Vissa fakta i målet

Mediestormen antar oanade proportioner när en 2,5 år gammal film anländer till Expressen, en film där delar redan publicerats förut. Nu har hela filmen kommit i Expressen ägo, genom en läcka. Läckan är en persons (och möjligtvis hans kumpan) bitterhet och hämndbegär, och ingen inre konflikt som viss media gett uttryck för. Filmen uppvisar ett oacceptabelt beteende, speciellt när den gäller riksdagsledamöter. Till saken hör förståss att allt utspelade sig innan personerna blev invalda i riksdagen. I den mediala dramaturgin spelar dock en sådan petitess ingen roll, kanske skulle det inte ens ha spelat roll om det gällde personer från ett annat parti. En annan aspekt är att Sverigedemokraternas ledarskikt till stor del består av väldigt unga människor. Lite äldre stadgade personer med familj och välbetalda arbeten har av outgrundlig anledning visat sig tveksamma att slå in på en politisk bana för SD, trots att de delar exakt samma verklighetsbeskrivning.

Källan (och möjligtvis hans kumpan) fortsätter att mata media med uppgifter. När det inte längre gäller vad man kan se på film, utan ren hörsägen, så kan man dock ta ut svängarna. En anonym källa säger till DN att partiledningen kände till filmens innehåll. Nu är det så att precis alla inblandade säger att endas två personer hade hela filmen i sin ägo. Den ena av dessa var Ekeroth som filmade det hela. Det är dessutom osäkert om Ekeroth ens såg hela filmen själv. Den andra var ”källan”. Absolut ingen annan har haft filmen i sin ägo. Precis alla jag pratat med (och det är många) säger samma sak. Om ”källan” lämnat filmen till sin kumpan eller kumpaner i pluralis spelar ingen roll. Vi pratar här om ljusskygga personer som inte anser att de fått den karriär de själva anser att de gjort sig förtjänta av. Med facit i hand kan vi nog konstatera att de nog inte haft den moraliska resning som krävs för en framgångsrik och välförtjänt karriär.

I tveksam media har det framförts tankar om att det skall vara den gamla legendariska ”bunkerfalangen” som legat bakom Expressen-läckan. Denna uppgift har framkallat skrattkonvulsioner så våldsamma att initierade personer olyckligt fallit från sina stolar. Läckan kommer från den rakt motsatta gruppen, om man nu inte tar i beaktande att detta är historiska grupper som de facto inte längre existerar (fast människorna bakom grupperna finns ju självklart kvar, vilket orsakat en del missförstånd om gruppernas existens).

Som en magnifik höjdpunkt på medias produktion av tråkiga händelser, så utnämns Christian Westling av DN till riksdagsledamot, trots att han hade plats 50 på riksdagslistan. Kanske att DN:s redaktion redan tagit ut framtida opinionsmässiga framgångar för SD i förskott. Inte ens den mest inbitne SD-medlem skulle inteckna förmodade framtida framgångar på detta oblyga sätt. Nu har DN tagit bort hela artikeln, vilket vi tackar för.

Självklart är detta ett bakslag för SD och lika självklart har vissa personer uttryckt sig på ett mycket olämpligt sätt. Riksdagsmän kan inte uttrycka sig på ett sätt som inte ens vanliga gräsrötter tillåts göra, inte ens en sen natt (vilken övergått i tidig morgon) i berusat tillstånd och sinnet fullt av frustration. Tyvärr blir inte regeringens immigrationspolitik bättre av att dessa händelser uppdagats. Inte heller Sveriges EU-politik blir bättre av att SD fått sig en knäpp på näsan. Journalistkårens glädje är svår att missa när de ivrigt cirklar kring SD:s kansli i jakten på att få fram några lösryckta kommentarer. Precis som att den politik som en sannolik majoritet av journalistkåren bekänner sig till plötsligt fått mer relevans för att ett par företrädare för SD fallit ur ramen för över 2 år sedan. Låt mig vara tydlig på denna punkt, - så är det inte. Medias uppgift är att granska makten, man kan väl säga att det är vad de just nu gör, till viss del.

