Nu skall andra partier stjäla väljare från SD

KD vill plocka väljare från SD (minsann) genom en tuffare kriminalpolitik, enligt Nyheter24. Ja vi såg små tendenser under partiledardebatten, men Åkessons erbjudande om en kram förstörde kanske lite av upplägget. Sverigedemokrater behöver nog inte oroa sig. KD svänger så fort några journalister på DN och SvD blir arga på dem. KD hade ett ganska bra koncept med ”verklighetens folk” det var enligt mig ett ganska smart upplägg som hade klara poänger. Varför lade man ner det? Jo ett par kulturmuppar på några tidningar blev jättearga (enligt KD, SD hade knappt märkt upprördheten).

Tyvärr skvallrar det om bristande ryggrad i KD och medias lite för stora makt över svensk politik.

Vi läser på Dagens Opinion följande av Anna Troberg Piratpartiet, som också vill stjäla väljare från SD:

”– Vi vill ha ett mångfaldssamhälle. Utan mångfald stagnerar samhället. Vi ska vara glada för att det kommer människor från andra länder hit. Däremot ska man också titta på hur man kan få det att fungera. Vi blir väldigt bekymrade när det är i princip Sverigedemokraterna som sätter agendan i frågan. Det är inte en väg framåt.”

Ja vi skall vara glada för att det kommer väldigt många människor som kommer hit, och vi såg på Rapport i går att Grekland skall vara glada för att det kommer människor dit. Det är i grunden samma princip och problematik.

”Vilka partier kan ni ta väljare ifrån? 

– När vi tittat tidigare har vi sett att vi plockat både medlemmar och väljare från i princip alla partier. Dels från högerblocket, där man känner att partierna svikit dem i integritetsfrågor, dels från vänsterblocket, där man känner att deras block inte gjort tillräckligt. Eftersom vi också är ett parti som inte suttit i riksdagen så plockar vi också en del missnöjesröster och där tror jag nog att vi kan ha fått en del som röstat på Sverigedemokraterna av rent missnöje. Däremot har vi inget gemensamt med dem rent politiskt, utan vi är deras raka motsatser.”

Precis, ni är raka motsatsen till SD, så några väljare från SD kan det tyvärr inte bli frågan om Anna, men fortsätt leta i de övriga partierna som har en liknande retorik som ni vad gäller glädje och massinvandring.

Flytta den samhällsvetenskapliga institutionen till Husby

Leif Lewin, professor emeritus och f.d. professor i statsvetenskap, går i en debattartikel i DN ut och spekulerar i rent partipolitiska spörsmål, med syftet att isolera ett riksdagsparti efter nästa riksdagsval 2014. Lewin börjar med det uppseendeväckande påståendet att vi redan i dag vet ungefär hur riksdagsvalet skall gå. Detta antagande görs på ett okänt antal opinionsundersökningar som spretat rätt rejält inbördes. Här har alltså vår professor emeritus redan gjort två mycket tveksamma antagandet med undertecknandet av yrkestiteln. Lewin gör dessa antaganden och skriver i sin artikel av en övergripande orsak, att utestänga ett folkvalt riksdagsparti, nämligen Sverigedemokraterna. Dessutom får Lewins förslag nämligen en helt annan effekt, vilket vi kommer till nedan.

Lewin visar på ett ”troligt” parlamentariskt exempel efter valet. Ett exempel där de nuvarande allianspartierna får sammanlagt 44 % av väljarstödet. Det rödgröna blocket får 48 % av väljarstödet i exemplet och SD 8 %. Lewin påpekar helt riktigt att en omröstning om regeringsbildningen måste äga rum, där SD självklart får en vågmästarroll. Här gör Lewin sitt tredje ogrundade antagande. Så här skriver han.

Och vid en sådan omröstning är det sannolikt att Löfven skulle förlora mot alliansens och Sverigedemokraternas gemensamma nejröster. 

Här gör Lewin ett antagande gripet helt ur luften. Är det på detta sätt våra samhällsvetenskapliga institutioner arbetar i dag? Är det efter dessa principer man har som riktlinjer i sin undervisning och forskning? I själva verket är det en helt öppen fråga vilken sida SD stödjer eller om partiet lägger ned sina röster vid en sådan omröstning. Ja, själva resultatet är ju också en ren spekulation. Om SD lägger ned sina röster vid en sådan omröstning, så sitter Reinfeldt kvar som partiledare eftersom de rödgröna inte samlar en majoritet. Detta scenario beskriver Lewin enligt följande:

Båda alternativen är motbjudande för alliansen – och för de allra flesta av oss. Reinfeldt vill inte vara beroende av Sverigedemokraterna. 

