Barn och andra

Det står i en artikel i SvD att barnfamiljer nu skickas tillbaka till Irak. Migrationsverket har börjat tillämpa en strängare bedömning. Rädda barnens representant, Monica Jacobsson, är upprörd, så här skriver hon i SvD.

Det är oacceptabla beslut. Det är beslut där man säger att barn kan skickas tillbaks till en tillvaro där de inte får tillgång till det de har rätt till och där barn riskerar sina liv.

För det första så skall man inte få uppehållstillstånd om man inte uppfyller de skäl som gäller för att bli betraktad som flykting. Det är orimligt som alla förstår att man ger uppehållstillstånd bara för att man har barn. Dessutom så verkar det som att de barn som får uppehållstillstånd i Sverige i dag inte heller får tillgång till det de har rätt till enligt Rädda barnen p.g.a. att vi inte längre klarar av den flyktingström som verkar söka sig till just Sverige. Det finns sannolikt hundratals miljoner barn världen över som inte lever på den standard som Jacobsson menar att barn skall ha, Rädda barnen ställer helt orimliga krav. Vad gäller risken för barnens liv och hälsa så varierar den ju från land till land världen över och varierar hela tiden. Det är väl ungefär lika sannolikt för ett barn att dödas i trafiken i Sverige som att dödas i ett bombattentat i Irak, går vi sedan till många afrikanska länder är riskerna större än i både Irak och Sverige. Rädda barnens resonemang är helt orimligt.

Länk SvD

JK slår mig med häpnad

Ja det gör han, Justitiekanslern Göran Lambertz har profilerat sig åt det politiskt korrekta hållet tidigare. Han avslog en anmälan från undertecknad mot Joanna Rytel när hon misskrediterade gruppen vita medelålders män på det absolut grövsta sätt man kan tänka sig. Han friade även moskén på söder i Stockholm när personer knutna till moskén gjorde sig skyldiga till hets mot judar. Nu slår han i alla fall fast att en skola gjorde fel när den nekade Nationaldemokraterna att sprida sitt budskap på en högstadieskola. Jag tar för givet att andra partier fick sprida sina budskap på samma skola. Jag måste säga att Lambertz stiger något i min aktning efter detta beslut, rätt skall vara rätt.

I tidningsartikeln beskrivs Nationaldemokraterna som "högerextremt" i underrubriken. Anser man att Nationaldemokraterna är högerextrema visar det att man har noll koll på partiets politik. Nationaldemokraterna har en ekonomisk vänsterprofil och en förkrossande majoritet av medlemmarna kommer från arbetarklassen. Förövrigt blir höger – vänsterskalan i svensk politik alltmer inaktuell, den stämmer inte längre och kan inte längre tjäna som måttstock på dagens politiska partier. Man kunde önska något mer sakkunskap av dagens journalister.

Skolans rektor, Ragnar Larsson säger i SvD.

Det finns ett politiskt beslut i kommunen att partier som är främlingsfientliga eller icke-demokratiska inte ska släppas in på skolorna. När jag tittade på Nationaldemokraternas hemsida så tolkade jag deras partiprogram som främlingsfientligt, säger han.

Jag har ingen järnkoll på vad ND säger i sitt partiprogram men jag antar att SD och andra partier som är för en restriktiv flyktingpolitik skulle åka med i samma svep. Kontentan av det rektorn säger är således att är man för en annan flyktingpolitik än vad de nuvarande riksdagspartierna är så skall man inte få samma demokratiska rättigheter som andra partier. Detta är mot allt vad verklig demokrati innebär, man kan inte med demokratisk trovärdighet säga, du får vara med i vårt politiska system med demokratiska rättigheter bara du tycker som vi i den och den frågan. I själva verket är det rektorn som är "ickedemokratisk".

Länk SvD

Försvaret skall bantas igen

Det börjar bli en följetong, detta att försvaret skall bantas och försvarets budget skall krympas. Vi har hört det förut och försvaret har tvingats minska sin kostym gång på gång. Redan innan denna sista aviserade bantning så undras det ute bland den svenska befolkningen om vi har något försvar kvar att tala om. Det står i DN.

Försvarsmakten presenterade vid dagens möte med förbandscheferna och andra chefer ett underlag för nedläggningar av olika förband, skolor och staber.

Det är alltså vår alliansregering som fattat beslut som gör vårt försvar ännu tunnare än det redan är i dag. De flesta bantningar av vårt försvar har förövrigt varit överenskommelser över blockgränserna. Det har alltså varit omöjligt att med röstsedeln påverka försvarspolitiken. I SvD står det.

Eksjö, Luleå, Karlsborg och Uppsala blir utan militär verksamhet, enligt ett underlag som Försvarsmakten presenterade efter ett möte i dag. Man tittar också på besparingar på Högkvarteret.

