Vad gjorde den mördades kollega?

En kvinnlig vårdare har slagits ihjäl med en kollegas batong. Mördaren var enligt alla uppgifter en psykisk instabil våldsbrottsling. Enligt SvD så tillgrep den häktade batongen från den äldre fångvaktaren och slog sedan ihjäl den yngre vårdaren. Enligt DN så slog den äldre vårdaren snabbt larm, men räcker det? Stod den äldre kollegan och såg på när hennes yngre kollega blev ihjälslagen? 


Det är utan tvekan jämställt och modernt med gamla tanter som fångvårdare, men det kan inte vara rimligt att ha fångvårdare som kanske bäst passar att sitta med barnbarnen och knyppla, när det gäller livsfarliga psykfall. Så här står det i DN.

Kriminalvårdens säkerhetschef Christer Isaksson utesluter inte att rutiner behöver ändras efter överfallet. 

– Det är klart att jag har funderingar. Men det här måste utredas. Polisen utreder och det utreds av oss också, säger han.  

Ja, utan tvekan kommer detta att utredas på alla möjliga sätt. Samtidigt är det uppenbart för alla var bristen låg när det tragiska dödsfallet hände på häktet. Den äldre vårdaren blir av med sin batong, som våldsmannen sedan slår ihjäl hennes kollega med. Den äldre vårdaren ingriper inte efter vad som nu framkommer, utan tar upp något slags larm i stället för att dyka på gärningsmannen och försöka få grepp om batongen. Varför skall det vara två vårdare om den ena ändå inte gör något när en allvarlig incident händer? 


Det är möjligt att en annan bild än ovanstående till slut framträder, men än så länge ser det inte bra ut för den äldre vårdaren som i princip bjöd på sin batong till gärningsmannen. Det är inte bara antalet vårdare som räknas, de som tjänstgör måste kunna agera om det händer något också.

Länk SvD

Länk DN

Länk SVT

UPPDATERING:


Nya uppgifter i kväll ger vid handen att vårdaren arbetade ensam, de var alltså inte två som bevakade mannen. Detta är ännu värre än den första versionen. Frågan är varför tidningar gick ut med felaktiga uppgifter tidigare i morse. Har någon fört dem bakom ljuset? Frågan är också hur de kan släppa en ensam kvinna som vårdare till en farlig psykopat.


Kan möjligen vara på sin plats med en ursäkt till den "äldre kollegan" också. Hon har i vilket fall agerat, när hon väl kom på plats. Frågan är varför hon inte var på plats. Jag ber i alla fall officiellt om ursäkt för min tidigare förklenande beskrivning. 

Länk SvD

Dråpligt när det gungar inom KD

Det gungar inom KD när missnöjet med de senaste valresultaten och misslyckade förhandlingar inom Alliansen jäser över. Den åtgärd som vi alla vant oss med gäller även för KD, nämligen det obligatoriska partiledarbytet. Detta trots att alla analytiker denna gång är rörande överrens om att Hägglund snarare är ett symtom än roten till problemen för KD. 


Marcus Birro gjorde en dråplig entré i partiledardiskussionen inom KD. Först deklarerade han sin kandidatur, för att efter några timmar dra tillbaka sin kandidatur. Så här förklarar han i DN sitt något förvirrande agerande.

Jag bad om ursäkt direkt när jag upptäckt att jag gjort ett stort fel. Jag insåg att jag hellre vill jobba på ”Kvällsöppet”. 

Den som läser detta utan att skratta är fullständigt humorbefriad. Nog för att programledarjobben är eftertraktade, men riktigt så långt har det inte gått att någon hellre arbetar på Kvällsöppet än blir partiledare för ett riksdagsparti. Birro drog självklart tillbaka sin kandidatur för att han trodde sig säker på programledarjobbet, men att chanserna för att bli partiledare nog var mikroskåpiskt små. Att Birro ändå fick sparken från Kvällsöppet gör det hela till rena buskisen. 


Länk DN.


Statsvetaren Jenny Madestam säger i DN det ungefär 200 andra personer redan påtalat, nämligen att KD:s problem är djupare än vad ett partiledarbyte ensamt kan åtgärda.  Dessutom kommer hon med detta märkvärdiga uttalande.

Hon menar att Hägglund måste välja ut sina kärnfrågor och sedan hålla fast vid dem. Samtidigt gör den rådande tidsandan att KD sitter i en svår sits. 

– I tiden ligger nu att vara liberal. Att då säga att man är konservativ eller kanske till och med moral- eller värdekonservativ är kontroversiellt. Det gör att hela det här partiets grund skakar, säger Madestam.

