Två mycket högt utbildade män publicerar sig på DN opinion i en artikel där de tar upp segregationen av immigranter i vårt land. Det är Oskar Nordström Skans som har titeln docent i nationalekonomi, samt Olof Åslund som stoltserar med titeln professor i nationalekonomi. Vad innehållet eller nyheterna är i artikeln är svårt att se, de kommer mer med en åsikt att immigranter skall få bosätta sig var de vill. Så här skriver de bl.a.
Erfarenheterna från ”Hela Sverige-strategin” då flyktingar placerades ut över hela landet förskräcker. Systemet minskar visserligen boendesegregationen, men leder också till sämre långsiktig integration på arbetsmarknaden. Närheten till landsmän i invandrartäta områden kan rentav vara positiv. Politiken bör i stället rikta in sig på de underliggande problemen: långtidsarbetslösheten och fattigdomen.
Om det föregående systemet minskade bostadssegregationen var det väl en enorm fördel, hur kan de bara gå förbi det som om det vore en betydelselös detalj? Hur har de visat att det förra systemet där man spred immigranterna över Sverige leder till en sämre långsiktig integration? Det nämner de inte med ett ord och jag tvivlar på den slutsatsen. De underliggande problemen med långtidsarbetslöshet och fattigdom hör ju ihop, det behöver man inte vara professor för att räkna ut. Det är just långtidsarbetslösheten man försöker åtgärda med att undvika bildandet av dessa etniska enklaver. Vidare skriver författarna så här.
De omfattande sociala problemen i invandrartäta områden och de kostnader som är förknippade med stora grupper nyanlända invandrade ger en bild av att vissa delar av landet får bära en oproportionerligt stor del av kostnaderna för invandringen. Intäkterna, till exempel i form av större arbetskraft, syns betydligt senare och kommer inte med nödvändighet samma regioner tillgodo.
Vi har inte sett någon ökning av några intäkter överhuvudtaget. När Rosengård, Hammarkullen och Fittja går med samhällsekonomisk vinst så kan professorerna hojta till. Vidare i artikeln så står det så här.
Vi ser också att segregationen har ökat över tiden, men detta tycks framför allt bero på att de invandrargrupper som alltid har varit mer åtskilda från infödda svenskar har blivit större. Vi ser även att segregationen på arbetsmarknaden liknar den på bostadsmarknaden med skillnaden att koncentrationen av enskilda etniska grupper är ännu tydligare.
Är verkligen professorn och docenten dumma i huvudet eller spelar de dumma. De säger att de kommit fram till ”intressanta resultat”, alltså samma resultat som alla som bor nära dessa segregerade orter kommit fram till genom att ofrivilligt studera verkligheten. Vidare i artikeln så står det så här.
Det lyfts ofta fram att invandrare som kommer till Sverige ska ha samma skyldigheter och ansvar som andra, till exempel vad gäller att följa svenska lagar och regler (se till exempel Tobias Billström med flera DN Debatt, 17 februari 2009). Detta ser vi som en självklarhet. Men i och med detta följer, enligt vår mening, också att samhället bör betrakta dem som invandrat som fullvärdiga samhällsmedlemmar med samma rättigheter som andra. Även om samhället inte helt kan eller bör utjämna alla ojämlikheter, är det med ett sådant synsätt knappast heller acceptabelt med de enorma socioekonomiska skillnader vi nu observerar.
Vad är det för rättigheter som immigranterna inte för sig tillgodo? Det är svårt att få arbete för många immigranter, det är t.o.m. svårt att få arbete för dem som kämpar och vill ha ett arbete. Men det har vi som är kritiska till vår nuvarande immigrationspolitik sagt hela tiden. Vi har nästan en halv miljon arbetslösa i detta land, hur lätt är det då att få jobb om man inte ens behärskar det svenska språket? Att det t.ex. är svårare att tillägna sig det svenska språket om man bor i ett segregerat område nämner inte Nordström och Ålslund med ett ord i sin artikel. Hur skall det då gå till med att utjämna de ”socioekonomiska skillnaderna”? Skall vi öka bidragen så de kommer upp till samma nivå som arbetande svenskar? Till slut skriver författarna så här i sin magra artikel.
Dessutom följer att samhället bör acceptera de val av bostadsort, partner, skola och karriär som de invandrade själva gör, precis som man så självklart accepterar andra samhällsmedlemmars val.
Självklart har författarna rätt i att även immigranter får göra sina egna val liksom etniska svenskar. Dessutom så skall barn till immigranter få gifta sig med svenska pojkar om de så vill, utan familjens godkännande. Vi såg på SVT-programmet Debatt i går att svårt cancersjuka människor kunde tvingats att arbeta och t.o.m. söka nytt jobb, samtidigt vet vi att arbetslösheten i Rosengård och andra etniska enklaver är bedövande stor. Hur rimmar det med samma samhällsansvar för alla invånare? På tal om att rätta sig efter lagar och regler samt ta sitt ansvar så skall även immigranter rätta sig efter det beslut som immigrationsdomstolarna fäller. Får man uppehållstillstånd så skall man stanna, annars så skall man enligt alla regler åka hem till sitt ursprungsland.
