Somalier i Sverige och USA

Rahma Dirie, politiker för M skriver i SvD om somaliernas situation i vårt land jämfört med USA. Enligt Dirie så blir somalier mycket bättre mottagna i USA än i Sverige. Vi har ett besvärligt språk (ber vi om ursäkt för) byråkratiska regler för företag och dessutom består landet av en reserverad befolkning (ber vi också om ursäkt för). Så här börjar Diries artikel.

Omkring 1,2 miljoner svenskar utvandrande till USA under 1800-talet. De flydde inte från terror, tortyr och förföljelser men från den fattigdom som präglade Sverige på den tiden. USA välkomnade dem och gav dem förutsättningar att bygga en framtid. 

Jag har inte hört att USA:s ursprungsbefolkning välkomnade svenskarna som emigrerade dit, tvärtom, det blev en hel del skärmytslingar och det slutade som bekant med att indianerna hamnade i reservat. Att andra immigranter välkomnade svenskarna är en helt annan sak. Dessutom var bidragssystem och annat inte särskilt utvecklade i USA på den tiden så att försörja sig själv eller svälta gällde naturligtvis. 


Emigrationen var från svenskt håll en ren arbetskraftsinvandring med dagens språkbruk. Det finns helt enkelt inga möjligheter till en sådan emigration i dag. Det finns inga stora områden att odla upp eller stora industrier att söka anställning i. Vidare så skriver Diere så här i sin artikel.

Amerikaner såg dem som en tillgång och inte som ett problem. De betraktade USA som sitt hemland och sig själva som amerikaner. Här upplevde jag den största skillnaden.

I Sverige talas det om första, andra, tredje och fjärde generationens invandrare. Gud vet hur många generationer det kommer att ta innan man blir accepterad som svensk.

Att amerikaner ser annorlunda på somalierna har säkert sin förklaring i att det inte är svenska folket som erbjudit sitt land till denna folkgrupp (och andra) utan Sveriges politiker. Befolkningen i vårt land har aldrig blivit tillfrågad eller ens informerad om vår immigrationspolitik, någonstans slår det igenom i människors inställning och möjligen bemötande. 


Samtidigt har jag, efter att själv bevistat Florida, insett att det inte går att komma till USA utan pass eller andra handlingar. Vid min egen inresa var kontrollerna rigorösa, in absurdum. Här ger vi asyl till människor som själva slängt sina dokument efter att ha landat. Naturligtvis spelar det en roll att USA till stor del består av nyligen immigrerade folkgrupper, så är fallet inte i vårt land. Till slut skriver Diere så här i sin artikel.

Det jag kom till insikt om i Minnesota och i mötet med svenskättlingarna där var betydelsen av min egen kultur. Jag uppskattar och ser på den med annorlunda ögon idag. Visst finns det negativa inslag i varje kultur men det finns mycket att vara tacksam och stolt över.

Det är förmodligen våra politikers förnekande av den svenska kulturen som gör att vi inte på ett öppet och ärligt sätt kan bejaka andra kultur. Det blir mycket märkligt om våra politiker och andra påtryckningsgrupper förnekar vår egen kultur och snarast misstänkliggör denna, samtidigt som vi skall bejaka andra kulturer (som vi ju bevisligen inte har svårt med när vi reser utomlands). 


Samtidigt så har våra politiska och mediala makthavare svårt att sätta gränsen för oacceptabla kulturella uttryck från andra kultursfärer. Det gör det ändå svårare att möta andra kulturer. Om vi på ett naturligt sätt förhöll sig till vår egen kultur, samtidigt som vi på ett klart sätt kunde sätta gränser för de inslag i andra kulturer vi inte accepterar, skulle förhållandet till andra kulturer i gemen förbättras som genom ett trollslag. Skulle dessutom svenska folket öppet få debattera och vara med om att bestämma vår immigrationspolitik skulle klimatet förbättras oerhört, även för de vi då skulle ta emot i vårt land. 


En självklar första åtgärd om gemene man fick påverka immigrationspolitiken skulle med största säkerhet bli att här precis som i USA får man inte uppehållstillstånd med oklar identitet eller om man slängt sina resedokument. Avslutningsvis måste vi dock notera att Sverige ändå är ett populärt mål för diverse immigrantströmmar, trots vår reserverade hållning och vårt besvärliga språk. 

Länk SvD

Socialdemokratins och Alliansens framtida roll

Det finns många tecken på socialdemokratins kräftgång just nu. Det mest uppenbara tecknet är ju självklart det förhållandevis klena valresultatet för ett parti som historiskt har varit vana vid betydligt högre siffror. Andra tecken av det moras som drabbat socialdemokratin är den förvirring som drabbat partiet. Många socialdemokrater har delvis svaren på partiets erodering. Det talas om att ett parti inte kan vända sig till olika minoriteter och samtidigt förvänta sig att majoriteter skall rösta på dem. Så enkelt men samtidigt så klockrent! 


