Innan har vi konstaterat att det inte står rätt till i Rosengård, nu har upplopp och mordbränder även spritt sig till Stockholmsförorten Tensta. Bränder har startats, brandkåren kunde inte ta sig fram p.g.a. stenkastning o.s.v. Återigen konstaterar vi att våra regeringars politik med skapande av betongghetton naturligtvis inte fungerar. Vi har skapat ett samhälle som ingen vill ha, ett sämre samhälle än det vi hade t.ex. när jag växte upp. Politiska beslut har gjort vårt samhälle till en sämre och otryggare plats att leva och bo på.
Länk DN
Länk SvD
Jag har inte intresserat mig nämnvärt för det märkliga som händer på Konstfack och de märliga arbeten som görs av eleverna där. Visst verksamheten är skattefinansierad men folket på konstfack verkar göra bort sig så bra själva, utan hjälp. Senaste kapitlet i denna bisarra historia är att en elev har filmat förstörelsen av en tunnelbanevagn och kallar detta konst. Det är klockrent lagbrott, det förstår normalintelligenta förskolebarn. Vad jag inte förstår är varför inte konstnären, chefen för konstfack samt den ligist som utförde verket sätts i häkte i väntan på utredning. Jag tror att det skulle få konstfack att ändra sina principer en smula."Konstverket" med förstörelse av en vagn hette "Territorial pissing". Precis, det är dags att vi vanliga skötsamma medborgare tar tillbaka vårt territorium och pissar in det som vårt, från ligisterna och mupparna på konstfack. Om vi ville skulle vi faktiskt kunna göra det, med lagens hjälp. Galleristen som visade filmen, Andreas Brändström, säger så här i en artikel i SvD.När du gör ett verk är det få konstnärer som på ett bra sätt kan uttrycka hur de själva tänker, eller vad de gjort. Han har hamnat i ett läge där allt handlar om "varför gjorde du det här" och inte om konsten. Han kanske vill föra ett samtal på en högre nivå. Muhahaha, samtal på högre nivå? Hur skulle det samtalet se ut då? Han är härmed inbjuden att skriva en artikel på min blogg om hur han menar och föra samtalet på hur hög nivå han vill. Jag tror nog att jag skall hänga med i samtalet, trots den "höga" nivån. Vilken konst? Om jag är pissnödig på stan och pissar på en lyktstolpe kallar Brännström och mupparna på Konstfack detta för konst. Jag kallar det för förargelseväckande beteende, samt att jag lättar på blåsan då. Men det är väl ganska nära sanningen då Brännström säger att "få konstnärer kan uttrycka vad de själva tänker". Länk SvD
I dagens ledare på DN tar redaktionen upp problemet med makt och ansvar, detta i samband med minskat intresse för partipolitik. De slutsatser som ledarredaktionen kommer fram till är något luddiga. I alla fall kommer redaktionen fram till slutsatsen att politikerna inte tar sitt ansvar i den utveckling som ligger för handen. Politikerna skyller ifrån sig och vill inte taga sitt ansvar för det mandat de har, inte heller tar de sitt ansvar för den negativa utveckling som skett med minskat partipolitiskt intresse i vårt samhälle. Även om artikeln är en smula luddig så slås man av bristen på djupare analys om varför intresset för partipolitik blivit mindre, de bakomliggande orsakerna. Ja, vi förstår alla att politiker gärna flyr sitt ansvar inom vissa områden, men var är den lite djupare analysen? Så här står det i artikeln. Den givna frågan blir då, som bland andra Växjöforskaren Gissur Ó Erlingsson noterat, hur makt-ansvarsperspektivet låter sig förenas med växande misstro mot politiker och partier, minskat medlemsantal, lägre valdeltagande i kommunvalen, hög andel förtroendevalda som lämnar sina kommunala uppdrag, ökat stöd för missnöjes- eller enfrågepartier etcetera.Man behöver inte vara något geni för att förstå att den växande misstron mot politiker och partier faktiskt har ett samband med det ökande stödet för "missnöjes eller enfrågepartier", som redaktionen väljer