Problemet är att hela vår immigrationspolitik är felaktig och har varit det en längre tid. Det går inte att rätta till genom att lappa och laga på vår integrationspolitik. Hur svårt är detta att förstå för våra politiker och för en del professorer och docenter?
Två mycket högt utbildade män publicerar sig på DN opinion i en artikel där de tar upp segregationen av immigranter i vårt land. Det är Oskar Nordström Skans som har titeln docent i nationalekonomi, samt Olof Åslund som stoltserar med titeln professor i nationalekonomi. Vad innehållet eller nyheterna är i artikeln är svårt att se, de kommer mer med en åsikt att immigranter skall få bosätta sig var de vill. Så här skriver de bl.a.
6 kommentarer:
Bra att du att du stannar till och plockar sönder deras argument.
Många av oss suckar bara och går vidare.
Detta är en nyckelmening: "Är verkligen professorn och docenten dumma i huvudet eller spelar de dumma."
Att dessa människor tänker fel behövs nog inte diskuteras. Men vad som driver dem till att tänka, eller låtsas tänka fel, börjar bli allt mer intressant. Många svenska yrkeskårer är på väg in i dimman. Och har de, karriärsmässigt, egentligen något val?
Joseph Goebbels menade att man skulle rikta in hela sin propaganda på arbetare och lågutbildade, eftersom man "ändå skulle få med sig de intellektuella tids nog"
Det stadiet är Sverige i just nu.
De som migrerar till Sverige är i genomsnitt betydligt mindre anställningsbara på den svenska arbetsmarknaden. En vuxen analfabet (eller någon med ett par års skolgång) blir aldrig anställningsbar i Sverige.
Den centrala formuleringen i artikeln är frivilligt val
En icke anställningsbar persons "frivilliga val" att bosätta sig i Sverige bör enl. författarna "respekteras".
En icke anställningsbar immigrants socioekonomiska situation bör vidare ej påverkas av, att han ej är egenförsörjande (som författarna ser det).
Författarna skriver: "Även om samhället inte helt kan eller bör utjämna alla ojämlikheter, är det ..knappast .. acceptabelt med de enorma socioekonomiska skillnader vi nu observerar."
Svenska skattebetalare har däremot INTE något "frivilligt val" om de skulle vilja avböja någon icke anställningsbar persons "frivilliga val" att bosätta sig i Sverige - på deras bekostnad.
Jag bodde tidigare i Biskopsgården, Göteborg. Jobbade i Gamlestan och åkte varje dag till jobbet med min arbetskamrat av kurdiskt ursprung. En hårt arbetande man med en fru som jobbade som städerska. Vi åkte till jobbet i hans mycket slitna, 12 år gamla kärra.
Min arbetskamrat ville gärna flytta från Biskopsgården till ett hus i något barnvänligt villaområde men han och hans fru hade svårt att få lån. Att på två ganska låga löner få ett stort lån godkänt är inte lätt. Detta tyngde naturligtvis min arbetskamrat.
I relation till detta berättade han om sin granne som skrattade åt honom och kallade honom dum i huvudet för att han arbetade. Grannen berättade för min arbetskamrat vad han och hans familj plockade ut netto varje månad i diverse bidrag och annat skattefinansierat ekonomiskt bistånd. Den summan översteg min jobbarkompis familjs nettolön.
Det kan tilläggas att min vän var en av få som arbetade i sin trappuppgång. Trots att hans "landsmän" fanns i stor utsträckning runt om kring. Att min vän och hans fru i mångt och mycket anammade svensk kultur ledde även till visst missnöje bland hans "landsmän".
Det jag ville komma till är att artikelförfattarna inte kan ha studerat verkligheten. De etniska enklaver som bildas cementerar endast utanförskapet. Vi som har levt i sådana områden VET det. Vi som har arbetat tillsammans med invandrare och tidigare flyktingar som vill göra rätt för sig i Sverige VET det. Enklaverna gör bara att bidragsberoendet blir starkare och att språkkunskaperna minskar (för tro mig, ingen av mina tidigare arbetskamrater ville bo i "ghettot"). Vi, som lever i verkligheten, VET det. Vi behöver inte två infantila "forskares" analyser för att ersätta det våra ögon och öron tar in.
