Artikel av Sebastian Weil om Pherson och Ruwaida

I en artikel tar på Kulturrevolution.se skriver Weil om det debackel som uppstått när folkpartisten Pherson uttalat den åsikten att accepterar man inte yttrandefriheten i vårt land kanske man skall fundera på att flytta. Yvonne Ruwaida skyndade till som multikulturens förespråkare och var ytterst förvånad över Phersons uttalande.

Temo-undersökning

Temoundersökningen som publiceras i dagens DN stödjer den bild som gavs av Sifo-mätningen för två veckor sedan. Sd är inne i en försikigt positiv trend. Enligt Sifo ligger Sd på 3,7 %, enligt Temo 3,3 %. Båda siffrorna är de högsta Sd fått hos respektive opinionsinstitut.

Dessutom finns det en vitt spridd föreställning om att Sd:s siffror systematiskt underskattas i undersökningarna. Den föreställningen fick starkt stöd genom att Sd i valet 2006 överträffade samtliga mätningar från dagarna före valet.

Vissa menar att detta beror på att en del Sd-väljare inte vågar uppge att de tänker rösta på Sd i telefon. Andra menar att det beror på att instituten väger in tidigare mätningar, vilket leder till att man underskattar partier på uppgång.

Alliansen avskaffar värnplikten

Enligt tidningen Fokus så har regeringen tillsatt en utredning som går ut på att skrota den allmänna värnplikten. Både DN och SvD refererar till Fokus som enligt dessa tidningar har uppgifter om direktiv till en utredning om förändrad totalförsvarsplikt.

Enligt SvD så pekar artikeln i Fokus på att utredningen ett första steg mot ett yrkesförsvar, Mikael Odenberg tillbakavisar dock de ryktena i SvD.

Att Sverige förmodligen inom kort kommer att skrota den allmänna värnplikten ser jag som en direkt följd av alla de besparingar som våra regeringar gjort, Borg vill dessutom spara ännu mer på ett redan hårdbantat försvar. Det blir i förlängningen meningslöst med allmän värnplikt när färre och färre mönstrande verkligen blir inkallade för utbildning, det börjar närma sig en nivå där det hela får löjets skimmer över sig.

Jag är själv för en allmän värnplikt och mot alla de besparingar som verkställts sista tiden. En nation där alla vapenföra män och dessutom en del kvinnor försvarar landet med alla tillbuds stående medel är en svår och oattraktiv nöt för alla främmande aggressiva nationer att knäcka. Det kostar helt enkelt för mycket att invadera en sådan nation. Det talas om att hotbilden förändras på sista tiden, speciellt efter Sovjetunionens fall, det är utan tvekan sant. Tyvärr kan det dock komma andra hot som vi inte ens kan föreställa oss nu, det är inte alltid de allvarligaste hoten kommer från just det håll man spanar åt. Vi lever i en orolig värld där det finns stater med en helt annan politisk agenda än vi och en helt annan syn på demokrati än vad vi har. Många sådana stater använder sig mest av hot och utpressning, men vi vet ju inte vad som kommer i framtiden. Stater som hotar och utövar utpressning mot andra stater kan i framtiden sätta sina hot i verket. Dessutom är det ju så att skall man enbart stå emot hoten så skall helst vårt försvar som en sista garant vara starkt och välövat.

Innan tyskarna invaderade Norge under andra världskriget så hade norrmännen mest ägnat sig åt att skära ner i försvaret och spara pengar, ty något hot fanns ju inte. Den norske överbefälhavaren vid denna tidpunkt, Kristian Laake, var inte ens tillsatt på militära kvalifikationer utan för hans förmåga att spara pengar och skära ned i försvaret. När det mot all förmodan blev allvar var Norges överbefälhavare fullständigt olämplig för alla militära operationer och det hela bidrog starkt till den katastrof och det svaga försvar Norge kunde sätta upp. Det pratas mycket från politiskt håll om att lära av historien, men det visar sig mest vara den vanliga politiska svadan som folket matas med, politikerna själva verkar helt oförmögna att lära sig av denna historia som de själva drar upp så ofta de kan.

