Kristdemokraternas irrvandring fortsätter

Vi har precis bevittnat hur Mats Odell misslyckades med att ta över partiledarposten från Göran Hägglund. Kritiken har pyrt en längre tid i de kristdemokratiska gräsrötterna mot en alltför utslätat politik. Med vikande opinionssiffror växte kritiken och till slut tog Odell chansen att utmana Hägglund för en något skarpare profil. Det ryktas i våra dagstidningar om utrensningar i de kristdemokratiska leden av Odellanhängare. Vi får se hur mycket substans det är i spekulationerna. Våra dagstidningar försöker som bekant slå mynt och lösnummer av varje eventuell konflikt. Att många i KD gått vilse ideologiskt ser vi när Patric Rylander på Facebook yppat funderingar på "underklassafaris" där socialbidragstagare och skrikande ungdomar skall skådas från den bekväma bussen. Ett tips till Rylander är väl att köra en extremsafari till Rosengård, fast då är väl risken för stor att deltagarna går över till SD.  


Att KD har politiska och ideologiska problem står klart när vi läser Newsmillsartikeln av Aron Modig, där han med glimten i ögat säger att SDU:s kärlek till KDU tyvärr är obesvarad. Nu har väl SDU inte flörtat så mycket med KDU. Det handlar väl mest om att erbjuda uppvaknande KDU:are en hygglig reträttväg, speciellt de som mer står för Odells linje. Dessutom är inte KDU:s kärlek till väljarna heller besvarad. Modig försöker sedan visa på hur mycket finare KDU är än SDU. Så här skriver Modig i artikeln.

Kristdemokratins mest grundläggande fundament är principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet... 

Vi utgår i denna vår grundsyn från naturrätten och det arv som förvaltas av den västerländska humanismen och den kristna etiken.

Verkligen? Låt oss då studera lite vad Patrik Rylander, verksamhetschef hos KD föreslagit. Rylander vill anordna underklassafaris där lite finare människor kan skåda "socialbidragstagare" och "vanartiga skrikande ungdomar". Dessutom utlovas slitna miljonprogramsområden, med mycket klotter och utarmad samhällsservice.  LÄNK!


Även om Rylander har kandidatexamen i journalistik så kanske han skrev det med en smula ironi för alla hans 889 vänner på Facebook. Även om det inte skrevs på allvar så visar det på att även KD är medvetna om våra etniska enklaver där t.o.m. samhällsservicen är utarmad. Nu har ju KD aldrig kommit med några förslag för att åtgärda problemen i våra utanförskapsområden. Ja partiet eller Hägglund har inte ens nämnt dessa områden och de manifesta problemen, utom då när Rylander gör sig lustig över dessa förfallna problemområden. 


I övrigt rapar Modig upp det som alla partier och alla partier lär sig rabbla på sitt första partimöte. Att de aldrig tröttnar. Vad exakt innebär det i praktiken att man är för "unika och okränkbara människovärdet"? Förutom då att man är för massinvandring för att pressa lönenivåerna i samhället. Vilket parti är inte för den västerländska humanismen? Den enda kraft som på allvar vill utmana principen om vår västerländska humanism är en konkurrerande politisk religion, som KD aktar sig mycket noga för att kritisera. Modig visar sitt politiska mod genom att inte stöta sig med någon, förutom de som det är påbjudet att man skall stöta sig med, vilket oerhört mod du visar upp Modig.

Länk SvD Odell

Länk DN Rydell

Länk Newsmill Modig

UPPDATERING:

SDU:s Gustav Kasselstrand har tydligen redan hunnit replikera Modig på Newsmill. Kasselstrand har dessutom fräckheten ;-) att även replikera på själva Modigs artikeltitel. Kärlek börjar alltid med bråk:  LÄNK

EU information

Enligt faktapromemoria 2011/12:FPM69.