Hur vet Lewin vad som rör sig i huvudet på alliansen? Hur vet Lewin vad ”de allra flesta av oss” tycker är motbjudande. De alla flesta av oss tycker säkert det är motbjudande att en professor emeritus ger sig in i partipolitik och pekar ut ett parti han finner motbjudande. Sedan kommer vi då till Lewins förslag som ser ut enligt följande.

Då gäller det att vara först och därtill komma med något riktigt bra erbjudande. Som vi vet vill Miljöpartiet sedan åratal tillbaka ingenting högre än att få sitta i regeringen. Löfven tvekar. Besked i regeringsfrågan ska komma i god tid före valet, säger han undvikande. 

Det ger Reinfeldt en fördel. Varför inte rycka ut redan nu, eller ganska snart, och ta in miljöpartiet i regeringen?[…] 

Vad blir då Löfvens motdrag? Han skulle faktiskt hamna i ett ganska svårt läge. Fortsatt tveksamhet i regeringsfrågan skulle visa en blotta i fråga om regeringsduglighet, något som Fredrik Reinfeldt hittills framgångsrikt exploaterat och säkert inte kommer att försumma att hamra vidare på.

Lewin föreslår alltså att alliansregeringen tar in MP i sin regering för att neutralisera inte bara SD, utan egentligen också det rödgröna blocket. Även om hela scenariot blivit ännu mera otroligt efter dagens partiledardebatt (onsdag 06-12) där Reinfeldt sågade Romson jäms med fotknölarna, så är det häpnadsväckande att en f.d. professor inte bara går ut med förslag för att neutralisera SD, utan även det rödgröna blocket. Vad S och V anser om detta förslag får vi nog aldrig veta, men gissa kan vi ju alltid. De är inte förtjusta. Vi noterar att Lewin undertecknad sin artikel med ” Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala universitet”. Lewin fortsätter på samma linje till slutet av sin artikel, där han skriver följande.

En breddning av regeringen genom att Miljö­partiet kom in i regeringen i god tid före valet skulle skingra dimmorna, ge alliansen en bättre chans att överleva och neutralisera Sverigedemokraterna.

Det är horribelt att statsvetare i namn och egenskap av sin profession blandar sig in i partipolitik och hur Sverige politiskt skall styras på detta sätt. Att samme statsvetare gör en lång rad av lösa antagande för sitt scenario, som syftar till att ge ena blocket makten efter 2014, gör inte saken bättre. Hur opartisk har undervisningen på den statsvetenskapliga institutionen i Uppsala bedrivits undrar vi.

Lewin är utsedd av regeringen till att leda en utredning av skolans kommunalisering, länk, hur opartisk och vetenskaplig kommer den utredningen att vara när den presenteras? Skall en av regeringen utsedd utredare gå ut i debattartiklar av detta slag? Svaret är självklart nej, men det allvarliga är att vi ser påtagliga och uppenbara tendenser att objektivitet och vetenskaplig stringens i våra högskoleinstitutioner är på tillbakagång för braskande åsikter och allmänt tyckande. Stryker man den politiska makten medhårs så säkras måhända de statliga bidragen för den egna institutionen och för egna projekt, vilket gör att utvecklingen mot ”tyckar-vetenskap” går så mycket snabbare.

Sverigedemokraternas ökande inflytande i svensk politik tycker Lewin är motbjudande. Detta ökande inflytande beror dock på en utveckling i vårt land i allmänhet och i våra förorter i synnerhet, som väldigt många människor finner ”motbjudande”. Detta är en utveckling och en verklighet som herr professor emeritus kanske inte har så många akademiska insikter om.

