I dagens ledare i DN så tas frågan om kommunism och demokrati upp. Det är bra, vad demokrati egentligen är skall ju läras ut på ett seriöst sätt till alla skolungdomar, det är ju grunden till vårt styrelseskick. Att alla medborgare har gedigna kunskaper om principerna bakom vårt styrelseskick är en förutsättning för att demokratin inte skall spåra ur på olika sätt. Jag anser att det finns en risk att demokrati kan spåra ur och odemokratiska tendenser faktiskt kan sprida sig. I en nyliberal blogg läste jag bland kommentarerna denna vecka (vecka 19 Henrik Alexanderssons blogg) om en nyliberal (alltså inte Alexandersson själv) som ansåg att det pratades för mycket om demokrati och ansåg att det nästan var en överdrivet positiv inställning bland många i frågan om demokrati. Debattören ansåg att det finns personliga rättigheter som går före demokratin. Självklart finns det personliga rättigheter som vi inte kan rösta bort. Men om åttio procent av svenska folket anser att en personlig rättighet inskränker för mycket på allmänintresset och denna åsikt är bärig över tid så finns inget skydd för denna rättighet. Vi måste alltså till slut lita på människors sunda förnuft i grunden, är det skrämmande?
DN tar upp hur svenska skolungdomar har förhållandevis bristande kunskaper i historia p.g.a. att vi slapp undan kriget. Det kan nog stämma, men när jag själv gick i skolan på sextio och sjuttiotalet så anser jag nog att vi skolbarn fick en gedigen kunskap om vi ansträngde oss en smula, har undervisningen blivit sämre sedan dess?
DN tar upp om att vi har bristande kunskap om kommunismens illgärningar, det kan nog stämma. En grundläggande historiekunskap är nödvändig för att kunna förstå samtiden och forma framtiden. Jag kan dock inte låta bli att tänka på den amerikanske sociologen Lasch som tycker det tjatas överdrivet om vissa historiska sekvenser, detta sedan det ändå är uppenbart att framtiden inte kommer att innehålla vare sig nazism eller kommunism. Lasch menar att ibland kan ett överdrivet tjatande av dessa onekligen viktiga bitar i historien bero på att man vill dölja nutida problem. Ett sådant exempel är att vissa debattörer gärna anklagar sina meningsmotståndare för nazism utan att denne har det minsta med nazism att göra.
DN skriver,
- I dag borde vi veta bättre. Men svenskar som helt saknar minnen från det kalla kriget är i ännu högre grad än äldre generationer var beroende av en skolundervisning som lär ut skillnaden mellan diktatur och demokrati.
Ja, man kan ju bara hålla med. Med det tillägget att DN:s ledargarnityr inte riktigt själv har koll på skillnaden mellan demokrati och odemokratiska tendenser. DN:s ledarskribenter har ibland förfallit till att kalla organisationer som inte delar deras uppfattning för "odemokratiska" fast de uppfyller alla demokratiska ideal. Jag tror det är viktigt att vi har en strikt formulering på vad demokrati faktiskt är och inte ständigt kommer med egna tillägg, som den nyliberale debattören som jag tidigare nämnde, då slutar det otvivelaktigt med att "alla som håller med mig är demokrater, i annat fall är ni odemokratiska".
Till slut skriver DN,
- All erfarenhet visar att den som saknar kunskap om det förflutna också lockas lättare av lögner och manipulationer från odemokratiska rörelser.
Ja så är det säkert. Man här blir i alla fall jag ytterst misstänksam, menar DN någon särskild organisation? Det skall inte vara upp till någon tidning att avgöra vilka som är demokrater eller inte. Vi måste rensa upp i det träsk av olika beskrivningar av demokrati som finns. Alla dessa hemmagjorda beskrivningar tjänar ett syfte, att utesluta grupper som inte råka tycka som "den gode demokraten". På Wikipedia finns en hygglig beskrivning av demokrati, låt oss ta den som utgångspunkt. Dock har denna beskrivning gjorts om, förut var den klarare och enklare. Någon har alltså t.o.m. varit på Wikipedia och petat, gjort begreppen suddigare och oklarare, varför undrar i alla fall jag.
Andra bloggar om: Demokrati
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar