lördag, maj 12, 2007

Politiskt mod – moralisk resning


En kvinna jag beundrar

Ja av en händelse såg jag på "Stina" SVT i kväll. In i studion, omgiven av livvakter kom Ayaan Hirsi Ali. Hon tvekande inte en sekund att utmana hela det muslimska patriarkatet, på ett och samma bräde. Hon har ständiga dödshot och fatwor (jag ger upp, pluralis av fatwa) hängande över sig. Hon ger sig inte och fortsätter sin kamp mot fundamentalismen och könsstympning av både pojkar och flickor. Heder åt Ayaan Hirsi Ali, hon är modigare än de flesta svenskar som inte vågar tala ur skägget om man riskerar att bli lite obekväm rent politiskt, hon är ett politiskt föredöme. Värt att notera är också att Ayaan påstod att vi i väst är väldigt blåögda i vad som håller på att hända med de fundamentalistiska grupper som alltmer börjar rota sig i väst.

Andra bloggar om: ,

13 kommentarer:

rekordårsbarn sa...

I rättvisans namn bör nämnas att inte bara muslimer utan även judar
skulle drabbas av ett förbud mot omskärelse av gossebarn.

Den skärpning av lagen som antogs 2001 föranledde upprörda känslor från inte minst judiskt håll.
Paralleller med Nazityskland gjordes.

länk

Så visst måste man var orädd för att vara politiskt inkorrekt, om man skall framföra ett sådant krav.

Robsten sa...

Hirsi pratar om en muslims omskärelse som mer är att likna vid könsstympning, och allså inte likner den omskärelse judar ägnar sig åt. Jag är säker på att det mycket lätt juridiskt kan skilja de två tillvägagångsätten åt.

Anonym sa...

Med tanke på Stinas frågor så vet vi nu inte bara att hon är kommunist, utan även islamist! Hela tiden påpekade hon att Ayaan hade gjort fel, att hon gör saken värre osv. Fast hon sa hela tiden "andra anser" för att dölja sina åsikter.

Robsten sa...

Mja, jag reagerade först likadant som du på Stinas frågor, och andra sidan måste hon väl som intervjuare ställa saker lite på sin spets. Men vid något tillfälle så tyckte jag att Stinas privata ställningstagande skymtade fram, hon ville absolut inte se islam i de mörka färger Hirsi målade upp, typiskt svenskt PK skulle jag vilja säga.
(Att Stina är vänster vet vi redan ju)

Anonym sa...

Tyckte inte heller Stina var så PK som vanligt. PK-iter vågar inte va lika PK mot anti-PK-invandrare, inte minst såna som Ayaan som har haft det tufft.

Däremot var hon grymt usel och klarade inte alls av att bemöta det allvar och den idealism Ayaan stod för. Det blev lite som om Åsa-Nisse skulle få sig en pratstund med Gandhi. Sjukt puckad och överskattad programledare.

Robsten sa...

Intressant, oerhört intressant. Jag fick lite samma känsla, jag tror i ärlighetens namn inte att Stina saknar djup. Så var kom den "känslan" ifrån? Det kan ändå ligga något i det "anonym" sade, det manifesterade sig som en ytlighet då hon känslomässigt stöttes bort av det Ayaan sade, jag tyckte nog att Stina såg konfunderad och lite generad ut.
Passade bättre i intervjun med Attling.

rekordårsbarn sa...

Ofta sagt att så länge det bara var judar som ägnade sig åt detta, så uppmärksammades det inte i medierna. Jag var lyckligt okunnig.

Efter den muslimska massinvandringen tvingades man reglera det hela. Någon darrhänt gubbe i ett svenskt kök fick äran att utföra grejen, men slant och ooops!

Tja, men det spelar ingen roll, Robsten. All "omskärelse" av icke-myndiga vill jag förbjuda. Det är en svensk åsikt. Ha folkomröstning, och jag lovar att majoriteten rösta nej till omskärelse av småkillar.

I mitt idol-land USA, är det förstås inte lika "känsligt".
På extrem-filosemitiskt sionistiska FrontPageMagazine.com, kallar en mischling, Jamie Glazov, i två artiklar judisk omskärelse (och givetvis muslimsk) för "mutilation" (stympning).

Ja visst, han har trots sitt judiska påbrå kallats antisemit.
Självklart.

rekordårsbarn sa...

En av Jamie Glazovs artiklar i ämnet:

FrontpageMagazine

Robsten sa...