Vi kräver inte att media skall granska alla moderata eller socialdemokratiska företrädare på samma sätt som SD:s företrädare. Men det vore demokratisk mycket välkommet om de ägnar samma iver åt att granska den politik SD kritiserat övriga partier för, som de granskat SD:s företrädare. Att kritiskt eller objektivt granska en politik allt fler ur valmanskåren börjat tveka inför är den tredje statsmaktens ansvar, minst lika mycket som att granska enskilda företrädare för olika partier.  


Hat och näthat

De stora tidningarna och TV-kanalerna har publicerat flera inslag om det så kallade "näthatet" ofta förekommande på vissa systemkritiska hemsidors kommentarsfält och under även under kommentarsfälten på vissa tidningsartiklar. I princip alltid har problemet framställts som att det är människor starkt kritiska till vår immigrationspolitik som gått över gränsen för det passande. Någon gång har även kommentarer som tangerar det som går under benämningen "olaga hot" uppmärksammats, även om så pass grova kommentarer är mycket sällsynta. Självklart har vi problem med kommentarer där gränsen för en passande debatton passerats med marginal. Det är också helt uppenbart att en del av dessa kommentarer kommer från grupper av människor som betecknas som immigrationskritiska. 


Det de stora medieaktörerna glömmer att nämna i sammanhanget är att vänstern och allehanda immigrationsbejakande grupper förfaller till samma låga debatton. När jag googlar över artiklar i ämnet hittar jag en (1) artikel som tar upp näthatet ur ett annat perspektiv. Den är skriven av Sakine Madon och Fredrik Krohnman. Författarna skriver om att journalister och krönikörer i princip ägnar sig att samma hat som de omtalade "trollen" i Avpixlats kommentarsfält, fast de gör det stort uppslaget i tidningarna. Så här skriver de.

Att ha åsikter som inte delas av journalistkollektivet är som att vara sist i klassen med att få de senaste märkesskorna, eller inneprylen för stunden.
Och likt mobbare på en skolgård tvekar journalisten och krönikören inte en sekund att inför allmän beskådan basun­era ut vem som tycker fel, och vem som är dum i huvudet. 

Varken Madon eller Krohnman hör till de systemkritiska leden. Att de har rätt behöver alltså ingen tvivla på. Även SVT tillåter sig rejält uttagna svängar när det gäller att exponera hat mot vissa grupper. Täppas Fogelberg tilläts skriva så här om Lars Vilks.

Dra in hans bevakning och lägg ut stormningen av hans hus på Youtube.

Detta säger alltså Fogelberg i en artikel på SVT-debatt, inte anonymt i en kommentar. Ja, då har vi liksom satt ribban för det tillåtna. Senast är det Per Ström som kastat in handduken då han enligt egen utsago inte orkar med mer näthat och mediehat från testosteronstinna feminister. Vi tar några klipp från Ströms artikel.

Sällan har jag mötts av en vilja till seriös debatt om vad jämställdhet egentligen är. I stället för att bemöta mig i sak har invektiven haglat, härskartekniken svingat sig till nya höjder och hånskratten ekat. [...] 

En av aktivisterna gav mig en teckning med ett avskuret manligt könsorgan.Feministerna hade använt Facebook för att under devisen ”Operation dicken: Kukmätning med Pär Ström” trumma ihop folk till mötessabotaget. [...] 

Kända journalister, krönikörer, mediepersonligheter, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har bildat en hatmobb som drar fram som orkanen Sandy för att krossa dem som har fräckheten att inte följa tyckarelitens åsiktsdekret. [...] 

Nu har ”Vita kränkta män” istället en tecknad karikatyr av mig som profilbild. Tidigare har de i sin logg publicerat morbida fotomontage på mig, bland annat ett där jag blir halshuggen och det här ovan där jag blir korsfäst.Blodet sprutar.[...] 

Mycket av hatmobbens framfart sker i sociala medier. Men även Sveriges Radios journalister och stora papperstidningar har sällat sig till mobben. Observera återigen att jag inte syftar på saklig kritik – sådan välkomnar jag – utan på lynchmentalitet och härskarteknik.

Många av de som lagt sitt oresonliga hat i dagen mot Ström är också mångkulturförespråkare (jag har kontrollerat vissa namn som bl.a. Ström själv nämner, samt tittat lite på Facebook-gruppen "Kränkta vita män"). Ofta har just dessa personer inte utbrutit med sitt oresonliga hat mot SD eller andra systemkritiker, trots att det är mycket troligt att de hyser minst lika mycket hat mot SD. Varför har de inte gjort detta? Sannolikt för att de mycket väl vet att de får svar på tal. De beter sig som typiska mobbare. De ger sig på ett offer de vet de kan besegra. Där de befarar att de möter betydande motstånd, tar de sin Mats ur skolan.   

