Fel fokus

En artikel i dagens DN kritiserar polisens spaningsregister i projekt Alcatraz, det står att det finns uppgifter på oskyldiga i detta register såsom flickvänner och andra människor i brottslingarnas närhet. Enligt DN så har Datainspektionen reagerat kraftigt på att själva registret läckt ut. Det är de ju inte ensamma om, dessa register skall inte läcka ut och det går att täppa till alla läckor om man verkligen vill. Hur ofta har det läckt ut uppgifter från den militära underrättelsetjänsten? Så här står det i artikeln om att uppgifter på närstående finns i dessa register.

De handlingar som läckt innehåller bland annat fotografier, uppgifter om pass och körkort samt alternativa bostadsadresser och fordon som används av de markerade personerna. Även barn, föräldrar och syskon listas ofta, inte sällan med telefonnummer, hemadress och fordonsinformation. Mer avlägsna relationer som före detta styvföräldrar, mor- eller farföräldrar och syskons partners förekommer också. Flickvänner och eventuella flickvänner figurerar ofta, ibland fler än en.

Det är mycket olyckligt att registret läckt ut, speciellt med tanke på att sådana här läckor i princip alltid beror på brott eller bristande kunskaper i datasäkerhet, men att dessa uppgifter finns i registret är högst nödvändigt. En del bloggare och debattörer som t.ex. Alexandersson ondgör sig över att polisen registrerar flickvänner och andra släktingar till dessa kriminella individer. Alla med en smula sunt förnuft förstår att detta är nödvändigt, det är själva vitsen med hela registret och en nödvändighet för att kunna bedriva spaningsarbetet överhuvudtaget.

De flesta människor med ett minimum av kunskaper om den kriminella världen vet att flickvänner och andra närstående till gärningsmannen utnyttjas för diverse småärenden. Gärningsmannen kan kartläggas med hjälp av flickvännen som ju ganska regelbundet besöks av den huvudmisstänkte. Illegala varor lagras ofta hos flickvänner etc. etc. i all evighet. Det är ett nät där ingen kan anses helt oskyldig och där många kanske mot sin vilja dras in i verksamheten som kan innefatta oerhört många olika aktiviteter. Gör dessa närstående personer sig inte själva skyldiga till explicita brott så lider dessa människor i princip aldrig någon skada av registren, i alla fall gäller detta om registren inte läcker ut.

En del samhällsdebattörer (som Alexandersson) låter påskina att det stora hotet mot samhället är själva registreringen och inte brottsligheten i sig. Dessa debattörer lever inte i den verklighet som många av oss andra lever i. Vi har på senare år sett hur kriminella gäng växer upp som är hårt styrda och drivs med militära principer och effektivitet. Dessa gäng är så starka i dag att de regelbundet hotar vittnen som i princip aldrig vågar vittna mot dessa gäng längre. T.o.m. åklagare hotas och någon åklagare har t.o.m. blivit utsatta för rena attentat. Den nutida kriminaliteten har gett sig på själva rättssystemet och hotar grundläggande rättsliga institutioner i vårt samhälle. Detta hade varit helt omöjligt och otänkbart för bara ett par decennier sedan.

Man kan anta att Alexandersson och andra FRA-nördars verklighet slutar vid Stureplans gränser och sinnet för proportioner har tydligen gått helt förlorad. Regeringen och ansvariga politiker gör ganska släta figurer i debatten och gör inte mycket för att återställa proportionerna i debatten, de vill väl inte erkänna hur illa det blivit under deras styre möjligen. Vi har en ganska komisk situation där spaning på bedövande trista mail görs till den stora frågan, samtidigt som alla fläker ut sig på facebook och andra moderna medier och den stora drömmen för unga människor är att höras och synas i våra rikstäckande medier.

Jag minns fortfarande en intervju i Rapport där en ung och framåt journalist intervjuade en gammal tant och frågade henne hur hon såg på att bli filmad när hon åker taxi. Tanten svarade att jag blir ju filmad just nu och alla i Sverige kan se mig. Journalisten blev för en gång skull helst svarslös och intervjun avslutades utan kommentar från journalisten.

Länk DN

Ännu en gång – frågan om omskärelse

Ännu en politisk debattör går ut och propagerar för omskärelse, nämligen landstingsrådet Birgitta Rydberg. Även hon använder dessutom religionsfriheten som argument för denna åtgärd på småbarn. Så här skriver hon i sitt inlägg.

