Vad som inte står i DN angående utländska studenter

I en stor DN-artikel står det att Sveriges lärosäten förlorar studenter som inte kommer från Europa då avgifter för studier införts fr.o.m. höstterminen detta år. Enligt artikeln förlorar lärosätena också inkomster då utländska studenter väljer bort Sverige, enbart för att utbildningen är gratis i vårt land för dessa studenter. Så här står det i DN.

För lärosätena innebär minskningen ett rejält avbräck i ekonomin, och många kan nu tvingas dra ner på utbudet av utbildningar.


Lunds universitet har flest sökande, och i år har drygt 2.100 utomeuropeiska studenter betalat anmälningsavgiften på 900 kronor. Men universitetets vice rektor Eva Åkesson betonar att lärosätena först efter den 15 juni vet vilka sökande som återstår. Då ska nämligen studieavgifterna vara betalade – i Lund ligger de på 90.000–230.000 kronor per läsår.

Vad som inte framkommer i artikeln är att de pengar som lärosätena förlorar kommer från skattebetalarna i vårt land, då studenterna själva inte betalat något för utbildningen. Svenska skattebetalare har alltså betalat utbildningen för studenter från hela världen. Summan detta kostat kan beräknas från budgetpropositionen då det finns beräkningar på vad regeringen väntas spara nu när man gradvis drar ned på subventionerna. 2013 då det nya systemet skall ha slagit igenom så beräknas staten spara 534 miljoner, alltså över en halv miljard på att studenterna som kommer från andra delar av världen än Europa får betala sina studier själva. Till saken hör att 295 miljoner skall gå tillbaka till lärosätena för kvalitetshöjande åtgärder, meningen är alltså att lärosätena skall tjäna på hela affären.


Bakgrunden till att regeringen avskaffade gratis utbildning för utomeuropeiska studenter är dels att de flesta andra europeiska nationer låter utomeuropeiska studenter betala sina studier själva. Sverige har alltså konkurrerat med gratis utbildning, inte med kvalité. Dessutom har kostnaderna för utomeuropeiska studenter skjutit i höjden explosionsartat, läsåret 2008/2009 var en fjärdedel av studenterna vid våra högre lärosäten utomeuropeiska studenter, vars studier finansierades av svenska skattebetalare. Riksrevisionsverket bekräftar rapporterna om överbelastning vid våra lärosäten p.g.a. alla utomeuropeiska studenter, så här skriver de i sin rapport.

Granskningen visar också att rekryteringen medfört ökade arbetsinsatser i processerna för antagning och uppehållstillstånd för studier. En allt större del av resurserna för högre utbildning används för internationella studenter.

DN ger bara en friserad del av verkligheten och bakgrunden till regeringens beslut att införa självfinansiering av utomeuropeiska studenter. För det första måste hela verksamheten ha varit en ren förlustaffär för vårt land hur man än räknar, det är alldeles uppenbart. För det andra så anpassade vi oss till övriga EU-länder, DN får det att låta som att vi bryter oss ur det som är norm i övriga Europa. Dessutom så trängde förmodligen alla utomeuropeiska studenter ut svenska studenter, vilket nog inte var meningen från början. Läser man Budgetproppen och andra offentliga men svårtillgängliga handlingar i ärendet så får man en helt annan bild än den DN ger.


Länk DN

Länk Proposition utländska studenter


Länk Riksrevisionen

Stasi-arkivet väcker vår ohöljda nyfikenhet

Socialdemokrater har under deras nuvarande kris utmålat det socialdemokratiska partiet som ett ”nyfiket parti”, vilket torde vara en världshistorisk överdrift, om inte t.o.m. en ren lögn. Det som verkligen väcker vår ohöljda nyfikenhet är de delar av Stasi-arkivet som professor Birgitta Almgren fick tillgång till i somras. Det rör sig om de delar av Stasi-arkivet som innehåller medverkan av svenska medborgare. Enligt Almgren finns det ett flertal journalister, politiker och höga tjänstemän i statsförvaltningen i detta illustra arkiv. Så här står det i ”Världen i dag” när tidningen intervjuar Almgren.

Finns det även poliser eller säkerhetspoliser?

– Det finns sådana också, men man ska inte tro att Säpo är några duvungar, som Jan Guillou påstår. Och de viktigaste personerna för Stasi var inte politiker eller poliser. Det viktigaste för dem var att värva unga idealister, där många blev journalister. Detta har även en högt uppsatt Stasi-chef bekräftat för mig.

