Media lurar barnen!

Man kan lära sig en hel del om världen genom att höra hur barn uppfattar den. En kvinnlig släkting är lärare i en mellanstadieklass och hon berättar ofta roliga och/eller upplysande historier om vad hennes elever gjort eller sagt. Exemplen nedan avslöjar vilken bild av världen barnen får av media.

Eleverna fick vid terminsstarten nya geografiböcker. Som bekant har skolan inte särskilt goda resurser, så böckerna var inte helt nya. Läraren frågade därför eleverna: "vad tror ni det är som är fel i böckerna eftersom dom är några år gamla?" Döm av hennes förvåning när en elev svarade: "sjöarna är för små: de har blivit större nu när isarna börjat smälta." Det säger en del om hur vilseledande medias bild av de eventuella klimatförändringarna är...

Vid ett annat tilfälle sa en annan elev att "Sverige är som en fästning" med avseende på Sveriges invandringspolitik. Uppenbarligen hade det lilla livet fått lite för mycket av mediavänsterns propaganda till livs. Sverige har ju som bekant den mest generösa (läs: dåraktiga) invandringspolitiken i Europa så även i detta fall var väl elevens uppfattning inte helt överensstämmande med verkligheten, om man säger så.

Det är inte lätt för ett litet barn att skilja rimliga uppgifter från orimliga. Vuxna har en mycket större förmåga till källkritik, medan barn är ack så lättledda. Därför är det desto viktigare att de inte utsätts för vilseledande information, något som uppenbarligen sker alltför ofta.

Fri diskussion

På "Exilen" är diskussionen fri och uppfriskande. Det är väl mest de åsikter som bannlyses i de vanliga medierna och den allmänna samhällsdebatten som kommer fram här. Det är ju i så fall bra att dessa bannlysta åsikter kommer fram någonstans, om vi nu skall ha en demokrati med yttrande och tankefrihet.

Senast en tråd om Profeten Muhammed som lockade till en del skratt när jag läste den i alla fall. Har tyvärr själv sällan tid att skriva där själv, men läser trådarna med nöje understundom.

Vikten av kunskap

Jag säger som Alexandersson, läs på för fan innan ni kränker oss svenskar genom att bränna vår nationalsymbol. Sedan väntar jag på skarpa uttalanden från vår regering p.g.a. den kränkning vi svenskar blivit utsatta för genom flaggbränning och andra vansinniga aktioner.

Marklunds genusperspektiv

Greppade tag i en Liza Marklund efter det senaste författartjafset i vår lilla ankdamm till kulturnation. Jag hade för avsikt att studera och bedöma de författarmässiga och språkmässiga färdigheter hon uppvisar i sina alster. Jag kan på rak arm säga att denna aspekt kom i bakgrunden ganska omgående. Det som genomsyrar alla personligheterna i boken "Studio sex" är genusperspektivet eller de könsmässiga aspekterna. Alla män, undantagslöst beskrivs som mer eller mindre elaka, egoistiska och inte så sällan en smula infantila. De är lata och letar genvägar när sådana uppenbarar sig, de är ohederliga och bryter mot regler när de gynnar dem utan betänksamhet. Kvinnorna beskrivs undantagslöst som hårt arbetande, ärliga, lagom missförstådda, intelligenta och med stort själsligt djup, något som männen naturligtvis saknar.
Det finns många kvinnor som liknar de kvinnoporträtt som Marklund målar upp, det finns många män som också liknar porträtten i boken. Däremot blir det löjligt på gränsen till infantilt när alla kvinnor i en bok framställs som i ett förklarat ljus, alltid orättvist behandlade av de alltid så elaka männen. Jag kommer faktiskt på mig med att spontant börja skratta åt det in absurdum överdrivna könsmönstret.

Som exempel på Marklund prosa kan vi ta ett par rader från sidan 306 i pocketupplagan.
- Men jag skall till registratorn sa hon. (Annika Bengtzon)
- Då får du vänta, sa mannen och lade myndigt händerna i kors över snoppen.

