Sanna Rayman skriver i ledaren på SvD i dag om trångboddheten i samband med den mycket tragiska branden i Rinkeby där inte mindre än sju personer avled. Det sjunde offret för branden krävdes i dag då en 13-årig flicka avled och den ödesdigra branden har därmed ökat ännu mer i proportion.
Rayman skriver om att trångboddheten är ett problem i dessa miljonprogramsområden och att det ytterligare är en försvårande faktor vid sådana olyckor som den i Rinkeby. Så här skriver Rayman i artikeln.
Familjen i fråga hade förvisso en förhållandevis stor etagelägenhet, men om vi lyfter blicken ovan det aktuella fallet – hur många lägenheter finns det i miljonprogramsområdena som täcker en sjubarnsfamiljs utrymmesbehov? Gissningsvis alldeles för få.
I sak har Rayman alldeles rätt, utan tvivel. Men miljonprogrammets lägenheter byggdes inte för sjubarnsfamiljer, det byggdes för två och trebarnsfamiljer. De flesta inhemska familjer har tre barn och det var dessa Tage Erlander ville ge en egen bostad en gång i tiden när han initierade miljonprogrammet. Därefter har sentida politiker fört en politik som ställt dåvarande bostadspolitik på ända. Frågan inställer sig om det är miljonprogrammet det är fel på eller de sentida politikernas ändrade kurs vad gäller immigration. Jag har ju ofta framställt Sveriges immigrationspolitik som oansvarig, detta är ju en aspekt på att den just varit oansvarig. Vidare skriver Rayman så här.
Svenska byggnormer och standarder grundar sig på mindre familjer, men dessa är faktiskt inte hela sanningen om vårt samhälle. Sverige befolkas också av sjubarnsfamiljer och det måste finnas plats för dem. När miljonprogramsområdena får sin välbehövliga upprustning bör detta ligga högt på arkitekternas prioriteringslistor. Vi behöver fler åttarummare – för trygghet såväl i vardags- som katastrofsituationer.
Rayman har alldeles rätt ur en aspekt, dessa familjer behöver absolut mer utrymme. Det är knappast värdigt dagens standard att bo åtta, nio människor i en fyrarummare. Men Rayman glömmer en viktig parameter, dessa familjer måste ha råd att bo i sina lägenheter också. Hur mycket kommer dessa nybyggda alternativt nyrenoverade åttarummare att kosta? En trea som inte är direkt nyrenoverad kostar väl en 6000 per månad. Jag kan tänka mig, mellan tummen och pekfingret, att en nyrenoverad åttarummare som Rayman pratar om, kommer att kosta en 14,000 per månad. Nu känner inte jag till reglerna för bostadsbidrag men jag tror att få av dessa familjer som nu befolkar miljonprogrammets lägenheter kommer att ha råd med dessa lägenheter som Rayman pratar om, rätta mig gärna om jag har fel Rayman.
Nu står det med braskande rubriker i våra tidningar om hur Pridefestivalen invigs med hångel i det offentliga rummet. Något som inte stod i tidningarna men som sades i SVT1, 19:30, var att deltagarna skulle hångla med vem som helst, kanske den som stod närmast. För mig är det att gå över gränsen till det promiskuösa. Man skulle lika gärna kunna erövra det offentliga rummet om man ”hånglade” med sin partner. Hångel och liknande är för mig och de som växte samtidigt något man förbehåller de man hyser känslor för, inte första bästa person på gatan. Dessa principer om att man skall hysa känslor för den man ”hånglar” med gäller ju även HBT-personer, det finns ju ingen principiell skillnad.
Våra politiker från riksdagspartierna deltar gärna i Pridefestivalen och låter sig fotograferas med de mest spektakulära personer i festivalen. Antagligen tror de att de vinner politiska poäng på detta. En minimalt intelligent partistrateg skulle kunna tala om för våra politiker att de skulle ta mångdubbelt fler politiska poäng om de vägrade delta i festivalen.