Många var alltså journalister?

- Ja, men jag kan inte namnge någon. Hoppas att jag inte har sagt för mycket nu.

Jo Almgren, du har redan sagt alldeles för mycket, så mycket så vår nyfikenhet mest kan liknas vid den ett barn känner på julafton kl. 15, precis innan första klappen skall öppnas. Uppgiften att journalister är den mest framträdande grupp i de gamla stasi-arkiven är så uppseendeväckande och kittlande så det hela blir nästan outhärdligt. 


Den första tanke som slår en sann demokrat är om någon av alla de journalister som hetsat mot SD under den senaste valrörelsen, som t.o.m. beordrat väljarna att inte rösta på ett visst parti, tillhör dem som finns i Stasi-arkivet. Skulle så vara fallet är det en skandal som borde generera protester av Egyptiska mått. Journalisterna själva vill gärna framställa sig oberoende förmedlare av verkligheten. Om så vore fallet kan man undra varför Östtyskland överhuvudtaget var så intresserad av dem. Höjden av hyckleri vore om någon journalist som anklagat SD för att vara odemokratisk själv finns med i Stasi-arkivet. 


SD: s Sven-Olof Sällström har ställt en interpellation till Beatrice Ask om ett offentliggörande av stasi-arkivet. Interpellationsdebatten ägde rum i dag och Beatrice Ask svarade att sekretessen för att skydda enskilda medborgare väger tyngre än det i.o.f.s. stora allmänintresset. Man kunde undra varför inte detta skyddande av enskilda medborgare gällde de som misstänkts för brott mot sexköpslagen, de skulle ju hängas ut med rosa kuvert. 


Att enskilda medborgare som enbart misstänkts för brott (som dessutom är preskriberade) inte kan hängas ut hur som helst är förståeligt, men här talar vi om journalister. Vi talar om journalister som påverkar och i viss mån kanske fortfarande styr den politiska debatten i vårt land. Här borde allmänintresset väga tyngre än intresset att skydda enskilda medborgare.

Länk Världen i dag

Länk Interpellation 

Länk Svar Beatrice Ask webb-TV

Hetskampanjen mot SD valrörelsen, hjälp eller stjälp?

I Journalisten.se står det att Pontus Mattsson gjort en intervju med Aktuellt i Politiken om medias behandling av SD under valrörelsen. Mattson ger uttryck för den åsikten att hetskampanjen gick till sådan överdrift att den skapade sympati för SD. Så här står det i Journalisten.

Pontus Mattsson, författare till boken "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" säger till Allt i Politiken att medierna lyfte fram hemska saker om Sverigedemokraterna som de inte skulle göra med andra partier. Bilden av att SD mobbas har stärkt stödet för partiet, menar han.

Mattsson menar att de kampanjer som Aftonbladet och Expressen drivit mot Sverigdemokraterna kan ha gett motsatt effekt.

Att media och speciellt Aftonbladet och Expressen gick över alla gränser, och behandlade SD på ett sätt som skulle vara fullständigt otänkbart med något annat parti, står utom allt tvivel. Lika klart är att de som redan fått tillräckligt med kunskap, som regelbundet läst olika bloggar och satt sig in i den politiskt korrekta diskursen, sympatiserade ännu mer med SD p.g.a. hetskampanjen. 


Man kan lite förenklat säga att de som röstade på SD, trots mediekampanjen, förmodligen stärktes i sina sympatier för partiet under valrörelsen. Det fanns dock en grupp nyvunna sympatisörer som inte satt sig in i den politiskt korrekta diskursen och medias roll i nutidens politik. Denna grupp hade ändå sett lite för mycket av verkligheten för att ändå sympatisera med SD och börjat tveka om mångkulturen som Edens förgård. Denna grupp skrämdes förmodligen iväg från SD av den exempellösa mediekampanjen i valrörelsens slutskede. När vi i dag läser opinionssiffrorna så kan vi konstatera att denna grupp vänt tillbaka till SD.     