Det nya EU-projektet Horisont 2020 kommer enligt beräkningar att kosta 80 miljarder euro. Enligt liggande förslag (som inte är en färdig produkt) kommer EU:s budget att öka med 7 procent. Sveriges EU-avgift kommer enligt beräkningarna att öka med 10 miljarder kronor per år. Detta är mycket mer än 7 procent. då vår EU-avgift i dagsläget ligger på drygt 31 miljarder kronor.

Horisont 2020 är ett omfattande projekt för Europeiskt samarbete inom forskning, indistriellt ledarskap och spetskompetens. Regeringen har motsatt sig Sveriges kostnadsökning, men stödjer i övrigt förslaget. Regeringen anser inte heller att förslaget strider mot subsidarietetsprincipen.

Kultureliten diskreta charm

Bengt Ohlsson skrev en mycket uppmärksammad artikel i DN (4e jan) där han fullkomligt krossade det han kallade "kulturvänstern". Ohlsson beskrev hur allt gott på ett utstuderat sätt kopplas till kulturvänstern och allt ont till de som anmäler avvikande åsikter. Den oförblommade självgodhet och oförmåga att ta till sig världen utanför den konstlade glasbubbla kulturvänstern lever i beskrev Ohlsson också mycket bra. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Ett ursinnigt vrål hördes från vår kulturelit som försvarade sina positioner på ett sådant sätt att de bekräftade just det Ohlsson sagt i sin artikel.  


En bekräftelse på hur dessa godhetens apostlar resonerar får vi från Gotland, där en kulturförening tillsammans med Gotlands Allehanda dragit tillbaka sitt erbjudande om en spelning för metalbandet Avenir, då det misstänks att sångaren är medlem i Sverigedemokraterna. Sångaren Richard Möller fick dessutom reda på att de inte längre var välkomna via Facebook. Så här löd meddelandet.

Med tanke på Richards politiska engagemang så kan ni inte få spela på Rockskallen. Varken tidningen eller Roxy kan stå bakom Sverigedemokraterna. Sorry.

Det var raka besked kan man tycka. Men när redaktionschefen på Gotlands Allehanda ställs till svars från en annan journalist säger hon att den inställda spelningen beror på en hotbild riktad mot SD. Hotbilden har tydligen bekräftats från SD:s kansli. Men varför ringde man upp kansliet och varför forskade man i Möllers politiska engagemang överhuvudtaget? Om det som redaktionschefen säger, inte spelar någon roll vilket parti man sympatiserar med. 


Återigen ser vi hur den kulturella eliten i sin självgodhet och i namnet av tolerans visar upp ett rent diktatorisk anlete så fort de stöter på någon som inte genast bländas av samma kulturelits inneboende godhet. Vi frågar oss om inte Gotlands Allehanda också skall kräva att Metalbanden som skall spela på Rockskallen är genuscertifierade och i vederbörlig ordning kallar sig feministiska. Rockbanden kan ju ha fullt synliga rosa feministmärken på sina gitarrer samt ha regnbågsflaggan i bakgrunden på scenen.  


Samma paradox mellan tolerans och intolerans kan vi se vad gäller språket. Medlemmar i SD kontrolleras minutiöst. Minsta stavelse eller antydan vägs på guldvåg, för att sedan tolkas på sämsta möjliga sätt (ofta helt orimligt). Vad kan då en person yppa som tillhör den "rätta" sidan, och dessutom komma undan med det? 


Ja låt oss ta ett litet smakprov. Sara Hansson i P3 programmet "Tankesmedjan" har läst en artikel av Roland Poirier Martinsson där denne kritiserar feminismen. Detta är ju ett tilltag som den feministiske Hansson inte kan tillåta. Hansson gör på grövsta tänkbara sätt sig lustig över Martinssons utseende. Hon drar sig inte för att jämföra Martinssons ansikte med en tjockpannkaka. Därefter gör hon sig lustig över Martinsson franskinspirerade namn. Låt oss se, en dedikerad medlem av kultureliten gör sig lustig över någons utländska namn och jämför hans utseende med rudimentära maträtter. När exakt blev detta tillåtet för just kultureliten? Kan en Sverigedemokrat ta ut dessa vida svängar på samma sätt? Eller gäller helt andra regler om man tillhör godhetsapostlarnas upphöjda skara? Är det tillåtet att grovt kränka människor bara man tillhör "de goda"?


