Ge den intelligenta människan i dig en chans

Niklas Ekdal skrev tydligen en ledare som jag missat att läsa tidigare. Den handlar om att det franska presidentvalet handlar till stor del om förorterna och inte stadskärnorna, det är i förorten valet avgörs och i frågan om invandringen och flyktingpolitiken. Ekdal har svårt att dölja sitt missnöje härvidlag, ingen skulle hellre än Ekdal vilja att valen både i Frankrike och Sverige avgjordes av medelklassen i stadskärnorna.

Ekdal skriver,

- I essän "Hur man botar en fanatiker" skriver den israeliske författaren Amos Oz:

"Fanatism är ofta kopplad till en atmosfär av djup hopplöshet: där människor känner att det inte finns annat än nederlag, förödmjukelse och värdelöshet kan de ta sin tillflykt till olika typer av desperat våld. Enda sättet att slå tillbaka hopplöshet är att skapa och sprida hopp - kanske inte bland fanatikerna men bland de sansade."

Segregationens hopplöshet har två ansikten. Å ena sidan ilskan hos infödda som tror att invandrarna tagit jobb och/eller välfärd ifrån dem. Å andra sidan ilskan hos invandrare som inte kan/får/vill integreras på arbetsmarknaden. I bägge fallen kan resultatet bli det som Amos Oz så träffande beskriver: fanatism.

Nu är det så att Amos Oz skriver om fanatiker bland Israeliska fundamentalister och muslimska sådana. Han skulle förmodligen inte se sverigedemokrater som fanatiker, det är nog bara Ekdal med liberala vänner som vill klistra denna etikett på SD, ja också vänster då förstås. När vänstern nu övergett kampen för arbetarklassen så hotar ju SD hela deras nutida projekt, tillsammans med det feministiska projektet. De flesta systemkritiker och invandringskritiker tror inte att invandraren tagit jobben ifrån dem, jag hör det ytterst sällan. Däremot har ju en del av välfärden försvunnit, det anser nog samma grupper unisont. Har Ekdal en annan uppfattning, har vi samma välfärd som på sjuttiotalet? Eller har den sänkta välfärden andra orsaker? Vilka orsaker i så fall? Ekdal svarar aldrig på dessa frågor, han har aldrig gjort det och kommer sannolikt aldrig att göra det.

Vidare skriver Ekdal,

- I populärvetenskapliga tidskrifter har vår medfödda xenofobi länge varit ett favoritämne. Människor strävar efter att bilda sammansvetsade grupper, enligt nästan vilka kriterier som helst, och ju starkare sammanhållning i det lilla gänget, desto större konformitet och motvilja mot utomstående.

Kan du och dina westerbergliberala kompisar inte förstå att folk vänder sig mot en fullständigt vansinnig politik. En politik som ingen tjänar på, inte ens de som kallas flyktingar och inte är några flyktingar. De är dömda till ett innehållslöst liv i en betongförort där deras barn finner utvägar i kriminalitet och rasism mot ursprungsbefolkningen. Det har inget med någon "fobi" att göra. Den enda fobi som finns i dessa sammanhang är den oikofobi som du Ekdal och dina westerbergliberala kompisar lägger i dagen.

Kan vi någon gång diskutera sakligt vilken flyktingpolitik vi skall ha och vilka som skall betraktas som flyktingar. Hur Sverige som nation påverkas ekonomisk och på andra sätt av ett visst antal flyktingar? Kan vi någon gång diskutera sakligt hur mycket hjälp vi kan ge för en viss summa pengar genom att ta emot flyktingar kontra om vi skickar ner samma summa pengar till det aktuella området? Kan vi föra en sådan diskussion utan att komma dragandes med diverse fobisnack och bannlysa allt osakligt som "främlingsfientlighet" och "fanatism"? Kan du ställa upp på ett sådant samtal Ekdal i demokratins namn?

Andra bloggar om: Ekdal, ledare, flyktingpolitik, oikofobi