Det är sannolikt inte mycket kvar av det invasionsförsvar vi än gång hade och som vi med rätta var stolta över. Hotet mot vårt land var ett annat för några decennier sedan men nu har ingen främmande makt någon respekt för vårt försvar. Bantar vi vårt försvar så påverkar det också bilden av vår försvarsvilja mot främmande makt. Det är troligt att svenska folkets försvarsvilja är väsentligt högre än den försvarsvilja våra politiker lägger i dagen.

Det finns ett ordspråk som säger att varje nation har en armé, sin egen eller någon annans. Detta ordspråk skall man väl ta med en nypa salt men det är förbluffande hur lite vi lärt av historien. Innan tyskarna invaderade Norge under andra världskriget så hade norrmännen mest ägnat sig åt att skära ner i försvaret och spara pengar, ty något hot fanns ju inte. Den norske överbefälhavaren vid denna tidpunkt, Kristian Laake, var inte ens tillsatt på militära kvalifikationer utan för hans förmåga att spara pengar och skära ned i försvaret. När det så blev allvar och kriget ett faktum var Norges överbefälhavare fullständigt olämplig för alla militära operationer och det hela bidrog starkt till den katastrof och det svaga försvar Norge kunde sätta upp. Dessutom hade norrmännen mest ägnat sig åt att spara pengar i sina försvarsbudgetar. Det pratas mycket från politiskt håll om att lära av historien, men det visar sig mest vara den vanliga politiska svadan som folket matas med. Politikerna själva verkar helt oförmögna att lära sig av denna historia.

Länk DN

Länk SvD

Uppehåll ett par dagar

P.g.a. att jag reser bort ett par dagar. Återkommer i mitten på nästa vecka med förnyad energi. Ha det gött alla läsare.

Sören Wibe lämnar Socialdemokraterna

Sören Wibe har varit socialdemokrat i 25 år, trogen partiet i alla frågor så vitt jag vet förutom i EU-frågan. Wibe har tillhört den EU-kritiska falangen inom socialdemokratin en längre tid, ja ända sedan Ingvar Karlssons tid i början på nittiotalet då EU-frågan kom upp på den socialdemokratiska dagordningen.

Nu har Wibe beslutat att lämna det socialdemokratiska partiet för dess EU-vänliga hållning, det avgörande var enligt Wibe själv den s.k. Lavaldomen. Denna dom innebar att Byggnads blockad av en arbetsplats i Waxholm förklarades olaglig. Dessutom har reaktionerna från både fack och det Socialdemokratiska partiet varit ljumma efter denna dom.

Vidare i artikeln skriver Wibe.

Det finns ett hyckleri som präglat de flesta svenska partiers EU-politik ända från början. Det gäller dels det stora samförstånd som finns, dels ambitionen att dölja omfattningen av den maktöverföring som sker. Inom socialdemokratin framställs EU-projektet gärna som en arena där vänstern i kamp mot högern söker tämja det internationella kapitalet. Ingvar Carlsson pläderade för medlemskap för att vi socialdemokrater skulle "göra Europa rött". Och när Pierre Schori 1999 for till Bryssel var det för att, som han sade, bekämpa "turbokapitalismen".

Det stora samförstånd som finns mellan riksdagspartierna både till höger och vänster såg vi ju under den s.k. EMU-omröstningen. Stora parter som Moderaterna till höger var ense med Socialdemokraterna om att vi bör ingå i valutasamarbetet. Centern valde under den valkampanj som föregick omröstningen att ställa sig på motståndarsidan. Detta var en smula förvånande och med facit i hand så var det ett spel för gallerierna, ett sätt att profilera partiet. Efter omröstningen och det negativa valresultatet (nej till att gå med i samarbetet) så var inte Maud Olofsson särskilt glad, det var ju meningen att hon och partiet skulle förlora. Efter detta streck i protokollet så vände Centern och blev plötsligt det mest EU-vänliga partiet, man fick känslan att Olofsson ville sona sitt misstag med ränta.

EMU-omröstningen var mycket talande ur flera synpunkter. Fram trädde bilden av att det var det politiska etablissemanget mot folket, inte höger mot vänster. I nästan alla de stora ödesfrågorna har partierna gjort upp över blockgränsen, det gällde pensionsöverenskommelsen, försvarspolitiken och flyktingpolitiken. Kvar finns frågor som om vi skall ha 75 % A-kassa eller 80 %.

Vidare skriver Wibe.