Länk DN

Länk SvD

Invandrare är gäster!

Vilket bör förhållandet mellan den inhemska befolkningen och invandrarna vara? Hur man besvarar den frågan får viktiga konsekvenser för ens syn på invandringsfrågan. Ändå diskuteras den och andra mer principiella frågor alltför sällan i debatten.

En som ändå gjort det på ett utmärkt sätt är Sverigedemokraternas andre vice ordförande Anna Hagwall:

"Du som är invandrare och jag, en sverigedemokrat och invandrare, har en stor och livsavgörande sak gemensamt. Vi har båda valt att leva våra liv här. Vi har fått tillåtelse av det svenska folket och medgivande att de delar med sig all välfärd till oss som vi inte hjälpt till att skapa. "

Hennes perspektiv är att svenskarna a priori har speciell rätt till Sverige, precis som innehavarna av ett hus har speciell rätt till sitt hem. Det innebär t ex att människor från andra länder inte har rätt att komma hit hursomhelst utan att bli speciellt inbjudna av svenskarna (detta är en punkt många ideologiska liberaler skulle förneka - de anser att ingen har speciell rätt att bo i Sverige). Det innebär också att om svenskarna ändå bjuder in människor att bo här - t ex människor som flyr från krig eller söker en ekonomiskt bättre tillvaro i Sverige - så har de vissa speciella plikter mot svenskarna: t ex att anamma de för den gemensamma samlevnaden viktiga delarna av den svenska kulturen (exempel på sådana delar är förbud hedersvåld och barnaga, exempel på för den gemensamma samlevnaden oviktiga delar är dans kring midsommarstången och surströmmingsätande). Det är alltså inte så att svenskar och invandrare ska "integrera sig med varandra" - utan det är invandrarna som ska anpassa sig, assimilera sig, till svenska seder och lagar.

Detta är, tror jag, självklarheter för de flesta människor. Om man är i en annans hus får man ta seden dit man kommer och kan inte kräva att andra ska rätta sig efter ens egna idéer om rätt och fel. Vägrar man att göra det får man helt enkelt hålla sig hemma. Och detsamma gäller som sagt för länder och stater.

Eva Lundgren försvarar vetenskapen

Det gör hon när hon går till storms mot Bo Rothstein som förut i DN-debatt kritiserade lundgren för bristande vetenskaplig stringens. Lundgren påstår i artikeln att Rothsteins angrepp mot henne är en fara för forskningens frihet. En mycket märklig ståndpunkt, var är logiken i det? Att det skulle gynna friheten för forskare om de slapp bli kritiserade och granskade? Att Lundgren blev granskad efter hennes "forskningsrapport" Slagen dam är oundvikligt. Så här skriver Lundgren i DN,

- Anledningen till hans krav om granskning denna gång är en annan: Att jag (tillsammans med professor Gun Heimer) står bakom studien "Slagen dam" (2001) där jag enligt honom hävdar att "nästan hälften, 47 procent, av Sveriges kvinnor utsätts för våld av sina manliga partners." Bo Rothstein har inte ens läst första sidan i denna studie. Den siffra han troligtvis refererar till står nämligen i inledningen och rör den totala andelen kvinnor med våldserfarenheter sedan 15-årsdagen: 46 procent. I "Slagen dam" är siffran Rothstein talar om - det vill säga våld inom nuvarande relation - 11 procent, varav hälften utsatts under det senaste året. Andelen kvinnor utsatta av tidigare partner uppgår till 35 procent.

