Det har varit en kraftig jordbävning i Haiti, samhället har rasat samman. Även den moraliska normstrukturen har rasat samman efter jordbävningen och plundring förekommer allmänt. T.o.m. döda kroppar plundras, så långt har de strukturer som håller ett samhälle samman sjunkigt ihop. Polisen skjuter på plundrar och får väl därmed anses göra sitt jobb, vad skulle de annars göra? En ung flicka dödas av polisen och blir liggande. Världens alla fotografer flockas kring den döda flickan, likt flugor kring en sockerbit. DN:s fotograf, Paul Hansen knäpper antagligen en lång rad bilder, men skickar hem de bästa till sin redaktion.
Paul Hansen-DN
På det personliga planet gör bara Hansen sitt jobb, precis som polisen i Port-au-Prince. Nu har dock Hansen vunnit årets bild på denna tragedi. Samtidigt har en annan fotograf, Nathan Weber publicerat en bild på sin blogg som visar hur det egentligen gick till när Hansen tog sitt prisbelönta fotografi. Som en människa med någon slags värdegrund fylls man med avsmak. Jag hade haft större förståelse om Hansen vunnit sitt pris genom att ta en bild av en död svensk flicka, men detta luktar journalistisk kolonialism.
Nathan Weber
Tänk er att all världens journalister flockades kring offren för den omfattande Göteborgsbranden 1998 och tog smaskiga bilder. Jag tror väldigt många människor i vårt land skulle reagera med avsmak och kanske även raseri. Det är mycket möjligt att människor i gemen skulle blottlägga en del gömda nationella känslor om detta skulle ha inträffat. Vad är då skillnaden när Hansen vinner sin bild av en död flicka i Haiti? Inte nog med naturkatastrofen i sig, efter katastrofen blev Haitis folk förnedrade av västvärldens journalistkår.
Det märkliga är att ingen av de som vanligen pratar om ”människosyn, värdegrund och alla människors lika värde” reagerar. En person som undertecknad, vilken har en dedikerad tveksam människosyn, reagerar däremot med avsmak mot det moraliska övergreppet journalisterna gjort sig skyldiga till. Vårt politiska, mediala och kulturella etablissemang har gett Paul Hansen ett pris för sin bild. Vi lite mer nationellt sinnade personer, reagerar med avsmak på det journalistiska övergreppet som skett mot Haitis folk, mot deras självkänsla och stolthet.
Jag lider med Haitis folk och fördömer det journalistiska övergreppet som gjorts när ivriga fotografer tappat sin moraliska kompass. Det är frågan om att förnedra ett helt folk. Jag efterlyser en mer solid värdegrund och en annan människosyn hos vår mediala och kulturella elit.
Wanja Lundby-Wedin går ut i DN-debatt, denna tummelplats för samhällets toppar, och gör ännu ett propagandanummer för sig själv. Som vanligt är det snömos både på tvären och längden, man orkar knappt läsa artikeln utan att drabbas av ett kroniskt trötthetssyndrom. Tydligen har Lundby-Wedin och LO gjort en enkätundersökning. Frågorna har ju inte varit av det mer överraskande slaget. Översatt till det språk verklighetens folk använder har de frågat 1000 medlemmar ”vill du få mer i plånboken?” Svaren har ju inte varit direkt överraskande. Så här skriver Lundby-Wedin i sin artikel.
Drygt tre av fyra LO-medlemmar (76 procent) vill att Socialdemokraterna bedriver en aktiv politik för minskade inkomstklyftor. Bara knappt var tionde tycker att inkomstklyftorna i Sverige borde öka. Socialdemokraterna måste förnya sin politik med jämlikheten som vassaste vapen.
Men socialdemokraterna gick faktiskt inte till val på minskade klyftor för de som arbetar, de gick till val på minskade klyftor mellan de som inte arbetar och de som arbetar, vilket är en helt annan sak. Problemet med socialdemokraterna är att de just övergett de som har normala arbeten, alltså arbetare och lägre tjänstemän. I stället har de gett sitt stöd till andra grupper i samhället. Det talas om HBT-frågor, om illegala flyktingar och alla andra mer eller mindre obskyra grupper. Varför skall en metallarbetare rösta på S om SD eller M för en gynnsammare politik för just dem? Därefter skriver Lundby-Wedin så här i sin artikel.
Nåja, det var kanske inte ett helt prickfritt citat, men ändå ganska nära. Jag förstår inte hur denna maskin av meningslösa floskler har kunnat bli ordförande för LO. Var det verkligen gubbarna i byggboden som valde henne till ordförande? Eller var hennes främsta merit hennes könsstatus? Wedin talar ofta och gärna om jämlikhet och minskade inkomstklyftor, allt medan hon själv sitter på otaliga styrelseuppdrag och tjänar storkovan. Man får lite bilden av en maffialedare som talar till sina springpojkar.