En annan aspekt av aktiviteter som det offentliga ”hånglet” är att samtidigt som våra riksdagsmän stödjer och hyllar dessa företeelser, så stiftar riksdagen världens hårdaste sexköpslagar. Vad är den stora moraliska skillnaden mellan att ”hångla” offentligt med första bästa person och att köpa sex av en person man i alla fall aktivt väljer ut? Jag har svårt att se den stora moraliska skillnaden och det minskar trovärdigheten hos både sexköpslagen och våra politiker. Det framstår med glasklar skärpa att våra riksdagsmän bara följer den politiskt korrekta vind som blåser, antingen vindriktningen går i riktning mot offentligt ”hångel” eller världens hårdaste och mest ologiska sexköpslag.
Till sist så visade SVT2 ett inslag om hur förtryckta och förföljda HBT-personer är i Litauen. Det var ett klart och statligt initierat förtryck av HBT-rörelsen, de befinner sig i ungefär samma situation som Sverigedemokraterna i Sverige.
Efter att riksdagen infört den globalt fullständigt unika sexköpslagen som kriminaliserade köparen av sex så avtog den öppna prostitutionen för att i stället förmedlas på nätet och olika ”massageinstitut”. Nu märker socialarbetare en ökning av gatuprostitutionen, ökningen märks i städer som Stockholm och Göteborg. Det är tydligt att det finns en efterfrågan på de tjänster som bjuds ut, trots att kunderna riskerar straff och social brännmärkning. I DN står det så här.
En kvinna i vita åtsittande byxor med mycket eyeliner kring ögonen säger att hon är 23 år och från Albanien. Mer vill hon inte säga. En man i en sportbil sitter och betraktar oss när vi pratas vid och kör därifrån med en rivstart.
Prostitution har förekommit i alla tider och påstås vara världens äldsta yrke, vi har sannolikt alltid haft en viss prostitution och kommer väl alltid att ha det. Vilka straff som vår riksdag i sin upplysning än kan stifta så kommer nog denna verksamhet att fortgå, i en eller annan form. Men vi undrar om den albanska kvinna DN träffade är här som turist eller har hon andra skäl att vara här? Det nya med dagens prostitution är att de som väljer att prostituera sig är utländska kvinnor. Vidare står det i DN.
Panida som står i hörnet Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan är välsminkad och har många smycken. Hon är över 50 år och har två vuxna barn som inte vet att hon är här. Hon är ensamstående och har försörjningsansvar för släkten i Thailand. Hennes syster ligger på sjukhus och har behövt göra flera kostsamma operationer. Det är Panida som betalar.
Det är tufft att ha försörjningsansvar för en familj och jag känner vederbörlig sympati för Panida. Men hur kan hon vistas i vårt land och uppehålla sig utan giltiga skäl? För prostitution är väl inget skäl man får visum eller uppehållstillstånd för? Vidare i DN står det så här.
Nyrekryteringen kommer från utländska tjejer, framför allt från Nigeria, säger Mats Paulsson, kriminalinspektör vid Göteborgspolisens prostitutionsgrupp.
Jaha, då vet vi det, men hur får dessa nigerianska tjejer uppehållstillstånd? Eller är de här olagligt? Om de är här olagligt skall de väl avvisas så fort de påträffas av polisen. Min poäng är att de öppna gränserna vi har med Schengenavtalet och annat också skapat en massa problem och negativa effekter i vårt land. Globaliseringen har en hel del negativa effekter som våra politiker sällan pratar om. Dessutom är de positiva effekterna av mer ogripbar form, att t.ex. resa genom Europa för en svensk medborgare har gått enormt lätt och problemfritt redan innan vi gick med i EU. Rörlighet av arbetskraft har också, i hög grad, betytt rörlighet för kriminalitet och prostitution. Dessutom så är de positiva effekterna av den legala arbetskraften inte problemfri den heller.