KD:s problem består i att de just fört en liberal politik precis som många andra partier. Det finns ju inte plats för hur många liberala partier som helst, väljarskaran är trots allt begränsad. Vad som är kontroversiellt bestämmer media till stor del, och övriga partier. Däremot är det nog inte kontroversiellt bland väljarna att anta en konservativ profil. Det är ju nu så att på valdagen är det väljarna som röstar. Partiets grund skakar för att opinionssiffrorna och valresultat sviktar, samtidigt som partiet inte tagit ut någon kompassriktning inför framtiden. 


Ironiskt nog hade Hägglund en någorlunda framgångsrik inriktning utstakad när han kungjorde sin politik under parollen "verklighetens folk". Detta konstaterar också Fredrik Segerfeldt på Newsmill. Nu fullföljde inte Hägglund sin nya giv av outgrundlig anledning. En del kulturarbetare på landets tidningar gick i taket och spydde väntad galla, men det var ju själva vitsen med hela utspelet. Möjligen kan intern kritik ha gjort att satsningen kom av sig, i sådana fall är KD ett dödsdömt parti. Det finns helt enkelt inte plats för ännu ett parti som "tävlar om vem som bryr sig om barnen mest" som Segerfeldt så träffsäkert uttrycker det på Newsmill. 


Länk DN Madestam


Länk Newsmill Segerfeldt   

EU blir en allt större minuspost - Hägglunds kräftgång

Av alla människor har Birgitta Ohlsson reagerat på den EU-avgift Sverige betalar in. Vårt land förlorar varje år 11 miljarder på skillnaden mellan det vi betalar in samt får tillbaka i form av EU-bidrag. I verkligheten är kostnaden ännu större eftersom alla bidrag inte är speciellt välkomna. Vore bidragen beslutade på nationell nivå skulle en hel del av EU:s bidrag sannolikt helt enkelt läggas ned. Så här står det i SvD.

Kommissionen vill på sikt öka EU:s budget, vilket skulle fördyra Sveriges avgift med 10 miljarder kronor per år. Sverige och andra rikare länder har inlett en strid mot förslaget som Ohlsson kallar ”oacceptablet”.

Att fördyra denna nota med ytterligare 10 miljarder kronor är fullständigt vansinnig, även om stycket förmodligen är felformulerad. Det är sannolikt inte så att vår nota skulle öka med 10 miljarder varje år. Den totala ökningen är alltså 10 miljarder, vilket är illa nog. 


EU började som ett fredsprojekt, det råder inget tvivel om detta. Stål och kol-unionen mellan Tyskland och Frankrike var uttryck för en vilja att undvika fler förödande krig. Nu har hela idén med denna union förfelats och det har blivit en ren krämarunion, där det gäller att pressa pengar till jordbrukssubventioner samt en administration där högavlönade tjänstemän och andra potentater livnär sig gott. Dessutom ger det möjlighet för avdankade politiker och sola sig i glansen några högavlönade år med den övriga europeiska eliten. EU har också blivit en avstjälpningsplats för förbrukade eller i övrigt oanvändbara politiker. Som EU fungerar nu skapar det ovilja och hat i stället för att verka för mer fredsamma känslor mellan staterna. 




KD:s irrfärder


I SvD står det också om Hägglunds problem att hålla sig kvar som partiledare. Som en del andra debattörer påpekat så är KD:s problem i grunden inget partiledarproblem, inte enbart i alla fall. Det finns tre falanger inom KD (hur nu ett så litet parti kan rymma så många falanger). Det finns en liberal, en kristen och en konservativ falang. Strateger inom KD gjorde det snilledraget att bejaka den liberala falangen och föra partiet mot mitten i svensk politik. Det är självklart där de flesta väljare finns. Nu är det rätt uppenbart att de flesta partier också trängs i denna imaginära mitt. 


Den höger-vänster skala man använder är i huvudsak ekonomisk. När det gäller värderingar så stämmer denna skala överhuvudtaget inte, och det är ytterst osäkert om det finns denna koncentration av väljare i den värderingsmässiga mitt (som i sig är missvisande). 


Inte ens en politisk kompass med två skalor stämmer speciellt bra i verkligheten (höger-vänster, liberal-autoritär). Det skulle behövas en tredje dimension av typen nationell-global eller kanske konservativ-trendkänslig. KD gjorde det misstaget att enbart gå efter den ekonomiska höger-vänsterskalan i sin jakt efter väljare, ett fatalt misstag. Hade de i stället valt att bejaka den konservativa falangen inom partiet så hade framtiden sett betydligt ljusare ut för partiet. Det finns gott om partier som vill ta hand om de liberala väljarna i den ekonomiska mitten. En kristen profil lockar nog inte så många väljare i vårt land längre, speciellt inte sedan Svenska Kyrkan gjort allt i sin makt för att avkristna befolkningen. Det finns däremot en stor grupp väljare som i någon mån är "vardagskonservativa". Dessa väljare bara väntar på att något parti skall kasta ett öga på dem. Om nu inte KD vill ta hand om dessa väljare så kommer med största säkerhet ett annat parti (SD) att erbjuda dem ett politiskt alternativ. 