En annan feminist som debatterat mot Ström är Katerina Janouch. Nu när Ström deklarerat att han lämnar debatten om jämställdhet p.g.a. avancerat hat och förtal så skriver Janouch på SVT-Debatt att "hon lyfter på hatten för att Per Ström äntligen lämnat genusdebatten". Detta säger rätt mycket av dagens debattklimat. Nu lyfter man på hatten när någon debattör som inte delar de egna åsikterna kastar in handduken p.g.a. allt hat och förtal man utsatts för. Hela vår samhällsdebatt tenderar att bli någon slags Robinson-såpa där man skall mobba ut de med fel åsikter. Det kan nämnas att jag ett tag följde Janouch på twitter, men avföljde henne då hon lät aggressiv t.o.m. när hon twittrade om sex.  

Vi ser också med all önskvärd tydlighet att näthatet (mediehatet t.o.m.) kommer lika mycket från vänstern och från feminismen. Detta nämns som sagt mycket sällan i de artiklar som gärna vill framstå som seriösa och tar upp problemet med näthat.  

Till sist så måste det med skärpa påpekas att en saklig och hövlig ton i debatten gör att argumentet får mångdubbel tyngd. De med en agenda om mångkultur och en oansvarig immigrationspolitik vill sannolikt att systemkritiker skall gå över gränsen, så ofta som möjligt. Det tjänar deras sak. En saklig och verserad ton gör att hela debatten blir så mycket mer obekväm för de som har något att dölja. Ofta förlorar den person som tappar besinningen och kontrollen i en debatt. Dessutom är det inte motdebattören man skall vinna över eller besegra, utan alla de som läser eller hör debatten.  

Den svenska EU-avgiften kan komma att höjas med 10 miljarder

Erik Almqvist fick inget vettigt svar från Lena Ek under den utfrågning som ägde rum under onsdagen i plenisalen. Almqvist ställde frågan om regeringen kommer lägga in sitt veto mot den avgiftshöjning som EU aviserat för Sveriges del på 10 miljarder kronor om året. Ek svarade på en massa typiska frågor från en mellanstadieklass, men inte på Almqvists direkta fråga.

Utan att skryta kan vi säga att denna blogg var först med uppgiften om den aviserade avgiftshöjningen. Nu verkar det tyvärr, av Ek:s svar att döma, som om denna höjning också blir av. Hur svårt är det egentligen för regeringen att lägga in sitt veto?

Förstår du vad vi säger Reinfeldt?

Statsminister Fredrik Reinfeldt bevistade Stockholms universitet och höll enligt SvD ett anförande för, får vi förmoda, hänförda studenter. Artikeln är något kortfattad om formerna för anförandet, om övrigt innehåll och hur det gick till när en av studenterna tydligen ställde en fråga om partiet på allas läppar, Sverigedemokraterna. Förmodligen gavs som brukligt är, tillfälle till frågor efter anförandet och det var då Reinfeldt fick tillfälle att torgföra sina åsikter om SD, en chans han inte missade.

Att denna enkla fråga från en student renderar en artikel i en av våra rikstidningar, där ämnet för anförandet över huvudtaget inte nämns säger något om vad den senaste tidens opinionsmätningar inneburit för det mediala Sverige. På frågan om SD är vågmästare från en av, förmodar vi, mindre briljant student svarade Reinfeldt så här.

Vi har på alla sätt argumenterat mot och konfronterat Sverigedemokraterna, det är ett av de svåraste problem som finns att hantera, har de kommit in i ett parlament är de svåra att få ut.

Precis, det är betydligt lättare att få ut oönskade partier i diktaturer. Där kan man kalla in någon milis eller paramilitär grupp som genast ordnar ett sådant irriterande problem som att något parti har fräckheten att bryta den politiska konsensus som enligt överrenskommelse skall gälla. Att moderaterna har konfronterat Sverigedemokraterna "på alla sätt" kan stämma, om det nu inte är SD som konfronterat Moderaterna. Självklart är det ett svårt problem om människor ute i verkligheten inte fattar storheten i den politik man så noga utmejslat i sin ombonade villa i Täby. Vidare beskriver Reinfeldt den del av valmanskåren som inte förstått storheten i vårt mångkulturella projekt så här.