Det verkar som om de negativa effekterna av globaliseringen överväger de positiva. Det är ingen vettig människa som vill att Sverige skall isolera sig som en eremitisk udda nation. Men vi deltog fullt ut i olika internationella sammanhang redan innan våra politiker började använda ordet ”globalisering” som deras nya mantra. Det är inget negativt med gränskontroller vid nationens gränser, det är inget negativt med att människor vistas här lagligt, det är positivt att vi har kontroll på vad och vilka som kommer in i landets gränser och det är positivt för svenska politiker att i första hand bry sig om den befolkning den är satt till att företräda.
Ledaren i DN tar i dag upp de nya generösare regler som gäller för arbetskraftsinvandring och de förmodat positiva effekter detta skall ha för Sverige. Som redaktionen skriver i sin artikel så har arbetskraftsinvandringen ökat rejält efter att de nya reglerna trätt i kraft. Inte så förvånande så höjer redaktionen de nya reglerna till skyarna och spekulerar i positiva effekter av allehanda slag. Så här står det i redan i ingressen.
Arbetskraftsinvandringen till Sverige ökar, trots lågkonjunkturen. Regeringens nya regler har positiv effekt, både för inhemska och utländska arbetstagare.
Hur vet man att denna invandring har positiva effekter för inhemska arbetstagare? Redaktionen nämner inga skäl eller konkreta exempel på hur eller varför inhemska arbetstagare skulle gynnas av denna invandring. Redaktionen kommer helt enkelt med ett påstående som de helt fräckt låter hänga i luften. Snälla redaktion, kan ni inte förklara hur och varför den inhemska arbetskraften skulle gynnas av denna invandring? Vidare så står det så här i artikeln.
Sedan årsskiftet kan vi hälsa 710 indiska dataspecialister välkomna till den svenska arbetsmarknaden. Likaså övriga 13 467 arbetssökande från länder utanför EU som beviljats arbetstillstånd efter att den nya lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft i december.
Av de yrken som fick arbetstillstånd i Sverige var dataspecialister det vanligaste arbetet, följt av människor som jobbade inom restaurangbranschen. En lista presenterades på SVT med yrkena snyggt uppställda efter storlek. Varför nämner ni i ledarredaktionen inte yrke nummer två, restaurangnäringen med ett enda ord i er artikeln? Kanske för att det förmodligen är solklart för de flesta att det mycket väl skulle gå att hitta inhemsk arbetskraft inom just restaurangbranschen. Vidare så står det så här i artikeln.
Att som utlänning söka arbete i Sverige har blivit enklare. När fler får jobb och företag växer skapas också i förlängningen ytterligare arbetstillfällen. En dynamisk ekonomi är inget nollsummespel där antalet jobb är konstant. Tvärtom.
Men varför då inte låta fler ”få jobb” bland alla våra arbetslösa i vårt eget land? Det finns bostadsområden i vårt land där nästan hälften av den arbetsföra befolkningen är arbetslös. När skall dessa ”få jobb” alternativt sättas i arbete? Hade vi inte haft den ansvarslösa immigrationspolitik vi faktiskt haft skulle vi kunna se denna arbetskraftsinvandring med andra ögon, nu har vi redan en enorm kader av arbetslösa i vårt land. Våra politiker har hela tiden deklarerat hur positiv denna immigration är för Sverige. Nu har dessa deklarationer tystnat och i stället börjar vi med en ny typ av invandring. Vidare så står det så här i artikeln.
Sverige är ett föregångsland i EU vad gäller arbetskraftsinvandring. Det ger oss trovärdighet när vi som ordförandeland leder diskussionerna om en gemensam asyl- och migrationspolitik.