Verkligheten studeras inte bäst från anrika bibliotek eller ståndsmässiga kontorsrum i Uppsala Universitet. Ett förslag i tiden vore därför att flytta ut den samhällsvetenskapliga institutionen i Stockholms universitet till Husby (om nu DO förläggs i Rinkeby) samt att lämpligtvis förlägga den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet till Gottsunda. Pendlingsavstånden skulle som Ullenhag så riktigt påpekat, bli begränsade för de anställda. En del nya lunchrestauranger skulle uppstå i dessa förorter och öka antalet arbetstillfällen. Vill man ha föredragningar om situationen i våra utanförskapsområden är det bara att hämta in någon från gatan. Dessutom skulle man i dessa förorter verkligen känna att man satsar på dem. Kan det bli bättre?

EU styr våra liv, men vem styr EU?

Det är en mörk kraft som styr EU i bakgrunden. Det är lobbyindustrin. Den styr i bakgrunden utan att det märks och EU:s beslut kan mycket lätt manipuleras. En djupt involverad EU-tjänsteman uttryckte dessa tankar i dokumentärfilmen The Brussels Business.

Från EU:s egen sida om lobbyverksamhet står det att det finns 2600 lobbyorganisationer som försöker påverka EU. Från filmen The Brussels Business (Youtube, ej textad) står det att upp emot 80 procent av alla beslut som rör människors vanliga liv inom EU tas i Bryssel. Där finns samtidigt 15 000 lobbyister och 2500 lobbykontor. Det är den största koncentration av lobbyister näst efter Washington. Så fort kommissionen skall ta ett beslut är lobbyisterna där och vill påverka. I samma film säger en EU-tjänsteman följande:

-       Alla tror att institutionerna stiftar lagarna inom EU. Men bakom dessa institutioner finns det hela tiden grupper som försöker påverka besluten.

En av de främsta lobbyorganisationerna är ERT, European Round Table of industrialist. Det är mer än en vanlig lobbyorganisation utan ett nätverk av de allra främsta och mäktigaste industriledarna i Europa. Ofta är det företagets VD som representeras i nätverket. ERT startade i Paris 6-7 april 1983, initiativtagare var Pehr G Gyllenhammar. Organisationen startade p.g.a. att företagsledare i Europa var missnöjda med en uppenbar brist i konkurrenskraft, innovationstempo och dynamik, jämfört med USA och Japan. Vid denna tidpunkt var missnöjet sannolikt inte obefogat. Företagsledarna var också missnöjda med den europeiska markandens fragmentering och låga vinster per satsad krona (dollar, D-mark, pund). Det står svart på vitt att företagsledarna var missnöjda med inblandning av valda regeringar i det ekonomiska verksamheten (excessive interference by governments). ERT skriver också på sin hemsida att de är en viktig samtalspartner för den framtida utvecklingen och att deras råd inför framtiden väger mycket tungt.

ERT:s första möte

Mycket av det ERT drivit på och lobbat för är bra projekt som utan tvivel kan anses samhällsnyttiga för flertalet EU-medborgare. Många projekt som ERT drivit skulle vi själva kunnat besluta om som politiker. Problemet är att ERT i grunden inte är en demokratisk organisation med folkvalda medlemmar, trots att dess oerhörda makt. Sannolikt styr ERT mycket mer inom EU än den svenska regeringen, som dessutom är besvärande EU-vänliga. Vi väljer trots allt vår regering men inte huvudpersonerna i ERT. Det är en ren intressegrupp som har storföretagens intressen som främsta och allt överskuggande mål. Dessa intressen stämmer inte alltid med de europeiska folkens intressen.

För de som ser nationen som främsta bas för demokrati och välstånd (sannolikt en långt större grupp än dem som kallar sig nationalister) finns också den avgörande frågan att ERT är en av de främsta förespråkarna för globalisering och motståndare till principen om nationen som naturlig bas för samhället. Det är här den främsta intressekonflikten mellan de som ser nationen som naturlig bas för samhällsbyggnad och ERT går.    

ERT:s strävan efter total globalisering genomsyrar många av de dokument de publicerat. I en publikation Vision for a competitive Europe in 2025 så står det följande på sidan 11:

- Re-design Europe-wide immigration rules on the principles of openness, clarity and predictability. Eliminate obstacles to the free movement of highly-skilled third-country nationals within the EU, especially between EU-based universities and between EU-based industrial R&D activities. - Increase the use of scholarships to attract foreign academics to EU universities, along the lines of the Erasmus Mundus programme. Visa rules should be adjusted to allow students from third countries to prolong their stay in the EU for the duration of an internship directly after the end of their academic programme.