Omskärelse har funnits i tusentals år och sker i hela världen. Att tro att man som läkare kan hindra detta för att man saknar egen insikt i denna sedvänja är naivt. Men många föräldrar skulle nog dess- utom uppfatta det som att deras religion inte respekteras. Låt reli- gionsfriheten få råda även i denna fråga också i vårt land.

Att omskärelse har funnits och praktiserat i tusentals år på småpojkar är inget argument i vårt land. Hedersvåld mot kvinnor har också förekommit i tusentals år, skall vi tillåta det också? Ingen enskild läkare kan naturligtvis stoppa denna sedvänja i vårt land, däremot kan vi allesammans stoppa att detta förekommer i vårt land naturligtvis, om vi verkligen vill och bestämmer oss för det. Utan tvivel kommer vissa föräldrar uppfatta det som om vi inte respekterade deras religionsfrihet, inte ens upplysning om att religionsfriheten gäller individen och inte familjen kommer sannolikt att råda bot på detta. Tyvärr kan inte jag ta någon hänsyn till detta. Vi kommer sannolikt inte att kunna tillfredställa alla parter i vilket fall.

Som Rydberg så riktigt skriver, låt religionsfriheten råda även i denna fråga i vårt land. Vår religionsfrihet vilar i vårt land på individen och inte familjen. Individen skall bestämma vilken religion den vill tillhöra. Det innebär att man som myndig självklart får välja själv om man vill bli omskuren eller inte. Det kristna dopet strider ju i.o.f.s. också mot denna princip, skillnaden är dock att det kristna dopet i alla fall inte sätter irreversibla spår på individens kropp. Jag skulle dock knappast protestera om även det kristna dopet skedde vid myndig ålder, detta skulle ju te sig som konsekvent och riktigt.

Jag kan avslutningsvis inte komma ifrån den för liberalerna så centrala frågan om individernas rättigheter. Plötsligt så är de liberala teserna om individens frihet, intill de absurdas gräns upprepad av folkpartister, inget värda och som helt bortblåsta. Det är obegripligt! En alldeles central fråga och något av en trosbekännelse för Folkpartiet har med en gång ingen som helst betydelse längre. Detta är mycket märkligt och en av de många konstigheter vi upplever i en tid när man samtidigt skall försöka vara politisk korrekt åt flera håll samtidigt. Till slut så avslöjas vad och vilka som är de verkliga populisterna i ordets sämsta bemärkelse.

Länk SvD

UPPDATERING:

Var inne och läste på Birgitta Rydbergs hemsida, så här skriver hon:


Därför är jag liberal

Jag vill att människor ska utvecklas och att de känner att de växer av egen kraft. En liberal politiker ger alla den möjligheten. Individen skall kunna fatta viktiga beslut om sitt eget liv.
Samtidigt som individens möjligheter är viktiga värnar jag som socialliberal om människor i utsatta livssituationer, kroniskt sjuka och de som inte själva med höga röster kan föra sin egen talan.

En liberal politiker ger ALLA möjligheten att fatta beslut om sitt eget liv? Tydligen inte Rydberg, då skulle du inte ha den hållning du har i fråga om omskärelse.

Jag länkar inte till hennes hemsida. Hon vet förmodligen vad en majoritet av folket i detta land tycker redan och hon behöver sannolikt inga floder av mail. Låt oss uppträda seriöst.

Gör om vår flyktingpolitik i grunden

I en artikel på DN-opinion går Migrationsverkets Dan Eliasson ut och ber våra kommuner att ta emot de ensamkomna barn som kommer från Afghanistan. Bakgrunden är att endast en tredjedel av våra kommuner ”tar sitt ansvar” och tar emot dessa asylsökande barn. Så här skriver Eliasson, Elisabeth Dahlin och Fredrik Malmberg (barnombudsman) i artikeln.

Barnen har flytt från krig, förföljelse och andra svåra förhållanden och deras högsta önskan är att få stanna i Sverige. Många av barnen har förlorat hela sin familj och kommit till ett nytt land där de inte känner någon. De kan varken tala språket eller orientera sig i den nya och främmande tillvaron.