att kalla det. Även om det ökande politikerföraktet har flera orsaker så är ett givet svar att väldigt många människor faktiskt inte tycker som de etablerade riksdagspartierna. De etablerade partierna har gått samman och tycker dessutom likadant i flera väldigt viktiga frågor. De har berövat befolkningen alternativ att rösta på och de har berövat samma befolkning möjlighet till debatt i dessa basala frågor. Följden blir förakt och misstro mot partier och politiker, samt ett minskat intresse. Delar av befolkningen utnyttjar sin demokratiska rätt och stödjer nya partier, för att de gamla etablerade partierna helt enkelt inte representerar dem längre. Detta kan aldrig i ett demokratiskt samhälle framställas som ett problem. Problemet är i stället den likriktning som skett i flera viktiga frågor hos de etablerade partierna. Problemet är den misstro de etablerade partierna visar mot partier och människor som inte delar deras uppfattning i olika frågor. Problemet är också att de etablerade partierna avskärmat sig från den vanliga väljaren och hans problem, de har blivit en klubb för inbördes beundran i stället. Om stödet ökar för "missnöjespartier" så beror det sannolikt på att det finns ett oerhört stort missnöje bland befolkningen för den utveckling de sju nuvarande riksdagspartierna står för. Om stödet för "enfrågepartier" ökar så beror det på att det finns en fråga inget av de sju nuvarande riksdagspartierna vill ta upp eller göra till sin, en fråga som dessutom är viktig för befolkningen. Ja, vi har ett stort demokratisk problem i vårt land. Problemet är att det etablerade politiska skiktet inte vill debattera eller lyssna på befolkningen i flera viktiga frågor. Etablerade yrkespolitiker har skärmat av sig från den befolkning den är satt att styra och från den befolkning deras makt skall utgå från. De har bildad en egen politikerklass som DN:s egen Anders Isaksson visat, bl.a. i boken "Den politiska adeln". Har redaktionen verkligen inte läst den boken, som skrivits av deras egen medarbetare?Länk DN
Jag läser i DN att polisens enhet för gängkriminalitet skall dra in på sin verksamhet och spara 3,9 miljoner i år. Från början hade enheten 30 poliser, nu är den nere i 20. Utbildade poliser skall bl.a. jobba som arrestvakter för att klara besparingskraven.Det är en märklig besparing av en regering som säger sig vilja bekämpa kriminaliteten i samhället. Beslut efter beslut från den sittande regeringen väcker förundran. Har precis läst boken "Svensk maffia" där en utbredd organiserad brottslighet beskrivs mycket ingående. Det är en kriminalitet som i princip inte fanns för 20 år sedan. Den organiserade brottsligheten växer, gängen blir fler och fler. I detta läge tycker regeringen att vi kan göra besparingar på polisen. Besparingar som också drabbar den enhet av polisen som arbetar mot organiserad brottslighet. Jag kan inte låta bli att göra den reflexionen att vårt samhälle faktiskt blir otryggare, inhumanare och otillgängligare på olika sätt. Utvecklingen går faktiskt bakåt, vårt samhälle blir sämre att leva i, när vi alla vill att det skall bli bättre. Vi påverkas delvis av vår omvärld på ett sätt vi inte kan styra över själva. Trots detta, så det oundvikligt att draga den slutsatsen att våra politiker faktiskt tar felaktiga och dåliga beslut. Ett samhälle skall bli bättre att leva och bo i, inte sämre. Ett samhälle skall bli tryggare, inte otryggare. Det politiska skikt som nu sitter vid makten har misslyckats med detta och det verkar inte ens som de längre företräder stora delar av befolkningen överhuvudtaget.Länk DN