ERT påverkade alltså EU att öppna upp gränserna enligt den fria rörligheten inom Europa och för kvalificerad arbetskraft för resten av världen. Dessutom vill de locka till sig studenter från utomeuropeiska länder genom att förändra viseringsregler och annat. Om nu någon trodde att detta var ett vänsterprojet så är det nog dags att tänka om (säkert tror många vänstermänniskor själva detta).

Som ett litet exempel på hur politiska förslag gått från ERT och liknande organisationer till EU och sedan står på tur att verkligen implementeras i vår egen lagstiftning kan vi ta direktivet som främst gäller forskare men även vissa andra grupper som just nu landat på vår egen regerings bord. Faktapromemorian heter 2012/13:FPM90 och innehåller bland annat detta.

Direktivförslaget innehåller en uppsättning rättigheter för de grupper som omfattas av förslaget. Bland annat föreslås att forskare som är tredjelandsmedborgare, med visst undantag, ska ha rätt till likabehandling med medlemsstatens medborgare i delar av de sociala trygghetssystemen. Tredjelandsmedborgare som är elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer ska, oavsett om de har rätt att arbeta, ha rätt till likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, med undantag för nationella förfaranden för att erhålla bostad.Studerande ska ha rätt att arbeta, även om det finns möjlighet för medlemsstaterna att införa vissa begränsingar. 

Att man ägnar sig åt kvalificerad ”brain drain” av utvecklingsländer är inget man ägnar en tanke åt. Vidare så står det följande på Policy Direction Europe 2025 (Europe on track):

All policies should foster the deepening and broadening of the EU’s Single Market, including the free movement of people and knowledge.

Misstankarna är mycket starka att det I själva verket är ERT som drivit på EU när det gäller fri rörlighet och även när det gäller fri rörlighet av tredjelandstudenter o.s.v. Hur stor makt ERT verkligen har framkommer tydligt i filmen The Brussels Business. Följande är hämtat och fritt översatt från filmen och huvudpersonen, Olivier Hoedeman har arbetat många år med att kartlägga lobbyverksamheten inom EU:

Enligt Hoedeman  så skapades det moderna EU 1993 då det blev en fördragsbunden union med en inre gemensam marknad. Det lanserades som ett politiskt projekt. Men de dokument Hoedeman  kommit över, bl.a. efter att ha olagligt kopierat dokument från ett arkiv tillhörande ERT, visar på något annat. ERT och EU-kommissionen har haft regelbundna möten. Mötena har enligt Hoedeman  alltid varit hemliga och ERT har hela tiden arbetat hand i hand med EU. År 1984 publicerade ERT ”Missing Link” och omedelbart därefter sätter EU-kommissionen upp en arbetsgrupp med ERT. År 1985 presenterar Wisse Dekker sin Europé 1990 – an agenda for action, vilket handlar om införandet av en gemensam marknad. Redan efter 10 dagar höll kommissionens ordförande Jacques Delors ett tal om den gemensamma marknaden i EU parlamentet. Detta tal lät som en direkt kopia av Dekkers presentation. I juni 1985 publicerade EU-kommissionen vitpapper om den gemensamma marknaden. Dessa dokument var också rena kopior på den plan Dekker hade presenterat. Varje halvår har EU ett toppmöte och varje halvår har ERT haft ett toppmöte, alltid bara några dagar före EU:s möte.

EU:s ivriga strävan efter den fria rörligheten av både människor och varor i skepnad av en gemensam marknad är alltså initierad av ledande industrimän i Europa. Det är inte något man arbetat från på EU:s kontor eller under möten. I alla de dokument EU skickar ut är också det allt överskuggande intresset ökat handel och ökade vinster. Det lyser igenom i nästan varje dokument av alla de tusentals som EU gödslar Europas parlamentariska kanslier med. EU tillsammans med ledande industriledare har också haft långtgående planer på att gå ännu längre än ren lobbyverksamhet kryddad med leenden och champagne. I The Brussels Business hör vi också detta.  