För det första så råder det inget regelrätt krig i Afghanistan, det finns lugna områden som t.ex. kontrolleras av amerikanska trupper. Att deras högsta önskan är att stanna i Sverige kan mycket väl stämma, men hur har de hemma i Afghanistan ens hört talas om vårt land? Har de förlorat sin mamma och pappa är det ett mycket svårt trauma för dessa barn, lika stort trauma som om ett svenskt barn skulle göra samma förlust. Men hela sin stora familj har de knappast förlorat, hur har de annars haft råd att betala människosmugglarna? Det kostar en slant att överhuvudtaget ta sig hit. Är det inte bättre att dessa barn stannat hos sin släkt och hjälper till att bygga upp sitt land efter alla krig? Innan de svenska kommunerna tar emot några av dessa flyktingar vill säkert samma kommuner veta att Dublinförordningen följts, att Sverige är första EU-land som dessa barn hamnat i.

I grunden är det ingen lösning att flytta på människor som inte explicit står på en dödslista hos någon mäktig krigsherre. Dessa unga män behövs för att bygga upp sitt land. I vårt land är risken att de hamnar i en enklaviserad förort där arbetslösheten är stor och hopplösheten likaså, inte ens barnen själva kommer att må bra av att stanna i vårt land i ett längre perspektiv. Som vi vet så följer flyktingströmmarna de signaler vår regering ger ut till omvärlden, så frågan vi borde ställa oss är inte, som Eliasson skriver ”ställer din kommun upp för de asylsökande barnen” utan ”för din regering en ansvarsfull immigrationspolitik?”.

Länk DN

Frågan om adoptioner för homosexuella

I en artikel i SvD i dag står det att det inte går något vidare med adoptioner till homosexuella, eller samkönade par som det egentligen skall heta. Inga länder förutom Sverige har sannolikt en sådan inställning som de svenska riksdagsmännen har, att samkönade par skall få adoptera barn. I dagens artikel står det så här om möjligheterna att adoptera inrikes födda barn.

Enligt ett betänkande som överlämnats till Justitiedepartementet bör adoptioner av barn i Sverige underlättas, och ses som ett alternativ till fosterhemsplacering. Det välkomnas av RFSL.

– Det känns verkligen som rätt väg att gå eftersom vi vet att många fosterbarn mår dåligt. Det är då sannolikt att några av de som får adoptera svenskfödda barn skulle kunna vara samkönade par, säger Ulrika Westerlund.

Många fosterbarn mår dåligt och möjligheten att de skulle må bättre av att adopteras av samkönade par är minimal. Att alltid tvingas förklara i skolan att man har två pappor eller två mammor är ingen drömsituation för ett barn, som dessutom är adopterad. Man undrar hur det är med barnens rättigheter i denna fråga, skall man tillfråga barnet själv om det vill bli adopterat av samkönat par? Det framstår som ett våldsamt övergrepp att adoptera bort ett barn till ett samkönat par, och därigenom sätta barnet i svårigheter genom hela uppväxten. Man kommer osökt att tänka på de experiment som genomfördes i England där man uppfostrade pojkar som flickor, detta som ett socialt experiment. Könet var ju bara en social konstruktion och det ville man bevisa genom dessa experiment. Nu har väl de flesta barn som tvingades in i dessa experiment tagit livet av sig.

Innan beslutet om att samkönade par skulle få adoptera barn skulle tas så sade regeringens egna utredare nej till lagförslaget, trots detta så tog riksdagen beslutet om att samkönade par skulle få adoptera. De adopterades egna organisationer var också emot lagförslaget. I princip alla sakkunniga och experter avrådde från att genomföra lagförslaget. Ändå röstade riksdagen igenom denna lag. Det är första gången riksdagen har röstat igenom en lag när i princip alla experter och sakkunniga avrått från det.

Det är inget annat än en skandal att Sveriges riksdag har tagit denna lag om adoption för samkönade par. Den politiska korrektheten och lobbygrupper vägde i praktiken tyngre än barnens väl och ve. Allt tal om ”barnens rätt i samhället” visade sig plötsligt inget värt och var bara tomma ord, när det verkligen gällde. Detta är inget annat än en outplånlig skam för Sveriges riksdag och sina politiskt korrekta politiker.

Länk SvD

Tänkvärd och bra artikel om fotbollsvåld (och annat våld)

I DN står det i dag om Tony Deogan som var IFK-fan och tillhörde den falang av klubbens supportrar som deltog i uppgjorda slagsmål. Han dog efter ett slagsmål med AIK:s supportrar i Högalidsparken Stockholm.