Ett tecken på socialdemokratins nedgång som det inte talats om (jag framför synpunkten här för första gången) är att partiets mest intelligenta och potenta medlemmar inte längre ställer upp som ordförande för partiet, det är faktiskt en relativt ny trend. Innan har alltid de mest kompetenta socialdemokraterna självklart tackat ja till valberedningens fråga om ett partiledarskap. Nu har både Bodström och Nuder tackat nej till att bli partiledare för socialdemokraterna, de har dessutom gjort det på allvar. Intelligenta och kompetenta människor inser vilka svårigheter och vilket arbete det innebär att axla rollen som partiledare för socialdemokraterna. De människor som har verklig kompetens gör hellre karriär inom det privata näringslivet. 


Socialdemokratin kommer i framtiden inte spela den roll för det politiska livet i vårt land som det historiskt sett gjort. Frågan är om socialdemokratin kommer att bli SD:s främsta politiska motståndare eller om några eller något alliansparti skall ta över den rollen. Innan valrörelsens slutskede så sågs socialdemokratin tillsammans med V som SD:s främsta motståndare, i alla fall på gräsrotsnivå. I valrörelsens slutskede så klev Reinfeldt fram och sade en del märkliga saker som att han inte vill ta i SD med tång. Det värsta utspelet av Reinfeldt var ändå att han inte ens tog avstånd från politiskt våld, när det riktades mot SD:s medlemmar. Då skall vi komma ihåg att Expo och t.o.m. Ohly (för första gången) tog avstånd från samma politiska våld. Många medlemmar hade innan dess haft i alla fall en viss respekt för Reinfeldt. 


Moderaterna har inte signalerat någon skärpning i immigrationspolitiken, tvärtom har de öppnat för arbetskraftsinvandring. Moderaterna blockerar dessutom förslag från FP om niqabförbud i skolan. Reinfeldt har dessutom gått till angrepp mot SD på ett sätt som inte är värdigt en statsminister. Socialdemokratin har nästan tonat ned sina angrepp mot SD samtidigt som M gjort sig skyldiga till rena övertramp i sina angrepp mot SD. Det är heller ingen hemlighet att SD fått sina sämsta resultat i områden som domineras av M. Vad värre är att SD har lika svårt att få bra resultat i områden som domineras av grupper som är mycket trogna väljare till M.  


Krutröken har inte lagt sig efter valet vad gäller den politiska kartan ännu. Dock kan en förskjutning av det politiska läget ägt rum, också vad gäller hur de politiskt korrekta partierna förhåller sig till de systemkritiska partierna. Hur som helst är det en spännande tid vi har framför oss. Min analys gör dock gällande att ett närmande mellan SD och M först kan ske efter att ett partiledarbyte skett i M.  

Sahlins tal

Mona Sahlin skall som bekant avgå, just när politiker skall avgå, lämna politiken eller skriver sina memoarer så brukar de framföra sanningen de mycket noggrant har dolt under sin aktiva tid. Hade Sahlin hållit samma tal när hon tillträdde hade nog årets valrörelse sett annorlunda ut. Det är faktiskt en hel del saker i hennes tal som får en att ofrivilligt höja en smula på ögonbrynen. Här kommer ett litet smakprov.

Vår jobbpolitik måste från och med nu vara helt utan reservationer:

Målet är att alla som kan jobba ska jobba.

Det ska alltid löna sig att arbeta.

A-kassan ska vara en omställningsförsäkring från ett jobb till ett annat – inget annat.

Fler jobb går före större ersättningar.

Det är det första. Vi måste bli tydliga. Sedan är frågan – leder vår politik i alla lägen dit? Mitt svar är nej. 

Länk Sahlins avgångstal

Länk SvD

Både DO och regeringen har problem med niqab

I går så framträdde DO Katri Linna i Aktuellt tillsammans med Folkpartiets Lotta Edholm. Bakgrunden är att en kvinna som bär niqab inte kunnat slutföra sin utbildning och därmed lämnat in en anmälan om diskriminering. Linna hade märkbart svårt att motivera sitt ”ickebeslut” och krumbukterna blev märkbara för de flesta TV-tittare. Vad Linna egentligen menar är svårt att få grepp om. Den niqabförsedda kvinnan fick gå den teoretiska delen av utbildningen, däremot vägrade enskilda skolor henne från att göra praktik. Att döma någon för diskriminering är både svårt och, om vi skall vara ärliga, politiskt improduktivt. Så här står det i en DN-artikel om Linnas beslut (eller ickebeslut).

Ullenhag tror att rektorer och lärare kommer att tolka DO:s besked som att lagen inte är tydlig nog för att ge stöd för att förbjuda heltäckande klädsel.

