torsdag, maj 10, 2007

Vågar man länka en sosse?

Ja, det är frågan. Det Socialdemokratiska partiet är ju ingen favorit direkt. Dock finns det enskilda medlemmar som ibland kan träffa rätt, det har hänt just nu. Kielos har skrivit något som jag uppfattar som ett "öppet brev till Marita Ulvskog". Att kalla detta brev för något annat än svidande kritik mot de nomenklaturatendenser som finns inom socialdemokratin är omöjligt. Hela upplägget för brevet är hämtat från näringslivet, det skrevs tydligen ett sådant mot försoffade företagsstrukturer när internetåldern gjorde sitt intåg.

Vill ni ha några smakprov innan ni bestämmer om ni skall läsa den långa texten? OK då, er önskan är min lag, här kommer det första,

"Det socialdemokratiska partiet talar idag endast genom det sövande humorlösa monotona pressmeddelandet, informationsbroschyren, och "din-åsikt-är-viktig-skriv-till-vår-arbetsgrupp". Samma gamla visa, samma lögner. Inte underligt att nätverkskopplade människor inte har någon respekt för ett parti som inte kan eller vill prata som dem."

Visst har hon rätt, ett smakprov till,

"Era centralproducerade klyschor låter ihåliga, avslagna, formligen omänskliga.
Om bara ett par år kommer den nuvarande homogena "partirösten" — Prasslet av floskler, pressmeddelanden och broschyrer — kännas lika falsk och artificiell som språket vid en 1700-tals fransk domstol. Redan nu ser man att när SAP talar detta språk, talar man inte längre talar till någon."

Lite märklig meningsuppbyggnad men innehållet är rostfritt, Kielos ser igenom det spel som den moderna politiken blivit, ett spel för att vinna makten och härligheten, spelet drivs inte av brinnande ideologier utan en brinnande önskan att få riksdagslön och den därmed behäftade pensionen. Jag undrar om Kielos genomskådat detta också. Ytterligare ett smakprov,

"Att lära sig att tala med en mänsklig röst är inte att välja andra ord. Det kan inte "snappas upp". Det handlar inte om att dra välregisserade skämt i kongresstal eller ”tala så att vanligt folk förstår”. Vi har alltid förstått vad ni säger. Vi väljer bara att inte lyssna när vi inte tycker att det ni säger är intressant. Tackvare dagens teknik kan vi hitta andra att lyssna på. Vi väljer att lyssna på dem som säger något med substans, inte på dem med formell auktoritet. Så ni måste börja säga saker."

Ha, ha, jag gillar det. Detta eviga tjat om att politikerna skall "prata så folk förstår", det är precis som Kielos säger, vi har alltid förstått, vi är bara inte intresserade längre. Vi har hört alla floskler, alla deviser, vi känner igen en undanglidning under en intervju innan den är gjord, vi kan spelets regler, vi vet varför ni yrkespolitiker driver ert spel, vi vet vad ni är rädda för. Jag skulle faktiskt vilja lägga in fler stycken från brevet här, jag vill dock inte planka för mycket på Kielos text, det får därför räcka med detta.

Jag undrar om Kielos själv vet om vad hon beskriver, antagligen gör hon det, hon saknar inte intelligens eller iakttagelseförmåga. Det Kielos beskriver är egentligen sotdöden för socialdemokratin, "rörelsen" håller på att dö inifrån, ruttna från kärnan. Sjukdomen är den Anders Isaksson beskrivit i flera böcker, politikerklassen har blivit vår tids nya adel, och yrkespolitik är i dag en karriär och ett sätt att göra sig en position (i viss mån har det väl alltid varit det). Politikerna överger ideologier och allt annat för att locka till sig röster, ställa in sig i leden och inte sticka ut. Tyvärr glömmer de att väljarna har sista ordet, inte kompisarna i riksdagen eller medierna (speciellt inte nu som Kielos skriver). Många läsare har blivit glada nu, Socialdemokratin går mot sotdöden. Tyvärr måste jag göra er ledsna nu, det är nämligen inte bara Socialdemokratin som drabbats av sjukdomen, utan samtliga riksdagspartier, i varierande grad. Detta beskriver Anders Isaksson också mycket väl i sina böcker. Men läs Kielos artikel vettja.

Länk öppet brev

Andra bloggar om:

8 kommentarer:

rekordårsbarn sa...