Precis, Sverige har varit ”föregångsland” när det gäller flyktingpolitik också. Förmodligen har vi inte alls någon trovärdighet i de andra européernas ögon, de tycker sannolikt att vi är ovanligt dumma och blåögda. Sverige är ett delat land, vi har en kultur och politisk elit som höjer all invandring till skyarna, vad det än är för invandring. Den inhemska befolkningen börjar så smått undra vad det är för fel på den i eliternas ögon. Det står i artikeln att regeringen och Miljöpartiet tydligt visat att migrationens positiva effekter skall tillvaratas. Ja då är ju frågan fortfarande varför vi inte tar tillvara den kader av arbetslösa som redan finns. Regering och Miljöpartiet tycker att denna invandring är toppen, likaså de flesta chefredaktörer på landets tidningar, men är det aldrig någon som frågar vad det svenska folket tycker? Till slut så står det så här i ledaren.
Oavsett konjunktur finns det alltid arbetsgivare som har svårt att få tag i rätt kompetens inom det egna landet. De indiska dataspecialisterna är ett exempel på det. Välkomna hit, hoppas ni stannar.
Är det verkligen så svårt att få folk till restaurangnäringen bland den inhemska befolkningen? När det gäller dataspecialisterna så är det svårt att göra något uttalande innan man vet vad det rör sig om för specialister. I TV intervjuades en indisk datakonsult, vad nu dessa gör för arbete. I alla fall skulle det behöva utredas exakt vad det är för specialister som importeras och vad det finns för kompetens inom landet.
Slutorden (hoppas ni stannar) från redaktionen skvallrar om vad det kanske är frågan om egentligen, en politisk invandring med politiska förtecken. Vi lever i ett delat Sverige, vi har en politisk och kulturell elit som inte tycker som övriga delar av befolkningen. Tyvärr får enbart en del av Sverige komma till tals, den politiska eliten. David Eberhard skriver på Newsmill så här.
Det finns en annan form av makt. En makt som inte ens "maktmänniskan" David Eberhard rår över, nämligen kulturelitens makt. En makt som regelmässigt missbrukas.
Ja alla har rätt till sin åsikt, även kultureliten och den politiska eliten. Problemet är när inte de som tycker annorlunda får komma till tals eller blir stigmatiserade. Jag kan inte heller undanhålla er dessa ord från Eberhard.
Hur gör gemene man för att komma till tals i media? I vilken tidning skriver folket? Var framförs folkets åsikter? Debatten i tidningarna är inte öppen för vem som helst. Det tillhör inte vanligheterna att någon annan än de som redan besitter makten får framföra sina åsikter. Och därför är det knappast konstigt att människorna förefaller sluta bry sig.
Vi har redan svaret på Eberhards frågor, det enda som ”gemene man” kan göra är att på valdagen visa vad man tycker. Det finns i princip bara en känslig och svag punkt i det system kultureliten och den politiska eliten byggt upp, det är att på valdagen så får precis alla säga sitt.
Hittade ett klipp med Bill O’Reilly när han debatterar frågan om illegala invandrare med Geraldo Rivera. Jag håller ju med O’Reilly, själva begreppet ”illegal immigrant” säger ju att de bryter mot lagen och faktiskt inte har tillåtelse att vara i det aktuella landet. Jag tycker det är väldigt märkligt att själva grundfrågan inte diskuteras mer, är man t.ex. i Sverige illegalt så måste huvudfrågan vara att transportera de som är här olagligt härifrån. Jag skulle tro att jag inte kan ta mig in i t.ex. Jemen utan riktiga papper, och ertappas jag så blir det nog knalltransport därifrån. I stället handlar diskussionen om fri sjukvård och andra saker, herregud de är ju här olagligt!
Jag är förvånad att O’Reilly kan hålla sig såpass lugn under diskussionen, O’Reilly är känd för sitt ganska häftiga humör, här håller han humöret någorlunda i schack.
I dagens DN och SvD står det med braskande rubriker att läkare respektive landsting vägrar utföra religiös omskärelse, eller som det kallas, omskärelse på ickemedicinska grunder. I vissa delar av Afrika görs omskärelse på alla pojkar oavsett religion. Frågan om omskärelse är delikat eftersom regering och riksdag starkt kritiserat kvinnlig omskärelse. Att då tillåta manlig omskärelse blir i förlängningen inkonsekvent. Att jämföra manlig och kvinnlig omskärelse är precis vad läkaren Gunnar Göthberg gör i DN, så här säger han.