Låt oss räkna upp vad Sara Hansson i p3 kallar Martinsson. Dessa uttryck hittar jag vid en snabb spolning

Värdekonservativ Zombie  

Häxbrännare 

”Skrivit skiten” 

Hans ansikte ser ut som en tjockpannkaka 

Du själv Roland är lite som en annan kille som utkämpade 2a världskriget mellan 1939 -och 45, han gillade inte heller iden om alla människors lika rättigheter

Om Sara Hansson menar allvar med "allas lika rättigheter" skall även jag och andra som inte riktigt håller med henne politiskt, få lägga oss på samma semantiska nivå när vi kritiserar meningsmotståndare. Nu vet vi ju att olika regler (rättigheter) i själva verket gäller mellan t.ex. de "främlingsfientliga" och godhetens apostlar. 


En sista reflexion är ändå Ohlssons och andras begrepp "vänster". När jag växte upp fanns det en vänster som jag i alla fall kunde respektera. Det var en rörelse som kämpade för arbetares rättigheter och löner. Rörelsen hade en vision av ett sammanhållet samhälle där alla hjälptes åt, men där alla hade skyldigheter. Nu har det Ohlsson kallar "kulturvänster" absolut inget gemensamt med den rörelse som gick under beteckningen vänster när jag fortfarande var ung. Personer som Hansson och andra i dagens "kulturvänster" har aldrig sett en arbetsoverall ens på vykort. De har i princip aldrig rört sig utanför Stockholm (förutom vid exotiska semesterresor till avlägsna hörn av världen) och de har ännu mindre träffat något som kan kallas arbetare, ens med lite god vilja. Deras "vänster" är i stället en extrem form av feminism och ett överdrivet vurmande för allehanda udda grupper av människor. Ja, man kan reducera hela deras vänsterpatos till ett neurotiskt behov av att framstå som goda. 


Länk DN Ohlsson


Länk SVT Konsert Rockskallen


Länk Östnytt konsert


Länk SR Tankesmedjan Sara Hansson

Välkommen in i matchen Löfven

Håkan Juholt vägrade att stå bredvid Jimmie Åkesson i en partiledardebatt anordnad av SVT. Jag tror inte att man skall ta detta så hårt och läsa in alltför mycket i Juholts agerande. Kanske kan man skriva upp det på Juholts "yvighetskonto" rentav. Juholt utsåg aldrig SD som någon slags huvudmotståndare likt Sahlin, det är den samlade bedömningen efter hans avgång. Det kan bli annorlunda med socialdemokraternas nya partiledare, Stefan Löfven. I ett förstamaj tal 2010 så gick Löfven till angrepp mot SD och rabblade pliktskyldigt upp det som påbjuds att fackföreningspampar skall säga. Så här sade han i talet.

Att dela in människor efter hudfärg, religion eller något annat är så lågt man kan sjunka. Vi måste prata klartext: Sverigedemokraterna härstammar i rakt nedstigande led från nazistiska och rasistiska organisationer och partier.

För det första så delar inte SD in människor i hudfärg. Partiet vill ha en annan immigrationspolitik där man hjälper människor på plats i stället för att ägna sig åt en nästan rasistisk folkomflyttningspolitik. Det är i stället den bakomliggande idén om att det bara är i Sverige människor kan skapa sig ett drägligt liv som är rasistisk. Att dessutom tömma underutvecklade nationer på deras mänskliga resurser, för att de i stället (i bästa fall) får torka rumpor på Carema här i Sverige, kan betraktas som rasistiskt. Dessutom skall Löfven ha citerat Palme med dessa ord i sitt tal.

Det finns inte vi och dom – det finns bara vi!