"Socialdemokratin går mot sotdöden. Tyvärr måste jag göra er ledsna nu, det är nämligen inte bara Socialdemokratin som drabbats av sjukdomen, utan samtliga riksdagspartier, i varierande grad."

Hear, hear.

Hoppas Kd åker ur riksdagen.

Robsten sa...

yepp! Jag hoppas dessutom att ett annat ganska inkorrekt parti åker in.

rekordårsbarn sa...

"Vad som står i DN förlorar i betydelse för varje dag som går."
Så rätt av Kielos. Efter att ha prenumererat på DN i nästan 30 år, så har jag och min fru sagt upp abonnemanget. Hon för att hon har så långa arbetsdagar (ca 11-12 timmar), att hon inte hinner läsa tidningen ändå, jag för att jag oftast inte orkar gå ned till brevlådan och hämta tidningen, eftersom jag lika gärna kan kolla av den på nätet. Man måste hitta mjukisar och sen på med baseballskeps för att håret ser ut som skit. Bättre och sitta med morgonkaffet framför datorn.
Alla mainstreammedier känns föråldrade. Alltifrån tv-program till dagstidningar. Naturligtvis helt beroende på Internet-revolutionen. Man gör ju allt på nätet.Bankaffärer, köper aktier, betalar räkningar, beställer biljetter, kollar öppettider, bloggar, mailar, kollar vädret, etc. Vi använder aldrig telefonkatalogen utan antingen Eniro eller Hitta.
Det enda som förvånar mig är att folk trots sitt politikerförakt, röstar på riksdagspartierna. Men det är klart, det varar inte för evigt.

Vilka kängor hon delar ut till partipamparna, och även då partipampan Mona. Riksgråterskan.

Lite Clinton över henne: "Ah feel your pain."

Robsten sa...

Eftersom Kielos är erkänd sosse så nästan häpnade jag, det kunde vara en artikel skriven av MIG, inte en sosse, jag misstog mig tydligen.
Kielos skriver också om sossebloggare som säger sig vara "fria" men är rena språkrören för partiledningen, det är väl de jag läst.
Det är ljusår, LJUSÅR mellan Kielos syn och sossen Meltin i Sundsvall, jag tror subban heter så.

Anonym sa...

Hm, kanske ska vara försiktig med hur du uttrycker dig, Robsten. Menar bara att sådana uttryck urholkar din annars lysande saklighet, och ger ett litet "hack" i den polerade ytan i vilket politiskt korrekta kappvändare kan sätta sina krokar.

Anonym sa...

Jag känner igen detta. Det knappas nämligen på lite kringtexter för Motvärnet.se, och en synvinkel som behandlas är att vi ser framförallt värdekonservativa i bloggsfären med en partipolitisk beteckning tillhörande en av de sju falangerna i riksdagen; Men publikationerna är som taget ur huvudet på en sann SD representant.

Nu kanske inte detta går att jämföra med sossen i fråga, men följdfrågorna blir ungefär de samma. T.ex "Verkar dessa inom rätt parti?", "Kommer de någonsin att släppas fram inom respektive parti?" osv.

Citat ur e-postlådan: "Genom att jag finns med på en sida med bloggare som uteslutande är Sverigedemokrater eller ganska kontroversiella så klassas jag som kontroversiell och således undergrävs mina möjligheter att faktiskt kunna påverka politiken som mitt parti driver". Vi respekterar synpunkterna, men känner att vi är något på spåret som är tok för bra och större än att bara kunna acceptera önskemålen om att strykas. Vi återger avidentifierade citat, och lämnar tillbaka bollen för att se vad som händer. Rätar de sig i sitt partipolitiska led, eller kommer trumman fram?

Kan någon i S komma fram om man kritiserar ”självaste” Marita Ulvskog?

Robsten sa...

Du har fullkomligt rätt Andreas, men hon trotsar alla gränser. Jag har aldrig stött på en sådan person förut, hon ger uttrycket "betongsosse" en helt ny innebörd.

Robsten sa...

Jag såg inte ditt inlägg riktigt Martin, och nu har jag bråttom till jobbet. men Kielos kommer aldrig att avancera inom socialdemokratin, inte efter hennes artiklar. dessutom så orkar hon inte, hon har förstått för mycket för att orka med att spela med i spelet s.a.s.