Artikeln publiceras med anledning av att Tonys bror Tommy skrivit en bok ”Blodsbröder” som säkert är mycket läsvärd. Artikeln (och boken) handlar om brödernas uppväxt och de förutsättningar de hade, samt den väg som ledde till våld och droger. Det är inte helt unikt att två bröder som växer upp under dåliga förhållanden går olika vägar, våld och kriminalitet är en väg och den om inte riktigt orkar med allt våld blir i stället beroende av droger.

Några nyckelmeningar i artikeln är

Tommy beskriver skolan som ett ställe där barnen regerade och att de hade respekt bara för en lärare, för ”Torre”. Han såg dem, var tydlig med att de måste ta ansvar för vad de gjorde.

samt

Jag förlåter er. Ni är offer för att ha mött en passiv och rädd vuxenvärld

Jag tycker man skall läsa artikeln utan alltför mycket ”stereotyper” eller att på en gång applicera politiska mallar på historien. Jag tror de flesta av oss redan kan den biten ganska bra.

Länk DN Huliganism till döds

Förekommer tvångsäktenskap i Sverige?

I SvD står det i dag om att man i Storbritannien tagit krafttag mot tvångsäktenskap genom en ny lagstiftning och diverse andra åtgärder. Man har också upprättat ett specialteam som skall stötta utsatta personer och dessutom har man utbildat Londonpolisen i hedersproblematik.

Det står i artikeln att man vidtagit dessa åtgärder för att ”många skolor tycks dra sig för att lägga sig i familjeangelägenheter”. Att ens komma på den absurda tanken att skolan plötsligt skulle kunna göra något åt denna mycket djupt rotade och komplicerade problematik är oerhört förvånande. Menar man att rektorn eller någon enskild överarbetat lärare skulle försöka luska i om det förekommer något tvångsäktenskap bland eleverna? Nog för att man lägger många uppgifter på skolorna i dagens samhälle men att ens komma på tanken att de också skulle hindra tvångsäktenskap är i det närmaste perverst.

Vad denna nya lag i Storbritannien egentligen innebär är inte helt lätt att utröna genom artikeln. Tydligen så kan domstolarna fatta egna beslut i olika detaljfrågor som rör enskild familj. Så här står det i artikeln.

Åtgärderna kan också handla om att förbjuda familjemedlemmar från att beslagta pass eller tvinga någon att resa utomlands. Straffet för att bryta mot lagen är fängelse i upp till två år.

Man kan ju säga att föräldrarna styr över sina barn till att de är myndiga. Detta innebär i.o.f.s. att de skulle kunna beslagta både pass och tvinga sina barn att resa utomlands. Man skulle med fördel kunna ta en aspekt under övervägande. Om någon har fått asyl p.g.a. förföljelse och vederbörande i alla fall reser till sitt hemland för att gifta bort sin dotter så kan eventuella asylskäl anses som förverkade. Det mest uppseende väckande står i en liten faktaruta bredvid själva artikeln. Så här står det i faktarutan.

70 000 unga svenskar får inte välja vem de ska gifta sig med, visar en nyligen publicerad rapport från Ungdomsstyrelsen. Där föreslås kriminalisering av tvångsäktenskap och att rätten till dispens för att gifta sig när man är under 18 år slopas.

Siffran är otroligt hög och jag blev mycket förvånad när jag läste denna text. Siffran är sannolikt inte exakt på något sätt men skvallrar ändå om att det är ett stort problem i vårt land. Att något som kallas tvångsäktenskap inte redan är kriminaliserat är högst förvånande. Det föreslås att rätten till dispens för att gifta sig när man är under 18 år skall tas bort. Varför finns denna dispens i dag? Varför i hela fridens namn skall någon alls kunna gifta sig när de är under 18 år? Denna dispens borde vara borttagen för länge sedan, det är ett kraftigt underbetyg för våra lagstiftande politiker att detta finns kvar.

Här har vi en Pridefestival där HBT-personers frigörelse poängteras, våra politiker lyfter festivalen med dess värderingar till skyarna och klankar ner på den svenska mannens heteronorm. Samtidigt utsätts alltså ungefär 70,000 flickor för tvångsäktenskap i vårt land! Är det någon som tycker att det finns en dubbelmoral i detta?

Länk SvD