Det här var ju inte riktigt sant, som vi såg innan. "Dom" är ju i själva verket Sverigedemokrater, eftersom de inte är "som vi andra" enligt Löfven själv. Vi skall nog ändå inte ta detta alltför hårt. Det låter väldigt pliktskyldigt och den socialdemokrat som inte sade något i stil med det Löfven sade innan valet 2010, riskerade väl i princip själv utfrysning. Om Löfven, likt Sahlin vill göra SD till någon slags huvudmotståndare, då säger vi bara "välkommen in i matchen Löfven, SD tar gärna fighten".


Löfven som aldrig utmärkt sig för vare sig feminism eller något miljöengagemang bedyrar både sin feminism och ett plötsligt brinnande intresse för miljön, enligt DN. Så här skall Löfven ha svarat på frågan om feminism.

Jag är en övertygad feminist. Punkt slut!

Det var ett ovanligt maskulint sätt att deklarera sin feminism på. Nåväl, vi tror oss veta att man nog måste vara feminist som manlig partiledare inom S. Om inte annat så för att inte genast få S-kvinnorna som bittra fiender. Även Göran Persson sade som bekant "jag är också feminist". Påföljden blev att i princip hela Sverige hånskrattade bakom sina TV-apparater. Persson slapp dock fler frågor om feminism från media, och det var i själva verket just det som var meningen med den inte allför övertygande deklarationen. Att Löfven gick omkring och kallade sig feminist när han arbetade som svetsare är det ingen som tror. I så fall skulle han snarare ha blivit utmobbad än vald som fackombud.  


En alldeles för lång rad artiklar om Löfven har plötsligt publicerats på Newsmill och SVT-Debatt. De platserna är ju alla politiska "wannabes" egen Stureplan. Plötsligt är alla experter på både S och Löfven, människor som aldrig vare sig röstat eller gillat något av S politik gör besvärande grunda analyser som de villigt publicerar. Nu är det ju så att både SVT-Debatt och Newsmill i princip kräver en stor ansiktsbild av publicisten. Måhända att den lockelsen är lite väl stor för många. Jag länkar inte till några Newsmillartiklar om Löfven och läsarna här kan gärna hoppar över dem, de säger ändå inget av värde. 

Länk DN

Länk SvD

Länk IF Metall Löfvens tal

Står journalister över lagen?

Att journalister tar ut svängarna och elegant rundar alla de trista lagar och t.o.m. moraliska principer vi vanliga dödliga anser oss tvungna att följa är kanske ingen chockerande nyhet för många av oss. Däremot är det förvånande att chefredaktören Helena Giertta rakt ut påstår att journalister har rätt att bryta alla de lagar som andra människor tvingas följa och framförallt anser att de själva bör följa. Utgångspunkten är att journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson dömts för att ha brutit Etiopisk lag. 

Man kan mycket väl känna sympati för Schibbye och Persson samt hysa åsikten att de straff de två journalisterna dömdes till är orimligt hårda, utan att förfalla till extrema åsikter, men Giertta går längre än så, mycket längre. Så här skriver Giertta.

Men en del invänder om och om igen "men de har ju brutit mot etiopisk lag". Som om det vore relevant. Rättssystemet i en diktatur är per definition inte rättvist, och kan inte respekteras som om det vore det.

För det första, rättsystemet kan vara rättvist även i en diktatur vad gäller straff och lagar, det är styrelseskicket som inte är "rättvist". Menar Giertta att alla människor kan bryta mot alla lagar i de nationer vi betraktar som diktaturer, eller är det bara journalister som kan bryta mot alla lagar? Påståendet att det är irrelevant om en människa har brutit mot lagen eller inte är väl det mest horribla jag läst någonsin, om man räknar bort rena psykfall som ibland kommenterar på våra mest extrema internetforum. Här skvallrar Giertta också om ett överlägset förhållande till omvärlden och tredje världen som man annars bara tror sig hitta på en punschveranda en mycket sen kväll i Djursholm. Vidare i artikeln.

Journalister är inte den nya adeln, som de föraktfullt kallas, när de i sitt arbete ibland tvingas gå utanför lagen. 

