I en stor braskande artikel på SvD med en lång rad undertecknare visar kända svenskar hur humana de är genom att stödja propagandaprojektet "Ship to Gaza". Där finns kända namn som Ulf Bjereld, Eva Brunne, Gustav Fridolin, K.G. Hammar, Jan Hjärpe samt en stor samling artister och skådespelare. Det är samma andas barn och de är människor jag inte sympatiserar med i vanliga fall. Det är samma sak även denna gång, mina sympatier är obefintliga för hela propagandaprojektet.
Förra gången projektet genomfördes blev det en hel del kalabalik och uppmärksamhet från media, och det är sannolikt idén med hela projektet. Om uppmärksamheten främst skall belysa projektet eller de som stödjer projektet är närmast en akademisk fråga. Så här skriver artikelförfattarna.
Ett första steg mot fred och rättvisa är att häva den illegala, inhumana och för alla inblandade parter destruktiva blockaden mot Gaza.
Det är absolut helt fel att sådana här auktioner är ett steg till fred, det är uppenbart. Konflikten förlängs med alla aktioner och allt stöd till någon av sidorna i denna gamla tröttsamma konflikt. Om omvärlden inte hade stött någon sida skulle konflikten vara löst för länge sedan. Att några vänsteraktivister med begränsad trovärdighet skulle kunna häva en blockad är en överdrift så uppenbar att man måste skratta. Våra inhemska bortskämda artister borde kanske ägna sig åt sitt artisteri i stället för att försöka leka världssamvete. Vidare i artikeln.
Det råder inget tvivel om att blockaden är ett brott mot folkrätten. Förenta Nationerna, Europeiska Unionen, Sveriges regering, i stort sett hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.
Ja, ingen orkar ens reda ut detta längre. Alla parter har brutit mot alla "rätter" som tänkas kan, detta samtidigt som FN och dess stadgar missbrukats lite för många gånger. Vid varenda förnuftigt beslut som vår regering tar så kommer påståendena att vi brutit mot någon dunkel FN-stadga. Tyvärr FN och EU bryter vi alla mot hela tiden, om vi skall tro undertecknarna av deklarationen. Den enda regel som inte bryter mot någon stadga är att ge ökade bidrag till våra inhemska artister och kulturella elit. Vidare i artikeln.
Vad blockaden mest av allt står i vägen för är en bärkraftig och rättvis fred. Respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter är en förutsättning för att uppnå fred och försoning. Visar omvärlden att den trots högtidstalen i praktisk handling accepterar kollektiv bestraffning göds politisk extremism på båda sidor.
Det finns ingen bärkraftig fred inom synhåll överhuvudtaget. Att dessa sändningar skulle vara ett steg på den vägen är ytterst osannolikt. En av orsakerna till det hopplösa läget är att PLO ägnade sig åt att köpa Mercedesbilar för den hjälp väst så ivrigt skickade till palestinierna. När korruptionen blev alltför uppenbar så vann Hamas ett val som i princip var en protest mot PLO. Med Hamas vid rodret så fortsatte konflikten och ståndpunkterna på båda sidor var definitivt låsta.
Båda sidor har visat sig fullständigt oförmögna att hantera konflikten, omvärlden har tyvärr visat samma oförmögenhet. Att stödja den ena parten (kvittar vilken) bara förlänger denna evighetskonflikt. Den väg som skulle kunna leda till fred är att omvärlden tar sitt ansvar och inte stödjer någon av parterna och konstaterar att inte någon av parterna är vuxna att klara av att lösa denna konflikt.
Ship to Gaza är i själva verket ett typexempel på en aktion som mer tjänar den egna politiska agendan hos dem som stödjer aktionen, än leder till något som kan kallas för fred. Vad vore aktionen utan en braskande artikel i SvD? Vad vore aktionen utan alla TV-kameror och internationella reaktioner?
Länk SvD
UPPDATERING:
Även publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson har skrivit under uppropet för Ship to gaza, vilken hon röner allvarlig kritik för. Bengt Olof Dike kritiserar Knutson kraftigt i en debattartikel på Journalisten.se, så här skriver han bl.a.
Alla namnen i stöduppropet och försvaret för den mot Mellanösterns enda demokrati riktade aktionen kan enkelt associeras med politikens vänsterflygel. Bland undertecknarna finns också företrädare för ett extremistiskt, diktaturkramande parti, Kommunistiska Partiet (tidigare KPML- r) som konsekvent hyllar Kubas och Nordkoreas frihetsfientliga regimer och vilkas länders folk lever i svält och armod.
Samt.
Men Ship to Gaza har helt andra syften, som PK skall hålla sig borta ifrån. Det borde ändock en så pass rutinerad journalist som Ulrika Knutson ha insett. Saken blir knappast bättre av att hon genom undertecknandet i sin ordföranderoll, och inte som privatperson, lierat sig med försvarare av regimer, för vilka demokrati och pressfrihet är styggelser.
Knutson har efter angreppet backat en aning och fått SvD att plocka bort hennes publicistklubbs-signatur.
Att journalister på detta sätt helt oblygt kan demonstrera sin partiskhet och sina politiska preferenser är egentligen något oerhört. Att vi skulle ha en objektiv och opartisk nyhetsförmedling i vårt land framstår ännu mera som ett skämt efter denna händelse. Det är inte konstigt att Israel till slut reagerar och hotar utestänga svenska journalister som väl internationellt ligger på en topplacering när det gäller partiskhet (som de inte ens har vett att försöka dölja).
Länk Journalisten.se
Länk Journalisten debatt
Länk Journalisten Israel