Låt oss vara ärliga, människan är ett oerhört lättpåverkat socialt flockdjur, inte helt olik vargar i en vargflock. Vi minns Millgrams lydnadsexperiment där personer var kapabla att ge medmänniskor dödliga elstötar bara en auktoritet gav order om det. Självklart ger en mediekampanj som den mot SD i valrörelsen negativ effekt, påstår någon något annat så är det ren lögn. Om människor i gemen kan stå emot en kraftig mediekampanj (vilken uppfattas komma från auktoritärt håll) så hade Millgrams experiment inte fungerat, vilket det bevisligen gjorde. 


Man skall se SD:s inträde i riksdagen trots mediernas kampanj, inte p.g.a. densamma. Vid ett sådant betraktelsesätt så visar det ännu mer hur trötta människor är på den förda immigration och integrationspolitiken.

Länk Journalisten.se 

Länk Wiki Millgram   

Peter Forsberg ger upp sin karriär

Vi är många som undrat varför inte Peter Forsberg gett upp sin ishockeykarriär för länge sedan. Varför plåga en redan plågad kropp när bankkontot är säkrat? Nu meddelas med braskade rubriker i våra tidningar att "Foppa" skall lämna besked om att hans karriär på rinken definitivt är över. Det kunde ha blivit ett värdigt avsked av en gudabenådad spelare. Tyvärr har Forsberg inte använt huvudet lika väl som sin kropp.

Mitt under brinnande valkampanj så skrev Forsberg på ett upprop som riktade sig mot ett av partierna som såg ut att tåga in i Sveriges riksdag. Detta i ett läge när hela den svenska mediaapparaten hetsade med alla tillbuds stående medel för att sätta käppar i hjulet för det som verkade, och senare visade sig vara, folkets vilja. Så här stod det i uppropet som Forsberg skrev på.

Rasism och idrott hör inte ihop, idrott handlar om att alla ska kunna tävla på lika villkor och att ingen diskrimineras. Detsamma ska gälla i övriga samhället.

Jag har viss förståelse för att människor som inte sysslat med annat än sin idrott, fyllt på sina bankkontot och skaffat sig fina bostäder inte kan se skillnaden på åsikter om immigrationspolitik och rasism. Är man inte insatt i fundamentala frågor så skall man inte två dagar före ett riksdagsval skriva på ett upprop liknande det Forsberg skrev på.

Osakliga hetskampanjer och demokrati hör inte ihop. Demokrati handlar om att vi får tycka olika, även om immigrationspolitik. Demokrati handlar om att alla åsikter skall få framföras och att inget parti eller åsikter skall diskrimineras. Detsamma ska gälla SD.

Tyvärr Forsberg, vi väntar på en ursäkt för att du skrev på ett odemokratiskt upprop precis innan ett viktigt val. Innan dess får du inga hyllningar från en stor (och allt större) del av vår befolkning. Och nej, vi kommer inte att glömma någon av de som skrev på uppropet, inte ens om 10 år när SD kanske har 30 procent av riksdagsplatserna.

Länk DN

Länk SvD

Länk Aftonbladet uppropet

Var det en positiv revolution?

Revolution kanske är att ta till överord men ”Jasminrevolutionen” i Tunisien har beskrivits som ett folkligt uppror mot en despotisk makt. I vår media har detta beskrivits i lyriska ordalag som något oerhört positivt. Äntligen är regeringen i Tunisien störtad och folket har fått sin vilja igenom. 


Nu läser vi med förvåning hur flyktingströmmar från Tunisien anlänt till ett bestört Italien efter denna revolution. Italienska regeringen är förtvivlad och sannolikt är en betydande del av Italiens befolkning lika bestört. Så här står det i DN.

Då hade antalet migranter som tagit sig till den lilla italienska ön Lampedusa, som ligger närmare det afrikanska än det italienska fastlandet, ökat till kring 5.000. Människor flyr den oro som råder i Tunisien.

Människor flyr den oro som råder? Varför störta regeringen med ett massivt folkligt uppror för att sedan fly den oro som därefter inträder? Detta måste vara en helt ny trend och Miljöpartiet i vårt eget land tycker säkert att denna oro är legitima flyktingskäl. 


Man tycker att människor i Tunisien skall vara glada för att de lyckats störta den regering som så länge hållit dem i ett fast grepp. I stället flyr människor nu när regeringen är störtad. Vad kommer att hända i Egypten, skall människor fly från det landet också när de äntligen lyckats störta Mubarak? Alla andra arabländer står väl också på tur att störta sina regeringar. Vad händer om dessa förmodade revolutioner lyckas, skall man sedan fly fältet?