Ja det var ju trevligt att veta, för massmedia basunerade ut siffran 46 % med krigsrubriker när Lundgrens rapport publicerades. Lundgren korrigerade inte denna siffra en enda gång under denna period, hon gav inga förklaringar eller försökte förklara siffran på minsta sätt när denna siffra stod att läsa i varenda tidning i landet, varför gjorde du inte det då Lundgren? Dessutom så var svarsfrekvensen på hennes undersökning 70 %, när Lundgren djupintervjuade kvinnor som svarat på enkäten så tenderade de att ta tillbaka de svar de givit i enkätundersökningen. Vidare skriver Lundgren,

- Det inarbetade perspektivet på gärningsmännen i Sverige utgår från ett riskgruppsperspektiv: Vilken grupp män är mest benägen - har högst risk - för att ta till våld? Vi rapporterar om sådana överrisker i "Slagen dam". De är små i materialet (vilket de som granskade "Slagen dam" paradoxalt nog noterar). Vi har i stället utgått från mängden rapporterat våld, och studerat vilka män som enligt kvinnorna har utövat detta. Det visar sig, enligt kvinnorna, att drygt åtta av tio män som använt våld i sin nuvarande relation har svensk bakgrund, att två av tre är lönearbetare och att nästan var fjärde har universitetsutbildning med examen. Detta menade vi som författade "Slagen dam" var ett forskningsresultat. Denna kunskap hade tidigare saknats.

Ja, om jag inte är alldeles ute och cyklar så är Lundgrens "forskning" gjord i Sverige, en övervägande del av alla män i detta land, trots politikernas ansträngningar, torde vara av "svensk bakgrund", fler än åtta av tio faktiskt. Sedan så kommer vi till den vetenskapliga stringensen igen, är svaren byggda på samma referensramar från kvinnor med svensk bakgrund som de med utländsk bakgrund, är en örfil samma sak för en kvinna från Iran som en från Arboga? Har Lundgren försökt rensa för dessa kulturella skillnader? Är det överhuvudtaget möjligt för någon forskare att rensa för dessa kulturella skillnader?

Länk DN

Myten om Sd-väljaren avslöjad som falsk

Media har envetet basunerat ut myten om att den genomsnittlige sverigedemokratiske väljaren skulle vara något slags trasproletär utan varje typ av inkomst och utbildning. Naturligtvis avslöjar detta ett illa dolt klassförakt bland innerstädernas mediaelit, som den här bloggen skriver bra om:

Exempel på hur media försökt ge den bilden är bl a den här artikeln:

"I valet 2006 var det framförallt människor i ”utanförskap” som röstade på sverigedemokraterna, många var arbetslösa. Så en del av kampen mot sd består i att driva arbetslinjen. Ett arbetande, etniskt integrerat Sverige står bättre rustat mot de främlingsfientliga krafterna."

Samt denna:

"Samtidigt fanns många arbetslösa och lågutbildade ungdomar [i Landskrona, min anm.] med helsvenska föräldrar som ansåg att allt var "svartskallarnas" fel. Jag hade väldigt svårt att få kontakt med dem men förstod att de var frustrerade över den stadigt ökande arbetslösheten i staden. Den enda lösningen de kunde komma på var att "kasta ut alla utlänningarna". "

Men förutom att försöket att klistra en loser-stämpel på Sd är ett uselt argument, om det överhuvudtaget kan räknas som ett argument, så stämmer helt enkelt inte den bild media velat ge. Enligt den senaste Sifo-undersökningen har Sd ungefär lika stora röstandelar i alla inkomstskikt:

"Plånboken tycks inte heller ha någonting med stödet för partiet att göra. Skillnaderna mellan olika inkomstgrupper är försumbara."

Samma sak har visats i en vetenskaplig undersökning om Sd:s väljare i Skåne:

"Den gängse bilden av Sverigedemokraternas väljare är yngre män utan högre utbildning. Men det stämmer inte, visar ny forskning. I Skåne har partiet goda röstsiffror i alla åldersgrupper upp till 60 år. Bland de medelålders, det vill säga de mellan 40 och 49 år, finns flest Sd-väljare, skriver Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet... ...För att sammanfatta: bilden av Sverigedemokraten som en ung och kanske arg man stämmer inte längre. I Skåne har partiet stöd i alla åldersgrupper, med sjunkande stöd bland dem över 60 år. Det är precis lika rätt att tala om ett parti för medelåldern som ett parti för de yngre. Partiet har starkare stöd bland män, men också en stor skara kvinnliga väljare. Och bland de yngre finns inga skillnader mellan kvinnor och män."