De lyssnar på djungeltrummorna på internet, där finns de enkla svaren, rätt gapigt framförda, där görs jobbet. Det är där SD hämtar sin näring och driver sin verkliga politik.

 

Djungeltrummorna? Ähum...själv tycker jag nog liknelsen är mindre lyckad av Reinfeldt. Dessutom känner jag mig kränkt. Det är en hemsida som just denna Reinfeldt beskriver som en "djungeltrumma". Själv betecknar sig Reinfeldt som höjden av politisk briljans och abstrakt tänkande självklart. Tyvärr har Reinfeldt inte lyckats förklara storheten i vår immigrationspolitik eller i den mångkulturella visionen. Det kan ju bero på att en simpel tjänsteman som undertecknad har svårt att hänga med i det stora och överlägsna tänkande som en statsman som Reinfeldt ägnar sig åt. Vi andra, som storögt och med gapande munnar försöker ta in de fantastiska visioner Reinfeldt torgför med sina rådjursögon, verkar mer befinna oss på samma nivå som statsministerns son, som förövrigt nog kommer att ha ett par frågor till far när han blir äldre. Vidare i Reinfeldts resonemang.

Det ni ser i riksdagen är en förfinad form i kostym, men budskapet finns på internet, där finns fotsoldaterna. Tar man in deras verklighetsbeskrivning ser man ett helt annat Sverige. Lyssnar man på det och inget annat får man en helt annan verklighetsbild och det gör att det är otroligt svårt för mig att nå fram.

Budskapet finns svart på vitt i de partiprogram som ligger lätt tillgängliga på internet. Det är självklart lättare att angripa kommentarerna på någon hemsida än det som står i partiprogrammen. Nu har vi yttrandefrihet och denna frihet utökades mer än vad som någonsin var meningen när vart samhälle blev uppkopplat.

Nu är det dock så att fler och fler verkar undra över vad våra regeringar håller på med, speciellt vad gäller vissa frågor som immigration och EU. Dessa personer har understundom klen politisk skolning och bristande retorisk förmåga. Reinfeldt missar inte ett tillfälle att visa sitt förakt för denna undervegetation av gräsrötter. Även undertecknad kan ju ibland tycka att både språk och politiska ställningstagande tar sig väl "folkliga" uttryck i kommentarsfälten, men att ge det som förklaring till det växande missnöje med den förda politiken är inget annat än en bluff.

På tal om "verklighetsbild" så är ju vi några som förtvivlat anklagat och påpekat att problemet är just Reinfeldts egen verklighetsbild, som skiljer sig monumentalt från den bild vi andra har av vår samtid. Här tror jag faktiskt att Reinfeldt närmat sig pudelns kärna, fast inverterat. Det är Reinfeldt och hans gelikars verklighetsbild som är huvudproblemet. Vidare säger Reinfeldt så här.

Det går, enligt statsministern, inte att lösa något genom att prata eller samarbeta med Sverigedemokraterna. 

Rätt igen. Vissa problem går inte att lösa varken genom att pratat eller driva politiska spel, man måste ändra sin politik och fatta obekväma beslut. Till sist tar vi med detta, även om vi kunde dekonstruera vartenda ord Reinfeldt fällt under sitt besök på Stockholms universitet.

De finns bara där för att betona det negativa, för att peka finger och driva upp vi och dom-tänkande.[…]
SD är det ”svenska svaret på att tänka ilska och aggressivitet” […]
SD är ett parti som över huvud taget inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.

Gräv där du står lyder ett gammalt ordspråk. Om Reinfeldt verkligen vill motverka ett ”vi och dom-tänkande” kunde han kanske börja där han själv står, i riksdagen.

Reinfeldt låter påfallande ilsken och aggressiv så fort Sverigedemokraterna kommer på tal. Kanske menar statministern att han själv tänker aggressivt och ilsket så fort SD kommer på tal, och därför ger skulden för detta på själva föremålet för hans ilska.