– Vi vill se över lagen så att de ska kunna fatta ett sådant beslut, sade Erik Ullenhag.

Det innebär att de fyra regeringspartierna inte är överens i frågan ännu. I somras sade FP-ledaren Jan Björklund att han ville se en lagstiftning mot niqab i skolan. 

Att Linna inte gav ett klart besked i frågan som gav skolorna rätt att förbjuda undervisning med niqab var väntat, hon har alltid tagit ställning i motsatt riktning tidigare. Den enda som uttalat sig tydligt i frågan är den f.d. majoren Björklund. Regeringspartierna är inte överrens i frågan eftersom Moderaterna stretar emot en ändring i lagstiftningen, ett mycket märkligt ställningstagande. Ett mönster börjar framträda där regeringspartierna aldrig är överrens i politiskt känsliga frågor, men där alltid ett alliansparti kliver ut och sticker ut hakan. Man får känslan av att det är en planerad strategi av samtliga partier i Alliansen. Så här står det i dagens DN-ledare.

Ingenting i det hon [Linna] skriver utgör någon godtagbar förklaring till att myndigheten tog nästan två år på sig för att komma fram till en slutsats om anmälan mot Västerorts vuxengymnasium.

Jo, självklart underlättade det för Linna att eleven redan gått färdigt sin utbildning när hennes utslag kom. Det hela var en uppenbar taktik att göra det lättare för sig och samtidigt sitta på så många stolar som möjligt. Vidare i artikeln står det så här.

I årets valrörelse gjorde utbildningsminister Jan Björklund ett stort nummer av att rättsläget skulle vara oklart. Men det är det inte. Rektorer har de befogenheter de behöver för att kunna ingripa när de bedömer att elevers klädsel utgör ett hinder i utbildningen.

Om nu rättsläget inte är oklart, som DN:s redaktion påstår, så undrar vi varför Linna tar två år på sig för att komma med ett utslag i frågan, och att beslutet ändå är svävande när det väl kommer. En klar lagstiftning skall inte kunna diskuteras på det sätt som gjorts i detta fall. Är det lagstiftarna som misslyckats? Hur svårt kan det vara att på normal kanslisvenska skriva att rektorer har befogenhet att stänga av elever som täcker ansiktet, antingen det är en niqab eller en balaclava? 


Hela denna debatt om det inträffade fallet med den niqabförsedda kvinnan visar hur ängsligt och känsligt läget blivit i vårt land. Det går inte längre att köra på för fullt med politisk korrekta beslut i Linnas anda, då tappar partierna för många röster till SD. Man vill ända inte sätta klara gränser för vad som kan tolereras i samhället vad gäller religionens inverkan på det civila samhället. Följden blir ett ängsligt steppande kring de regler som gäller, samtidigt som regeringspartierna satt i system att inta olika ståndpunkter i frågor som dessa, det ger ju maximal handlingsfrihet. 

Länk DN artikel

Länk DN ledare

Arbetsförmedlingen tar över - men varför?

Regeringen är mäkta stolt över sin reform där nyanlända immigranter tas om hand av arbetsförmedlingen i stället för av socialtjänsten. Meningen är naturligtvis att få våra nya medborgare snabbt i arbete, något som misslyckats kapitalt. Så här står det i artikeln.

Alla politiska partier är överens om att integrationspolitiken varit ett stort misslyckande. Det finns även en stark majoritet för att Arbetsförmedlingen blir huvudansvarig. Samtidigt har Socialdemokraterna och invandrartäta kommuner uttryckt stor besvikelse över att det inte finns något i reformen som bidrar till att fler kommuner i landet tar emot nyanlända.

Som vanligt är det integrationspolitiken, inte immigrationspolitiken som får bära skulden för vårt samhälleliga misslyckande med den immigrantström som letat sig till vårt land. Om det nu är en sådan berikande tillgång med immigranter från Asien och Afrika, som alla politiker hela tiden säger, så undrar man varför inte landets kommuner slåss om att få ta emot dem. Varför vill inte t.ex. Danderyd öppna en stor flyktingförläggning och ta emot den guds gåva som vårt land så frikostigt erbjudits? 


Om det nu vore politiska flyktingar som letade sig till vårt avlägsna hörn av världen, flyktingar som blivit svårt förföljda och kanske torterade av sina respektive regeringar, så skulle det vara logiskt att socialtjänsten tog emot dessa människor. Nu låtsas man inte ens längre att det rör sig om flyktingar. Till sist så står det så här i artikeln.

Det som oroar integrationsministern mest är om alla inblandade myndigheter – kommuner, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och länsstyrelserna – kan samverka så att de nyanlände får till exempel svenskundervisning i rätt tid.