När man sedan av "eliten" (som i många fall lever i områden där invandrare ej syns på gatorna) hör att SD-röstare bara är rädda, fördomsfulla människor blir i alla fall jag mycket upprörd. Någon mer SD-väljare än mig som har levt eller lever i ett invandrartätt område och gärna också har vänner med invandrarbakgrund eller har arbetat med fantastiska människor som härstammade från andra länder? Dvs de av oss som "rasist-stämpeln" aldrig kan appliceras på. Jag tror vi är bra många fler än "eliten" vill inse.
Till Robsten: Ursäkta om min kommentar är lite "spretig". Tack för en alltid lysande blogg.
Henrik Hanell, du skriver: "Enklaverna gör bara att bidragsberoendet blir starkare och att språkkunskaperna minskar.."
Det stämmer. MEN det är svårt för vem-som-helst, att "på två ganska låga löner få ett stort lån godkänt". För att inte tala om bidragsförsörjdas obefintliga möjlighet att "få ett stort lån godkänt" ...
Så vad skall staten göra? Skall staten möjliggöra för invandrare (med låga löner) - men inte för svenskar - att få förmånliga lån??
Det här problemet kan inte staten lösa - utan att åstadkomma en ännu större och orättvis resursöverföring från svenskbefolkningen till invandrarbefolkningen.
Jag har väl ungefär samma erfarenheter som Hanell här. Vi VET vad som händer i enklaverna. Jag har också träffat de immigranter som nästan är överdrivet strävsamma, jobbar och ligger i, ofta med ett leende på läpparna, fuskar aldrig. Vi har en städare på jobbet, han tar t.o.m skiten efter andra slarvmajor som fuskat i sitt jobb, om man säger till. Tror inte ens att han bor i en enklav, gör han det så vill han bort så fort som möjligt.
Det ändrar dock inte att hela politiken vi för är vansinnig.
Kom å tänka på Rosengårdspappan "Dallas" om någon kommer ihåg honom. Det första han gjorde när han fick lite pengar över var att flytta från Rosengård, till en etta någon annanstans, han tyckte han gjorde sitt livs lyft.
Vi har alla träffat arbetsamma och skötsamma invandrare i arbetet, i vår vänkrets eller som grannar men det är som sagt inte det som detta handlar om. Precis som jag skrev i ett annat inlägg så kan man inte föra denna fråga på individnivå utan debatten måste föras på en bredare samhällsnivå som måste stödjas på fakta. Den politik som nu har förts i 10-15 år är katastrofal. Det måste sägas och det måste kunna diskuteras utan att duktiga människor som sökt sig hit ska behöva känna sig utpekade eller att vi ”ursvenskar” hela tiden måste slänga in den brasklappen i varje disskusion för att folk ska ta oss på allvar.
Det finns många svenska familjer där båda yrkesarbetar som inte heller har råd att köpa hus eller bostadsrätt. Social orättvisor har alltid funnits och det är inget man kan lagstifta bort.
Jag tycker det är helt ointressant vad dom invandrare som inte vill jobba eller som inte vill integrera sig i det svenska samhället och rätta sig efter våra värderingar tycker. Så länge det är vi andra som måste betala för deras självpåtagna utanförskap så är det bara för dom att tiga och ta skeden i vacker hand.Annars finns det många andra länder dom kan flytta till. Problemet är att dom får göra vad dom vill för att ingen vågar stå upp för dom lagar och regler som finns. Ta t ex dom tvångsgiftermål som nu sker runt om i Sverige. Hade det varit en svensk 13-årig tjej som kom hem gift och gravid efter sommarlovet så hade socialtjänsten varit där direkt och mannen ifråga hade åtalas för våldtäkt mot barn m m. Nu görs inget för ingen vill bli kallad rasist eller få ett gäng arga muslimer efter sig. Vi har m a o två parallella lagstiftningar numera i Sverige, en som gäller svenskar och dom som kom hit på 60-70 talet och en för den nya folkgruppen ”skäggbarn” och muslimer. Det är upp till oss att sätta gränserna och det är inte upp till dom att säga åt oss hur vi ska sköta saker eller begära att vi ska vrida klockan tillbaka 50 år eller längre när det gäller t ex jämställdhet bara för att det passar deras ålderdomliga sätt att leva.
Läste om att det nu blir en julfest i Rinkebyungdomarna trots att ett gäng islamister gör allt för att förstöra. Ungdomsledaren som själv tydligen blivit hotad sa att vuxna män kommer till festlokalerna och ställer sig framför vettskrämda tonårstjejer och skriker att dom kommer att hamna i helvetet bara för att dom vill ha lite kul med sina kompisar och bär kjol. I mitt tycke så har dessa män inget här att göra. Vill dom leva sitt liv efter Sharialagar eller andra stenåldersregler så kan dom gott göra det i ett muslimskt land. All heder åt den somaliska eldsjälen som kämpar för Rinkebyungarnas rätt att få vara helt normala tonåringar.
Skicka en kommentar