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Låt oss lyfta blicken och skåda ut över vår samtid. En dominerande syn är bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rosengård. En förlamande arbetslöshet och utanförskap härskar i samma stadsdel. Samma sak som i Rosengård gäller Hammarkullen, Ronna, Hovsjö, Fittja, Alby, Rinkeby och i många, många andra stadsdelar. När vi lyfter blicken ser vi bilbränder och brinnande skolor, vi ser en omfattande skadegörelse av våra allmänna samhällsfunktioner. Vi ser en ökande trend mot våldsbrott och våldtäkter. Trenderna är tydliga, oavsett vilka folkgrupper eller som står bakom dessa företeelser. Förmodligen finns tendenser till förfall inom samtliga grupper i vårt samhälle i varierande grad, även den helyllesvenska. 
    
”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi ser en tokprivatisering av våra allmänna kommunikationer som gör att ingen tar ett helhetsansvar för t.ex. underhållet. Pendeltågstrafiken står allt som oftast stilla under rusningstrafik, också beroende på en gammal utsliten vagnspark. Vi ser en tokprivatisering av vården, som går ut över våra gamla som i sin krafts dagar byggde upp det samhälle vi lever i nu. Vi ser en privatisering av vårt skolsystem där skattebetalarnas pengar förs utomland, i stället för att användas till undervisning av det släkte som en gång skall ta hand om oss när vi blir gamla. Med detta sagt vill vi inte kritisera alla former av privatisering. Det som fungerar för brukarna bygger upp vårt samhälle och gör det bättre, och tvärtom för de privatiseringar som inte fungerar självklart.

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi ser ökade skarpa krav från EU att öka vår avgift till projektet med 10 miljarder kronor per år. Vi är redan nu det land som får minst tillbaka av den avgift vi betalar in till EU. Denna ojämnvikt blir alltså dramatiskt högre om regeringen inte lägger in sitt veto mot EU:s finansplan. De pengar vi skyfflar in till EU är pengar som skattebetalarna arbetat ihop för att vi skall ha en fungerande sjukvård, polis och äldrevård. 

”SD är ett parti som inte vill bygga något, det handlar om att riva ner.”

Vi har avvecklat, eller rivit ner, för att tala med Reinfeldts vokabulär, nästan hela vårt försvar. Vi har avvecklat detta för att ha råd med införandet av vårt mångkulturella samhälle och den alltmer betungande EU-avgiften.

Följer vi utvecklingen i tangentens riktning ser vi ett samhälle där de lite mer välbeställda bor i gated communities. Utanför dessa skyddade minisamhällen lever otrygghet och kriminalitet. Självklart finns en stor kader av billig arbetskraft där företag, skyddade bakom murar, kan välja och vraka bland billig arbetskraft. Våra samhälleliga institutioner har eroderat och vårt fordom så vackra land har sänkts ned i fattigdom och förtvivlan. I stället ser vi brinnande bilar, förfallna husfasader och rädda människor som skyndar fram över ett härjat och chanserat stadslandskap. Det är en bild som förskräcker och kanske aldrig blir sann, men utvecklingen pekar just åt det hållet.  

Nej Reinfeldt, du når varken mig eller mina grannar med ditt budskap. Fast å andra sidan misslyckas vi med att nå dig med vårt budskap. Jag skriver på ren svenska, utan att nyttja någon form av musikinstrument, lyssnar du Reinfeldt? Förstår du vad vi säger? Eller talar vi helt olika språk?      


Nej till hemundervisning och religiösa friskolor

Paulina Neuding skriver på SvD opinion att hemundervisning bör tillåtas, i alla fall om speciella skäl föreligger. Detta efter att Göteborg stad tillåtit några barn hemmahörande i den ortodoxa Chabadrörelsen att fullgöra sin skolplikt genom hemundervisning. Orsakerna som kammarrätten i Göteborg hänvisar till är risken för att barnen kan mobbas i en vanlig skola. Neuding svarar på detta enligt följande.

Det är synd att beslutet överhuvudtaget måste grundas på rädsla och risker, snarare än föräldrarnas vilja och förmåga att ge barnen en bra utbildning. Det har gjorts omfattande forskning kring hemskolning i USA, och erfarenheten därifrån visar att detta knappast är en rörelse för föräldrar som vill låsa in sina barn i källaren; hemundervisade elever är mer aktiva i föreningsliv än andra barn, och de får högre resultat än genomsnittet i offentliga skolor.