En politisk forskare från USA, Maria Green Cowles grävde i gamla papper sparade i gamla pappkartonger från ERT. Cowles hittade ett telex daterat december 1985 från Wisse Dekker till EU:s ordförande, skickat precis innan undertecknandet av avtalet som startade processen till den gemensamma marknaden. Innehållet löd ”vi vet inte vad du skall göra, men vi vill att du agerar. Du kan agera hur du vill, men om du inte väljer att införa en gemensam marknad, då ger du oss inget annat val än kanske att ta våra affärer någon annan stans”. Tydligare kan väl ett rent hot inte bli.

ERT har alltså använt rena hot för att driva igenom sin agenda. Att ta sina affärer någon annan stans är ett rent hot på grund av den oerhörda ekonomiska makt de samlade företrädarna för ERT besitter. Företrädarna för ERT representerade 2010 14 procent av alla investeringar i hela Europa och 1, 1 miljon arbetare var anställde i deras företag. Alla med ett minimum av fantasi måste inse med vilken makt Dekker använde sig av. Det kunde dock bli värre ändå. Om inte en rad lyckliga sammanträffande skett hade ledande industrirepresentanter kunnat stöpa om hela den Europeiska ekonomin utan att ta några nationella hänsyn alls. Vi lyssnar på The Brussels Business igen.

I Paris oktober 1997 ägde ett möte rum angående ett handelsfördrag i OECD:s regi. Fördraget handlade ett multilateralt avtal om investeringar. Avtalet handlade om att begränsa nationella regeringar från att reglera kapitalinvesteringar. Det handlade också om att kunna stämma enskilda regeringar om de hindrade fria kapitalinvesteringar. Avtalet innebar att regeringar skulle få lämna kompensation om de hindrade investeringar, strängare miljölagar, bättre förhållanden för arbetare eller höjde skatter för företag. Förhandlingarna var självklart topphemliga. På något sätt kom dock de topphemliga handlingarna ut och publicerades på nätet. Detta fick till följd att Frankrike till slut lade in sitt veto mot projektet.

Man försökte genomdriva förslaget om ett europeiskt avtal om finanspolitiken återigen under WTO-mötet 1999 i Seattle, dock satte omfattande protester stopp för alla avtal denna gång (vem kunde tro att vänsterhuliganer och nationellt sinnade personer hade något gemensamt?). Att man i dessa processer tagit minsta hänsyn till demokrati eller enskilda nationers självbestämmande kan man inte finna några spår alls av. Vår demokrati med inflytande av väljare i olika nationer håller på att bli en historisk resprodukt, trots alla stolta deviser vi så ofta matas med från politiskt och annat håll. Självklart har vi alla nytta av ett stort mått av frihandel. Vissa utvecklingsländer skulle sannolikt må bra av ännu mer frihandel så att de kan sälja sina varor och uppnå välstånd. Det handlar dock inte om detta i ERT, andra ekonomiska företrädares och EU:s agenda. Det handlar om att uppnå maximal vinst oavsett hur de enskilda nationerna drabbas och om skattebetalare i slutändan får stå för en del av notan (vilket med största sannolikhet blir fallet med den fria rörligheten av människor).

Siim Kallas

Allt är dock inte bottenlöst mörker, ens inom EU. En EU-kommissionär från Estland tillträdde 2004. Hans namn är Siim Kallas och hans strävade envetet för att inrätta ett register över alla lobbyorganisationer i Bryssel. Efter flera år fick han 2008 igenom ett frivilligt register som dock verkar fungerar rätt bra. Tyvärr blev Kallas hånad officiellt på det mest smaklösa sätt av en EU-lobbygrupp som heter Friends of Europe. Kallas började sitt arbete med att informera sig om sakernas tillstånd av ingen mindre än Olivier Hoedeman, som ju är huvudpersonen i The Brussels Business. 

Nationaldagen – ur ett gräsrotsperspektiv

Man kan fråga sig varför vår riksdag, som gör allt för att tona ned alla nationella känslor, gjorde svenska flaggans dag till helgdag och nationaldag. Förmodligen blev kontrasterna mot Norges ”syttande mai” lite för penibel. Datumet 6 juni valdes Gustav Vasa till Sveriges konung 1523 (då sattes dessutom definitivt punkt för Kalmarunionen). Vasa kan sägas vara den som någotsånär skapade ett enhetligt svenskt rike.