Men vad man inte gärna berättar om, är att den röda tråden i EU-projektet är att förvandla Europa från en kontinent med oberoende nationalstater till ett federalt Storeuropa. Det är ju denna huvudinriktning som förklarar varför man skaffar sig egen valuta, egen president, egen utrikesminister och eget försvar. Kommission, EU-parlament och domstol formar inte EU för att bekämpa kapitalet, utan för att skapa en federal stormakt. Och om detta är moderater och socialdemokrater fullständigt eniga då de kommer till Bryssel.

Möjligen är Wibes slutsatser något överdrivna här. I vilket fall tror jag aldrig att det blir något "Federalt Storeuropa", folken i de olika staterna kommer aldrig att låta det ske. Folk kan nog manipuleras till en viss gräns men inte hur långt som helst. Det finns redan EU-kritiska röster lita varstans, de kan snabbt bli fler. Partier lite varstans kan knipa röster på att hålla en mer EU-skeptisk hållning, det är en syltburk det i längden inte går att hålla fingrarna borta från för makthungriga politiker. Till slut så är det faktiskt så att de breda folklagren kan vakna, ruska på sig och kasta av sig det etablissemang som inte längre för dess talan. En liten föraning av det såg vi under EMU-omröstningen. Ve det etablissemang som lurat Europas folk när samma folk väl vaknar och vredgas.

Länk DN

Mångkultur i den svenska skolan

Det går ut ett nyhetsbrev till alla Sveriges lärare, Skolporten heter det. Dagens tema var mångkultur i den svenska skolan. Första ämnet var att alla i skolan vinner på att ha lärare med utländsk bakgrund. Det menar Pirjo Lahdenperä, professor i interkulturell pedagogik, i en artikel i lärarnas tidning. Lahdenperä säger i artikeln.

Om lärarna har flerkulturell bakgrund har de goda förutsättningar att nå en god interkulturell kommunikativ kompetens. Man kan förstå olika perspektiv. Med en interkulturell skola menas kortfattat att olika kulturer eller tänkesätt samverkar och berikar varandra. En mångkulturell skola behöver däremot inte vara interkulturell om man inte arbetar aktivt med att ta tillvara olikheter.

Ja, det är nog bra med en interkulturell kommunikativ kompetens. Först och främst skall eleverna hålla ordning, bete sig som folk, komma i tid, göra sina läxor, lära sig hur man uppför sig samt lära sig det som läroplanen föreskriver. När vi uppnått det kan vi möjligtvis gå vidare med en interkulturell kommunikativ kompetens. Lahdenperä låter så finsk det kan låta och det är ingen avancerad gissning att kvinnan kommer från Finland. Vårt östra grannland visar upp skolresultat som Sverige inte är i närheten av men jag tror inte de sysslar med interkulturell kommunikativ kompetens där. Lahdenperä kanske skulle börja predika i sitt forna hemland först, men något säger mig att de inte är så mottagliga där.

Nästa artikel från Skolporten handlar om att regeringen (alltså vår nuvarande alliansregering märk väl) beslutat om att starta en forskarskola i Språk och lärande i ett mångfaldsperspektiv. Forskarskolan skall startas på Göteborgs universitet och så här står det på deras hemsida.

Ett mål med forskarskolan är att lyfta upp och diskutera de nya krav som ett samhälle som präglas av allt större mångfald ställer på skolor, lärare och undervisning. Tanken är också att fokusera på frågor som varför och i vilka situationer flerspråkiga elever möter svårigheter i skolan.

Ja, det kan nog vara bra att forska kring de problem som uppstår p.g.a. en vanvettig politik. Vi anar också vad regeringen siktar på i framtiden när de skriver "präglas av allt större mångfald", bara så ni vet vad ni eventuellt kommer att rösta på i framtiden.

Regeringen har också varit väldigt aktiv och ändrat i grundskoleförordningen så att rätten att läsa minoritetsspråk stärkts ytterligare. Så här står det på skolverkets hemsida.

Idag krävs minst fem elever i en kommun för att bedriva modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken finska eller jiddisch. Ändringen i grundskoleförordningen (SFS 1994:1194) innebär att från den 1 juli slopas detta krav liksom kravet på att modersmålet ska vara "dagligt umgängesspråk i hemmet". För övriga minoritetsspråk (samiska, meänkieli och romani chib) gäller redan detta.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför skattebetalare skall betala modersmålsundervisning i t.ex. meänkieli eller chib, språken behöver som det står inte ens talas i hemmet. Vad är syftet med denna undervisning? Vill föräldrarna lära sina barn sitt modersmål så gör de väl det mycket bättre än en modersmålslärare. Bara modersmålsundervisningen utgör ungefär en krona på kommunalskatten, nu blir väl den ännu dyrare. Dessa beslut är alltså tagna av vår nuvarande alliansregering och inte av den förra vänsterregeringen, jag påtalar detta faktum ännu en gång.