Länk DN

Länk SvD

Ännu en felaktig (S) analys

Socialdemokraterna är i kris efter valet, som ju inte blev vad Sahlin och övrig S-adel hoppades på. Analyserna duggar tätt och ofta är analyserna gjorda av personer inom hierarkin som vill stärka sin egen position. Skall man läsa analyser som är något av värde får man gå till dem som avgår eller skall gå i politisk pension, det är de som vågar säga sanningar. Senast ut är en SSU:are vid namn Gabriel Wikström, hans analys är något av det sämsta man läst om (S)krisen (så har han heller inga tankar på att gå i pension). Så här skriver han i sin artikel.

Vi frågar oss: ”Behövs socialdemokratin? Har vi nu till slut spelat ut vår roll?” och medan vi gör detta så är verkligheten svar nog. Orättvisorna växer omkring oss och det progressiva samhälle vi försökt skapa, faller sönder inför våra ögon.  

Verkligheten är nog inte socialdemokratins starkaste kort. Vad som är orättvist eller inte är ju en bedömningsfråga. Att en person som arbetar får mer i plånboken jämfört med en som inte arbetar upplevs nog som rättvist av de flesta. Att en stor del av våra skatteintäkter går till vår huvudlösa immigrationspolitik (som Alliansen också står för) samtidigt som pensioner, kommunikationer och vårdapparat krackelerar upplever många som väldigt orättvist. Dessutom var det väl socialdemokratin själv som påbörjade dagens utveckling. Vidare i Wikströms artikel.

Socialdemokratin är en frihetsrörelse.

Alla dessa floskler, alla dessa ord utan innehåll, all denna verbala dynga som politiker så gärna öser över relativt oskyldiga medborgare. Socialdemokratin har aldrig uppfattats som en frihetsrörelse. Rörelsen har fått sin historiska position av andra orsaker, trots bristen på frihetligt perspektiv. Det är i själva verket detta ordbajseri som är ett stort problem för Socialdemokratin. Tack Wikström för att du demonstrerar detta så tydligt. Vidare i analysen.

Socialdemokratins problem är inte i första hand specifika sakfrågor eller missriktad kommunikation. Inte heller enskilda företrädare eller dåliga idéer. Socialdemokratins problem är ett dåligt självförtroende och ett dåligt samvete.

Fel, fel, fel, alldeles uppenbart fel. Socialdemokratin har haft dåliga idéer och alldeles uppenbart en mindre lämplig företrädare, det skulle ju vara en kvinna på partiledarposten remember. Där man skulle gått till vänster gick man till höger, där man skulle gått till höger gick man till vänster. Och så denna sanslösa integration och immigrationspolitik, ursäkta att jag upprepar mig. När exakt fick man dåligt självförtroende? På valnatten? Vi läser Wikströms slutkläm, bara för att bitarna skall falla på plats.

Det är därför med stor ödmjukhet, men också med glädje, som jag har valt att acceptera nomineringen till förbundsordförande för SSU. Ödmjukhet eftersom det är ett stort ansvar att leda SSU i den tid vi nu befinner oss och glädje eftersom jag ser med tillförsikt på framtiden och vet att vi har styrkan och modet att ta oss an de utmaningar vi står inför.

Där har vi svaret, varför Wikström skrev en artikel och presterande en analys på knapp gymnasienivå. Han är alltså nominerad till förbundsordförande för SSU och vill profilera sig. Självklart använder han de nödvändiga orden ”glädje” och ”ödmjukhet”, även om inget av orden egentligen förknippas med dagens socialdemokrati, tvärtom. 


Wikström visar på både socialdemokratins och den övriga sjuklöverns problem i blixtbelysning. Man har fjärmat sig från verkligheten och i stället hemfallit åt en aldrig sinande produktion av innehållslösa floskler. Man upprätthåller den politiska korrekthet man blivit indoktrinerad i på Bommersvik eller på något annat liknande ställe. Det skulle sannolikt räcka med ett besök i någon av våra förorter och intagande av en matsked verklighet för att lite av dimmorna skulle skingras, men den medicinen är väl för besk.


En annan vinkling på problemet är att socialdemokraterna inte hade ”mod” (ett ord Wikström använder frikostigt) nog att vända sig till väljarna i stället för landets journalistkår. Vill man vara vän med journalistkåren eller väljarkåren, ett första ödesdigert val för socialdemokratin. 

Länk  DN