Själklart skall på denna nationens högtidsdag en massa debattörer lägga sina perspektiv på nationen och nationaldagen. Andreas Heinö skriver i en Expressen-artikel om en svenskhet som utmärkt väl går att anpassa till mångkulturen. Detta är väl något som alla tagit för givet, sedan de flesta med tvåsiffrigt IQ upptäckt att olika kulturer inte smälter samman till en alldeles ny kultur, inte under överskådlig tid i alla fall, (om ens någonsin). När och om det händer är det dessutom slut med mångkulturen, eftersom vi då har en ny kultur med rötter i olika kulturer.

Vi tror oss också kunna gissa att denna nya kultur, med inslag från områden som är hyggligt auktoritära, kommer att bli betydligt mindre liberal och ”inkluderande” än vad dagens politiskt korrekta maktelit någonsin kan tänka sig. Vill man spetsa till det lite, kan man med fog påstå att liberalerna själva avskaffar liberalismen med deras liberala immigrations - och kulturpolitik.

Många debattörer lite längre högerut, som Heinö har lämnat det mest vansinniga vänsterflummet på betryggande avstånd och ser på nationaldagen ur ett ängsligt intellektuellt perspektiv. Man vill ändå hålla de mest vansinniga globaliseringsförespråkarna och nationsförnekarna på behörigt avstånd. Detta av tre orsaker. Först och främst kanske man faktiskt upptäckt hur vansinnigt de resonerar. För det andra har man upptäckt att dessa faktiskt inte längre är politiskt korrekta, då hela den samhälleliga diskursen förskjutits åt det konservativa hållet. För det tredje har man med ett minimum av intellektuell förmåga insett hur oerhört svagt folkligt stöd nationsförnekarna besitter.

Om nu det svenska folket med dess gräsrötter i grunden älskar sitt fosterland och den svenska kulturen, varför firar vi inte vår nationaldag lika rejält som norrmännen? Svaret är så självklart att vi aldrig skulle behövt ställa frågan, just för att vi är svenskar. Själv skulle jag aldrig drömma om att springa ut på Drottninggatan, hoppa omkring med en flagga samt skrika och vråla. Det ligger inte i min natur, det är inte så jag är socialiserad. Det man håller kärt vårdar man utan stora åthävor och braskande manifestationer. Man vårdar det i det lilla, i vardagen. 

En svensk manifesterar sina känslor för det svenska lite mer påtagligt när Sverige vinner VM i ishockey eller brons i fotbolls-VM. Vi manifesterar det genom att tyst muttra när vi läser DN på morgonen och svär avsluta vår prenumeration. Vi manifesterar det genom att hålla på våra traditioner. Vi manifesterar det genom att ihärdigt hålla fast vid det typiskt svenska sättet att vara och umgås, med ett oändligt antal formella och informella regler för hur man agerar mot sina medmänniskor. Vi manifesterar det genom att hålla fast vid våra dryckesvanor och vår syn på djur & natur. Vi manifesterar det genom vår unika syn på jämställdhet och demokrati inom familjen, en syn som förövrigt har sina rötter under vikingatiden och inte är något som dagens feminister kommit på.

LO:s uppgift är att tillvarata sina medlemmars intressen - Cwejman

Adam Cwejman publicerar sig i SvD och kritiserar LO:s senaste utspel om en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Det han kritiserar är den typ av arbetskraftsinvandring vi hade från 1968 till 2006, då den var behovsstyrd. Det Cwejman verkar vara orolig för är att Socialdemokraterna skall nappa på LO:s förslag och därför nämner han SD frekvent i samband med LO:s förslag. Det blir en sorts ”guilt by association” i förskott om man så vill. Man får intrycket att Cwejman redan i förväg vill skrämma socialdemokraterna redan från att snegla på LO:s förslag. Så här skriver Cwejman i sin artikel.

Läser man rapporten blir det däremot tydligt att det man vill åstadkomma är minskad konkurrens för LO-anslutna i Sverige.

