Vågar man länka en sosse?

Ja, det är frågan. Det Socialdemokratiska partiet är ju ingen favorit direkt. Dock finns det enskilda medlemmar som ibland kan träffa rätt, det har hänt just nu. Kielos har skrivit något som jag uppfattar som ett "öppet brev till Marita Ulvskog". Att kalla detta brev för något annat än svidande kritik mot de nomenklaturatendenser som finns inom socialdemokratin är omöjligt. Hela upplägget för brevet är hämtat från näringslivet, det skrevs tydligen ett sådant mot försoffade företagsstrukturer när internetåldern gjorde sitt intåg.

Vill ni ha några smakprov innan ni bestämmer om ni skall läsa den långa texten? OK då, er önskan är min lag, här kommer det första,

"Det socialdemokratiska partiet talar idag endast genom det sövande humorlösa monotona pressmeddelandet, informationsbroschyren, och "din-åsikt-är-viktig-skriv-till-vår-arbetsgrupp". Samma gamla visa, samma lögner. Inte underligt att nätverkskopplade människor inte har någon respekt för ett parti som inte kan eller vill prata som dem."

Visst har hon rätt, ett smakprov till,

"Era centralproducerade klyschor låter ihåliga, avslagna, formligen omänskliga.
Om bara ett par år kommer den nuvarande homogena "partirösten" — Prasslet av floskler, pressmeddelanden och broschyrer — kännas lika falsk och artificiell som språket vid en 1700-tals fransk domstol. Redan nu ser man att när SAP talar detta språk, talar man inte längre talar till någon."

Lite märklig meningsuppbyggnad men innehållet är rostfritt, Kielos ser igenom det spel som den moderna politiken blivit, ett spel för att vinna makten och härligheten, spelet drivs inte av brinnande ideologier utan en brinnande önskan att få riksdagslön och den därmed behäftade pensionen. Jag undrar om Kielos genomskådat detta också. Ytterligare ett smakprov,

"Att lära sig att tala med en mänsklig röst är inte att välja andra ord. Det kan inte "snappas upp". Det handlar inte om att dra välregisserade skämt i kongresstal eller ”tala så att vanligt folk förstår”. Vi har alltid förstått vad ni säger. Vi väljer bara att inte lyssna när vi inte tycker att det ni säger är intressant. Tackvare dagens teknik kan vi hitta andra att lyssna på. Vi väljer att lyssna på dem som säger något med substans, inte på dem med formell auktoritet. Så ni måste börja säga saker."

Ha, ha, jag gillar det. Detta eviga tjat om att politikerna skall "prata så folk förstår", det är precis som Kielos säger, vi har alltid förstått, vi är bara inte intresserade längre. Vi har hört alla floskler, alla deviser, vi känner igen en undanglidning under en intervju innan den är gjord, vi kan spelets regler, vi vet varför ni yrkespolitiker driver ert spel, vi vet vad ni är rädda för. Jag skulle faktiskt vilja lägga in fler stycken från brevet här, jag vill dock inte planka för mycket på Kielos text, det får därför räcka med detta.

Jag undrar om Kielos själv vet om vad hon beskriver, antagligen gör hon det, hon saknar inte intelligens eller iakttagelseförmåga. Det Kielos beskriver är egentligen sotdöden för socialdemokratin, "rörelsen" håller på att dö inifrån, ruttna från kärnan. Sjukdomen är den Anders Isaksson beskrivit i flera böcker, politikerklassen har blivit vår tids nya adel, och yrkespolitik är i dag en karriär och ett sätt att göra sig en position (i viss mån har det väl alltid varit det). Politikerna överger ideologier och allt annat för att locka till sig röster, ställa in sig i leden och inte sticka ut. Tyvärr glömmer de att väljarna har sista ordet, inte kompisarna i riksdagen eller medierna (speciellt inte nu som Kielos skriver). Många läsare har blivit glada nu, Socialdemokratin går mot sotdöden. Tyvärr måste jag göra er ledsna nu, det är nämligen inte bara Socialdemokratin som drabbats av sjukdomen, utan samtliga riksdagspartier, i varierande grad. Detta beskriver Anders Isaksson också mycket väl i sina böcker. Men läs Kielos artikel vettja.

Länk öppet brev

Andra bloggar om: Demokrati; Kielos; Nomenklatura