Lundby-Wedin talar gärna om demokrati, ett tal utan det obligatoriska hyllandet av demokratin vore ju som en fredagskväll utan dyrt vin? Låt då gubbarna i byggbodarna välja sin egen ordförande. Är de så urbota korkade så de väljer en floskelproducent som Wedin så får de faktiskt skylla sig själva.
Miljöpartiet skall byta språkrör, mandattiden för de nuvarande språkrören går obönhörligen mot sitt slut. Valet av språkrör verkar redan vara klart, det blir Gustav Fridolin samt Mikaela Valtersson. I en omfattande debattartikel på DN så går en lång rad miljöpartister ut och propagerar för de två tilltänka språkrören. Socialdemokraternas tillsättande av partiledare har kritiserats för att vara en sluten process, vilket det kanske också var. Dock är tillsättandet av partiledare och språkrör en partiangelägenhet, det är egentligen ingen allmän angelägenhet. Vad har moderater och sverigedemokrater med att göra vilka språkrör MP väljer? Det blir lite märkligt när ledande miljöpartister går ut i en debattartikel och propagerar för sina favoriter. Det är knappast så att jag kommer att få tillfälle att rösta på någon av kandidaterna.
Gustav Fridolin ses tillsammans med Maud Olofsson, Reinfeldt och den avgående Sahlin som en verklig politisk motståndare till alla dem som vill ha en ansvarsfull immigrationspolitik och som är tveksam till det mångkulturella samhällets alla fördelar. Fridolin var den riksdagsman som främst drev igenom flyktingamnestin 2005. Det rörde sig alltså om immigranter som fått avslag på sin asylansökan av världens kanske mest generösa asylsystem. Dessa immigranter fick alltså amnesti och permanent uppehållstillstånd. Det rörde sig till slut om 17,000 personer som erhöll denna amnesti.
Denna amnesti genererade dessutom ytterligare anhöriginvandring som fick vår immigrationskurva att skjuta i höjden. Tittar man på den kurva som finns pedagogisk beskriven i regeringen egen ”Migrationsfakta” så steg kurvan av människor som fått uppehållstillstånd till nya nivåer. Denna höjning av kurvan har sedan aldrig vänt nedåt till nivåerna innan amnestin.
Fridolin har utmärkt sig på andra sätt genom åren. Inför valet 2002 kallade han en folkpartiskt som talade sig varm för det omtalade språktestet för ”äcklig” i direktsändning. Då var ju folkpartistens tal just bara tomt prat som vi alla vet. Fridolin har också kallat hela Folkpartiets politik för ”äcklig” när de visade tveksamhet inför amnestin för immigranter.
Fridolin på fest
Fridolin har också hunnit med att på tveksamma grunder kritisera Migrationsverkets personal som han också kallade ”äckliga”. Fridolin förde i samband med detta fram ogrundade anklagelser mot personalen om att de skulle ha tagit emot mutor, en anklagelse som aldrig bevisats eller ens påståtts av någon annan än just Fridolin. Det hela utspelades när Migrationsverket hade personal stationerade i Afrika. Det uppdagades att en del av personalen tog en öl med prostituerade, något som också denna blogg betraktar som olämplig. Så här skrev Fridolin på sin blogg i samband med affären.
Det är inte acceptabelt med fortsatta skandaler med personal från Migrationsverket. Tidigare har anställda firat avvisningar, nu har tjänstemän tagit mutor och tjänster från prostituerade men slipper undan med en varning. Den som missköter sig på sådant sätt måste få gå från sitt jobb, de är inte längre betrodda att fatta beslut om andra människors liv.
Det bevisades aldrig att några tjänstemän tog mutor eller andra mer naturella tjänster. Jag tycker det är ytterst allvarligt att en riksdagsman framför anklagelser som saknar grund och som det inte finns några bevis för. Gör man sig skyldig till något sådant bör man inte vara betrodd att fatta beslut om andra människors liv, som ju riksdagsmän gör hela tiden.
Fridolin lämnade politiken för att börja arbeta på Kalla Fakta. Det blev inte så värst många reportage från vår f.d. riksdagsman. Livet ute i verkligheten var tydligen jobbigare än vad vår unga tuppkammade politiker anade. Nu är alltså Fridolin med största säkerhet tillbaka vid köttgrytorna. Att det rör sig om en äkta oförsonlig politisk motståndare råder det ingen tvekan om.
I ett av de sista programmen av Efterlyst som Leif G.W. Persson deltog i, så argumenterade Persson med Aro om media i vårt land och även i vissa fall Efterlyst mörkade härkomsten av utländska gärningsmän. Leif G.W. Persson stod på sig och menade att det sker en systematisk mörkning av härkomsten av gärningsmännen vid många grova brott. Hasse Aro var lika envis med att detta inte skedde. Aro bad Persson att komma med exempel, vilket alltid är svårt mitt i en diskussion.
