Mod borta och här hemma

Hanne Kjöller skriver om de modiga kvinnorna Kartika Sari Dewi Shukarno från Malaysia och Lubna al-Hussein från Sudan. Båda kvinnorna bröt medvetet mot rigida fundamentalistiska regler i sina respektive hemländer och vägrade böja sig när samhället med mullorna i spetsen krävde bot och bättring. Shukarno hade druckit öl på en nattklubb och hotades med spöstraff, eftersom händelsen och straffet blev internationellt känt så utmanade hon makten och sade bara ”visst, kom igen och ge mig spö då”. Al-Hussein hade fräckheten att bära byxor som en man och hon utmanade samhället i Sudan på liknande sätt. Även hon verkar segra över mullorna.

Kjöller skriver käckt och hurtfriskt om dessa rakryggade kvinnor och de har med all rätt imponerat både på Kjöller och mig. På ett själklart och naturligt sätt tar Kjöller parti för kvinnorna och förväntar sig att alla läsare också gör det, vilket med största säkerhet också stämmer.

Men dessa fundamentalistiska principer och tänkande finns också i vårt land. Muslimska män sätter upp stränga religiösa regler för sina fruar och döttrar även i Sverige. Det är nu det blir intressant. Tar Kjöller och andra samhälliga debattörer lika självklart och frejdigt parti för frihetliga och sekulära principer mot fundamentalismen även på hemmaplan? Det är upp till var och en att bedöma naturligtvis men jag tycker inte det. Plötsligt tassar vi på tå och börjar ta hänsyn vi absolut inte gjorde när det gällde Sudan och Malaysia. Varför gör vi det? Varför är fundamentalistiska tendenser mer förkastliga i Sudan och Malaysia än här hemma? Skall vi vara ärliga så kritiseras denna typ av fundamentalism även här på hemmaplan, men inte på samma självklara sätt. Denna skillnad är högintressant och berättar något viktigt om vårt samhälle. Så här skriver Kjöller i sin artikel.

Det sägs att ord har dödat fler än svärd. Kanske har också ryggrad revolutionerat samhällen mer än allsköns artilleri. Tänk Ghandi och Luther King. Utvecklingen fortsätter.     

Ja gör den verkligen det Kjöller? Ghandi och King kritiserade de samhällen de levde i, inte missförhållanden på andra sidan jordklotet. Hade de ägnat sig åt kritik mot samhällen i andra världsdelar än de levde i skulle ingen vetat vem de var nuförtiden. Ryggrad har man när man vågar gå emot det etablerade samhälle man själv lever i och dessutom får ta stryk för det. Vilka är det i dagens Sverige som ställer sig upp och går emot det etablerade samhället, samt dessutom vågar riskera någonting för sitt ställningstagande? Kanske är det så att ryggradens resning och hårdhet minskar proportionellt med levnadsstandarden. I fattiga länder vågar man sitt liv för det som är sant och riktigt, men i rika länder som Sverige vågar man inte riskera sin lönebonus för det man tror på.

Det etablerade samhället och våra politiker hade en unik chans att visa något som i alla fall liknar ryggrad för några år sedan. Det var en bjudning på ett silverfat för att visa ett uns av resning för det som är rätt och riktigt. Konstnären Lars Vilks ritade en slarvig barnteckning som skulle föreställa Muhammed som hund. Delar av den muslimska världen protesterade vilt och hotade med att sluta köpa svensk mjukost. Regeringen Reinfeldt var knäpptyst till tystnaden blev öronbedövande. Till sist klev så Reinfeldt fram och påpekade principerna för vår yttrandefrihet med sådan överdriven diplomati att han fick det till att låta som en ursäkt. Därefter tog han emot en rad ambassadörer från muslimska länder och ingen av oss vet vad Reinfeldt sade då. Jag vågar mig dock på en gissning att han inte gav ambassadörerna fingret och förklarade vad vår yttrandefrihet egentligen innebär och hur enormt barnsligt de bar sig åt.

Det hade varit roligt om Kjöller hade jämfört de två rakryggade kvinnorna, Shukarno och al-Hussein med Reinfeldts agerande när muslimska regeringar försökte brännmärka en barnteckning . Och hur agerade du Kjöller under ”krisen” med Vilks barnteckning, gav du Vilks samma frejdiga stöd som du ger de två kvinnorna? Skrev du en krönika där du konstaterade att vi sålde vår ryggrad för lite mjukost? Jag är säker på att en inhemsk Ghandi eller King skulle gjort just det.

Länk DN  

Länk SvD Reinfeldt