På Västerorts gymnasium vill två kvinnor inte ta av sig "slöjan" som det står i rubriken. Skolan kräver att kvinnorna tar av sig sin niqab (inte slöja som det felaktigt står i rubriken) då det påverkar undervisningen. De två kvinnorna har anmält skolan till DO naturligtvis. För det första så reagerar man på att det står ”slöja” i DN:s artikel, där står det inte nämnt en enda gång att det rör sig om en s.k. niqab, inte när jag läste artikeln i alla fall. För det andra så är det så självklart att man anmäler allt sådant här till DO (diskrimineringsombudsmannen). Det är mycket få av de beslut DO tar som har folkligt stöd, DO är närmast ett skämt i folkmun och ses som en avart av myndighetsutövningen. Nu är det inte klart vilket beslut DO kommer att ta i detta fall ännu. Skulle DO gå på kvinnornas linje så ruskar folk bara på huvudet som vanligt. Att ha niqab och burka på sig när man går i skolan är fullständigt främmande i vår kultur, det är dock helt normalt i andra kulturer. Det förtjänar att nämnas, dessa sedvänjor är inte fel i sig, det är när användandet av dessa sedvänjor skall pressas in i vår kultur det blir fel. Flyttar man inte bara till ett annat land, utan en annan kultur, så får man anpassa sig en del vad gäller vissa saker, det är fullt normalt. Väljer jag att flytta till ett muslimskt land så kan jag inte dricka alkohol som jag är van vid eller göra en del andra saker jag normalt gör här. Jag kan inte kräva att dessa länder ändrar sin kultur. Samma sak borde gälla när andra människor flyttar till vår del av världen. Våra politiker skulle lätt kunna ta ett vägledande beslut i grundläggande frågor som dessa, men de gör de inte. De skapar i stället en myndighet som skall avgöra vad som skall gälla. Man kan föreställa sig den impopularitet den politiker skulle drabbas av som godkände niqab i svenska skolor. Man kan också föreställa sig den kritik samma politiker skulle få från det politiskt korrekta etablissemanget, om politikern tog det omvända beslutet, så man skapar en myndighet i stället. Vilket beslut DO än tar är det ett politiskt beslut, som våra yrkespolitiker står bakom.
Länk SvDLänk DN
I en artikel i SvD tar Dan Eliasson, migrationsverkets generaldirektör, upp problemet med att kommuner inte så gärna tar emot traumatiserade och handikappade flyktingar. Det framgår klart av artikeln att detta mottagande kostar en massa pengar. Nu är det svårt att placera dessa flyktingar bland landets kommuner då detta medför en extrakostnad för kommuninvånarna. Så här skriver Eliasson i artikeln.Asylsystemet är ju inte bara till för arbetsföra. Det bygger på att ge skydd, även för dem som är traumatiserade, torterade, handikappade, analfabeter, eller lågutbildade. De är de mest utsatta av de utsattaNä just det, det är inte bara till för de arbetsföra, det är till för dem som har asylskäl i första hand. Denna princip har ju både alliansregeringen och den gamla socialdemokratiska regeringen fuskat bort. Att ha ett handikapp är absolut inget asylskäl i sig. Skulle principerna och den gamla vettiga lagstiftningen (som hade folkligt stöd i alla fall) följas så skulle förmodligen de flesta som fick asyl vara traumatiserade. Dessa principer och regler har ju för länge sedan fuskats bort. Man kan förstå att kommuner nuförtiden bara vill komma undan denna penningslukande cirkus. Många kommuner har i dag inte pengar att hålla en godtagbar standard på skolor och åldringsvård, att ta på sig ytterligare ansvar i detta läge är inte så lockande. På tal om de mest "utsatta av de utsatta" så konstaterar vi att landets rikaste kommuner är de som är klart sämst på att ta emot "flyktingar". Moderaterna är största parti i alliansregeringen. De moderatstyrda kommuner med bra ekonomi och oerhört hög medelinkomst tar i princip aldrig emot en enda flykting. Däremot står moderpartiet på riksnivå och vill att kommuner skall teckna avtal och ta emot flyktingar. Hur länge kan ett parti tala med kluvna tungor på detta sätt? Som jag tidigare ofta påtalat här. Vi måste göra om hela vår politik i grunden på detta område. Länk SvD