Just judarnas omskärelse stör inte mig nämnvärt, de skär ju bort lite av förhuden bara. Historiska orsaker, i mellanöstern så var det fordom ont om vatten att tvätta sig i, följden blev att män ofta fick infektioner under förhuden, det var då man började med omskärelse, av rent hygieniska orsaker. Sedan blev det religion naturligvis. Samma med griskött, fanns trikiner fordom, människor dog av det, alltså förbjöd man det och sedan blev det religion.
Jag har dock oerhört svårt att förstå muslimernas avsky för hundar. När min hund skadade ryggen och jag fick köra ut den på kundvangn, så gick det muslimer förbi och kastade blickar som om min skadade hund var jordens avskräde, deras blickar formligen flammade av avsky. Då stod jag alltså och höll i min hund då ryggskadan gjorde att han knappt kunde stå och pissa. Detta gjorde mig inte vänligare till den muslimska religionen eller dess utövare.

Anonym sa...

Apropå kvinnor som tar strid mot PK-ismen: se denna dokumentär om invandrarbarn som blir slagna av sina föräldrar. Sjukt bra! Anti-Pk så det stänker om det. SÄndes i SvT ikväll och kommer säkert att diskuteras mycket.

Robsten sa...

Så rätt du har Grue, kolla min senaste artikel;-)

rekordårsbarn sa...

Hur kan det komma sig att en av redaktörerna på filosemitiska och pro-israeliska FrontPage Magazine, den halvjudiske Jamie Glazov, betecknar judisk omskärelse som
"stympning", om det är så bagatellartat?

Att säga att judisk omskärelse skall vara tillåten men inte muslimsk, är ur principiell och moralfilosofisk synvinkel svårt att motivera. Och att den ena formen skulle vara mindre skadlig än den andra är inget argument. Det är som att säga att kosherslakt är okej, men inte halaldito.

Det är principen det handlar om. Likheten inför lagen. Inga grupper skall av religiösa eller kulturella skäl ges undantag från den lag som gäller alla myndiga medborgare. Som sker redan via omskärelse av pojkar. Att det skall ske före åtta dagar hos judar och kan ske från spädbarn till pubertet hos muslimer, är mindre intressant.

Det är fråga om att alla barn oavsett föräldrarnas religiösa eller etniska tillhörighet skall åtnjuta samma skydd. Tag t ex Jehovas Vittnen. Deras barn skyddas numera från sina föräldrar trots att det kränker de senares "religionsfrihet".

Tyvärr är det vanligt med olikhet inför lagen i mångetniska samhällen. T ex inom forna tiders ottomanska och habsburgska imperier. Men dessa var knappast demokratiska heller.

I en modern nationalstat skall rimligen alla medborgare ha samma skyldigheter och rättigheter. Annars skapas känsla av diskriminering hos de som saknar en grupps privilegier. Den känslan kan inte som vänsterliberaler ofta påstår motverkas genom att visa tolerans mot det avvikande.

Bloggaren Fjordman vill uppmuntra återvandring av muslimer genom att införa lagar som gör muslimskt liv omöjligt. Jag skulle aldrig komma på en sådan tanke.
Jag vill införa sådana lagar, men inte för att uppmuntra till återvandring. Jag vill införa dem för att de strider mot principen om likhet inför lagen.

Det var oförenligheten mellan den principen och fortsatt tillväxt av den muslimska befolkningen, som fick mig att ta steget från invandringsliberal till invandringskritiker.
Jag ansåg att det brast betänkligt redan i fråga om likabehandling av män och kvinnor, fast inte till kvinnornas utan till männens nackdel. Något som de hycklande feministerna aldrig skulle hålla med om.

I min vision om ett framtida helt jämställt samhälle, kom den muslimska massinvandringen in i kalkylen och antydde att den visionen var totalt orealistisk. Och eftersom nationalstaten är den bästa praktiska garantin för medborgerligt inflytande, så såg jag till skillnad från många doktrinära nyliberaler inget hinder för att begränsa eller helt stoppa invandringen. Nationalstaten skiljer på medborgare och icke-medborgare och gör avståndet mellan medborgare och styrespersoner mindre rent geografiskt.

Robsten sa...

Jag håller med dig i princip allt, ända skillnaden är väl att jag kan tänka mig att i praktiken kompromissa i småsaker om jag i stället får igenom de tunga sakerna. I praktiskt politik måste man också få igenom sina förslag och politik i verkligheten. Man kan inte hålla så benhårt på principerna (som man faktiskt har, jag också) så man aldrig får igenom några förslag och politiska ändringar alls. I slutändan kan den som är någorlunda pragmatisk faktiskt ändra verkligheten, till det bättre, den som benhårt håller på principerna kanske aldrig får igeom någonting. Nu skall man ju också veta vad slutmålet är och vad man kan kompromissa om, och vad man aldrig någonsin kompromissar med.