– Annars är risken att de nyanlända hamnar hos socialtjänsten i alla fall, säger Ullenhag. 

Risken är överhängande att de nyanlända immigranterna hamnar hos socialtjänsten oavsett hur de olika myndigheterna samarbetar. Det råder nämligen ingen arbetskraftsbrist i vårt land förnärvarande, och har inte gjort sedan en mycket lång tid. Just nu har vi ungefär 400,000 arbetslösa i vårt land, detta trots att det går bra för Sverige just nu (sämre tider väntar). Ungdomsarbetslösheten är på nästan 21 procent, vilket motsvarar 143,000 ungdomar. Är det inte ens meningen att dessa ungdomar skall få ett första jobb? Alla kan väl inte vara "ung och bortskämd" som de anomalier vi sett på TV. 


Jag förstår uppriktigt sagt inte hur regeringen tänker. Den arbetskraftsbrist som förs fram som argument (för massinvandring) med jämna mellanrum har vi inte sett röken av, ens under brinnande högkonjunktur. Är regeringens immigrationspolitik ett utslag för att den vill pressa lönenivån i landet? Eller vill det etablerade politiska skiktet splittra vår befolkning enligt principen "söndra och härska"?

Länk DN

Länk statistik

Den verkliga samhällsdebatten sker nu på Newsmill

Den verkliga samhällsdebatten sker nuförtiden på Newsmill. Den samhällsdebatt som engagerar människor om viktiga frågor har flyttats från DN-debatt och SvD Opinion till det nya forumet Newsmill. 


Läser vi i dag vilka artiklar som finns på DN-debatt så finns det t.ex. en ganska ointressant artikel om att "Socialdemokratins framtid får inte avgöras i slutna rum" artikeln är skriven av "Luleås starke man" Karl Petersen. Artikeln kunde lika gärna vara signerad Svinarps starke man. Man anar att Petersen själv vill vara lite närmare köttgrytorna och att de framtida riktlinjerna alldeles säkert kommer att avgöras i slutna rum, oavsett vad Petersen tycker. Dessutom är det en intern socialdemokratisk fråga som vi övriga egentligen inte har med att göra. Detta är en ganska typisk artikel för DN-debatt. En enskild politiker försöker driva enskild opinionsbildning, detta i en "ickefråga" för majoriteten av läsarna. LÄNK.


SvD opinion är något intressantare, genomsnittligt. Dessutom vågar SvD släppa igenom något mer politisk inkorrekta artiklar, som den av Amir Adan (M). Adan vågar ta upp frågan om det politiska islams inflytande i vårt land, detta möjligtvis för att han själv är färgad och därmed slipper ifrån det värsta drevet om främlingsfientlighet. LÄNK. Taktiken att låta en färgad människa ta upp känsliga frågor för att slippa antirasistdrevet börjar förövrigt bli pinsamt uppenbar. 


Läser vi de olika ämnena på Newsmill så finns det artiklar om försvaret, statens registrering och övervakning av sina medborgare, Sverigedemokraterna (ibland helt sanslösa artiklar som den av Jean Bosco), Svenska kyrkan samt om invandringspolitiken. Ofta är det frispråkiga artiklar där en och annan sanning kommer fram. Detta blandas med rent sanslösa åsikter i andra artiklar. Det hör dock till att man får ha sanslösa åsikter i en demokrati. 


Framför allt finns det artiklar om skammordet på den unga flickan Jian, ett bestialiskt mord som det knappast stått någonting om i gammelmedia. Sara Mohammad undrar i en artikel om denna monumentala tystnad beror på politikernas och medias rädsla för att ge SD poäng. LÄNK. Denna tystnad är i vilket fall oförlåtlig. Bara nedtystningen av mordet är en stor skamfläck för vårt samhälle. Främst de som säger sig föra humanismens fana står för denna direkta nedtystning av ett oerhört frapperande och uppseendeväckande mord. 


Hur humant är det att tysta ned ett mord, begånget av en fader på sin dotter, för att hon vägrar att följa en gammal kultur från hemlandet? (en kultur som de säkert också fått asyl för att komma ifrån), frågan är retorisk.  


Skamvåld hit och skamproblematik dit, det handlar om en far som tog livet av sin dotter, detta för att hon ville leva som alla andra svenska kvinnor. Var är alla humanister från gammelmedia? Var är alla annars så rabiata feminister? Jag skäms faktiskt på allvar för vårt politiskt korrekta samhällsklimat, som är så full av dubbelmoral och skenhelighet. Tack Newsmill för att åtminstone ni vågade ta den debatten.

UPPDATERING:
Har ni läst en bra artikel av en vänsterpartist i känsliga frågor? Kanske inte så ofta nej, men här en på Newsmill (var annars?) som faktiskt är ganska bra, den är skriven av Inger Stark (V). LÄNK.