I dag kan vi inte ta föräldrars vilja att ge sina barn en bra utbildning för given. Det kan finnas andra skäl till att vilja bedriva hemundervisning, som att barnen inte skall beblandas med det svenska samhället t.ex. För tjugo år sedan var denna risk marginell till den grad att vi kunde utesluta den helt, i dag kan vi inte det. Framförallt har otaliga undersökningar visat på att skolans kanske viktigaste uppgift är att fostra barnen socialt, att lära dem samarbete och att kunna interagera med omgivningen. Hur väl går det ihop med hemundervisning? De skolbarn som klarar sig bäst i både livet och arbetslivet är inte de som får högsta betyg, utan de som får kanske lite lägre betyg, men tillägnar sig goda sociala kunskaper [Anita E Woolfolk, 1995, Educational psychology]. 

Erfarenheterna från USA är inte nödvändigtvis relevanta för dagens förhållande i Sverige. Neuding lämnar heller ingen källhänvisning, vilket hon i princip måste göra i ett sådant här fall för att uppgiften överhuvudtaget skall äga relevans. 

Om vi haft en annan samhällsutveckling och därmed ett annat mer homogent samhälle skulle jag inte heller då ha propagerat för hemundervisning, men möjligen hade vi kunnat slacka efter lite på lagstiftningen. I dagens splittrade samhälle borde vi snarast strama åt lagstiftningen för hemundervisning ytterligare.  Slutligen undrar jag vad det skall bli av barnen från Chabadrörelsen. Var skall de arbeta i framtiden? Hur skall de få sin högre utbildning? Eller är en karriär inom den egna rörelsen självklar och inget att diskutera? När det är frågan om böneutrop hänvisas det till religionsfriheten i vartannat andetag. När det är frågan om att uppväxande barn kanske skall få välja både sin karriär och tro själva, är det ingen som hänvisar till denna frihet.   

Samma problematik har vi när det gäller konfessionella friskolor. I ett modernt folkhem skulle det inte föreligga några större problem med dessa friskolor, nu däremot har vi problem. Vi har konfessionella friskolor där i princip alla vet att skollagen och läroplanerna inte följs. Frågan är bara hur och när dessa skall stängas, om vi skall följa våra skolparagrafer. Vi stiftar lagar för att de skall följas. Kräver vi inte att de följs kan vi lika gärna avskaffa dessa lagar helt. När det gäller våra konfessionella friskolor så är detta mer aktuellt än kanske inom något annat område.  

Ett talande exempel är att Abdirizak Waberi, moderat riksdagsledamot startat den konfessionella friskola som kanske rönt mest kritik av alla, Römosseskolan i Göteborg. Hur kan en riksdagsledamot starta och under en period driva en skola som rönt mest kritik från Skolinspektionen av alla landets skolor? Hur trovärdig är moderaternas skolpolitik efter att en i deras riksdagsgrupp själv startat det kanske värsta exemplet på en skola som totalt brister i respekt för de undervisningsregler vi har i detta land? 

Fler exempel på missförhållanden, även av kristna skolor, tas upp i denna motion av Richard Jomshof och Margareta Larsson. 

Även en del liberaler säger i dag att vi i detta land fullständigt misslyckats med integrationen av immigranter, vilket visar sig i bristande förankring på arbetsmarknaden. Om nu detta är förhållandet kan inte konfessionella friskolor, finansierade av Saudiarabien vara ett steg närmare en god integration. Överhuvudtaget är det förkastligt att en främmande stat, som på intet sätt utmärkt sig för jämställdhet och demokrati, finansierar friskolor i Sverige. Det borde vara oerhört mycket mer problematiskt att denna stat finansierar friskolor i vårt land, än att FOI säljer kommunikationsutrustning till samma land.  

Irakisk flickor om vår immigrationscirkus

Trots att allt fler väljare, främst från de moderata leden, börjar inse att vi inte kan fortsätta med vår nuvarande immigrationspolitik fortsätter regeringen (och oppositionen) på inslagen linje med en politik där folkomflyttning ses som enda möjliga hjälp till utsatta människor. Enligt Migrationsverkets prognoser kommer över 50 000 människor att söka asyl i vårt land nästa år. En prognos är som bekant en prognos och kan både visa sig vara i underkant eller överkant. Klart är att just nu söker ungefär 1250 människor asyl i vårt land, Migrationsverkets kapacitet är på 700 per vecka vilket gör att kaos hotar i asylhanteringen.   