Ja, nu är Cwejman väldigt ung och kanske inte har hela fackföreningshistorien riktigt klar för sig. Men det är en fackförenings uppgift att värna sina medlemmars intressen, något de ibland glömt bort dessutom. Fackföreningsrörelsen vill normalt ha en hög lönenivå, det är deras uppgift. Andra aktörer vill ha en lägre lönenivå för att bevaka konkurrenskraften i landet, men det är i första hand inte fackföreningens uppgift. Inte ens facket vill ha en så hög lönenivå så att en massa arbeten slås ut självklart. Men att en fackförening välkomnar att arbetskraftsinvandrare konkurrerar ut dess medlemmar med betydligt lägre löner går knappast att föreställa sig i en normal värld. Det skulle ju vara lika vansinnigt som att svenska bönder skulle välkomna superbillig mjölk och vete från Frankrike.

Adam Cwejman

Cwejman pekar på att det förekommit missbruk av det generösa nuvarande svenska systemet. Han förordar naturligtvis att detta åtgärdas lagstiftningsvägen. Det är dock inte hela sanningen. Även undertecknad kunde redan vid reformens införande 2006 misstänka att systemet innehöll en hel del luckor som skulle komma att utnyttjas och missbrukas. Det kan då helt enkelt inte vara en nyhet med allt detta missbruk av systemet för alla de experter som sitter på regeringskansliet. Om rena amatörer kunde förutse missbruket måste helt enkelt experter, eller de som åtminstone skall gälla för att vara experter, kunnat förutse det omfattande missbruket som nu uppdagats. Det är helt enkelt obegripligt att missbrukat av de nya lagarna för arbetskraftsinvandring inte kunde förutses redan vid dess införande. Vidare i Cwejmans artikel.

Ett skäl som de, likt SD, inte anser håller. Men man behöver inte stödja reformen av arbetskraftsinvandringen av oro för svensk demografi, det räcker att man vill att svenska företag ska kunna söka arbetskraft utomlands och att denna arbetskraft ska ha en rimlig chans att göra rätt för sig i Sverige.

Om nu de framförda farhågorna om demografin inte stämmer (i alla fall inte att de går att avhjälpa genom immigration), så lär det inte spela någon roll om SD påtalar att de inte stämmer. Verkligheten förändras inte genom vad SD tar för ställning. Frågan är ju inte vad SD säger om demografi-problemet, utan om det är sant eller falskt. Vi kan konstatera att problemen skulle komma när förtiotals-generationen gick i pension. Nu har de huvudsakligen gått i pension och vi har över 400 000 arbetslösa T.o.m. upploppen i Husby har förklarats med ungdomsarbetslöshet. Cwejmans ivrighet att föra in SD i diskussionen blir nästan penibel.  

Exakt varför skall företag få söka arbetskraft utomlands om samma arbetskraft finns inom landets gränser? För företagen finns bara en orsak, att få ned arbetskraftskostnaden, alltså att ge de som immigrerar hit betydligt lägre löner än den inhemska arbetskraften. Det kan på kort sikt ge en ”win-win” situation för företagen och de som anställs. Men övriga samhället får ta problemen och de negativa konsekvenserna. Kvar i samhället går då arbetslösa som skall ha bidrag och som kanske hamnar i utanförskap. Många människor lider rent mentalt av arbetslösheten och känner sig icke behövda. Skattebetalarna får stå för arbetslöshetsbidragen och försörjningsstödet. För samhället, är det som ekonomen Tullberg visat, en dubbel vinst för samhället om en arbetslös inom landets gränser tar ett arbete än om en plats tillsätts med någon som kommer utifrån. Detta för att samhället inte behöver betala ut bidrag för den som inom landets gränser som erhåller ett arbete. Även företagen drabbas så småningom av en felaktig politik, men som det så ofta visat sig så saknar dagens kvartalskapitalism den långsiktighet som krävs för att räkna in detta i sina kalkyler. 

Skammens vecka - slutrapport om upploppen

Då var det dags för en avrundning och slutrapport om de upplopp som skakat en del förorter tillhörande Stockholm. Det vi kan konstatera är att samhället och den omhuldade mångkulturella visionen lider av allvarliga problem och att dessa problem inte kan åtgärdas genom enkla åtgärder likt de främst vänstern förespråkar. Artiklar om öppna förskolor och fler fritidsgårdar har publicerats. I de sociala medierna har det talats om ökande klassklyftor som orsak till upploppen. Alliansen har talat om satsningar på skolan och lägre skatt för att anställa människor från förorten. Märk väl, detta är i mångt och mycket satsningar de redan gjort och som inte visat sig fungera.