Länk SvD-EU


Länk Ekot (Samma artikel)  


Länk SvD KD  

Oskar Freysinger- om islam

Oskar Freysinger från SVP talar om faran med att islam flyttar fram sina positioner i Europa. Freysinger är en gudabenådad talare och kan konsten att få med sig en publik. Jag tror att just vid detta tillfälle så är publiken medlemmar i Swiss MP, så de är väl inte alltför svårflörtade.

Sveriges sociala skyddsnät ruttnar

I DN 19 september kan vi läsa att det förekommer ett omfattande fusk med den oerhört dyrbara assistansersättningen. Det är en omfattande reform för att de svagaste och mest sårbara i vårt samhälle skall få hjälp och möjlighet till drägliga liv. I detta assistansersättningssystem har kostnaderna stigit från 4 miljarder kronor 1995 till 22 miljarder 2009. Man behöver inte vara en ekonom av Anders Borgs kaliber för att insikten om att något är allvarligt fel skall stå fullkomligt klar. Så här står det i DN-artikeln.

Det ligger så ohyggligt mycket pengar i assistentsystemet, det kan handla om 100.000 kronor i månaden eller mer för en individ. Enligt rapporten är bedrägeriet i vissa fall organiserat. Det finns fall som liknar människohandel där funktionsnedsatta personer tagits till Sverige för att någon eller några ska kunna sko sig på assistentlöner.

Tyvärr är sådana dyrbara system som assistansersättningssystemet dömt att försvinna i vårt mångkulturella samhälle (därmed inte sagt att alla fuskare har utländsk härkomst). Vi har helt enkelt inte råd med att tiotals miljarder bara försvinner i våra transfereringssystem, samtidigt som det inte finns pengar till sjukvård åt gamla som byggt upp detta samhälle eller ens bussar som håller ihop. Fusk och bristande samhällsansvar håller på att gröpa ut själva kärnan i vårt välfärdssystem.


Det fuskas på låg och hög nivå. Hanne Kjöller publicerade en krönika som behandlade politikerns s.k. inkomstgaranti. Det handlar om politiker som efter avslutat värv, främst i riksdagen, fortsätter att leva gott på den inkomstgaranti som har kommit till för att människor skall våga ta politiska uppdrag. Så här skriver Kjöller.

Anders Sjölund är moderat och därmed företrädare för arbetslinjen. Men också han är ett offer för utanförskapet. Han genomlider det på golfbanan i Spanien. Garantilönen har han med sig sedan sin tid i kommunalpolitiken på 90-talet. Sedan dess har han hunnit skaffa sig ett bolag, och eftersom bara löner, inte vinster, räknas av mot garantibeloppet kunde han plocka ut 14 miljoner kronor i vinst samtidigt som skattebetalarna fortsätter att försörja honom.  

Nu är det inte så att det bara är löner, och inte vinster som dras av garantiinkomst. Sverigedemokraterna hade självklart lagt en motion i frågan om reglerna varit så skrivna att löner, men inte vinster dras av mot garantilönen. Det står på svårgenomtränglig kanslisvenska i lag (1994:1065) kap. 13 och paragraf 12 att vinster skall räknas av garantiinkomst. I paragraf 16 har lagstiftarna försökt täppa till alla kryphål. Hur moderaten Anders Sjölund (som företräder arbetslinjen och företrätt svenska folket avsevärd tid i riksdagen) lyckats kringgå regelverket är en gåta. Om det inte är så enkelt att vinsterna faktiskt räknats av Sjölunds garantiinkomst efter gällande regler. Då är det reglerna som måste modifieras.


Man kan tycka att fusk inom vissa områden är perifera företeelser som inte signalerar samhällsfara. Men det tyckte säkert medborgarna och politikerna i Grekland också en gång i tiden. Demokrati är det minst dåliga av de olika sätten att styra en nation på vi känner till. En uppenbar brist är att allvarliga varningssignaler inte tas på allvar inom rimlig tid, ibland reagerar samhället när det redan är försent. Organiserad brottslighet i skepnad av motorcykelklubbar växta upp mitt framför ögonen på politiker och polis. Reaktionerna var alldeles för verkningslösa från ansvariga parter. Nu ser vi resultatet. Immigrationspolitiken har länge visat sig vara destruktiv, för alla parter. Få politiska företrädare verkar ta dessa signaler på allvar. Tvärtom, de som påtalar att det finns allvarliga tecken på at den förda politiken är fel stigmatiseras. Vi får ändå hoppas att Anders Borg och andra på finansdepartementet förstår kalla siffror när det gäller assistansersättningen. 

Länk DN assistansersättning

Länk DN Kjöller

Länk Riksdagen lagen

Eluveitie - Inis Mona

Gruppen är från Schweiz, eller Helvetia som de själva säger. Länk Myspace.