Åsa Romson (MP) debatterade med Jasenko Selimovic (FP) i Agenda 28 oktober. Romson använda samma retorik vi så ofta hört förut, vilket innebär att inte diskutera några problem och enbart lyfta fram möjligheterna med vår generösa immigrationspolitik. Selimovic å sin sida poängterade med viss skärpa att vi också måste diskutera problemen som uppenbarligen uppstår med vår nuvarande politik. 

Att enbart lyfta fram de positiva sidorna av en politik man inte är anhängare av är ju som alla förstår en omöjlighet. Demokrati innebär att vi kan hamna i en situation där vi hyser olika ståndpunkter som bekant. Då måste vi ju diskutera både för- och nackdelar med en viss politik. Det går inte att använda förskolepedagogik i rikspolitik där landets framtid skall avgöras. Selimovic ansåg att vi måste göra det lättare för immigranter att komma in på arbetsmarknaden, vilket var hans enda lösning. Direkt efter inslaget med Romson och Selimovic kom ett inslag om de ökande varslen runtom i vårt land. Dålig timing kan man tycka, men tyvärr är det så verkligheten ser ut. 

Självklart är många människor i nöd när inbördeskriget härjar ett land som Syrien. Lika självklart är att många människor behöver olika former av hjälp. Men en tankelapsus i vår politiska kultur har orsakat att den enda "riktiga" hjälpen som räknas är en folkomflyttningspolitik till huvudsakligen vårt land. Att det kan finnas annan lika bra och långt mer effektiv hjälp har inte slagit våra styrande politiker. Att många människor vill flytta till det rikare Västeuropa har egentligen inte med livsnödvändig hjälp att göra. Rent logisk skulle enligt regeringens politik en effektiv hjälp innebära att vi flyttar hela civilbefolkningen bort från Syrien till Västeuropa. Man kan undra hur framtiden för ett land som Syrien skulle se ut enligt detta scenario? 

Många ensamkommande unga människor kommer från Afghanistan. En orsak till asyl är att ungdomarna inkallats till militärtjänst för att bekämpa talibanerna. Detta samtidigt som svenska ungdomar tar värvning för att bekämpa talibanerna. Vad exakt är logiken i detta?

Somalia ärt ett land som härjats av religiösa extremister och andra kriminella grupper. Landet är fattigt utan tvekan, men talibanerna börjar tryckas tillbaka. Nu finns det ungefär 4,5 miljarder fattiga människor enligt alla svenska mått. Vi skulle kunna ta emot en miljon fattiga människor per år och det skulle inte märkas alls globalt sett, det skulle inte minska fattigdomen så mycket att det skulle märkas i ett elektronmikroskop. Dessutom har 99,9 procent av de fattigaste inte en chans att lämna sitt land, de blir kvar där de är under alla omständigheter. I själva verket är det människor med något bättre ekonomiska resurser som tar sig till västvärlden. Det är just dessa människor som kanske skulle kunna göra en skillnad i sina hemländer. Ur detta perspektiv är migrationen från fattigare delar av världen till rikare direkt kontraproduktiv. Det finns ingen annan väg än hjälp på plats och att jordens fattigare länder reser sig ur sin fattigdom. 

I helgen var jag på väg upp till en bar med en hiss. I hissen stod fyra irakiska flickor och eftersom det var en skybar hann vi prata lite på väg upp. Det var solklart att dessa flickor var mycket undrande över vår minst sagt yviga immigrationspolitik. Lika klart var att dessa flickor ansåg att SD:s immigrationspolitik nog var den bästa, detta trots att de själva härstammade från Irak. Tyvärr ansåg de att SD som parti med dess medlemmar nog hatade dem, då de var bördiga från Irak. Själv suckade jag bara när de fällde sitt yttrande. Om flickorna läser kvällstidningarna varje dag så spelade det nog ingen roll vad jag sade en lördagsnatt i en hiss. På det ena eller andra sättet är vi alla fångade i medias nät. 

Länk DN

Länk SvD

Länk SVT

Länk DN ledare