Att öppna förskolor och fler fritidsgårdar på något sätt skulle lösa de problem som upploppen är ett symtom på är så naivt och dumt att vi inte vidare bemöter dessa argument. Vänsterns tal om ökande klassklyftor och att det delvis spelat in för uppkomsten av upploppen kan inte lika enkelt avfärdas. Att samma vänster sedan väljer att plocka politiska poäng genom att skylla alla problem på Alliansen kan vi lämna därhän. Samma naivitet uppvisar vänstern när den sedan påstår att de skall lösa problemen med mer bidrag och fler fritidsgårdar. Det är absolut ingen lösning på några problem och kan som mest mildra symtomen en liten stund. Det har också framförts synpunkter på att människorna från förorten har ”osynliggjorts”. Upploppen är ett sätt att synas. Vi kan enkelt konstateras att människorna från förorten, redan innan upploppen, fått betydligt mer uppmärksamhet än de som bor i Sveg och Robertsfors. En journalist bevisade t.o.m. detta genom att räkna antalet sökträffar på Google.

Det kanske värsta och mest improduktiva är när media och vissa politiker (ganska få denna gång) delvis skyller problemen på att polisen tar i för hårt. Exakt vad skulle alternativet vara? Att polisen villigt lät sig bombarderas med stenar? Att överhuvudtaget inte åka på dessa uppdrag? I själva verket kan en del av ungdomarna drivas av en längtan efter att se vad gränsen går, speciellt de med föräldrar som har svårt med gränssättning. Att låta polisen backa i sådana lägen är inget annat än förödande, för alla inblandade parter.

Vi ser också en allvarlig relativisering av de brott som många ungdomar gjort sig skyldig till. Om jag i dag går ned på Sergels torg och plötsligt kastar en tre kilos sten på en polis. Hur allvarligt kommer detta brott att betraktas som och vilket straff kan jag tänkas få? Exakt varför blir detta brott mildare om jag gör det nattetid i grupp med en fond av brinnande bilar i bakgrunden? Samma sak gäller mordbrand. I den rättvisaste av världar borde ju varje antänd bil rendera samma påföljd som om jag just nu går ner på parkeringen och tänder eld på grannens bil. Brott blir inte mindre allvarliga för att man gör dem i grupp till glada tjut och hurrarop.

När vänstern talar om klassklyftor, segregation och utanförskap så är det en konsekvens av vår slappa immigrationspolitik. Något de självklart aktar sig noga för att nämna, men som Jomshof och Åkesson var inne på i en artikel SvD. Vad trodde vänstern egentligen? Att alla skulle skaffa sig arbeten, lära sig svenska och smälta in i folkhemmet utan problem? Då med det bästa av sina respektive kulturer så att samhället liknad en basar med ett outtömligt utbud från världens alla hörn, där vi alla bara kunde plocka vad vi vill ha? Att kurvan över antalet lediga arbeten och bostäder snabbt skulle anpassas till strömmen av immigranter?

Här avslöjas en naivitet som måste ses som besvärande och som man nu skriver om i utländska medier. Att Maria Ferm (MP) i riksdagens plenisal med fuktig blick säger att hon i princip vill ha fri invandring och att all världens människor har rätt till vår välfärd är så verklighetsfrämmande att begreppet ”polsk riksdag” nu överträffas av begreppet ”svensk riksdag”. Man skäms, man skäms över att en naivitet som kanske passar en fyraåring förekommer på fullt allvar i Sveriges riksdag. Man skäms över att känslor vilka vanligtvis uttrycks av flickor i lägre tonåren tillåts blir verklig politik i vårt land. Man skäms över alla gånger man använt uttrycket ”polsk riksdag”. Vecka 21 var en skammens vecka, inte för alla brinnande bilar och alla stenar som kastades på brandmän, utan för den fruktansvärda samhällsfarliga naivitet som uppvisades i Sveriges riksdag. Det är denna naivitet hos människor vars enda intresse verkar vara att framstå som Florence Nightingale, som lagt grunden för de stenar som kastats mot poliser och brandmän. Käre vänsterpartister och miljöpartister, att förvalta en nation är inte samma sak som att medierna lyckas framställa en själv med snällhetens lysande gloria över huvudet i diverse artiklar. I själva verket kanske ett ansvarsfullt förvaltande innebär det rakt motsatta.