Han beskriver omskärelsen som ett övergrepp eftersom det stympande ingreppet görs utan individens, barnets, medgivande. När det görs av andra än läkare kan det bli fråga om misshandel om ingreppet görs med lokalbedövning utan tillräcklig professionell assistans.
- Men eftersom det är föräldrarna som håller ned det sprattlande barnet så anmäls det inte som misshandel, säger Gunnar Göthberg.
Att ingreppet tillåts utan barnets medgivande är faktiskt en mycket märklig politik. På alla andra områden betonar Alliansregeringen och dess partier individens rättigheter, den personliga friheten och det personliga valet. Politiker från samtliga partier i regeringen missar inte ett tillfälle att deklarera vikten av personlig frihet i högstämda tal. Här har regeringen plötsligt tagit ett beslut som går på tvärs mot allt vad personlig frihet är. I DN jämförs det kristna dopet med manlig omskärelse, det är som alla förstår en haltande jämförelse. Om ett barn som är döpt vid senare tidpunkt i livet vänder kristendomen ryggen så spelar dopet ingen som helst roll, detta gäller ju inte omskärelse som alla förstår. Vidare står det i DN.
Ehab Rafael, 42, är kirurg och tillhör koptiska kyrkan. Han och hans två söner är omskurna.
– Landstingen bör erbjuda omskärelse på icke medicinska grunder – men till självkostnadspris för patienterna, säger han.
Som kirurg och landstingsanställd å ena sidan och kopt å den andra har Rafael förståelse för både dem som är för och dem som är emot omskärelse på icke medicinska grunder.
Att familjen som vill ha sitt barn omskuret skall betala detta själv är en självklarhet, att inte var nuvarande ”lågskatteregering” gjort detta glasklart är en annan mycket märklig omständighet. Jag och många andra skattebetalare ser det närmast som ett övergrepp att vi skall betala detta via vår skattsedel. Detta kan väl i viss mån ytterligare tjäna som ett bevis på att viljan till att solidariskt betala skatt tunnas ut i ett mångkulturellt samhälle. Förståelsen för vad våra skattepengar går till minskas i motsvarande grad som vi omvandlar vårt samhälle i mångkulturell riktning.
Sverige har fört en immigrationspolitik som är djupt oansvarig och som sannolikt saknar folkligt stöd. Nu står vi här och har infört detta mångkulturella samhälle som våra politiker i regering och riksdag i princip infört utan att ha frågat sin befolkning. Vi kan inte göra det som gjorts ogjort och vi har en miljon människor som tillhör en annan kultursfär en den västerländska kristna/agnostiska/ateistiska/hedniska.
I beaktande av sakernas tillstånd i vårt land så anser jag det ändå rimligt att vi tillåter omskärelse på icke medicinsk grund. Det tjänar föga till att blunda med båda ögonen och låtsas som om ingenting hänt i vårt land sedan sjuttiotalet. Jag röner möjligen kritik från människor som normalt brukar hålla med mig men just omskärelse är inte något huvudproblem i vårt land och ett förbud skulle ju inte i ett slag göra vårt land till ett bättre land. MEN omskärelse på ickemedicinsk grund skall självklart betalas av den som vill ha ingreppet utfört och det skall enbart vara tillåtet på den som är myndig och gett sitt eget samtycke till ingreppet. Alla avsteg från dessa två krav är en kraftig avvikelse från de principer som företrädare från Alliansen otaliga gånger högtidligt deklarerat för det svenska folket.
Sanna Rayman skriver i ledaren på SvD i dag om trångboddheten i samband med den mycket tragiska branden i Rinkeby där inte mindre än sju personer avled. Det sjunde offret för branden krävdes i dag då en 13-årig flicka avled och den ödesdigra branden har därmed ökat ännu mer i proportion. 