Så spirituellt, så jag skulle kunna skriva en deckare där det stod en kvinnlig registrator som myndigt lägger händerna över snippan? Skulle inte tro det, trots att de kvinnliga registratorerna knappast är annorlunda i sin myndighetsutövning än männen. Nej Marklund, du får underkänt för de barnsligt överdrivna stereotypa könsmönstren. Vill man nu framställa sådana mönster finns det tusen gånger elegantare och trovärdigare sätt att göra det på. Detta är rent skrattretande.

Gudmundson om hur borgarna bör förhålla sig till Sverigedemokraterna

Gudmundson driver en intressant tes om att det enda sättet att stoppa invandringskritiska partierns framväxt är att bjuda in dem och låta "inlemmandet bli mer än symboliskt".

"Man kan tänka sig: hårdare tag mot tvångsgifte, krav på id-handlingar för att få asylansökan prövad, utvisning vid brottslighet eller varför inte språktest för medborgarskap."

Han jämför Norge och Danmark och menar att Fremskrittspartiet vuxit sig större än Dansk Folkeparti just för att Dansk Folkeparti fått vara med och utforma politiken, medan Fremskrittspartiet inte fått det. Man kan också jämföra med Frankrike (även om Le Pen är en betydligt mer extrem figur än Kjersgaard och Åkesson) där Front National fallit tillbaka efter att Sarkozy anammat delar av hans budskap.

I Sverige har vi historiskt sett varit mycket mer inriktade på konsensus än på konfrontation. För det allra mesta är detta något starkt positivt. Ingen tjänar på stora konflikter i samhället (att sådana riskerar att öka är ju kanske det främsta argumentet mot det multikulturella samhället). Det var därför glädjande att se att Åkesson och Söder verkade vilja infoga Sverigedemokraterna i den svenska förhandlingstraditionen i den här artikeln:

"I en demokrati vinner man val genom att övertyga väljarna om att de egna ståndpunkterna är de rätta. Lyckas man inte övertyga tillräckligt många för att uppnå egen majoritet så bildar man en allians. Förhandling är vad det svenska parlamentariska systemet bygger på. Man skaffar sig inte fördelar inför kommande val genom lagstiftning.
Problemet är att de stora partierna vägrar förhandla med sd. För att slippa ropar man efter nyval.
I en sådan situation sätts förhandlingsdemokratin ur spel och väljarnas demokratiska värde urholkas. "

Jag kommenterar artikeln här.

Känslorna svallar mer när invandringsfrågan kommer på tal än t ex miljöpolitiken, inte tu tal om det. Konstigt vore annars så illa som frågan har behandlats. De etablerade partierna har behandlat det starka folkliga motståndet mot invandringspolitiken med stor arrogans. Men det finns ändå alla chanser att lösa detta problem på samma sätt som politiska problem lösts många gånger tidigare i Sverige: genom förhandlingar snarare än nyval och konsensus snarare än konfrontation — vilket innebär en Sd-stödd borgerlig regering snarare än en koalitionsregering för att till varje pris stänga Sd ute. Det är att fortsätta den stolta svenska demokratiska traditionen på bästa sätt.

Än så länge står Reinfeldt emot

Enligt en nyss publicerad artikel i SvD så bränns svenska flaggor i Pakistan med anledning av Vilks teckningar på profeten Muhammed. Både den iranske och den pakistanske presidenten har uppmanat regeringen att ingripa mot Vilks teckningar och de medier som publicerar dessa. In en intervju säger Reinfeldt,

- Samtidigt är vi måna om att stå upp för den yttrandefrihet som är
grundlagsfäst och som är naturlig för oss och som handlar om att vi inte politiskt fattar beslut om vad som publiceras i tidningar. Jag vill försvara att vi har den ordningen.

Jag bedömer det som att Reinfeldt fram till nu i alla fall står emot trycket. Efter det jag kan läsa ut av hans uttalande så tänker han inte backa, inte ännu i alla fall. Vi får väl se, enda raka vore att vi allesammans gick ut och brände Pakistanska och Iranska flaggor, det är sannolikt enda sättet för oss att vinna någon sorts respekt hos omvärlden. En nation som hela tiden backar och kröker rygg samt praktiserar någon slags märklig självpåtagen självutplåningspolitik kommer aldrig att vinna verklig respekt.

Länk SvD