Några reflexioner om Migrationsverkets senaste beslut

En ettårig flicka har fått uppehållstillstånd för att hon riskerar att könsstympas i sitt hemland. Det är lätt att ömma för det enskilda fallet naturligtvis. Jag tycker det är förfärligt att könsstympa en ettårig flicka. Jag tycker det är förfärligt med könsstympning överhuvudtaget. Men några reflexioner måste man ändå göra i samband med detta beslut.

Om nu det är så att könsstympning ger uppehållstillstånd, då borde vi väl med all kraft se till att det inte förekommer i vårt eget land. Det har kommit rapporter om könsstympning i vårt eget land, det finns t.o.m. en organisation mot könsstympning i vårt eget land. Vad är det för mening med att ge uppehållstillstånd för att undvika könsstympning om det ändå sker i vårt eget land?

Könsstympning är förknippad med islam och sker med religiösa förtecken. Kritiserar man religionen för detta riskerar man att kallas för islamofob. Denna hemsida har av krämarorganisationen Expo (som regelbundet felstavar sitt eget namn med eXpo) blivit utsedd som homofobisk. Samtidigt ger man alltså uppehållstillstånd för dem som riskerar att drabbas av effekterna när denna religion omsätts i praktisk handling. Det är något som inte riktigt går ihop med detta sätt att resonera.

Till sist undrar vi hur många det är världen över som riskerar att könsstympas och som därigenom är berättigade till uppehållstillstånd. Rör det sig om tiotusentals varje år? Kanske är det hundratusentals varje år? Hur gör andra europeiska länder i denna fråga?

Länk SvD

Länk DN

Citat från årets resultat av "Mångfaldsbarometern"

Ja de negativa synpunkterna över vår "mångfald" ökade i årets mätning. Jag kan
tänka mig att skärskådar man denna undersökning så är det inte speciellt seriös och
man kan nog ta alla resultat med en nypa salt, både de som man själv tolkar som
positiva och tvärt om. Det man slås av i artikeln i DN är att det bara talas om dem
som är "extremt" negativa till mångfald. Vad döljer man genom att enbart tala om en
enda grupp? I alla fall så reagerar jag på några citat ur artikeln. Så här står det i
artikeln.

Fortfarande tillhör svenskarna de mest positiva till mångfald och invandrare i Europa.
Men de nya extrema attityderna oroar forskarna.

Oroar forskarna? Skall inte de vara helt objektiva och inte taga några som helst
politiska ställningstaganden? Här går de ut och helt frank talar om att de tagit
ställning för vad de anser vara bra och vad de anser vara dåligt. Detta är ju helt
horribelt och måste strida mot alla forskningsetik och sed. Vad blir nästa steg? Att
forskarna mäter sina resultat utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv? Nästa citat är
när Orando Mella svarar på frågan.

Är utanförskapet överdrivet?

- Ja, personligen tycker jag det är det, för det stora antalet invandrare är på
väg eller håller på att bli integrerade. Jag ser inte stora marginaliserade grupper,
säger Mella.

Mitt svar; Hammarkullen, Ronna, Hovsjö, Alby, Fittja och Rinkeby.
Sista citatet ser ut enligt följande från artikeln.

Sedan mätningarna inleddes har svenskarna haft en negativ bild av religiösa
friskolor, den attityden återfinns också i årets barometer.

Att inte ha en negativ uppfattning om religiösa friskolor är enligt mig extremt. Skolan
skall vara lika för alla och bibringa barnen grundläggande färdigheter för att de skall
klara sig i livet och kunna delta fullt ut i samhället. Religiösa friskolor strider mot
grundläggande principer om varför vi har ett skolväsende. För trettio år sedan skulle
den som föreslog religiösa friskolor i princip anses som mogen för ett besök på en
psykiatrisk akutmottagning, i dag är det tvärt om. Det kan vara nyttigt att spegla
dagens "sanningar" och paradigmer i ett historiskt perspektiv.


Länk DN

Gated communities

I en artikel i SvD konstateras det att en tredjedel av dem som tillfrågats i en undersökning vill bo i s.k. "gated communities". Det är inhägnade bostadsområden med vakter och låsta grindar. Sådana här områden är vanliga i USA, speciellt i områden där brottsligheten är hög. Göran Cars, professor i samhällsplanering, tror att dessa skyddade öar kommer att bli vanliga även i vårt land. Ute på landsbygden i Sverige finns det fortfarande områden där man inte ens låser dörren när man går ut. Så här säger Göran Cars i SvD.

Jag skulle tycka att det vore djupt tragiskt om vi fick en spridning av ”gated communities”. Då skulle min stad tappa det som är dess attraktionskraft, mångfalden av människor och aktiviteter. Staden skulle utarmas på service och förlora i internationell konkurrens.

De första som skulle flytta in i dessa skyddade områden är väl de som hela tiden propagerat för mångkultur och globaliseringen. Det är alltså slutresultatet av det mångkulturella projektet, att vissa människor med ekonomiska resurser väljer att flytta in i små byar med taggtråd och vakter. Det här är en utveckling som de röstberättigade i vårt land säkert inte vill ha, ändå går det åt detta håll. I Malmö har redan det första skyddade området byggts.