Jo Giertta, allt du skriver och alla dina åsikter skvallrar just om det. Yrkeskriminella kan också påstå att de "ibland tvingas tvingas gå utanför lagen". Vidare i artikeln.

Tvärtom; när journalistiken utövas som det är tänkt - i demokratins, rättvisans och yttrandefrihetens namn  gör den det för alla människors rätt till fri press och yttrandefrihet. Då är det  befogat att journalister bryter mot lagar. 

Det låter oerhört vackert, "rättvisans och demokratins namn", "rätt till en fri press". Vi såg fina exempel på det i valrörelsen. Hela mediekåren agerade mot ett parti som knackade på riksdagens port. Lögner, förtal, hackade och hackade E-postkonton var några av verktygen som användes flitig. Tidningarna skrek ut: Rösta inte på SD, detta dagen innan valet. Det är verkligheten bakom de fina orden. I dag kanske även socialdemokrater tvekar att applådera dessa "rättvisans och demokratins" självutnämnda förkämpar. Dessutom påstår Giertta att journalister inte ens behöver följa lagen. Vidare i artikeln.

Om lagarna inte skyddar det fria ordet, så ska vi vara oerhört tacksamma för att det finns personer som är beredda att bryta mot lagen för att ändå kunna rapportera om sanningen.  

Det här kommer som en nyhet för Giertta och alla andra journalister, men lagarna är inte bara till för att skydda journalister och deras eventuella arbete, de skall skydda alla medborgare. Våra lagar skall också skydda mot lögner, förtal och ärekränkning. Dessutom kan en fri men indoktrinerad och politiskt homogen journalistkår till slut motverka verklig demokrati och åsiktsfrihet. Vidare i den alltmer häpnadsväckande artikeln.

Men det verkar som om vi också måste bli mycket mer uppmärksamma på vad som händer i vårt eget land. Hur kommer det sig, till exempel, att en åklagare bestämmer sig för att väcka åtal mot Expressen för vapenbrott.

Det kan ha och göra med att t.ex. chefredaktören för Expressen gjort sig skyldigt till vapenbrott. Även chefredaktörer måste ha licens för sina vapen, precis som alla andra människor. Skall vi verkligen behöva dra till med "allas lika värde" för att myntet skall ramla ned? Det blir värre, läsen i och förundras.

Det är ju så uppenbart att reportern och utgivaren köpte ett olagligt vapen för att visa för allmänheten på en stor fara. 

Ja, vi häpnar! Hur kan en chefredaktör resonera på detta sätt? Är det så här Sveriges journalister resonerar så visar det på att de anser sig stå över lagar och förordningar som de med så stor iver granskar att andra inte bryter mot. Hur många artiklar har vi läst om brottsbelastade sverigedemokrater, som dessutom varit grovt överdrivna och vinklade? Varför skall Juholt kryssa i rätt ruta för bostadsbidrag (det fanns inte ens några kryssalternativ enligt uppgift), när journalister inte ens behöver följa våra lagar?

Det allvarligaste är den människosyn som Gierttas artikel skvallrar om. Journalister står över alla de små trista regler som vanliga dödliga människor måste hålla sig till. Steget till att journalister också kan ta ut svängarna lite grand och bygga på "sanningen" ter sig mycket, mycket kort, bara det sker i "rättvisans och demokratins namn". Vad som är "i rättvisans och demokratins namn" avgör självklart den lokala chefredaktören.

Länk Journalisten

Sanningssägare

Det är tufft för sanningssägare var de än befinner sig och vilken sanning de än avslöjar. Jag har tidigare skrivit om Roberto Saviano, mannen som skrev "Gomorra". Det är en lysande bok som beskriver hur den neapolitanska camorran nästlat sig in i hela det Italienska samhället.  I DN finns en beskrivning hur Saviano lever under ständigt hot och måste röra sig hela tiden för att inte bli spottad av camorran. Inte bara Saviano riskerar livet, det lär även hans livvakter också göra. Det är tufft för sanningssägare, antingen de skriver om camorran i Italien eller den politiska korrektheten i Sverige.

Länk DN