Nu Hasse Aro kan vi komma med ett exempel, som du ju bad om i diskussionen med Persson. Jag pratade precis med Staffan Johansson från Horred. Han blev i mellandagarna (29/12) rånad i sin bostad av fyra maskerade män som trängde in i hans bostad utrustade med en pistol (alternativt revolver) ett gevär och en kofot. I Johanssons bostad fanns hans fru samt en besökare, paret Johansson är i 70-års åldern. Johansson blev misshandlad med sparkar och slag tills han låg ned på golvet, besökaren fick kofoten i huvudet. Johanssons fru blev vittne till hela rånet som enligt egen uppgift tog ungefär 1,5 timme.
När journalisterna efter rånet ivrigt intervjuade Johansson poängterade han det enda signalement som stod för handen, eftersom rånarna bar skidmasker på huvudet. Signalementet är att samtliga rånarna pratade med mycket kraftig brytning, s.k. SFI-svenska. Ingen av alla journalister och inte heller polisen tyckte det var nödvändigt att informera allmänheten om förhållandet att rånarna pratade (eller snarare skrek) med kraftig brytning. Till saken hör att inte heller efterlyst med den tvärsäkre Hasse Aro meddelade allmänheten detta faktum. Vi kan konstatera att du fick rätt Leif G.W. Persson. Också Efterlyst, vars existensberättigande bygger på att ALLA signalement delges allmänheten, mörkade denna gång gärningsmännens ursprung.
Vi kan lägga till att Johansson till slut blev så trött på medias mörkande av sanningen att han till slut vägrade att prata med några fler journalister om dessa inte delgav sanningen till allmänheten. Det är nog ett exempel vi alla skulle sätta i system. Denna blogg hoppas att paret Johansson och deras besökare kommer över traumat som denna våldsamma händelse måste ha åstadkommit.
Politiskt Inkorrekts starke man och främsta drivkraft Gustav Jansson har gått bort i sviterna efter en lunginflammation. Jansson har betydd oerhört mycket för ett demokratiskt och fritt informationsflöde i vårt land. Med facit i hand har förmodligen Jansson själv påverkat hela medieklimatet i Sverige. Jag hoppas att de övriga skribenterna på PI orkar och kan driva sidan vidare med samma frenesi som hitintills. Det är ju så, att när en faller måste nästa man plocka upp flaggan och marschera vidare.
Kvinnors Nätverk har hållit en manifestation i Rinkeby, av alla ställen. Muslimska ungdomar har enligt Stockholms Fria skrikit otidsenliga invektiv (som bloggen ogärna upprepar) till kvinnorna under deras manifestation. Händelsen var dock inte bagatellartat då det enligt SFT också förekommit rent fysiskt våld. Så här beskrivs händelsen i SFT.
Vi började spela musik och höll tal. Efter en stund kom det fram flera kvinnor i slöjor och ropade att de inte tvingats till att ha slöja och strax därpå kom det fram ungdomar från islamska kulturcentret. De skrek att vi var horor och sedan började de knuffas och försökte rycka ur sladdar från högtalarna och tvinga oss att sluta filma.
Det talas både på PI och Fria Tider om att media mörklagt händelsen för att inte ge en negativ bild av det så från media så omhuldade mångkulturella samhället. Jag var från början tveksam till om denna händelse faktiskt var en nyhet för vår rikstäckande media. Men eftersom fysiskt våld faktiskt förekommit och att aktionen riktat sig mot ett nätverk för kvinnor så får jag nog ändå hålla med PI och fria Tider, detta är normalt en nyhet som riksmedia borde tagit upp. Hade det varit ett gäng raggare som gjort sig skyldig till samma agerande hade det förmodligen stått i både DN och SvD.
Annars börjar det märkas en tendens att alla nyheter som PI och Fria Tider tar upp men inte riksmedia betraktas som riksnyheter och ord som ”mörkläggning” hamnar på pränt. Jag tycker det börjar bli lite slentrian att hela tiden tala om mörkläggning så fort inte SvD skriver om en händelse. Det är faktiskt inte säkert att alla nyheter vi läser i PI och andra fora normalt skulle ha hamnat på SvD:s förstasida, även om det inte vore nysvenskar i huvudrollerna. Visst förekommer det mörkläggning, visst är den systematisk och visst är motivet att ge en ljusare bild av vårt mångkulturella samhälle än vad den i verkligheten är. Men för att behålla trovärdigheten krävs ändå att man använder ord som ”mörkläggning” med urskiljning och gör en rättvis bedömningen innan man slår på stora trumman.
Efter denna förmaning efterlyser vi vår annars så aktiva och debattglada feministiska rörelse. Hallå! Var är ni? Skall ni inte reagera? Här har vi ju ett utmärkt exempel på hur mörka mansdominerande krafter t.o.m. rent fysiskt attackerar ett kvinnligt nätverk, samt kallar dem för en massa otrevliga saker. Eller gör gärningsmännens religion alternativt etniska härkomst hela historien ointressant för våra annars så aggressiva feminister? Skall vår ibland så rabiata feministrörelse ha någon trovärdighet kvar så vill det till att de reagerar på händelser som dessa, trots att gärningsmännen råkar ha en annan etnisk och kulturell hemvist än hatobjektet nummer ett, den vita medelålders mannen.