I artikeln talas det om att ge polis och socialtjänst ökade resurser. Det är viktigt att så sker men det räcker absolut inte. Vi måste vända hela samhällsutvecklingen. Vi måste avgöra på vilket sätt vi vill delta i det som normalt kallas globaliseringen, vi måste ha en invandringspolitik vi klarar av utan att vårt samhälle eroderar och vi måste värna moral och grundläggande värderingar.

Frågan är om ett litet skikt av rikspolitiker skall bestämma vart samhällsutvecklingen går eller om människorna i vårt land skall få vara med och bestämma hur det samhälle skall se ut som våra barnbarn skall leva i. De som är motståndare till den nuvarande samhällsutvecklingen måste börja göra sina röster hörda innan det är försent.

Länk SvD

Han slängde sitt svenska pass i sophinken

Så nu är det bekräftat bortom alla tvivel, svensken som stupade i Irak stred för islamistiska terrorstyrkor, förmodligen kopplade till Al-queda. En ledare för dessa terrorstyrkor, Abu Omar al-Baghdadi, har uttalat sig för media och i DN står det så här.

Baghdadi sade också att mannen "kastat sitt svenska pass i sophinken" och gått med i de styrkor som bekämpar USA i Irak.

Den dödade mannen med svenskt medborgarskap kastade alltså sitt svenska pass i papperskorgen. Det gjorde han rätt i. Han borde aldrig ha fått passet över huvudtaget. Den svenska regeringen delar ut pass och medborgarskap på ett nästan brottsligt sätt, mot en stor del av befolkningens vilja.

Vi minns artikeln i DN där mannen (Mohamed Moumou) framstod som ett offer för SÄPO:s misstänksamhet. Han verkade oskyldig och from och när man läser artikeln så har man svårt att förstå polisens intresse för mannen. Nu är det lite lättare att förstå detta intresse. En lärdom vi har svårt att lära oss är också att inte svälja första bästa snyftartikel i våra starkt politiskt vinklade tidningar. Skall vi hålla tummarna att det i framtiden blir en smula svårare att framställa dessa snyftartiklar? Med internets uppkomst kan bakslagen bli svåra för den tidning som okritiskt skriver snyftartiklar utan att kritisk granska fakta i fallen.

Länk DN

Varför är vi så rädda för demokrati?

I en ledare på DN hyllar redaktionen EU och framhäver hur positivt allt med EU är. De kan de ju gärna göra, ordet är fritt och man får tycka vad man vill. Alla behöver inte vara lika kritiska till EU som jag är. Det hör till det demokratiska samtalet att några är för andra emot, några tycker EU är toppen andra som jag, är mer kritiska. Så jag läste artikeln med jämnmod till jag närmade mig slutet på artikeln, där kom det. Dagens odemokratiska tendenser dyker ofelbart upp till slut verkar det. Så här stod det i ledaren.

För så länge Sverige har bakåtsträvande partier som Junilistan, vars tidigare ordförande Nils Lundgren för några dagar sedan jämförde Europasamarbetet med det konstruerade språket esperanto, krävs uppenbarligen kampanjarbete året om för att främja Europatanken.

De som inte tycker likadant som en själv (här är det makten som talar) är per definition alltid bakåtsträvare. Alla som inte är med på de nya idéer och projekt som skall genomföras beskrivs alltid som bakåtsträvare. Om det nu vore så att alla nya förslag och projekt som etablissemanget får för sig att genomföra vore bra och skall genomföras oavsett så kunde vi väl lika gärna skippa demokratin. Jag har svårt att se vad vi då skall rösta om. De gamla charmiga (delvis erbarmligt dåligt underhållna) Klarakvarteren i Stockholm revs. Ingen, inte en enda jag hört talas om, tycker i efterhand att beslutet var bra. De som var emot rivningen beskrevs säkert som ena riktiga bakåtsträvare på sin tid. Nu skulle många i princip vilja ställa de ansvariga beslutsfattarna (socialdemokratiska) mot en vägg.

Problemet är inte att det finns partier som Junilistan kära ledarredaktion, problemet för er del är att folk i demokratisk ordning faktiskt gick och röstade på detta parti. Ja, de röstade helt fel enligt er, men det är vad demokrati innebär, att alla inte tycker som ni. För att ändå säkerställa att folk röstar "rätt" i framtiden så krävs det alltså kampanjarbete året om. Är det inte enklare att införa formell diktatur då? Jag menar varför besvära sig med att hjärntvätta folket så att det röstar rätt.

Länk DN

Paulo Roberto om feminism

Paulo Roberto om feminism. Roligt, träffsäkert och en hel del sanningar. Definitivt läsvärt mina vänner. Ett smakprov är detta replikskifte mellan reportern och Roberto.

Reportern:
- Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.

Paulo:
- Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.

Länk SvD