som bemödar sig om att rota i. Var de två egypterna verkligen terrorister eller var de inte det? Så här 8 år efteråt måste det gå att få några ledtrådar i den frågan. Var de verkligen terrorister kan man väl inte kritisera utvisningen bara för att de satte blöjor på männen. Vi pratar faktiskt terrordåd här med risk för sprängattentat där många människor riskerar att dö. Det svensk massmedia riktar intresset på är att männen fick blöjor på sig. Jag tycker nog att journalister som har betalt för att servera en och annan sanning kan rota i hur det var med skuldfrågan. Var de verkligen oskyldiga kan vi börja kritisera avvisningen, då skall även jag kritisera den.
Den kvinna (Eva Franchell) som tydligen var kompis med Anna Lindh verkar inte heller vara objektiv. Så här säger hon i en intervju i SvD.
Förstod Anna Lindh att denna ”väntjänst” innebar att CIA skulle sköta transporten?
– Det finns det olika meningar om. Jag menar att hon släppte frågan innan den brände till. Vilket inte är ovanligt i politiska förhandlingar.
Så Bodström och Persson släppte inte frågan, men Lindh gjorde det. Låter inte helt objektivt i mina öron faktiskt.
Det jag som allmänhet är intresserad av är själva skuldfrågan. Var de två egypterna terrorister eller var de inte det. Snälla journalister, kan ni för en gångs skull ta reda på det som svenska medborgare vill ha svar på?
En relativt känd, för att inte säga ökänd "konstnär", Joanna Rytel uttalar sig i Newsmill till försvar för den elev på konstfack som spelade psyksjuk, satta sig på ett räcke och låtsades vara i färd med att begå självmord. 
